Sidor

lördag 7 juni 2008

Sörmlandsleden, Etapp 5

I går fredag så var det nationaldag och vi skulle fira våran nation. Några tycker att det är larvigt, andra tycker att det inte finns något att fira medan flertalet as oss svenskar ändå borde känna oss väldigt nöjda med det land där vi bor.

Själv så valde jag att "fira" Sverige genom att uppleva den natur som vi har så nära vår huvudstad, en natur som är bland det svenskaste vi har men som många ändock antagligen struntar i eller tar för given. Jag och två kompisar valde att vandra längst Sörmlandsleden, vi gick etapp 5 mellan Handens pendeltågsstation och etappmålet Paradiset ca två kilometer från det lilla samhället Bruket.

Det var väldigt varmt, uppåt 31 grader i skuggan på eftermiddagen. Därför är det viktigt att tänka efter vad man har med sig och hur man går klädd. Med enkla och billiga medel kan man göra vandringen bekvämare.

Vatten! Du behöver mer vatten än du tror och även om du inte är törstig så drick, när du känner törsten så har kroppen redan börjat att bli trött. Jag hade med mig 1,7 liter vatten och 0,3 liter tranbärsdricka, att ha något annat än vatten är väldigt bra.

Solglasögon är nästan ett måste, det gör det behagligt för ögonen. Annars kan man ha en hatt eller keps, själv hade jag både en hatt och solbrillor.

Som ni ser, jag vandrar i en vit skjorta. En skjorta ger svalka som en t-shirt aldrig göra, om man bränner sig kan man också rulla ner ärmarna. Jag använde en i Konungarnas dal i Egypten och jag snorklade i en vit skjorta i Thailand när solen var som starkast - superbra!

Köpt en vit skjorta på Dressmann för 75kr när de säljer ut gamla udda modeller, det är guld värt.


Att vandra längst Sörmlandsleden är ett äventyr, absolut. Men det ska inte avskräcka någon, det är inget hard core liv som kräver stor erfarenhet. Att börja vandra på ledens första träckor är något jag absolut kan rekomendera, etapp 1 går ju från T-Björkhagen och går ofta längst vanliga promenadvägar.

Informationen är ofta mycket god, skylten till höger är från etapp 5. Det är en skylt mitt på etappen som visar en hel del information, det är väldigt sällan man känner sig förvirrad om vart man är. Visst kan man bli tvungen att gissa på 1-2 kilometer om man är mitt inne i en skog utan landmärken. Men det är ju bara att följa de oranga markeringarna så kommer man snart till en plats så man kan orientera sig.


Men främst, hur rutinerad man än är så ska man inte gå ensam. För det första så är det tråkigt att gå ensam allt för långa sträckor, men man kan alltid råka ut för en olycka och då är det bra att vara två.

Man måste ju inte snacka hela tiden men efter en stunds tystnad kan man börja prata om något. Här nedan en bild på mina vandringsbröder M och M. Tänka sig, vi heter alla tre något på "M".


Fredagens etapp startade 09:45 och så vandrade vi i en timme, för att sedan ta 15 minuter paus. När vi kommit upp på fötterna igen gick vi desto längre, inga stora pauser utan vi stannade bara till i skuggan för att dricka lite vatten - tills det blev lunch vid en sjö. Där stannade vi i 45 minuter, innan vi gick vidare. En liten avstickare för att titta på en övernattningsstuga gjorde att vi förlorade lite tid och på slutet blev det en riktigt rask vandring för att inte missa bussen, som bara gick var 90:ionde minut. Vid 15:38 kom vi till busshållplatsen, då var vi rätt trötta. Totalt sex timmar i fält, varav fem i rörelse. Det ger en hastighet på ca 3,2km/h om man bortser från pauserna och 2,7km/h om man räknar in pauserna.

Men det är inte bara frid i naturen. Det finns en hel del människor som slänger skräp omkring sig och det gör mig riktigt arg. Naturen tar skada och vi förstör det vackra vi har, i ett kommande inlägg ska jag utveckla mina tankar om hur man kan stävja det här med nedskräpning - varför inte civilklädda väktare som genast delar ut 500kr i böter om någon sätter fötterna på sätet på T-banan eller slänger en fimp på gatan? I vissa länder får man ju spöstraff om man spottar på gatan, så varför inte böter? Mer om det senare.

När vi vandrade i fredags såg vi en skogsbrand, jag hoppas att den inte var en effekt av slarviga (eller idiotiska) människor. Bränder är bra för naturen, men det kan också skapa stora katastrofer för oss människor.

Som stöd till mitt svar på kommentaren:
SL:s karta och kartan på hitta.se, kolla in kartorna för att förstå hur vi gick från Paradiset till bussen.

4 kommentarer:

  1. Jag skulle bara vilja säga att det lilla samhället inte heter Bruktet utan Ådran och att ni säkerligen gick förbi vårt hus påväg till bussen.

    Susanne

    SvaraRadera
  2. Bruket menar jag naturligtvis och skogsbranden såg inte bra ut!

    SvaraRadera
  3. Vad skoj att få kommentarer i min blogg, men jag tolkar det på ett annat sätt än du skriver.

    Från Paradiset gick ni mot norr på östra sidan av sjön Ådran och där heter samhället Årtorp.

    Busshållplatsen där vi klev på heter Bruket och så står det också på alla de kartor jag tittat på. Samhället Ådran ligger söder om sjön Ådran, där var vi aldrig.

    Men å andra sidan, att bolla med namn är inte det viktigaste. Det var en mycket trevlig vandring i en fin natur.

    Hoppas verkligen att branden inte kom i närheten av några hus, vi såg röken på långt avstånd tidigt på dagen. Men det var först när vi kom i närheten av sjön Ådran som vi kände lukten.

    SvaraRadera
  4. I folkmun heter allt Ådran, även Årtorp. Har aldrig hört nån nämna ett annat namn om Ådran om någon del av området.

    SvaraRadera

Välkommen!! Hoppas du skriver ett inlägg, det skulle motivera mig att fortsätta med min blogg.