Sörmlandsleden, Etapp 6

Det var molnigt, en av oss hade fortfarande lite ont och den andre kände sig bara lagom sugen. Men vi bägge visste att så fort man kommer ut på leden så försvinner krämpor och osäkerhet, att vara i rörelse på Sörmlandsleden är en stark upplevelse - i dag blev det etapp 6.

Etapp #6 är bara 12 km så det är inget av de längre sträckorna, att ta sig till startplatsen Paradiset är dock lite krångligt då bussarna från pendeltåget inte går så ofta. Men när klockan var 11:15 så klev vi av i Bruket och började vår marsch mot sträckans startpunkt ca 1-2 km bort.

Väl på plats 20 minuter senare tog vi med allt starkare steg kliv in i skogen. I dag vägde min ryggsäck 5,5kg och som vanligt var det mest vattnet som vägde. På mig hade jag ett par långa byxor av modell Fjällräven, en T-shirt och en luvtröja med dragkedja hela vägen. Det är viktigt att ha en tröja vars blixtlås går hela vägen, för under en dag av vandring så blir man både varm och kall, därför duger det inte med att plagget ovanför T-shirten saknar blixtlås hela vägen. Du måste kunna reglera värmen. På fötterna mina kängor så klart och i ryggan även en tunn regnjacka som kom fram på slutet av vandringen.

När det var en kilometer kvar så sa jag något i stil med "Nu har vi gått nästan hela sträckan och vi har klarat oss från regn, förutom några få droppar. Men ... det borde jag kanske inte ha sagt". Tre minuter senarte regnade det så mycket att vi var tvungna att ta på oss våra regnjackor - att jag öppnade munnen.

I dag hade jag lite ont om snaks med mig, den för ändamålet inköpta salamin glömdes kvar i kylskåpet. Jag hade köpt kantsalami och den skulle skäras upp i bitar och vara färdsnaks. Min lunch var grov pasta och tonfisk samt sockerärtor. Jag hade även två bananer och två päron, min färdkamrat var också så snäll att bjuda på lite russin och salta nötter för en extra energikick. Var således nonchalant med maten i dag - det får inte upprepas då man ska se till att ha med sig allt och inte glömma något.

Den första delen av vandringen var inte speciellt vacker eller exotisk, det var mest stora stenar insprängda i marken. Men det fanns så klart spännande saker att beskåda under vandringen, plötsligt går vi förbi en husgrund intill stigen. Man kan undra vad det är för litet hus som varit där, vem byggde det och varför lämnades det åt sitt öde?

Min lilla folder kommenterar ibland objekt längst leden, men ofta mycket kortfattat. En liten titt i ruinen avslöjar inte bara att någon slängt en ölburk där, utan även en vacker blomma. I dag fick vi se en hel del skräp, det är något som oroar och irriterar mig mycket. Kan ni inte förstå att skräp förstör?


När vi gick på en bilväg under en stund tappade vi koncentrationen och missade avfarten in i skogen, vilket medförde att vi gick ca 400 meter för lång så det var bara att gå tillbaka igen efter att vi läst i våran beskrivning av leden. Kan sägas vara lite klantigt men till vårat försvar så ...

Precis där man ska titta till höger och se den ganska dåligt utmärkta stigen in i skogen så ligger det ett hundpensionat till vänster. Dessa jyckar skällde och ylade en del, vilket gjorde att vi tittade på dem i stället för spana efter oranga markörer. Att sedan glassbilen (WTF!! Vad gjorde den ute i skogen?) kom åkande, stannade framför alla hundar och pinglade - ja ni kan gissa att hundarna blev helt galna. Inte svårt att förstå att vi missade avfarten in i skogen, eller?


Men det var inte bara hundar vi såg, på en rastplats en kilometer efter hundarna så tog vi lunch och bland gruset så såg vi en liten groda.

Efter lunch så blev det bara bättre och bättre . Det var fullt av fjärilar, vackra blommor, flertalet små och härliga sjöar och en liten ravin mm. Mängden unika habitat var en underbar upplevelse, vi såg frodig natur som måste vara en gudagåva för alla djuren som lever där. Det fanns flera saker som vi inte hade tid att undersöka närmare, som ett stort vattenfyllt hål, en våtmark som tidigare varit en sjö innan vattennivån sänktes med över en meter på 1920-talet osv. För oss som uppskattar och har viss kunskap om naturen och dess habitat - den andra delen av etapp #6 är otroligt fin.

(Klicka på bilderna)

Men det skulle bli bättre. Vi gick uppe på en ås med vatten på vår högra sida. Jag kommenterade till min färdvän att det kändes konstigt med den träskliknande miljön, efter att han pekat ut den som vacker och udda. Träden stod mitt i något som såg ut som en ny sjö eller kanske högvatten vid Dalälvens mynning. Det var då jag hörde det, porlande vatten. Vi gick vidare och tittade - vi såg en bäver damm!

Upptäckten gjorde mig väldigt glad, ett riktigt litet underverk i naturen. Det kändes så fridfullt och vackert att titta på den förändring av landskapet som bävrarna gjort. Detta var etappens absoluta höjdpunkt - det är så att jag vill gå tillbaka just hit för att titta igen. Som tur var fanns det precis batteri kvar i kameran för att ta dessa två bilder innan den dog helt.