Sörmlandsleden, Etapp 6:1 & 5:3

Den här helgen var en perfekt helg för vandring och det var med gott mod vi begav oss ut från Flemingsberg och etapp 6:1, för att under söndagen gå det sista på etapp 5:3 som avbröt förra gången på grund av regn. Allt gick bra, förutom att jag skadade ryggen på söndagen och att det fortfarande sitter i dag tisdag. 

Det var en bra lördag för vandring, växlande molnighet gjorde att det varken blev för varmt eller för kallt. Från Flemingsbergs pendeltåg gick vi längst asfalt och breda stigar i ett område där det rör sig mycket människor - en riktigt bekväm vandring. Sedan kom solen fram ordentligt, vi tog en första rast bland mossiga stenar. 

Under de första timmarna var det en riktig 'trollskog' vi gick igenom - mossan låg tjock och stigen var tidvis som ett smalt spår. Videon ger en bra känsla av stämningen. 

När vi gick genom samhället Gladö Kvarn hittade vi en lite egen skylt - "Varning för katt". Frågan är om man ska akta katten eller akta sig själv. 

Våra packningar vägde ca 15kg när vi startade och det kändes faktiskt rätt ok att bära på, bara man tog en kortare paus en gång i timmen så att man kunde vila kroppen. 

Under söndagen fick jag dock ordentligt ont i ryggen, så ont att jag inte ens kunde sätta mig ner på marken utan stöd. Orsaken är okänd, kanske var det mitt hårda liggunderlag eller att remmarna på ryggsäcken kommit i olag.

Att titta till alla remmar är något jag själv ska göra varje gång jag inleder en vandring, alltså även efter man har sovit en natt i fält. Själv upptäckte jag på söndagen att en rem på vänster sida hade förskjutits en tum, det var dock på pendeltåget på väg hem och då hade jag redan haft ont i några timmar. Det tar någon minut att undersöka remmarna men kan vara skillnaden mellan en lyckad vandring och smärtor i flera dagar. Mitt råd till dig som börjar med vandring, öka vikten sakta och försök lär dig så mycket som möjligt om hur man ska packa och bära en ryggsäck rätt. 

Det var mycket folk i skogen denna helg. Visst är det trevligt med sällskap i det gröna men betänk att de också kanske vill sova på den plats där ni själva planerat övernattning. Vi gick förbi ett vindskydd som var fult av folk, samt två grillplatser där det fanns folk och vi blev lite oroliga när det tycktes vara folk på den plats invid sjön Trehörningen intill Paradiset där vi tänkt sova. Det var en familj med barn som hade både tält och tagit plats i vindskyddet. Nu fick vi reda på att vi skulle få plats i vindskyddet, men valde i stället att sova i Ugglekojan som ligger 50 meter upp i skogen från stranden. 

Vi hade även en tanke på att bege oss till ett vindskydd en bit söder ut, om det skulle vara fullt vid sjön Trehörningen. Det hade inneburit en extra vandring och det ville vi verkligen slippa om vi kunde. Vi valde således Ugglekojan (vänster) och sov rätt bra där, själv plågades jag dock av mitt stenhårda liggunderlag. Som tur var valde vi att inte chansa och gå direkt till Orrekojan (höger) som teoretiskt skulle ha förkortat hela vandringen med några kilometer. När vi passerade Orekojan på söndagen märkte vi att den var under ombyggnad. 

Söndagen var lite kylig, så det var skönt att kunna ha en mössa på sig ibland. Det var också nu jag kände av smärtan, inte direkt på morgonen (bilden är på mig vid avfärd från sovplatsen) utan efter ett tag på leden. 

Det var plötsligt helt omöjligt för mig att böja mig tillräckligt långt ner för att ta upp en flaska med vatten ur min ryggsäck - smärtan gjorde att det tog tvärstopp. Med två värktabletter och hjälp av min kompis så kunde jag dock fortsätta till målet. 

Det här är andra gången i år som jag fått ont långt ner i ryggen, bägge gångerna troligen pga att jag överansträngt mig. Det här är något som jag måste tänka på ordentligt och ska prata med kunniga personer. Ska kanske gå ner till sjukgymnasten som vi har i huset där jag bor, de kanske har några bra tips.