Sidor

söndag 9 november 2008

Vandring Alby till Björkhagen (Sörmlandsleden)

Så var det dags igen - jag var ute på vandring på Sörmlandsleden. Denna gång gick vi etapperna #2 och #1, dvs vi började i Alby och gick mot leden för att sluta i Björkhagen - som är hela ledens startpunkt.

Så det är som om jag kommit åter till stället allt började och ungefär ett år har gått. Det känns lite konstigt, tiden rasar iväg och det finns inte så mycket att göra åt det. Men det finns massor av etapper att gå vidare på som jag ännu inte satt mina fötter på - det får bli fler etapper 2009.

Lördagens vandring var lite kylig, trots det ser ni mig i endast T-shirt på bilden. Men när jag väl går så blir jag väldigt varm och under perioder så gick jag just i bara t-shirt. Trots att det var ca 8 grader. Men när man väl stannar, då kom genast en tröja på och även min väst. Det är viktigt att behålla värmen!

Att vandra på hösten är mysigt det också, men man måste tänka på att solen går ner tidigt. På bilden var klockan kring 15:30. Det är inte riktigt så mörkt som det verkar, men kameran har svårt att klara av ljuset. När vi kom fram till T-banan i Björkhagen frammåt 17-tiden så var det dock riktigt mörkt ute.


Ett bra tips om man vandrar när det är höst. Koka soppa och lägg i en termos, på så sätt får du varm lunch utan att behöva göra upp eld. Ett annat tips är att ha ett litet sittunderlag med dig, det är en billig investering så du slipper bli kall och blöt när du vilar.

Rinnande vatten är alltid något som lockar på mina vandringar. Här har vi en anläggning för dagvatten, näringsämnen och tungmetaller mm tas om hand innan vattnet fortsätter ut i naturen. Denna dag var det en lite tung stämning, inte alls det sprudliga som det var när jag gick förbi den gången då solen stod högt på himlen och det var betydligt varmare.




Har redan kommenterat klädsel tidigare, här kommer lite till. Kolla in bilden på oss vandrare. Själv har jag en halsduk och det känns rätt bra, att få värme runt nacken kan vara viktigt så att man inte blir stel. Det är också ett enkelt sätt att ändra temperaturen i kroppen.

Vidare är mössa riktigt bra. Jag har haft en mössa vars kanter jag rullat upp en bra bit. Så det är inte en luva man drar ner till öronen, det räcker att täcka en del av huvudet - det sparar mycket värme. Enda nackdelen, håret ser väldigt slickat ut på bild efteråt.

Killen i mitten har jeans! Jag kan bara säga, ska du vandra mycket köp andra kläder - gå ogärna i jeans. Blir de blöta torkar de aldrig. Köp gärna byxor av märket Fjällräven, Pinetree etc på någon av friluftsbutikerna på Kungsgatan ner mot Stureplan - där har de gott om modeller. Eller ta dig till Outleten i Barkarby, där borde Fjällräven kunna ge dig ett bra pris på ett par trevliga brallor.

Mina tips är två.
1) Köp ett par som har många fickor, på bilden syns tydligt hur jag har ficklampa, första hjälpen mm i benfickan.
2) Köp ett par som har dragkedjor i byxbenen, så att du kan göra dem till shorts under sommaren.

lördag 18 oktober 2008

Vandring Upplands-Bro

I dag så var vi tre personer som drog ut i den klara höstluften. Sörmlandsleden fick vila, i dag var vi norr om stan och provade nya marker med Upplands-Bro leden. Mellan pendeltågets station i Bro och den i Kungsängen blev det ca 20 km.  

Det var strålande väder på förmiddagen, fast lite kyligt så halsduk kändes helt rätt. I ryggan hade jag även en väst som jag ärvt efter pappa, mycket varm och skön att ta på sig när man stannar upp för att ta rast. 

Men den tar 1/3 av allt utrymme, i framtiden kommer jag antagligen försöka hitta ett nytt plagg med värme som främsta egenskap. I dag var det T-shirt från Tierra (85% Dri-release, 15% Bomull) köpt på Naturkompaniet samt en tröja (100% Polyester) som ger rätt bra värme. Ska nog försöka hitta en tunn jacka som ska kunnas bäras utanpå dessa två plagg under vår och höst de extra värme behövs.  

Annars är jag väldigt nöjd med det mesta av min utrustning just nu. De vandrings- strumpor jag har är ju "dubbla", dvs två lager tyg - så att risken för skoskav minskar. De kostade ca 80 kr paret, men det är så värt det. 

Köpte även nyligen ett par NIKE PRO boxers (45% Polyester, 39% Nylon, 16% Elastan). Det känns ju rätt bra att inte behöva springa omkring och vara svettig närmast kroppen, så ska man vandra är detta en rekommendation av mig. 

I början var det verkligen fint och klart väder, som när vi passerar en kanal i jordbrukslandskapet. Men med tiden blev det allt mulnare. Så utsikten från en höjd ut över Mälaren och ett områden som antagligen är en kakafoni av fåglar på vår och sommar, var nu mycket mer stilla och visade sig i dova färger.  


Längst leden fanns tre stora rösen. Här stannade vi till och åt lite snacks och mackor, samt lät te värma oss. Med vi satt på stenarna tänkte vi på det slit som människorna måste ha haft för mer än 2500 år sedan när de byggde dessa monument. 



En sak som var mycket bra längst leden var alla informativa skyltar. Vi läste om Ekar, Strandängar, Dammar för vattenrening, Nötkreatur, Mälaren och som i detta fall Rösen.


När vi närmade oss Kungsängen hade det gått ca 20 km på lite mer än 6 timmar, vilket ger ca 3,2 km/h i hastighet (inklusive alla pauser). En acceptabel hastighet tycker jag. 

Lite road blev jag av denna skylt, uppenbarligen så fanns det en "Skogsbov" här inne bland villorna.  




söndag 5 oktober 2008

Sörmlandsleden, Etapp 61 & 62

I lördags var det åter vandring som gällde. Den efterlängtade etapp 61 skulle klaras av och därmed så är alla etapper från Björkhagen fram till Södertälje, samt de avslutande från Skanssundet upp mot Lida friluftsgård (59-62) vara avklarade.

För andra gången under året bjöd jag in många kompisar och bekanta, de skulle få chansen att följa med ut i skogen på denna tur. Det blev jag själv och M som jag vandrat med en del, det var vi som började gå ihop hösten 2007. Därtill hängde en bekant från en förening med. Vidare kom en tjej som satt lärde känns genom föreningsverksamheten med, det var minst 4 års sedan jag träffat E. Vi känner egentligen inte varandra men hon bjöds in av mig via Facebook och hon hängde med. Superskoj. Enda avbräcket var att min "oftaste" vandringskompis blev sjuk och inte kunde hänga med.

Etappen som är det viktigaste var etapp 61, de 7 kilometer jag hade kvar att vandra för att nå mitt mål att ha klarat av alla sträckor i mitt lilla häfte om Sörmlandsleden nära Stockholm. Vi gick närmare 50 minuter för att slå oss ner och äta lunch. Själva etappen var inget speciellt spektakulärt, det fanns en avstickare men vi bestämde oss för att det var ointressant. De sju kilometrarna avklarades på två timmar, och då inkluderade det vår lunchpaus. Så vi höll ett högt tempo.

Väl inne på etapp 62 så kände jag igen mig, har ju vandrat den förut. Det fanns inte så mycket nytt att se, men denna skalle fick oss att bli nyfikna. Det måste ha varit någon form av får eller kanske ungt nötkreatur? Och då undrar man ju hur det dött och hur skallen kommit hit ut i skogen. Det fanns inga häng för i närheten, vad vi observerat.

Efter ett kort skämt om att vi borde bli oroliga om vi hittade fler skallar och fjädrar längre fram på leden så gick vi vidare.

Tempot var högre än vi brukar ha på våra vandringar. Tror att det var jag som drog upp det genom att jag fick en energikick genom den nya sällskapet. Att prata med E var verkligen roligt, med liknande intressen och att hon själv är en framåt person så hade vi ett högt tempo i både fötterna och i pratet.


Det var väldigt lätt att vandra, terrängen är öppen skog med väl trampade stigar. Några tyngre backar på etapp 62 gjorde oss dock lite flåsiga - det kompenserades av att ansvariga röjt upp ett område där vi nästan drunknade i brännässlor tidigare i somras. Men allt var inte högt tempo, jag tog mig tid att ta en liten film av ett mycket vackert parti av skogen där en bäck gick fram mellan mossiga marker.



Till slut hade vi klarat av både 61 och 62 för att gå den sista biten fram till Lida Friluftsområde. Jag vet sedan tidigare att det finns ett långt trädäck ut i ett fågelområde i ena änden av sjön, så när vi passerade föreslog jag att vi skulle kolla upp det. Var själv intresserad och så är ju E väldigt intresserad av fåglar. Man får ju smöra de nya lite, så att de vill följa med mer fram över. *Smile*

Det var väldigt bra byggt och en bit bort fanns ett hus för fågelskådning, om man bara varit här när fåglarna var där så skulle man kunna se rätt mycket. En bit bort fanns ett högre torn som gav bra utsikt över våtmarken. Det fanns också troll ute i våtmarken.

Men det var tyst och stilla så vi gick mot Lida, när någon undrade om det inte fanns en tidigare buss att ta. Vi hade gått ca 16 km på fyra timmar och hade kommit fram 16:10. Jag var osäker på om vi missat den tidiga bussen eller inte, det visade sig att vi varit så snabba att vi kunde åka hem 16:35 i stället för 18:35 - det var skönt.



Här sitter vi i Lida och käkar några mackor - visst är vi söta? Sällskapets tuffing tog även ett kvickt bad, och hon tyckte att det var ok temperatur. Hade vi haft mer tid och jag haft en handduk så hade jag nog antagit utmaningen. Men man ska ju även vara gentleman nog att låta damen ta sig ett plurr själv då vi inte släpat med oss badkläder.

En trevlig vandring och det var skoj att få med fler nya personer, så att de också kan kännas hur det är att komma ut på "mina" vandringar.

tisdag 23 september 2008

Att packa ryggsäcken

Att packa sin ryggsäck rätt är som jag sagt viktigt, därför så delar jag med mig av den artikel i GP som jag hittat, den är från 2007.05.30. Kanske kan den ge lite råd - själv så behöver jag prata med någon som kan sin sak.


För en lekman är det nämligen inte lätt att hitta rätt när det finns så många olika storlekar, modeller, märken och finesser att välja mellan.
- Finesserna är egentligen ointressanta. Det finns bara en grej som är intressant - hur sitter ryggsäcken på just din kropp? säger Torbjörn Källström, ägare till friluftsaffären Femmans sport.
Han började arbeta med ryggsäckar för 25 år sedan, bland annat för att han själv hade svårt att hitta en som passade.
- Jag har långa ben och ganska kort överkropp, men dåtidens ryggsäckar var bara anpassade efter hur lång man var, säger han.
För Torbjörn Källströms del betydde det att tyngdpunkten på ryggsäckarna hamnade fel, han ansträngde "fel" muskelgrupper och fick ont när han vandrade. Nu har ryggsäckarna utvecklats. Från 70-talets ryggsäckar med utsidig stålställning, via 80-talets mjuka säckar som kunde sjunka ihop som påsar, till dagens finare softpack-säckar med inbyggd ram.
Första steget är att tänka efter vad du vill ha din ryggsäck till. Torbjörn Källström menar att man bör tänka lite längre än bara till sommarens fjällvandring eller tågluff, och välja en säck som passar till många tillfällen.

Gör sedan så här:
* Ta på dig ryggsäcken och knäpp avbärarbältet i midjan. För många passar det bra att ha höftkammen i mitten av avbärarbältet. Andra, som kvinnor som inte har så raka bäcken, föredrar att knäppa bältet något under höftkammen.
- Det är viktigt att få det att passa rätt, för det är på benen och inte på ryggen, som du skall ha upp till 80 procent av tyngden. Du är ju mycket starkare i benen, förklarar Torbjörn Källström.

* För dem som svankar mycket kan man sedan böja till en av stålprofilerna som sitter inbakad i säckens ryggdel, så att den ligger nära överdelen av korsryggen.
- Om man inte sprider belastningen på korsryggen kan man få klämskador på nerver, och det gör ont. Det är otroligt viktigt att man hamnar rätt här!
* Sedan gäller det att dra åt axelremmarna. Det gör man genom att dra i tamparna på framsidan. Axelremmarna får inte vara för breda, då kan de skära in mot nackmuskulaturen och det gör ont. Dammodellerna av ryggsäckar har ofta lite smalare axelremmar.
* Hamnar axelremmarna för högt eller lågt får du ställa in ryggsäckens bärparti efter din längd. Detta görs på baksidan av ryggsäcken och innebär att fästet för axelremmarna flyttas i höjdled.

* Därefter drar man i toppstramarna, remmarna som binder ihop axelremmarnas övre del med ryggsäckens, så att denna del av säcken kommer framåt. Det Torbjörn Källström kontrollerar är att skuldrorna och axelremmarna inte hamnar för långt ifrån varandra.

* Sist är det dags att knäppa bröstremmen. Leta reda på undre delen av fästet för bröstmusklerna, sträck ut händerna och ta ett "simtag" och knäpp. Kvinnor får anpassa remmarna efter bysten också. Dessa remmar avlastar axelpartiet och tillkom på 70-talet, innan dess användes ofta skosnören.
Ytterligare tips är att alltid testa en ryggsäck med vikter. Under själva användandet gäller det att spänna om ryggsäcken, för att anstränga andra muskelgrupper, och att stretcha höfterna för att undvika skador.

Sörmlandsleden, Etapp 6:1 & 5:3

Den här helgen var en perfekt helg för vandring och det var med gott mod vi begav oss ut från Flemingsberg och etapp 6:1, för att under söndagen gå det sista på etapp 5:3 som avbröt förra gången på grund av regn. Allt gick bra, förutom att jag skadade ryggen på söndagen och att det fortfarande sitter i dag tisdag. 

Det var en bra lördag för vandring, växlande molnighet gjorde att det varken blev för varmt eller för kallt. Från Flemingsbergs pendeltåg gick vi längst asfalt och breda stigar i ett område där det rör sig mycket människor - en riktigt bekväm vandring. Sedan kom solen fram ordentligt, vi tog en första rast bland mossiga stenar. 


Under de första timmarna var det en riktig 'trollskog' vi gick igenom - mossan låg tjock och stigen var tidvis som ett smalt spår. Videon ger en bra känsla av stämningen. 

När vi gick genom samhället Gladö Kvarn hittade vi en lite egen skylt - "Varning för katt". Frågan är om man ska akta katten eller akta sig själv. 

Våra packningar vägde ca 15kg när vi startade och det kändes faktiskt rätt ok att bära på, bara man tog en kortare paus en gång i timmen så att man kunde vila kroppen. 

Under söndagen fick jag dock ordentligt ont i ryggen, så ont att jag inte ens kunde sätta mig ner på marken utan stöd. Orsaken är okänd, kanske var det mitt hårda liggunderlag eller att remmarna på ryggsäcken kommit i olag.

Att titta till alla remmar är något jag själv ska göra varje gång jag inleder en vandring, alltså även efter man har sovit en natt i fält. Själv upptäckte jag på söndagen att en rem på vänster sida hade förskjutits en tum, det var dock på pendeltåget på väg hem och då hade jag redan haft ont i några timmar. Det tar någon minut att undersöka remmarna men kan vara skillnaden mellan en lyckad vandring och smärtor i flera dagar. Mitt råd till dig som börjar med vandring, öka vikten sakta och försök lär dig så mycket som möjligt om hur man ska packa och bära en ryggsäck rätt. 

Det var mycket folk i skogen denna helg. Visst är det trevligt med sällskap i det gröna men betänk att de också kanske vill sova på den plats där ni själva planerat övernattning. Vi gick förbi ett vindskydd som var fult av folk, samt två grillplatser där det fanns folk och vi blev lite oroliga när det tycktes vara folk på den plats invid sjön Trehörningen intill Paradiset där vi tänkt sova. Det var en familj med barn som hade både tält och tagit plats i vindskyddet. Nu fick vi reda på att vi skulle få plats i vindskyddet, men valde i stället att sova i Ugglekojan som ligger 50 meter upp i skogen från stranden. 


Vi hade även en tanke på att bege oss till ett vindskydd en bit söder ut, om det skulle vara fullt vid sjön Trehörningen. Det hade inneburit en extra vandring och det ville vi verkligen slippa om vi kunde. Vi valde således Ugglekojan (vänster) och sov rätt bra där, själv plågades jag dock av mitt stenhårda liggunderlag. Som tur var valde vi att inte chansa och gå direkt till Orrekojan (höger) som teoretiskt skulle ha förkortat hela vandringen med några kilometer. När vi passerade Orekojan på söndagen märkte vi att den var under ombyggnad. 

Söndagen var lite kylig, så det var skönt att kunna ha en mössa på sig ibland. Det var också nu jag kände av smärtan, inte direkt på morgonen (bilden är på mig vid avfärd från sovplatsen) utan efter ett tag på leden. 

Det var plötsligt helt omöjligt för mig att böja mig tillräckligt långt ner för att ta upp en flaska med vatten ur min ryggsäck - smärtan gjorde att det tog tvärstopp. Med två värktabletter och hjälp av min kompis så kunde jag dock fortsätta till målet. 

Det här är andra gången i år som jag fått ont långt ner i ryggen, bägge gångerna troligen pga att jag överansträngt mig. Det här är något som jag måste tänka på ordentligt och ska prata med kunniga personer. Ska kanske gå ner till sjukgymnasten som vi har i huset där jag bor, de kanske har några bra tips. 

fredag 12 september 2008

Resor

Att resa runt i världen är spännande. Och jag som älskar att "pricka av" saker och platser tog genast till mig en av alla funktioner på facebook där man kan visa vart man varit.

Nu när jag märkte att man kan föra över kartan till sin blogg var det självklart att jag skulle skriva lite om de platser jag varit på. Självklart har jag varit på fler platser i Sverige än jag satt en pin på, men jag har valt ut de som jag tycker är viktigast. Här kommer jag dock att skriva om mina resor utanför Sverige.


(Kartan uppdateras automatiskt från Facebook, även efter detta inlägg skrivits)

Europa
Förutom de många somrarna som liten i Grekland så till bringade jag två veckor på ön Tassos uppe i Egeiska havet sommaren 2006. Det var en tid av underbar mat, solande och njutning. En underbar semester med min flickvän jag hade då - helt perfekt. Två gånger tog vi en båttur runt ön, solande och snorkling. Detta måste ha varit bland det mest lyckade vi gjorde ihop, tack för den tiden. Här ett foto över huvudorten på ön Tassos.

En gång har jag varit i Spanien, dvs på Mallis och det var när min bror gifte sig Det var många år sedan nu och det jag främst kommer ihåg var Aqua-parken med alla sina brutala vattenruchbanor.

Tyskland har jag också varit i. En sommar i slutet på 1990-talet flög jag ner och hälsade på min brevvän som då studerade i Bamberg. Hamburg och München besöktes och det jag främst kommer ihåg är att den tyska maten kunde vara lite väl mystisk samt att de knappt hade lösgodis.

En dag så cyklade vi till en badsjö ihop med en massa studenter från universitetet, att dricka öl och begrava min brevvän i sand var trevligt.

Belgien har jag också besökt några dagar under år 2000, det gjorde jag faktiskt med mitt arbete i Riksdagen. Besökte Europaparlamentet och sedan hade vi möten lite här och var. Var spännande och jag skulle gärna besöka Bryssel igen, även om det finnas andra städer som jag skulle prioritera.

Skottland, denna härliga plats på jorden. Under 2003 var jag där en vecka med 'Tellus 2', dvs en kurs i geologi vid universitetet. Större delen av veckan innebar att man vandrade omkring i jakt på bergarter och sedan anteckna på kartan vart man hittat dem. Detta var en upplevelse som jag bär varmt i hjärtat. Ett tack till min exkursionspartner, utan dig hade jag aldrig klarat av alla kluriga uppgifter.

Drumnadrochit, Ullapho och Edingburgh - platser jag verkligen vill se igen och det har jag lovat mig själv att någon gång ska jag åka tillbaka.

Andra resor med universitetet har tagit mig till Norge och Finland, inte minst Ålands yttre skärgård. Vår resa med båt från Finland ut till Kökar var bland de mysigaste jag upplevt.

Afrika

Jag har varit i Egypten under en vecka och bodde då på ett fantastisk hotell. Kommer inte håg om det var 4 eller 5 stjärnor, men vi fick ett bra pris då det var det sista rummet på hela anläggningen just den veckan. Vi hade precis betalat i butiken på Sveavägen när någon ringde in och ville ha den resan. Några dagar senare var vi på väg.

Det var riktigt spännande med snorkling i Röda havet och busskaravan genom öknen var en upplevelse. Den var hemsk, men målen var fantastiska. Turen över Nilen, Karnak templet (bilden) och Konungarnas dal var så häftiga och trots alla turister så skulle jag kunnat stanna mycket längre än vi hade tid till. Snorklingen i Röda havet var lite kall i början av året, men antalet fiskar var enormt och korallerna underbara. Önskar att jag skulle kunna åka tillbaka med lite mer tid.

Men Egypten är ett smutsigt land (sedlarna var bruna av smuts) och de är jobbiga mot turister. Säljarna ljög oss rakt upp i ansiktet trots att det var så uppenbart att de ljög. Visst, vi var deras första kund i deras nya affär och det skulle betyda lycka för dem om vi köpte något. SKITSNACK!


Asien

Thailand, två veckor i Krabi - mer exakt det fantastiska East Railay Beach. Visst var det hotel och turister i massor, samt ett tidvatten som gjorde vår sida av halvön till ett träsk titt som tätt. Men en kort promenad och man var på västra sidan, där fanns en strand som var extremt fin. Här fanns det också massor av möjligheter till aktiviteter, vi åkte på många utflykter - så jag snorklade och klättrade i berg. Vår kurs i thailändsk matlagning var också skoj.

Sorgligt nog blev jag extremt magsjuk under 2-3 dagar, det kan ha berott på en kallsup i poolen - då de inte verkar ha behandlat den med klor. Så jag missade elefantridningen, det känns lite jobbigt. Jag skulle verkligen ha velat att rida elefant. Och dum som jag var så tog jag inte chansen när vi hade varit på en annan utflykt, men jag får ta igen det vid nästa resa.

Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på Thailand och ser bilden på strandpromenaden och den västra stranden, ett över två år långt förhållande upplöstes efter resan (inte pga resan alltså).

Eftersom detta var min första semester med digitalkamera så tog jag rätt mycket bilder, samt så tog jag ett flertal videsnuttar. Här kommer några av dem så ni får en känsla för hur det var. Dra gärna upp volymen på datorn.


Att paddla i ett floddelta med biflöden som var omgivna av djungel som sträcker sig ända ut i vattnet var en fantastisk känsla. Ibland tjattrade aporna i träden, ibland kom de fram på sandbankarna och tittade på oss.


En kväll gick vi till krogen längst bort på östra stranden för att titta på eldshow, ormar och thaiboxning. Det var varmt, skränande musik, höga knän och drinkarna kostade kanske 5-10kr styck - kändes precis som en asiatisk actionfilm.


Och som jag nämnde ovan, jag gick en klätterkurs på några timmar. Railay är ju känt i hela världen för sin fantastiska klättring och då var jag bara tvungen att testa under ett antal timmar. Efter instruktioner så gjorde jag tre olika klättringar, när jag påbörjat den fjärde så orkade jag inte längre. Vi packade ihop och så bjöd jag min lärare på en importerad öl.

Det känns skönt att lägga upp de här bilderna, för nu minns jag lättare att jag också gjort saker i livet. Det är lätt att glömma allt roligt man varit med om, även jag har haft många glada stunder och de vill jag minnas.

lördag 6 september 2008

Sörmlandsleden, Etapp 5:3

Den här helgen skulle vi verkligen ha det skoj, en vandring med övernattning. Själv hade jag köpt en del ny utrustning som skulle hjälpa mig att sova gott, det gjorde mig glad och jag såg fram emot äventyret. Vi hade räknat med skurar - men inte ihållande regn hela dagen. Så efter några timmar avbröt vi vandringen. 

När vi sitter på pendeltåget så börjar det - regnet. Men vi har bägge bra regnkläder och ser inga större problem med lite skurar, det är snarare en utmaning. Något som både jag och min kompis söker. Efter 1,5 kilometer längst asfalterad väg från pendeltåget så tog vi av och börjde att gå på etapp 5:3. Efter ett tag kom vi fram till etappens enda vindskydd, där satte vi oss ner och åt lite. Ursikten från skyddet var vacker - men regnet strilade mycket tätt. 

(Dra upp ljudet och lyssna på regnet)

Efter två timmars vandring i konstant regn inser jag ett gaska stort misstag, allt i ryggsäcken ligger i plastpåsar - utom min nya sovsäck! Jag inser nu risken att natten kommer att få tillbringas i en genomblöt sovsäck - inte en speciellt lockande tanke. 

Vi vandrar vidare och när vi passerar ett fält låter jag mig fotograferas, trots regnkläderna så är jag rätt blöt. Regnet har tagit sig ner i kragen, min T-shirt är riktigt blöt. 

Men det är inte bara jag som har problem, min betydligt mer erfarne kompis har också ett problem - hans skor må vara sköna att gå i och klarar av snö, men regn i timmar klarar de inte av. Så medan mina kängor är torra och fina så blir hans skor allt mer sura. Även hans ryggsäck har nu börjat bli fuktigt, trots att han har regnskydd över den. 



Vi börjar att diskutera möjligheten att ta oss hem, men vi är ute i skogen och har ingen aning om det finns några kommunikationer. Om vi nu rushar till Paradiset så vore inte det en garanti, bussarna därifrån är ytterst sporadiska. Men när vi kommer i närheten av  lite bebyggelse ställer vi oss under en grusautomat för att få regnskydd, för första gången på några timmar så kommer vi undan regnet. Här tar jag ännu en film - medan vi diskuterar möjligheterna. 

Vi ser på kartan att det går en större väg en bit bort och vi bestämmer oss för att gå dit - om det finns en busshållplats så tar vi bussen och om det inte finns en så fortsätter vi vandringen. Det fanns en busskur och det var ca en timme till bussen kom, så vi satte oss ner och åt våran mat och bytte en del kläder. 


Vi hade kunnat fortsätta vandringen till vårt tänkta mål för natten, men när utrustningen blev så blöt och det kändes tveksamt att vi skulle få igång en eld för natten så var inte beslutet svårt att ta. Vi valde att åka hem. Känns bra att ha liknande värderingar med den man vandrar med, vi visste bägge att vi skulle klarat vandringen om det verkligen behövdes men att regnet gjorde så att nöjet till stora delar gick förlorat. 

Alla dessa lager av kläder gör saker krångligt, det blev så krångligt att när jag skulle flytta min stegräknare så att inte ryggsäcken klämde mot den så hade jag sönder räknarens fäste. SKIT! Jag måste försöka att limma den eller helt enkelt köpa mig en ny.  

Men jag tycker dagens vandring var väldigt givande trots allt, jag lärde mig en hel del om hur min egen utrustning fungerade under ihållande regn. Först och främst, mina kängor var helt torra och det gör mig mycket glad. Sedan så inser jag att jag måste köpa ett regnskydd till ryggsäcken, det är ett absolut krav för att kunna vandra i regn i framtiden. Därtill finns ett antal små saker som jag ska kolla in i butikerna. 

torsdag 4 september 2008

Sovsäck


Ni som följer min blogg vet att jag gjort en del vandringar under 2008, ihop med hösten 2007 så har jag avverkat mer än 12 mil längst Sörmlandsleden.

Att jag vandrar är bland annat ett verktyg för att nå mina mål i livet, jag blir en mer harmonisk människa och min kropp blir allt starkare. Vidare så är det en väldigt spännande hobby som gör att man upptäcker kulturhistoria, fornborgar, bäverdammar samt morgonpigga ekorrar.

Min gamla sovsäck var dock av typen typen sommarsemester och inte direkt vandring tre av fyra säsonger. Därför sökte jag mig ut till Barkarby Outlet och Fjällrävens butik och köpte en Paras M5 för 650kr, enligt prislappen så skulle den kosta ca 1000kr i en vanlig affär.

Nu så har den en temperatur för komfort på +3 grader och extrem på -16 grader, så nu ska jag kunna klara av övernattningarna även om det inte är full sommar. För att klara ännu några graders lägre temperatur kan man ju ha ett hi-tech bäddlakan i sovsäcken också. 


söndag 24 augusti 2008

Sörmlandsleden, Etapp 5:1 & 5:2

Tanken på att göra en mer krävande vandring har funnits hos mig ett tag nu, i helgen var det dags att genomföra den. Vi åkte hemifrån efter lunch på lördagen och när jag kom hem i dag söndag har jag gått över 37.717 steg och var skittrött.

Helgens vandring startade vid Nynäsgårds pendeltågsstation ca 14:30, därifrån gick vi 1,8 km för att nå startpunkten för etapp 5:1. Efter 5 timmar och 30 minuters vandring med en ryggsäck på 15kg kom vi äntligen fram till regnskyddet (rött kryss), där vi övernattade. På söndagen startade vi 07:10 och efter ca 5 timmar var vi framme vid slutet på etapp 5:2 (blått kryss). Efter det var det bara 500 meter till pendeltåget i Hemfosa.

Detta var en mycket givande upplevelse som givit flera erfarenheter, samt ytterligare 27km i av vandring bakom mig.


När vi kom ut i skogen var det rätt tydligt - det fanns svamp över allt. Regnet hade gjort sitt och nu var skogen full av vitt, rött, orange och gult samt olika nyanser av brunt.

 
(Klicka på bilderna)

Under etapp 5:1 så skulle det finnas två grottor att besöka. Vi lämnade stigen och våra ryggsäckar för att ta oss 200 meter ut i terrängen, där hittade vi grottan med hjälp av skyltar. Det låg flera olika kärl och annat utanför. Någon förklaring till dem eller historia om platsen fanns dock ej att finna.


 
(Klicka på bilderna)

Vandringen var lite annorlunda den hår gången mot hur det oftast varit tidigare. Då har vi ofta gått genom jordbruksmarker under delar av etappen, nu var det nästan bara skog och mycket stenigt. På de översta bilderna kan ni se hur min kompis kämpar på före mig på leden där det lutade ganska mycket, sedan får ni se mig upp mellan stenarna på samma ställe. En väldigt lång bit så hade en skogsmaskin åkt längst leden, vilket gjorde att vi hade rätt svårt att ta oss fram. Här på bilden är det rätt ok, men tidigare var det stora vattenfyllda diken man ständigt tog sig fram mellan. Det gällde att vara koncentrerad!





Klockan var omkring 20:00 när vi kom fram till vindskyddet och solen var redan nedanför skogen på andra sidan sjön Muskan. Här skulle vi förutom börja med att inta vår medhavda middag även bege oss ut på jakt efter ved och få ordning på en eld innan det mörknade totalt.

Veden vi använde var ordentligt fuktig, så det blev svårt att få en eld. Den medhavda DN som skulle vara material för att tända på allt skulle inte räcka, så då klurade jag lite. Några torra grenar från en tall gjorde susen, barren sprakade upp med en väldig flamma och efter att ha "boostat" elden så tog även de blöta grenarna till slut fart.


Natten var ... iskall! När jag vaknade första gången pga kylan så tog jag på mig långkalsongerna och en tröja, men jag vaknade ännu en gång senare. Sovsäcken som är rätt många år gammal klara inte en temperatur under 15 grader, vet inte vad den skulle klarat när jag köpte den men efter denna natt så finns det ingen återvändo. Ska det bli fler vandringar, så måste jag köpa en ny sovsäck. Som tur var hade jag släpat med mig en termos med té, det hjälpte mig verkligen att komma upp lite i värme under natten.

På morgonen vaknade jag runt 05:00 av att det var kallt, något ljusare och ett genomträngande tjatter i skogen. Förvirrad satte jag mig upp och spanade - en ekorre hoppade mellan träden framför mig och gjorde ljud ifrån sig oavbrutet i 10 minuter. Sedan träffade den på en annan ekorre och ihop sprang de upp och ner i träden kring oss. Efter ett tag så satt vi där i vindskyddet, frusna och trötta. Vi intog enklare mat som nötter och varmt té för att kicka igång kroppen, efter det packade vi ihop och städade upp kring vindskyddet för att bege oss till några släta klippor nere vid sjön. Där lagade vi gröt och åt en riktig frukost. Med skogen i ryggen var vi själva fortfarande i skugga när Körunda på andra sidan Muskan badade i solsken - då var varm gröt något underbart att få i magen. Framåt 07:00 hade vi våra ryggsäckar på oss och satte åter igen fart - med rätt tunga ben.

 
(Klicka på bilderna)

Nu vandrade vi mot öster, med solen rakt i ansiktet som kämpade med att mjuka upp våra kalla och trötta ansikten. Hoppet återvände dock inom oss. I dag gick det sakta, men inte bara beroende på att vi var trötta. Det fanns en del att fotografera på vägen. Stubben kändes så levande och ljungens blommor lyste så klart på sin häll. Det är sådana här små detaljer som sätter den extra färgen till mina vandringar.



Blött!! Det måste ha regnat en del under natten, men själva området var ibland som ett enda träsk. Tittar man på kartan och läser Tärnmossen, Vimossen och Långmossen så inser man att området kan vara rätt vattensjukt. Sjön Tärnan har tre bäckar enligt kartan, bäckar som snarare var breda dikten när man kom dit i verkligheten. Vi halkade bägge till på de hala plankorna som ibland visade vart leden gick, utan mina fantastiska vandringskängor så hade etapp 5:1 och 5:2 varit blöta katastrofer.

När vi till slut kom till etappmålet fick vi gå på asfalt de sista 1500 meterna till den lilla orten Hemfosa. Den kändes nästan endast bestå av en nyrenoverad station för pendeltågen och ett litet rött hus, men det är ju inte sant. Vi såg i alla fall en gård med hästar och kanske fyra villor.

Vi var i alla fall glada att vara åter till civilisationens yttre delar, väl på perrongen däckade vi och bara vilade i 50 minuter i väntan på nästa pendeltåg in mot stan. På tåget blev vi bägge om möjligt ännu tröttare, det var så skönt att vi klarat av detta äventyr.

Det var inte som det tuffaste någon man träffat gjort, men vi är rätt tuffa ändå - många låg nog hemma i soffan medan vi hade viljan och styrkan att bege oss ut på äventyr. Fan vad skönt det känns, vi vågade och vi lyckades.

Dagens steg utomhus för lördag & söndag: 37.717

söndag 17 augusti 2008

Sörmlandsleden, Etapp 59 & 60

I går var det vandring som gällde igen, etapper #59 och #60 på Sörmlandsleden - totalt 17km. Den här gången var det extra viktigt att hålla tempot eftersom bussen vi skulle ta hem bara gick var tredje timma, och då färden hem tar två timmar skulle en försening vara jobbig.

Vi inleder vandringen med att följa en grusväg, åter igen är M och M och M ute på vandring ihop. Efter ett tag insåg vi att "var är de oranga markeringarna?". Att börja vandringen med att missa leden är ju inte så bra. Nu visade det sig att leden gick 40 meter upp i skogen, parallellt med vägen så det var ingen större katastrof.

Snart så kom vi fram till ännu ett av alla de rösen, ruiner eller andra lämningar av en svunnen tid. Rör man sig längst leden så ser man dem rätt ofta. Spännande inslag är de - man önskar att man visste mer om dessa platser.

På vägen passerar man många platser som är värda att stanna till vid - för att vila eller känna stimulans som tilltalar en på det enkla och fridfulla sättet.

Bron vi gick förbi var väldigt vacker i sin enkelhet, den täta stämningen kring vatten i skog är alltid speciell. Här stannade vi och lät oss uppfyllas av det vackra i naturen.

Lite senare tog vi paus, dock inte vid raststället på bilden - för vi var inte säkra på precis vart vi var. Efter lite mat och vila gick vi vidare och då hittade vi denna trevliga hydda med utsikt över en sjö.


(Klicka på bilderna)

Den här vandringen skilde sig lite åt från de tidigare, här gick man en väldigt lång sträcka längst vattnet, inloppet från Östersjön mot Södertälje. Det innebar att vi fick se både stora fartyg, en del fina platser med utsikt från höga kullar i terrängen och inte minst kor som gick på en strandäng. Ko-skådning var trevligt.


Men det var inte bara de vackra Highland Cattle vi såg på strandängen. Snart så kom vi till ett ställe där leden gick i en halvcirkel runt ett häng - skyltar varnade för stångande baggar. Vi genade inte utan gick längst leden, snart så bräkade det dock till! Två får kom skuttande mot oss och de var väldigt sociala. Det svarta fåret åt mer än gärna en bit morot medan det vita mest verkade intresserad att naffsa efter min ryggsäck och byxor, men till slut nöjde sig den nyfikne med lite gräs.



På slutet ökade vi tempot, våran lunch blev ovaligt kort - snarare 15 minuter än de 45 som vi brukar ta. Men om vi missar bussen 16:10 i Skanssundet så gick nästa tre timmar senare kring 19:00. På slutet av sträckan gick vi på asfalt förbi hus där människor hade ett trevligt stökande i sina trädgårdar.

I dag gick vi i omvänd ordning, så vi slutade där etapp 59 började - vi var i Skanssundet. Stora jordvallar avslöjade att namnet kom från att det ligger en skans vid sundet, när vi spana in allt så kunde vi snart hitta en kanon! Och självklart måste jag låta mig fotograferas.

(Klicka på bilderna)
Så var ännu en dags vandrande slut, det kändes skönt att få uppleva en tur i naturen. Denna gång var vi kanske lite mer stressade än tidigare, för jag tyckte att de fem timmarna gick väldigt kvickt.

lördag 26 juli 2008

Sörmlandsleden, Etapp 62

Det var varmt, mycket varmt. Men lusten att komma ut i naturen var större än viljan att söka behaglig skugga, så vi begav oss ut på vandring igen - denna gång etapp #62. Det blev det dock kortare än vanligt, bara omkring 10km och sedan badade vi vid Lida friluftsgård.

Till dagens vandring hade jag bjudit in flera bekanta på Facebook, jag och M ville gärna ha sällskap - men det blev ändå bara vi två som vandrade fram genom ett sommarsverige vars känsla värmer mitt hjärta lika mycket som solen gjorde med min kropp.

Etapp #62 startar vid punkten 'Kvarnsjön' - men detta namn orsakade mycket problem innan min kamrat M lyckades reda ut allt. Det finns en 'Kvarnsjön' i närheten av etapp 6:1, det finns en 'fd Kvarnsjön' som ligger intill etappen 6 och därtill finns 'Kvarnsjön' intill starten av etapp 62.

Men ska man nu söka upp den busshållplats som man ska ta sig till för att komma till startpunken 'Kvarnsjön' så ska man inte försöka hitta den med SL:s hemsida. Ska du ta dig till startpunkten - sök efter Grödinge kyrka (eller stationen innan) på busslinje 727 som går från Tumba station mot Skanssundet.

Etappen inleds med en sugande backe, i värmen så kändes denna lite jobbigt. Vi gick i ett skogslandskap som kändes lite monotont - som jag sa till min vän "Vi är bortskämda och uppskattar inte vanlig skog längre". Såg en hel del mossor och det borde vara ett bra tecken - om jag mins rätt så tar mossor väldigt lätt skada av miljöföroreningar.


Eftersom jag inte har några gymnastikskor så måste jag vandra i mina kängor - kan tyckas varm och det var det också. Men helt ok faktiskt.

När det är riktigt varmt väljer jag en vit långärmad skjorta - för det är det bästa.

Tips: En löst sittande skjorta är mycket svalare än en tajt T-shirt. Vidare skyddar kragen mot att man bränner sig i nacken och långa ärmar skyddar armarna. Så ska du vandra eller bara semestra i ett varmt land, köp en skjorta eller blus - du kan även ha den på dig när du snorklar för att inte bränna ryggen.


När vi vandrat någon timme var det dags för lunch, i dag hade jag fullkornspasta och salsa bönmix samt coctailtomater. Som dryck på vandringen bar jag med 1,5 liter vatten och 0,7 liter drickyougert. Vilket var för lite för denna varma dag - vi gick inte bara 10km utan solade även ca 3 timmar. Tänk även på att resan hem kan ta upp till 2 timmar - du blir törstig även då.

Den enda riktigt besvärliga sträckan var innan vi kom till etappens slutmål 'Svarvaretorp' - här gick stigen längst sjön Getarens västra strand och sjön var inget annat än en stor våtmark. Här växte enorma mängder av högt gräs och alla möjliga ormbunkar - även brännässlor vilket jag fick uppleva då jag valt shorts i dag. Det enda jag kunde göra mot skadorna var att hälla kallt vatten på dem.

Tips: Fylld flaskor (inte ända upp) med vatten kvällen innan och lägg dem i frysen, nästa dag har du is så när du kommer ut på leden efter 2 timmars åkande av buss så är det fortfarande kallt.

En djupblå himmel, endast ett fåtal moln så långt man kan se, fält av olika grödor och i dikesrenen växer ett hav av vilda blommor som ser lite sloknande ut i hettan.

Vi går fram längst en ökentorr väg, inte en människa syns och jag smått ropar "Var är alla människor?". Under dagens vandring möter vi inte en enda person som vandrar på leden och så har det varit även tidigare gånger - det känns väldigt tråkigt att ni andra inte utnyttjar denna skatt.



(Det går att klicka på alla bilder)

Väl framme i Lida var det varmt. Så vi droppade vandringskläderna och hoppade snart i plurret för att svalka våra kroppar. Att komma ur kängorna var riktigt skönt. Här vid badplatsen var det fullt av folk och fä - det var många som lät sina hundar bada vid en speciell brygga nedanför den slänt vi hade slagit oss ner.


För att ni ska få en uppfattning om hur mycket sommar det var så filmade jag en liten video över sjön och platsen där de flesta badade.


Att betänka - bussen från Lida går med två timmars mellanrum, så ska ni vandra hit och/eller ta en skön stund med sol och bad - tänk efter innan. Det finns också ett värdshus (med toaletter) och kiosk, de är öppna mellan 10:00 och 16:00 varje dag. Det finns också en fantastisk minigolfbana och en lekborg i trä för barnen.

Mer info om värdshuset hittar du här och om Lida i allmänhet här!

Dagens steg utomhus: 14.748