Bouldering med Lisa

Nu var det dags att göra det själv, utan att gå på en kurs där någon berättar för en vad man ska göra. Det var lördag och utanför var det regn i luften, då träffade jag Lisa och vi provade på att bouldra ihop.

Först kan jag säga att vara på Klättercentret när de öppnar 10:00 på en lördag var riktigt lyckat, man fick väldigt mycket utrymme för sig själv. Det var mest unga som gick på olika kurser i klättring på topprep, så bouldering problemen (klättringsleder) var nästan oanvända.

Det finns verkligen massor av olika problem och personalen bygger nya varje vecka. Själv så provade vi oss på en handfull av de enklaste under den 90 minuter vi var ombytta och klättrade. Och mitt tips är att inte ge upp, prova gång på gång och snart så börjar man att förstå hur väggen ska attackeras. Och eftersom det finns en heltäckande mycket tjock matta på hela avdelningen är det ingen fara om man bara släpper taget.

Hur socialt är det då?

Jag kan säga att bouldering är mycket socialt. Man kan prata med varandra när man vilar armarna, ge varandra pepp när det saknas några centimeter för att nå fram till nästa grepp och om man är på dejt så kan ju ditt sällskap spanas in i träningskläder. Efteråt kan man ta en korv, kaffe/te, macka, frukt eller dricka i deras lilla fik och prata om hur roligt man haft ihop.

Hur jobbigt är det då?

Det är riktigt ansträngande om man inte är van, och det gäller att anstränga sig lagom mycket så man inte skadar sig. Det är viktigt att man värmer upp innan. Räkna med värk i armarna i 1-2 dagar efteråt, och har du mjuka händer kan du räkna med att du kommer skava av hud. Själv har jag fortfarande oläkta sår på händerna en vecka efter klättringen. Så det är mitt absoluta tips att man köper en rulle vit träningstejp i receptionen och skyddar fingrarna innan man börjar att klättra.

Det är rätt mycket aktiviteter i livet just nu, så det kommer dröja lite innan jag klättrar igen. Men om någon vecka ska jag absolut ta mig till Solna igen. Jag har fått en ny hobby - klättring!