Vandring Älmasta till Norrtälje

Roslagsleden - en led som vi vandrat på till och från sedan 2009. Och äntligen, den 11 och 12 Juni 2011 så gick vi den sista sträckan för att ha klarat av allt. Vi gick från Älmsta, sov över i Söderby-Karl och gick sedan till Norrtälje. 

Vi gick upp tidigt som vanligt, själv så hade jag varit uppe sent på kvällen och tittat på TV. Någon packning hade jag inte direkt gjort utan allt låg bara på golvet. Vilket så ofta resulterar i att man inte har det man egentligen behöver med sig - och att det blir tyngre än det behöver bli.

Att ta sig till vandringens start tar ett tag. Först tar jag själv buss till pendeltåget (där jag möter upp Markus), och vi åker in till Stockholms central. Från centralstationen tar vi sedan tunnelbanans röda linje till Danderyd där byter vi buss 676 som går Norrtälje. Och sedan tar buss 636 oss den sista biten till Älmsta. För mig är detta en resa på nästan tre timmar.

Vandringen börjar med att vi går söder ut längst Storfjärden och Väddö kanal, ett väldigt charmigt område att ströva genom. Grönskan var rejäl, vilket periodvis gav oss behövlig skugga. De som hade hus i närheten satt och solade ute på sina bryggor.


Efter ett tag så började folk med nummerlappar springa förbi oss; det var deltagare i Jättelångt - ett ultraterrängmaraton på 68km från Grisslehamn till Norrtälje. Det är helt otroligt att de sprang den sträckan denna otroligt varma lördag. Respekt!!

Nu gick vi genom skogspartier, där det var otroligt mycket mygg. Svetten fick kläderna att klibba fast på kroppen, och det var två saker jag hade glömt att ta med mig. Solskyddsmedel och insektsmedel. Som tur kunde jag få av Markus. Vi delade även med oss till en av löparna i Jättelångt.

På vägen gick vi även förbi Annas Allehanda. Så här i efterhand så försöker jag komma ihåg varför vi inte tittade efter om det var öppet eller inte. Men antagligen var det värken i kroppen, törsten och viljan att bara komma fram till Rådasjön där vi skulle ta paus som gjorde att vi gick förbi stället. Men deras hemsida verkar mysig, så är du i närheten - gå dit!

Som jag nämnt, det är djäkligt varmt och jag bär tungt - för tungt. Min ryggsäck vägde ca 12kg när jag begav mig av på morgonen. Så där har jag verkligen något att jobba på - läs mer om packningen. Mina fötter kändes rätt möra nu, det här var första gången jag belastade mina nya kängor med så mycket vikt. 

Saligt - vi kommer till slut fram till Wik B&B, där vi bokat in oss på ett rum. Ewa tog emot oss och efter en kort genomgång kunde vi sjunka ihop i skuggan på verandan. Det var riktigt härligt att ta sig en dusch, för att sedan laga kvällsmat i det allmänna köket. På kvällen tog vi en promenad till kyrkan i byn. Morgonen därpå åt vi av den stora utbudet som fanns, Wik B&B sparar verkligen inte på frukosten. Alla hungriga vandrare blir mätta här!!

Dag två av vandringen. Det var nu jag märkte av skavsåren, ett under varje fot. Och detta plågade mig allt mer. Det var skavsår under fotsulan, troligen beroende på att kängorna inte levde upp till  vad man kunde önska sig. De var väldigt stumma. Som tur är fick jag bara dagar senare prova ut sulor som formgjutits efter mina fötter. 

Läs mer om Footbalances sulor om vad jag tycker om dem. Det värsta skavsåret jag fick på denna vandring tog tre veckor att läka!! Men så belastade jag det ju också under en veckas vandring i Italien. Men sulorna jag numera har i kängorna förändrade allt. 

Under flera timmar gick vi och lyssnade på mullret, horisonten var riktigt mörk och jag bävade för att det skulle komma en störtskur som skulle göra oss sjöblöta. När det väl kom regn så höll det bara på i några minuter, vi han knappt få på oss regnkläderna innan det var slut. En äldre man såg hur vi drog på oss kläderna under ett träd och kom fram till oss. Vi blev erbjudna att sitta i en av hans stugor på tomten om vi ville - mycket generöst. 

Mot slutet av dagens vandring gick vi förbi Färsna Gård, en plats helt i min smak. Här fanns det djur som barn (och vuxna) kunde klappa, glass och hakor att köpa samt massor av andra aktiviteter. För er som kommer i närheten tycker jag absolut att ett besök är värt besväret, och titta gärna in deras hemsida för att se om det händer något speciellt. 

Kan det ha varit två timmar senare så kom vi fram till Norrtälje. Plågade av hettan och trötta så gick vi förbi Sveriges näst längst vattenruchbana som finns vid Lommarbadet. Kan säga att jag var djäkligt sugen att droppa ryggsäcken och bada. Men nu var vi inte långt från busstorget, så allt annat fick ge vika - vi ville hem. 

Så nu var hela Roslagsleden avklarad. 

Men jag har upptäckt en fadäs, det saknas ett inlägg om sträckan Penningby till Norrtälje. Vi har gått sträckan men var är inlägget i bloggen? Det kan bero på att jag åkte till Skottland snart efter vi gjorde vandringen i Juni 2010. Hur som - vi kommer att skriva ihop ett sista inlägg där vi sammanfattar hela ledens sevärdheter och alla våra tips.