Etapp: Kaitumjaure till Singi |
Vandring i grupp innebär så många olika saker, och jag är imponerad av att det går så bra som det gör. Inte minst när skillnaden i ålder är så stor, den äldsta var tre gånger äldre än den yngsta.
Själv är jag i alla fall nöjd över att den yngsta deltagande hade den mentala styrkan att utmana sig inom något nytt, samt att de äldsta var starka nog att klara alla snackar och lösa stenar.
Nu bokade jag mig solitär på detta äventyr, vilket jag gjort förut på min resa till Dolomiterna och till Azorerna samt även min vandring i Skottland. Det kan vara en stor frihet men också lite jobbigt - om man hamnar utanför. Måste dock säga att jag kände att alla pratade med varandra i gruppen, på detta äventyr på Kungsleden.
Min åsikt är att sådana här gruppvandringar kan vara bra att åka på solitärt, så om du inte har någon att åka med - tveka inte. Det är lärorikt och roligt.
Det är morgon och vi gör oss redo. Det är då jag möter Peter igen, en kille jag pratade med dagen innan. Han skulle iväg och fiska sent på kvällen. Nu visade det sig att han förlagt sin kamera, ett öde som ingen äventyrare vill råka ut för. Men han skrev nyligen i min blogg att han hittat sin kamera. Se Peters fiskeblogg eller tränings och friluftslogg.
Väl framme vid en hängbro i metall tar vi en kort paus. Jag plockar genast upp lite choklad och dricker vatten. Chokladen höjer nivån av energi i kroppen och det gör det lättare att gå. Egentligen kände jag mig inte törstig, men det är att lura sig själv. Mitt råd är att dricka ofta, du förbrukar mycket vatten när du rör på dig - även i kyligt klimat.
Brist på vatten i kroppen gör att du får sämre uppmärksamhet och koncentration - två effekter som kan vara mycket farliga i en situation utöver det vanliga. Till vardags kanske du bara får ont i huvudet, i en nödsituation kan du göra ett felaktigt beslut som kan kosta dig livet. Det är tuffa ord - jag vet. Men man ska ha respekt för natur och kropp, speciellt om du rör dig i fjällvärden. Vädret kan slå om mycket snabbt och det är långt till hjälp om något händer.
Guiden undervisar en grupp i vadandets teknik. |
- Ha en lång trästav, du ska kunna luta dig mot den och ha stöd mot axeln. Undvik att ha krokig rygg.
- Ha alltid blicken mot strömmen.
- Ta korta steg i sidled, använd benen och staven som tre stödpunkter. Luta dig framåt mot strömmen.
- Flytta en stödpunkt i taget.
- Vada alltid på ett brett ställe, där vattnet har låg hastighet och det är grunt.
- Vada aldrig om vattnet går över knäna.
- Ha alltid sandaler på dig när du vadar (blöt inte ner kängorna, men skydda fötterna).
- Ha gärna ett par strumpor på dig i sandalerna, det värmer.
Som sagt, det gäller att ha kunskapen och uppmärksamheten. Och om man verkligen ser sig omkring kan man se de skönaste av blommor, speciellt om man sätter dem i kontrast till den karga naturen.
Dagens höjdpunkt har jag dock inte på bild, det finns bara i mina tankar. Vid ett tillfälle under dagen gick jag längst fram, med två av damerna bakom mig - resten av gruppen var längre bak. Vi går nerför och framför mig är en liten kulle.
Plötsligt ser jag något stort svepa fram över mitt huvud bara 15 meter (?) ovanför mig. En havsörn kommer seglande genom dalen. Den tar höjd på vindarna och stiger. Jag vänder mig om och skriker på de andra för att sedan slita fram kikaren. Under en lång stund kan jag följa detta fantastiska djur på dess färd. Och extra spännande blir det när två Fjällvråkar kommer svepande som dykande jaktplan - de gör utfall mot örnen. Vi får se några häftiga manövrer i luften innan örnen bestämmer sig att det inte är värt kraften. Den glider vidare och försvinner bakom ett hörn. Vilken upplevelse.
Direktlänkar till de andra dagarna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen!! Hoppas du skriver ett inlägg, det skulle motivera mig att fortsätta med min blogg.