Kungsleden - dag 8

Vi vaknade upp på fjällstationen, besvikna över gårdagens misslyckade försök att nå toppen av Kebnekaise. Dagens mål var att ta oss till Nikkaluokta, för att kliva på bussen till Kiruna och där ta nattåget mot söder. Under dagen fick vi en dos av handlingskraft och service. 

Etapp: Kebnekaise till Nikkaluokta

I dag ställde vi upp oss för sista gången, ryggsäckarna var packade. En sista gång tittar jag på den vackra väggmålningen i trapphuset. Vi var fulla av upplevelser efter dagarna på leden, samt kanske även rätt möra.

Men vi kunde inte lägga oss till ro ännu, det var en dags marsch kvar och nu fanns det tider att passa. Vi skulle inte gå hela vägen, utan ta en båt vid Laddjujarvi - så det var till att passa den.

Det var en riktigt vacker dag, det skulle visa sig bli den bästa på hela äventyret. Snart sken solen med kraft och vid tillfälle senare på dagen plockade jag av benen på byxorna för första gången under detta äventyr.

Hela gruppen, Fjällstationen i Kebnekaise. 

Jag själv och det landskap som vi nu lämnar.

Väl framme vid bryggan sätter vi oss ner och vilar, i väntan på båten. Här träffar vi bland annat en tjej som vi passerat fram och tillbaka. Hon var en av tjejerna i en grupp som var ute och vandrade. De andra skyndade mer, hon gick i sin egen takt. Det var rätt trevligt att kort få prata med henne. Att vara ute och vandra kan vara bra om man vill lära känna nya personer.

Spanar från båten. Den samiska flaggan ger en härlig karaktär till bilden. 

Och nu var det så dags att få se hur man gör för att skapa en positiv attityd, göra sina gäster glada och tjäna pengar. Samerna som skötte båtleden hade också byggt upp en naturlig rastplats på andra sidan sjön - på en plats som heter Ladtjojaure. Här fanns en liten butik, möjlighet att slå upp sitt tält samt så klart en härlig grill - som sålde burgare av renkött. Och genom sin positiva attityd samt att spela på humor fick vi en upplevelse och de pengar.

En 150g renburgare på LAP DONALDS kostade 100kr. Och vi köpte ... !!

Väl framme i Nikkaluokta så tog vi en dusch och de flesta bytte kläder. Själv så gick jag fortfarande i mina vandringsbyxor och kängor. Hade nämligen inte med mig några "civila" kläder, och på resa vågar jag oftast inte packa ner mina kängor. I restaurangen åt jag renskav, som var helt ok. Men jag kan tipsa om fisken, den såg riktigt god ut.

Och nu kommer ett mycket viktigt tips; bussarna som går till Kiruna tar endast emot kontant betalning!! Priset var 114kr. Hade jag inte fått låna av de andra så hade jag blivit kvar. Så ett tips är att ha en reskassa på några 100-lappar i din packning som inte ska användas annat än i situationer där kontanter är ett krav.

Resan hem på tåget gick bra. Det enda som gör mig lite melankolisk är att det inte finns utrymme på tåget för alla tio att sitta tillsammans för att prata. Vi satt ett tag i restaurangvagnen, men sedan kom det mycket mer folk ombads vi att lämna plats. Några satt kvar, själv gick jag åter till min kupé. Satte mig och spelade ett spel på mobilen. Hade varit roligt att få prata mer med den andra, innan vi skildes åt.

Det sista som hände innan de sista skildes åt på Centralstationen i Stockholm var att vi gick och tittade på en målning i centralhallen. Guiden sa åt oss att titta noga och minnas tillbaka.

Målningen på Centralstationen i Stockholm. 

Utsikten från Saltoluokta fjällstation. 

Till slut vill jag bara tacka alla de andra nio som var med på STF:s Den Första Fjällvandringen. Jag tyckte att det var mycket lärorikt och nu är jag redo att bege mig ut i fjällen på vandring. Jag kan absolut rekommendera detta.