El Camino de Santiago, dag 5

Det är den femte dagen på vandringen längst pilgrimsleden och vi vaknar upp till ännu en dag med en härlig frukost. I dag bestämde vi att inte frossa, utan att äta lättare. Detta för att känna oss mindre sega under vandringen.  

Sträcka #5:
Puente la Reina till Estella, ca 22km. 

Vi lämnar hotellet men stannar redan efter 5 minuters promenad. Det är en varm och solig dag, så vi packar ner en del kläder i ryggsäckarna och sätter på solkräm.Vi får ner såväl jacka som fleecetröjan, för det finns plats. Och ni bör tänka efter före, en ryggsäck ska aldrig vara fullpackad när ni lämnar hotellet - ni måste kunna stoppa undan kläder om ni blir varma. En tunn tygkasse kan vara bra att ha vid behov, huvudregeln är dock "bär aldrig något tyngre i händerna än guideboken".

Sedan blir det till att gå igenom Puente la Riena och titta på de vackra (men ibland slitna) husen. Som alltid; är det runt 9-10 på morgonen gå in i närmaste kyrka och se om de håller mässa. Det är alltid mysigt att stå i bakgrunden och uppleva känslan av eftertanke och kultur - det oavsett om man är troende eller inte.

Efter att ha gått över ännu en gammal och vacker stenbro är vi snart ute i naturen. En bred och rätt dammig vandringsstig möter oss. Men det är torrt och vi kan hålla en rätt bra hastighet till att börja med. Vid kraftigt regn gissar jag att det kan bli lite jobbigt här. Vi tar nu upp något som vi gjort vid tillfällen tidigare dagar - ett ämne väljs och man diskuterar det. Att gå och prata är något jag absolut kan rekommendera, det ger energi och man öppnar sig lättare än när man sitter på en parkbänk med en glass eller kopp kaffe. Ta tillfället i akt att prata om såväl värdsliga som t.ex. moraliska frågor. Man går faktiskt en religiös vandring, om man inte är troende kan man diskutera moral och personliga värderingar.

Men snart blev det allt mer svårt att föra långa diskussioner, efter en timmes vandring börjar det att gå uppåt - en stigning på ca 100 meter i värmen. Väl framme i lilla byn Mañeru känns det väldigt skönt att sitta ner och vila i 15 minuter. Det finns en liten park med bänkar och en fontän om det behövs fylla på vatten.

Och på tal om vatten - himlen blev lite mörkare när vi närmade oss byn Cirauqui och dagen som varit så varm blev kyligare. Detta var vårt mål för lunchen och vi sökte upp en butik som ligger precis där leden går upp längst slingrande gator. Men som så ofta i Spanien, det är främst vitt bröd som säljs - något som kan bli enformigt. När vi kom ut på de trånga gatorna så öppnade sig himlen, och regnet vräkte ner i stora mängder. Vi sprang längst gatorna för att hitta något skydd, och snart hittar vi bänkar som är under tak.

Bröd, yoghurt, nötter och vatten ger oss den energi vi behöver - men lite varmt te hade inte varit dumt. Vi hade faktiskt med oss en liten Primus termos med tevatten den första dagen, när vi gick över Pyrenéerna. Men den lämnades i stora bagaget resterande dagar. När man åter igen ska börja gå nedåt genom byn passerar vi genom en portal i ett stort hus, här kan man själv stämpla sitt pilgrimspass. Nu går vi fullt klädda i regnkläder, paraplyer och tunna handskar - det är betydligt kyligare nu.

Vi har vandrat i regn och vind, men vi hade ganska tur med vädret ändå - för när vi kommit till byn Lorca hade det slutat att regna. Vi var dock rätt frusna, så det var utmärkt att kliva in på en lokal servering för varmt te och lite vila.

Med vindjackans dragkedja uppdragen i halsen och bestämda steg gick vi vidare, nu med stora bilvägen rätt nära. Detta kändes som en transportsträcka, inte mycket roligt att titta på.

En stoppskylt står helt oförklarligt i terrängen. 

När vi väl kommer till staden Estella, med sina 13.000 invånare kändes det riktigt bra. Men vi insåg snart att hotellet låg långt bort från leden. Så som vi började att söka oss fram längst gatorna. Och här kommer ett tips; på de byar och städer där guideboken har en förstoring - titta efter ert hotell. De brukar faktiskt finns med på kartan.

Kvällens spanska vin ... som vanligt är det riktigt gott. 

Hotellets matsal var inte så flådig, men när rosevinet serveras i en flaska som denna så blir i alla fall jag riktigt glad. Tänk på att personalen inte alltid kan någon engelska på restauranger och hotell, men håll er lugna och allt går nog bra. 

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Dagens tips

Att ha återkommande lekar eller liknande är ett sätt att ta bort fokus på trötthet och smärta. Vi pratade en del om seriösa frågor, men det kom upp något betydligt mer roligt under vandringen.

Varje dag så såg vi skal från mandariner (eller liknande frukt). Så vi började spekulera i vem denna person var som hela tiden gick framför oss och åt dem. De såg ofta helt färska ut, men vi såg aldrig någon äta mandariner.


Det blev nästan en sport i att hitta skalen längst leden. Nu var det nog så att det inte fanns en  speciell person som åt alla dessa frukter. Men det blev en källa till humor.