Colombia - mat, frukt & dryck

Colombia för mig var en upplevelse av mat, frukt och dryck. Det varierande klimatet från tropiskt klimat och faktiskt även öken på några ställen till de mer tempererade bergen ger förutsättningar och inspiration till en bred matkultur. 

I det här inlägget kommer jag att beskriva en del av den mat, frukt och dryck som smakades på resan. Kan börja nämna att man ofta får frågan; "Vatten eller mjölk?" när man beställer en juice. Dvs om man vill att frukterna ska mixas mjölk eller bara vara naturlig juice, med eventuellt lite vatten. Själv drack jag alltid min juice naturell, nästa gång i Colombia får jag kanske pröva med mjölk.  

Frukter namnges med sitt colombianska namn. Om du skulle vilja veta mer - så länkar jag till Wikipedia på svenska och ibland spanska. Tänk på att wikipedia inte alltid är helt korrekt, och att namn på frukter kan variera beroende på land eller region. Vill du läsa mer om recept från Colombia, se My Colombian Recipes.

Dricker Mora-juice och äter Arepa de choclo
Utan att veta vad bäret egentligen heter på svenska så insåg jag snart att juice från Mora var något som jag gillade mycket - dvs Björnbär. Dessa mörka juice ger en rejäl kick av antioxidanter, smaken är vuxen och kraftfull.

Något annat som för alltid kommer att förknippas med Colombia för mig är Arepa, ett bröd vars deg görs på majs, vatten och salt. Degen jäser inte utan tillagningen sker direkt genom grillning, bakning i ugn eller fritering. Beroende på om man använder ung (vit) söt majs eller den gula mogna så för brödet skillnader i smak och utseende. Vidare kan det ätas naturellt eller med fyllning som ost, kyckling, köttfärs, ägg mm.

Stannar och äter på La Montaña, på väg till fritidshuset i bergen. 

På bilden ovan så äter jag Arepa de Choclo - det är en sötare variant som är gjord på den unga vita majsen. Och nu till ett förvirrande faktum om färgen på själva brödet.

• Ung vit majs gör arepan gul efter tillagning. 
• Mogen gul majs gör arepan vit efter tillagning.  

Titta på arepan som serveras till Calentado och Chorizo längre ner i inlägget. De är vita, och har således gjorts på den gula och mer mogna majsen.

Lulo - en favorit till glassen
En frukt som jag lärde mig att uppskatta mycket kallas i Colombia för Lulo - som internationellt benämns Najanjilla ("liten apelsin" på spanska). Smaken är söt men har inslag av syran hos ett krusbär, så ihop med en söt vaniljglass blir det himmelskt. Se också inlägget om Canelazo nedan.

En glass köpt på Cali Zoo. 

Guayaba - en ny fruktupplevelse

En morgon innan det var dags att bege sig ut på någon aktivitet fick jag en Guayaba i min hand - dvs Guava frukt. Mitt minne är inte så starkt om hur den smakade, men jag är säker på att den var söt i smaken.

Läser man på wikipedia så framgår det dock att det finns många olika sorter inom släktet. Ibland är skalen mer hårt och har en bitter smak, så om du ska äta denna frukt kan det vara bra att fråga först.

Måste lära mig mer om den här frukten, ska se till att vara mer uppmärksam nästa gång jag kommer i kontakt med den.

Nyplockad Guava frukt.  

Zapote - söt men trådig
En morgon i Armenia fick jag tillfälle att smaka på en Zapote - på engelska Sapote, men om det finns något annat svenskt namn vet jag inte. Det jag åt var nog vit sapote, men jag är osäker.


Frukten öppnas genom att man bryter det hårda skalet med händerna. I mitten finns flera stora kärnor och mellan dem det kraftigt gula fruktköttet. Sapote är svår att äta, man stoppar helt enkelt en stor kärna i munnen och försöker suga i sig fruktköttet, som är mycket sött men trådigt.

Det var svårt att äta sapote. 

Guanabana, i glass och drink
På ett utomhusmuseum om hur sockerrör odlades och skördades såg jag denna Guanabana. En frukt som jag provsmakat i både glass och juice, men något svenskt namn har jag ännu inte hittat på den.

Fruktköttet är vitt och den har små svarta kärnor. Vad jag minns så blev jag inte direkt tagen av fruktens smak efter det lilla jag smakat. Men jag måste nog prova att äta mer av den för att få en riktig känsla.

Det finns så många exotiska frukter, så det är svårt att komma ihåg namnen samt hinna smaka på allt.


Chontaduro och Oblea con mermelada y arequipe

Det är inte lätt att ta till sig allt. Solen sken och jag kände mig lite mör - när det var dags att prova två nya upplevelser.

I min högra hand har jag en liten frukt vid namn Chontaduro. En äldre kvinna skalar frukten, gör två snitt och lägger på lite salt på toppen. Detta är en trådig och torr upplevelse - inte alls min smak! Spottar ut en del av den och låter andra äta upp den.

I min vänstra hand har jag Oblea med marmelad och en kräm (arequipe) som gjorts på mjölk. Detta var sött och gott, fast man ska nog dela den med någon annan. Annars blir det lite mycket.

Canelazo - varm alkohol

Det var inte bara till glass som jag fick i mig Lulo, den ingår nämligen även i drycken Canelazo. Det är en dryck som serveras varm och består av Aguardiente som är alkohol gjord på sockerrör, vatten som kokats ihop med kanel och juice från frukt.

På bilden ser ni tydligt kärnorna från Lulo ligga i botten på glaset. Det här var en söt dryck. Lite väl söt för att dricka kvickt. Men om man kommer hem efter en lång kall vandring i bergen, då skulle den sitta fint.

Aguardiente - en hutt på vägen

Under min resa i Colombia red jag även häst på landsbygden, vilket var en upplevelse i sig. Men innan det var dags att klättra upp på hästen serverades det en hutt av Aguardiente. Vilket betyder "brännande vatten" på spanska och är något av ett samlingsnamn för brännvin - och som i Colombia ofta kryddas med anis.

Kan inte betygsätta brännvinet, men tycker att kryddningen  med anis gav en smak med drag.



Trucha al ajillo, med Patacon
Livet i Colombia var ju också mat, men av någon anledning tog jag inte så mycket bilder. En favorit var dock Trucha al ajillo - dvs öring (eller liknande) med vitlök.

Och till det Patacon - som görs av gröna omogna matbananer som friteras. Det blir ett stort "blad" av banan som man helt enkelt bryter med händerna. Detta är väldigt gott och måste absolut prövas.

Calentado, med ägg och arepa
Frukosten i Colombia varierade. Den var ofta yoghurt med skivad frukt och någon form av müssli, men kunde också vara Calentado - som är ris och bönor. Ägg och arepa är vanliga tillbehör. Kan tyckas vara  en bastant frukost för ett varmt land som Colombia, men det kändes helt ok - speciellt om man var uppe i bergen och det inte var så varmt.

Chorizo 
Den dagen då vi hade varit och badat i de varma källorna, så passerade vi ett område som är känt för sin chorizo. Till den fick man ris och arepa, en bastant och god måltid. Speciellt gott var det att ha lime på grillad korv - det blir riktigt gott.

Pizza Samba och Maracumango
Och självklart finns även pizza i Colombia. Dock så skiljer sig deras specialpizzor en del mot vad du hittar på ditt egna hak hemma i Sverige. Vi gick till Karen's Pizza (karta) och beställde Samba (maduro, tocineta y queso parmesano) - mogen matbanan, bacon och parmesanost.

Till det så drack vi Maracumango, dvs maracuyá (passionsfrukt) och mango. Och som jag nämnde i början, jag drack alla mina juicer under resan "ren" - dvs baserad på vatten och inte på mjölk.

Titta in de andra inläggen om Colombia.

• Santiago de Cali - tips och råd. 
• Människorna - vilka man möter i Colombia.