Kallhäll till Kungsängen

Hösten är här och regnet låg i luften. Termometern visade någon grad plus på morgonen och enligt SMHI skulle den bara komma upp i sju grader under dagen. Då var det dags att dra på sig sina kängor och bege sig ut på en kortare vandring.

I dag så blev det en enkel vandring mellan pendeltågs-stationerna i Kallhäll och Kungsängen, en sträcka på ungefär 7 kilometer.

Trots att en inbjudan gått ut via två olika sociala medier var vi bara två personer som satte oss i rörelse vid 09:40 på morgonen.

Med raska steg gick vi ungefär två kilometer längst vägar och motionsspår, för att sedan böja av in på naturmark. Här möttes vi av höstens färger som hunnit bli riktigt matta. Vintern kändes rätt nära och sommarens värme var bara ett vagt minne.

Men vi njöt av att vara i rörelse.

När vi väl lämnat gatornas trafik så var det härligt stilla, naturen var redo för vintern och skogen var intill tyst. Under vår vandring så hörde vi några kråkor väsnas i träden och ett litet vattendrag som med sitt hoppande vatten gav lite ljud av natur. Men annars var tecknen på liv mycket få. Här och var en svamp, men annars mest vissnande växtlighet.

På ett ställe kom vi förbi två träd som växte mycket tätt ihop. Ett av dem var ett päronträd och från det tog jag ner tre frukter. Ett åt jag genast och smaken riktigt härlig, fruktköttet var kallt och smaken frisk och söt. De två andra stoppade jag i fickan och tog med mig hem. Det andra trädet var svårare att identifiera. Men som ni kan se på bilden kryllade det av små frukter på marken. Kan det ha varit ett äppelträd tro, men så små äpplen? Jag smakade på ett och det smakade kanske lite äpple, men fruktköttet påminde om päron och så gjorde även en del av saken. Mycket underligt.

Det blev en kort vandring på 2,5 timme. Termosen och sittunderlaget kom väl till hands i dag. Och om vädret tillåter så hoppas jag att vi kommer ut på några fler korta vandringar innan det blir snö.

Bouldering med Lisa

Nu var det dags att göra det själv, utan att gå på en kurs där någon berättar för en vad man ska göra. Det var lördag och utanför var det regn i luften, då träffade jag Lisa och vi provade på att bouldra ihop.

Först kan jag säga att vara på Klättercentret när de öppnar 10:00 på en lördag var riktigt lyckat, man fick väldigt mycket utrymme för sig själv. Det var mest unga som gick på olika kurser i klättring på topprep, så bouldering problemen (klättringsleder) var nästan oanvända.

Det finns verkligen massor av olika problem och personalen bygger nya varje vecka. Själv så provade vi oss på en handfull av de enklaste under den 90 minuter vi var ombytta och klättrade. Och mitt tips är att inte ge upp, prova gång på gång och snart så börjar man att förstå hur väggen ska attackeras. Och eftersom det finns en heltäckande mycket tjock matta på hela avdelningen är det ingen fara om man bara släpper taget.

Hur socialt är det då?

Jag kan säga att bouldering är mycket socialt. Man kan prata med varandra när man vilar armarna, ge varandra pepp när det saknas några centimeter för att nå fram till nästa grepp och om man är på dejt så kan ju ditt sällskap spanas in i träningskläder. Efteråt kan man ta en korv, kaffe/te, macka, frukt eller dricka i deras lilla fik och prata om hur roligt man haft ihop.

Hur jobbigt är det då?

Det är riktigt ansträngande om man inte är van, och det gäller att anstränga sig lagom mycket så man inte skadar sig. Det är viktigt att man värmer upp innan. Räkna med värk i armarna i 1-2 dagar efteråt, och har du mjuka händer kan du räkna med att du kommer skava av hud. Själv har jag fortfarande oläkta sår på händerna en vecka efter klättringen. Så det är mitt absoluta tips att man köper en rulle vit träningstejp i receptionen och skyddar fingrarna innan man börjar att klättra.

Det är rätt mycket aktiviteter i livet just nu, så det kommer dröja lite innan jag klättrar igen. Men om någon vecka ska jag absolut ta mig till Solna igen. Jag har fått en ny hobby - klättring!

Mekkurs

Hösten är här och det gå mot vinter. Antagligen har du använt din cykel flitigt och nu känns det kanske i behov av första hjälpen. Då är det kanske dags att gå en mekkurs så du lär dig vad som kan göras.

Cykloteket anordnar två mekkurser, en teoretisk där man som nybörjare (26+28/10 samt 9+11/11) kan få en föreläsning om grunderna gällande din cykel. Men de ger även en mer avancerad där man ska ta med dig sin egen cykel. Under vägledning plocka du först isär den och sedan ihop den - allt för att du ska lära dig att förstå din cykel.

Klättring #3

Som med allt annat, ska man klättra så måste man öva och ju mer kunskaper i teknik man har desto bättre går det. I dag var det dags för mig att återvända till klättringscentret för första gången efter jag fått grönt kort - nu för en teknikkurs.

* Klättring #1 * Klättring #2 * Klättring #3 * Hela bloggen *

Utanför tilltar regnet medan jag sätter mig ner vid ett av borden i centrets lilla fik, jag är tidig och fördriver tiden med att läsa. Och visst är det bra att de har en sådan plats, men det är tidvis lite stökigt. Speciellt om de har någon barngrupp där, det är uppenbarligen väldigt roligt med det speciella smattrande ljudet klättringsskor ger mot golvet. Speciellt om åtta stycken barn slamrar samtidigt. Så klättringen fungerar bra på Klättercentret i Solna, men vill ni ha en soft plats att sitta med dina kompisar och snacka lite i lugn och ro - ja då ska ni åka in till stan efteråt.

Vi som gick kursen var jag själv, en vuxen tjej som kom själv, två unga tjejer på kanske 10 år samt två engelskspråkiga tjejer i gymnasieåldern. Först blev det uppvärmning. Sedan undervisade vår lärare ett par åt gången på en klättervägg, medan vi andra klättrade fritt i hallen. Tror vi han med två klättringar var innan det blev vår tur.

Det som man främst fick lära sig var; ta små steg i klättringen! Stora kliv belastar benmusklerna mycket och man blir snabbare trött. Vidare så ska man självklart låta benen ta den mesta av belastningen, man ska skjuta sig uppåt med benen och inte dra sig upp längst väggen med armarna. Det var även skoj att pröva på att klättra på en vägg där det fanns en vinkel i form av ett hörn, man fick lära sig att se möjligheterna i att förbättra sin balans och tyngdpunkt genom att stå rätt.

Sedan gick vi över till boulderingen. Här fick vi prova på hur det är att klättra på låg höjd utan rep, och enligt mig är det här nästan svårare än topp-reps klättring. Här krävs enorm teknik och väldigt mycket kraft i armarna. På 4-5 olika sk. problem. Ett problem är helt enkelt en led av grepp som man ska klara av.

Det finns ett flertal olika nivåer av svårighet i Bouldering. Här finns en tabell, men vill ni läsa mer så föreslår jag att ni googlar.

Mitt tips är dock att ska klättra så mycket som möjligt på "blå nivå" som det heter i Solna. Det är viktigare att bli riktigt bra på grunderna på en enklare nivå, än halvkass på allt på en högre nivå.

För mig själv står det klart; jag måste öva väldigt mycket på teknik samt även på att förstärka styrkan i mina händer och armar. En annan rolig sak med kursen är att hon jag klättrade på topp-rep med tog emot min e-mail. Kanske hör hon av sig, det vore väldigt skoj att ha någon att klättra ihop med. Så ni depparjeppar som sitter hemma i regnet, gå en kurs i klättring och lär känna nytt folk. Mitt tips för dagen.

* Klättring #1 * Klättring #2 * Klättring #3 * Hela bloggen *