Kungsleden - dag 1

Vandringsman - så heter bloggen. Många tänker på Kungsleden när man nämner vandring, en led som jag fram till i år aldrig vandrat längst. Något som var en pinsam brist på erfarenhet. Därför blev 2011 året som jag bokade en STF-vandring. 

Då min främste vandringsbroder Markus inte hade möjlighet att gå i fjällen med mig i år så var det ett bra tillfälle att skaffa lite egen erfarenhet. Svenska Turistföreningen (STF) ordnar flera vandringar ledda av erfarna guider, så jag bokade "Den första fjällvandringen".

Karta över delar av Kungsleden. 

Vandringen gick från Saltoluokta fjällstation, via de fyra fjällstugorna Vakkotavare, Teusajaure, Kaitumjaure och Singi fram till Kebnekaise fjällstation. För att avsluta med en sista vandring till Nikkaluokta, där man tar bussen till Kiruna.

Det är också en hel vetenskap att ta sig till den här delen av Sverige från Mälardalen, då tågen aldrig tycks gå i tid. Att det är enkelspår på långa sträckor är ett hån mot de som bor i de norra delarna av Sverige. En fungerande spårbunden infrastruktur är ett måste för utveckling, samt ett sätt att visa respekt för de norra delarna av landet.

Att det tog så lång tid innebar att jag tvingades sova över en natt i Gällivare, vilket jag tyckte var spännande. Att få se olika delar av landet är skoj. Vanan att gå ut och äta är kanske inte så stor i Gällivare, det var svårt att hitta något annat än pizzerior när jag nyfiket gick runt efter att ha klivit av tåget. Till slut hittade jag ett ställe. Och jag har inget emot att utbudet var begränsat. Men jag hade hoppats att det kunde ha varit lite mindre fet mat, att det funnits mer grönsaker samt att stället var lite mer inspirerande.

Att få ut mer folk till restauranger kräver inspiration, service och viljan att lyckas. Och det såg vi hos de fantastiska samerna som hade ett LappDonalds, mer om det senare. Men på just denna restaurang stod tre tjejer i baren utan att ens titta på gästerna. Och när jag lämnade efter min lunch hade jag ryggsäcken i händerna då jag inte ville riskera att slå ner något. En av de anställda bar då in öppetskylten; men hon sa varken välkommen åter eller ens höll upp dörren. Så jag blev lite besviken att min lunch inte blev bättre, men den var "ok".

Däremot tycker jag att stället jag övernattade var oproportionerligt dyrt - för vad man fick. Vidare blev jag illa berörd över att frun inte fick (?) ta emot min betalning, utan att det måste skötas av mannen. Att han sedan satt och rökte morgonen efter medan frun arbetade i köket - det gav dålig bismak till frukosten. Jag blev mätt och kunde sova, inte mycket mer. Har sett underbara b&b som varit både billigare och mer inspirerande. Men det som gjorde mig mest besviken var det jag såg av kvinnosyn. Och ni som läser min blogg har ju sett att jag tidigare reagerat på dålig kvinnosyn i reklamen.

Gällivare tågstation, bussarna stannade på andra sidan.  

Mitt korta besök i Gällivare kan knappast vara rättvisande för attityden för samhället i helhet. Personalen på Intersport hade en härlig attityd, fick nästan lust att handla mer än de snören jag köpte till kängorna.


Lördag morgon - på några minuter är jag vid bussen. Klockan var 9:45 när buss 93 satte sig i rörelse och äventyret hade startat på riktigt - äntligen var det "Dag 1". När bussen stannar vid Kebnats brygga kliver jag av och ser mig omkring. Snart stöter jag ihop med en far och son som också ska gå samma vandring som mig. Därtill träffar vi på en kille som gör praktik hos STF, och ska således hjälpa vår guide och själv lära sig under vårt äventyr.

Den kvällen får vi en utmärkt måltid och de som vill även beställa ett "vinpaket". Själv drack jag inget vin, dricker själv oftast vatten till maten och gjorde så även här. Servicen, kvalitén på maten och med vilken positiv attityd allt gjordes på Saltoluokta fjällstation var otrolig. Men det var knappast detta jag kom till fjälls för att uppleva; det var vinden i ansiktet, värkande muskler och otroliga upplevelser av naturen.

Det visar sig att vi blir åtta betalande deltagare. Varav en kille i min ålder och hans far, en tjej som var något år äldre än oss och en tjej något över 20 samt fem "lite äldre" damer. Med vår guide och  hans praktikant blir vi totalt tio personer.

Utsikten från Saltoluokta fjällstation.  

Det var så här äventyret började. Läs gärna vidare hur det gick de övriga dagarna.

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Kungsleden - dag 2

I dag så ska vi prova utrustningen och få ihop gruppen. Vi tar en enklare dagstur i närheten av fjällstationen, för att sedan förflytta oss till fjällstugan i Vakkotavare med båt och buss. Väl framme i stugan får vi äntligen känna på friluftslivet.  

Etapp: Saltoluokta till Vakkotavare

Jag vaknar upp i ett rum med fyra sängar, ser mig trött omkring. Än så länge är jag fortfarande på fjällstationen, dvs vi kommer att ha en stor frukost som väntar. Vid 9:00 var vi redo, guiden tar oss upp längst en stig och för första gången går vi nu som en grupp.

Efter ett tag lämnar vi Kungsleden för att ta en avstickare mot en ravin. Min vän William låter sig fotograferas vid vägskyltarna. Eftersom jag ofta reser på gruppresor solitärt så är han ett trevligt sällskap och ofta frågar de andra om honom.

Vid ravinen fikar vi och spanar efter fåglar, och vi ser en Tornfalk. Vår guide visade sig vara en höjdare på fåglar, och kom att ge oss mycket kunskap under de kommande dagarna.


I dag regnade det lite, så lunchen intas i regnkläder. Vilket var bra, då vi alla fick prova utrustningen - som var själva meningen med trippen. Allt tog ca 4 timmar. Sedan fanns tid till rast och packning.


På eftermiddagen tar vi båten tillbaka över sjön till busshållplatsen, nu ska vi ta bussen en kortare sträcka till stugan i Vakkotavare. Värden i denna stuga var väldigt trevlig, vi pratade en hel del friluftsliv mm.

Drickbart rinnande vatten. Det är detta som är upplevelsen,
den ska vi vara rädd om och vara redo att betala för. 

Att komma bort från storstadens puls och åter igen känna de friska vindarna av de norra delarna av vårt land var riktigt härligt. Mina somrar med pappa och fiske i Norrland kändes väldigt avlägsna, nu var det dags att bryta ny mark av upplevelser. Att gå ut och hämta dricksvatten i bäcken invid stugan var ett klart nöje.

Här hade vår guide löst saker bra, vi delades in i tre olika grupper, (1) Mat, (2) Disk och (3) Vatten/Slask/Ved/Städ. På så sätt kunde man alltid veta vad man skulle göra. Grupperna roterar sedan mellan de olika uppgifterna. Om ni är en större grupp så kan jag rekommendera att ni löser det på liknande sätt.

Det här är kvalitet - att äta tillsammans i en enkel boning. 

Nu sitter vi äntligen ner som en grupp. Ovan har ni en bild på vår första gemensamma middag ute på leden. Här kommer snart 10 förväntansfulla människor att sätta sig ner och äta - för i morgon börjar äventyret på Kungsleden på riktigt.

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Kungsleden - dag 3

Att vakna upp i en fjällstuga är en härlig känsla, fast man måste veta vad som krävs - det är inte som hemma då man bara kan hasa sig ut i köket. Så det gäller att ha kunskapen hur saker ska lösas, och nu kommer grunderna. 

Etapp: Vakkotavare till Teusajaure

Att bo i en fjällstuga kräver att man vet vad man ska göra, du delar ju rum med flera andra och det är inte som hemma. Respekt och kunskap, så lyssna noga på stugvärden. Eftersom det är så ljust ute på sommaren så drar man ofta för mörka gardiner, att det sedan inte finns elektricitet i stugorna medför ett problem om du vaknar mitt i natten och vill utföra något. Så tips nummer ett blir ... 

• Ta med dig en pannlampa eller ficklampa, ha den nära sängen. Det är nog bäst med pannlampa så att du har händerna fria. Kan lova att det t.ex. är betydligt enklare att diska om du har två händer fria. 

Om man eldar i kaminen eller är många i rummet så kan det bli riktigt varmt. Om du vaknar upp mitt i natten av värmen så är det riktigt bra om du förberett dig. Så tips nummer två blir ...

• Ställ en flaska vatten intill sängen och kanske även nässpray om du har lätt att bli täppt i näsan av en kvav och varm miljö när du sover. Lägg till öronproppar också, så är du riktigt bra förberedd. 

Dagen inleds med en tuff stigning upp på fjällhedarna. Väl uppe kan vi vända oss om och se fjällen i Sarek tona upp sig som majestätiska väktare vid horisonten. De som aldrig varit på vandring i fjällen eller liknande tidigare, det är nog nu de får den riktiga känslan av vad naturen har att erbjuda. Inom mig spred sig ett behagligt lugn, det är precis det här jag ville uppleva. Förut hade det varit i Skottland och Italien - äntligen skulle jag få en liknande vandring i Sverige.

Betänk dock att det finns så mycket mer än de stora vyerna. De var många som fotograferade i mindre skala också. Rosenrot växte bland stenarna. Vi såg renar, lämlar och flera sorters fåglar.

Men det här handlar inte bara om att uppleva positiva saker - fjällen är fulla av sten och en i gruppen snavade plötsligt till. Resultatet blev en bula i pannan och ett blått öga. Vi blev lite skärrade, men vår guide skötte allt utmärkt. Att röra sig i fjällen kräver erfarenhet, kraft och att man är uppmärksam. Jag snavade själv till flera gånger under veckan.

Respekt för naturen - det är något som en del saknar. Vid en paus under dagen så hittade jag rostiga konservburkar gömda under en sten. Visst kan de se charmiga ut, men när folk inte tar hem vad de bär ut så skräpar man ner naturen. Ta alltid med dig tillbaka vad du bär ut. Det var också därför jag sprang ikapp en plastpåse som någon i gruppen förlorade i vinden under vår paus.

Klicka på bilderna för att förstora dem. 

Men man kan också hitta guld!! Eller i alla fall hjortron. Just de som hamnade på bild denna gång var fortfarande omogna, hoppas att alla som läser detta vet att hjortron är gula när de är ätbara. Men under vårt äventyr längst Kungsleden hittade vi ofta blåbär och ibland hjortron, och att äta dem direkt är helt underbart.

På långt avstånd ser vi stugan där vi ska övernatta. Men det är svårt att bedöma avstånd, vandringen ner genom skogen fram till sjön tog mellan en och två timmar om jag minns rätt. Men vi går som en grupp där alla har olika förutsättningar, det viktiga är att komma fram säkert. Väl nere vid stranden hissar man en vit plastdunk i en stolpe, på så sätt vet stugvärden att man vill ha hjälp över sjön. Och då kommer de och hämtar en.

Dagens höjdare var dock bastun. Först bastade damerna, sedan var vi ca 10 killar som satt och stod i bastun. Efter att vi värmt upp kroppen och själen, så sprang flera av oss ner till sjön. Det var kallt - men skönt. Om vi haft lite mer tryck i bastun hade jag gärna badat längre, men den blir aldrig riktigt het tyckte jag.

Utsikten från stugan i Teusajaure. 

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Kungsleden - dag 4

I dag var det en kortare vandring, men på fjällhedarna hade vår guide planerat in två extra moment. Användande av karta och kompass samt att vi sökte efter renhorn. Två moment som jag själv uppskattade mycket. 

Etapp: Teusajaure till Kaitumjaure

Vi hade verkligen vädret på vår sida. Förvisso fick vi reda på att det inte var lika varmt som veckan innan, men det är också en härlig känsla att få känna den friska och lite kyliga vinden. Min dag inleddes med en promenad runt stugan och att ta denna lilla film över vattendraget där vi hämtade vårt vatten.

Även denna dag var det uppåt i början. Vi skulle upp ur dalen och upp på en platå. Där valde vi att lämna Kungsleden och gå ute i terrängen, där vi övade på att använda kompass.

Gruppen börjar att ta dig upp för branten. 

Här söker vi renhorn, själv hittar jag två stycken. 

Man klarar sig utan kunskaper om karta och kompass, under normala omständigheter. Men det är en kunskap som absolut ska införskaffas, för som med mycket kunskap om nödsituationer så hoppas vi att man aldrig ska behöva använda den. Min rekommendation är att i alla fall lära sig grunderna.

Senare under dagen stannade vi vid ett liten vattenfall, inte så högt men känslan var trots det härlig. Åter igen så var det dags att plocka fram kåsan och dricka härligt kallt vatten.

Nu hängde renhornen på våra ryggsäckar, så här dag 4 på vandringen hade vi kommit in i den rätta känslan. Vi levde äventyret och alla njöt av det. Jakten på renhorn och att gå lite för sig själv var något vi uppskattade.

Naturen ger oss så mycket energi, inte minst rinnande vatten. Så jag är tvungen att lägga in ännu en film. Det här skapar en så stark harmoni.




Väl framme i Kaitumjaure så kände vi oss mycket nöjda, om än lite sugna på mer energi. Denna stuga har en liten butik, så jag gick dit för att köpa en extra chokladkaka och några kakor till kaffet. Under eftermiddagen var vi två stycken som fick instruktioner i hur man klyver ved med yxa. Det var länge sedan jag hade gjort det, så det var mycket givande. Tackar vår guide-praktikant för det.

Husvärdens stuga, som också hade en liten butik. 

Det här är livskvalitet. 

Maten denna kväll bestod av köttfärs och bönor med ris, samt en lättöl eller dricka. Efterrätten blev fruktkräm, päron på burk med riven choklad samt bär vi själva plockat. Utifrån omständigheterna var detta en toppen efterrätt.

Avslutar med ett tips. Under de första dagarna har jag insett att det gäller att ha sin kåsa mycket nära till hands. Jag bar min i en ficka på ryggsäckens sida, vilket ibland var krångligt. Man vill kvickt kunna ta fram kåsan och bara svepa i sig vatten från ett vattendrag man passerar. Så tänk igenom och prova dig fram; vilken sorts kåsa vill du ha och hur den ska bäras?

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Kungsleden - dag 5

Dagens etapp på Kungsleden är väldigt lätt att vandra. Guiden lägger då in ett moment där vi får prova på att vada i ett vattendrag. En kunskap som kan rädda liv. Det här var också en dag då jag tänkte mycket på gruppdynamik. 

Etapp: Kaitumjaure till Singi

Vandring i grupp innebär så många olika saker, och jag är imponerad av att det går så bra som det gör. Inte minst när skillnaden i ålder är så stor, den äldsta var tre gånger äldre än den yngsta.

Själv är jag i alla fall nöjd över att den yngsta deltagande hade den mentala styrkan att utmana sig inom något nytt, samt att de äldsta var starka nog att klara alla snackar och lösa stenar.



Nu bokade jag mig solitär på detta äventyr, vilket jag gjort förut på min resa till Dolomiterna och till Azorerna samt även min vandring i Skottland. Det kan vara en stor frihet men också lite jobbigt - om man hamnar utanför. Måste dock säga att jag kände att alla pratade med varandra i gruppen, på detta äventyr på Kungsleden.

Min åsikt är att sådana här gruppvandringar kan vara bra att åka på solitärt, så om du inte har någon att åka med - tveka inte. Det är lärorikt och roligt.

Det är morgon och vi gör oss redo. Det är då jag möter Peter igen, en kille jag pratade med dagen innan. Han skulle iväg och fiska sent på kvällen. Nu visade det sig att han förlagt sin kamera, ett öde som ingen äventyrare vill råka ut för. Men han skrev nyligen i min blogg att han hittat sin kamera. Se Peters fiskeblogg eller tränings och friluftslogg.

Väl framme vid en hängbro i metall tar vi en kort paus. Jag plockar genast upp lite choklad och dricker vatten. Chokladen höjer nivån av energi i kroppen och det gör det lättare att gå. Egentligen kände jag mig inte törstig, men det är att lura sig själv. Mitt råd är att dricka ofta, du förbrukar mycket vatten när du rör på dig - även i kyligt klimat.


Brist på vatten i kroppen gör att du får sämre uppmärksamhet och koncentration - två effekter som kan vara mycket farliga i en situation utöver det vanliga. Till vardags kanske du bara får ont i huvudet, i en nödsituation kan du göra ett felaktigt beslut som kan kosta dig livet. Det är tuffa ord - jag vet. Men man ska ha respekt för natur och kropp, speciellt om du rör dig i fjällvärden. Vädret kan slå om mycket snabbt och det är långt till hjälp om något händer.

Guiden undervisar en grupp i vadandets teknik. 

Sedan kom vi fram till ett ställe där det var dags för mat och att öva vadande. Vi var nog sex stycken som valde att prova på. Och här kommer tipsen i kort form ...

• Ha en lång trästav, du ska kunna luta dig mot den och ha stöd mot axeln. Undvik att ha krokig rygg. 
• Ha alltid blicken mot strömmen. 
• Ta korta steg i sidled, använd benen och staven som tre stödpunkter. Luta dig framåt mot strömmen. 
• Flytta en stödpunkt i taget. 
• Vada alltid på ett brett ställe, där vattnet har låg hastighet och det är grunt. 
• Vada aldrig om vattnet går över knäna.
• Ha alltid sandaler på dig när du vadar (blöt inte ner kängorna, men skydda fötterna). 
• Ha gärna ett par strumpor på dig i sandalerna, det värmer.  

Som sagt, det gäller att ha kunskapen och uppmärksamheten. Och om man verkligen ser sig omkring kan man se de skönaste av blommor, speciellt om man sätter dem i kontrast till den karga naturen.

Dagens höjdpunkt har jag dock inte på bild, det finns bara i mina tankar. Vid ett tillfälle under dagen gick jag längst fram, med två av damerna bakom mig - resten av gruppen var längre bak. Vi går nerför och framför mig är en liten kulle.

Plötsligt ser jag något stort svepa fram över mitt huvud bara 15 meter (?) ovanför mig. En havsörn kommer seglande genom dalen. Den tar höjd på vindarna och stiger. Jag vänder mig om och skriker på de andra för att sedan slita fram kikaren. Under en lång stund kan jag följa detta fantastiska djur på dess färd. Och extra spännande blir det när två Fjällvråkar kommer svepande som dykande jaktplan - de gör utfall mot örnen. Vi får se några häftiga manövrer i luften innan örnen bestämmer sig att det inte är värt kraften. Den glider vidare och försvinner bakom ett hörn. Vilken upplevelse.

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Kungsleden - dag 6

Vaknar upp och känner mig otvättad. Temperaturen är omkring fyra grader vid Singistugorna, när jag går ner till bäcken för att skölja av mig lite. I bar överkropp friskar jag upp mig, medan STF:s flagga smattrar i vinden. I kväll blir det bastu på Kebnekaise fjällstation, men just då var det brist på värme.   

Etapp: Singi till Kebnekaise

Vi riktning, viker av mot öster. Bakom oss kommer ett mörkt regnmoln med vindar som kyler oss, men vi har i alla fall vinden i ryggen. Än så länge har vi haft tur med vädret på vårt äventyr längst Kungsleden.

 Blomma och guide - klicka för att förstora bilderna. 

Det mycket folk på leden, vi närmade oss Kebnekaise fjällstation med alla dess bekvämligheter. Det var flera som var ute med sina hundar, som ofta var utrustade med en väst där de bar en del packning själva. Tror att detta kan vara mycket inspirerande för en hund, som är ett socialt flockdjur. Att vandra I dalen kändes så häftigt, runt oss hade vi fem olika toppar som sträckte sig ca 1.000 meter över oss.

Ännu ett rinnande vatten. 

I dag gick flera i regnkläderna, såväl byxor som jacka. Vid några tillfällen regnade det och vinden kylde som sagt. Och här har vi en liten detalj som visar vem som har erfarenheten - man ska nämligen ha regnbyxor med dragkedja längst benen.

Även om det precis går att dra på sig och ta av sig byxorna utan dragkedja så innebär detta stora problem om kängorna är leriga. Det tar också tid, tid som kan medföra att du blir genomblöt.


Så mitt tips till alla er som läser - se till att ha regnbyxor med dragkedja i benen. Det ska jag själv köpa in snarast.

Som sagt, vandring är en materialsport. Man måste inte ha de dyraste sakerna, det gäller bara att ha rätt saker och bra saker. Här gick vi förbi ett par kängor som gått upp i sömmarna, lite komiskt att se faktiskt. Hoppas bara att dess ägare klarade sig bra.

Väl vid middagen så fick vi oss ett gott skratt. Förvisso är vi vid en fjällstation, men det är fortfarande ute i väglöst land. Här ser vi hur ölen körs in med helikopter - nu förstår jag varför varje burk kostade 75kr. Själv drack jag ingen öl, men upplevelsen att se den levereras med helikopter var gott nog.

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Kungsleden - dag 7

Kebnekaise - Sveriges högsta berg. Hade inte anmält mig för en topptur vid anmälan till denna vandring, men i går kväll så erbjöds jag en plats då det inte var fullt. Nu vaknade jag upp tidigt och kände mig pirrig i hela kroppen. 


En lite stressad frukost. En i gänget kom ner till matsalen lite sent och det kändes plötsligt ont om tid. Gruppen skulle avgå 07:30 på morgonen, dvs det var klockslaget de två bergsguiderna börjar att gå. Man var tvungen att komma dit innan. Men allt gick bra, med någon minut till godo kom de sista av oss i STF-gruppen till samlingsplatsen. Det var dock några av de andra som kom springande precis efter utsatt avgångstid. Mina tips - packa kvällen innan och var i tid.


Det var rätt kyligt denna morgon, skulle gissa att det var max fyra grader. Som tur var har de en ganska bra butik på fjällstationen, för mina handskar jag hade med mig var allt för tunna och jag hade ingen riktig mössa med mig. Så kvällen innan inhandlades en mössa av märket Tierra och ett par handskar av märket Kombi. Jag valde att köpa handskar som var lite större än vad jag behövde - så att de tunna handskarna skulle kunna gå i de nya.

Redan vid start är det en kvinna som pratar om att hoppa av, men hennes gäng övertalar henne att följa med. Jag går direkt efter guiden och efter bara 15 minuter kunde jag höra att han mottog ett meddelande i radion från kön - hon hade hoppat av. Och efter 30 minuters ganska lugn men monoton vandring så stannar han upp. Lutar sig mot staven och ser lite besviken ut. Det hade snöat på berget under natten och molnen låg täta. Guiderna ställde in vandringen vid det första stoppet - och vi fick tillbaka pengarna vi betalat.

Redan här vid det första stoppen hade en kvinna hoppat av, och en annan hade också svårt att hålla tempot. Alla i som deltog från STF:s vandring höll dock bra tempo. Ska man ta sig upp på Sveriges högsta berg så bör man i alla fall ha bra grundkonditions och en mental styrka som byggts upp av erfarenhet.

Vi från STF:s vandringsgrupp som var med på toppförsöket. 

Men nu ville vi absolut inte gå tillbaka till fjällstationen, klockan var kring åtta på morgonen och vi suktade efter äventyr. Så vi behåller våra lånade klätterryggsäckar som innehåller hjälm, sele och stegjärn samt vår egen mat och utrustning. Vi beger oss ut i terrängen med sikte på en spännande klyfta med forsande vatten. På vägen dit korsar vi flera vattendrag - och det är då jag upptäcker det. Mina kängor läcker!!

En söm på utsidan av höger känga har släppt och det efter bara ett halvårs användande. Några få vandringar runt Stockholm, en vecka i Dolomiterna och en längs Kungsleden var uppenbart för mycket. Gick tillbaka till Hi Sport när jag kom hem, och jag fick genast ett nytt par. Får återkomma och berätta hur de håller.

Vandrar i terrängen, och går över flera små vattendrag. 

Plötsligt ser vi den; en regnbåge långt ner i dalen. 

På vägen tillbaka till fjällstationen så hade vi en betydande vind i ryggen. Den kylde rätt ordentligt när man stannade till och tog sig en paus. Men är man fågel och vill ligga still i luften och spana på marken, då kan man göra som i filmen ovan. Naturen fanns verkligen alltid närvarande uppe på Kungsleden.

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Kungsleden - dag 8

Vi vaknade upp på fjällstationen, besvikna över gårdagens misslyckade försök att nå toppen av Kebnekaise. Dagens mål var att ta oss till Nikkaluokta, för att kliva på bussen till Kiruna och där ta nattåget mot söder. Under dagen fick vi en dos av handlingskraft och service. 

Etapp: Kebnekaise till Nikkaluokta

I dag ställde vi upp oss för sista gången, ryggsäckarna var packade. En sista gång tittar jag på den vackra väggmålningen i trapphuset. Vi var fulla av upplevelser efter dagarna på leden, samt kanske även rätt möra.

Men vi kunde inte lägga oss till ro ännu, det var en dags marsch kvar och nu fanns det tider att passa. Vi skulle inte gå hela vägen, utan ta en båt vid Laddjujarvi - så det var till att passa den.

Det var en riktigt vacker dag, det skulle visa sig bli den bästa på hela äventyret. Snart sken solen med kraft och vid tillfälle senare på dagen plockade jag av benen på byxorna för första gången under detta äventyr.

Hela gruppen, Fjällstationen i Kebnekaise. 

Jag själv och det landskap som vi nu lämnar.

Väl framme vid bryggan sätter vi oss ner och vilar, i väntan på båten. Här träffar vi bland annat en tjej som vi passerat fram och tillbaka. Hon var en av tjejerna i en grupp som var ute och vandrade. De andra skyndade mer, hon gick i sin egen takt. Det var rätt trevligt att kort få prata med henne. Att vara ute och vandra kan vara bra om man vill lära känna nya personer.

Spanar från båten. Den samiska flaggan ger en härlig karaktär till bilden. 

Och nu var det så dags att få se hur man gör för att skapa en positiv attityd, göra sina gäster glada och tjäna pengar. Samerna som skötte båtleden hade också byggt upp en naturlig rastplats på andra sidan sjön - på en plats som heter Ladtjojaure. Här fanns en liten butik, möjlighet att slå upp sitt tält samt så klart en härlig grill - som sålde burgare av renkött. Och genom sin positiva attityd samt att spela på humor fick vi en upplevelse och de pengar.

En 150g renburgare på LAP DONALDS kostade 100kr. Och vi köpte ... !!

Väl framme i Nikkaluokta så tog vi en dusch och de flesta bytte kläder. Själv så gick jag fortfarande i mina vandringsbyxor och kängor. Hade nämligen inte med mig några "civila" kläder, och på resa vågar jag oftast inte packa ner mina kängor. I restaurangen åt jag renskav, som var helt ok. Men jag kan tipsa om fisken, den såg riktigt god ut.

Och nu kommer ett mycket viktigt tips; bussarna som går till Kiruna tar endast emot kontant betalning!! Priset var 114kr. Hade jag inte fått låna av de andra så hade jag blivit kvar. Så ett tips är att ha en reskassa på några 100-lappar i din packning som inte ska användas annat än i situationer där kontanter är ett krav.

Resan hem på tåget gick bra. Det enda som gör mig lite melankolisk är att det inte finns utrymme på tåget för alla tio att sitta tillsammans för att prata. Vi satt ett tag i restaurangvagnen, men sedan kom det mycket mer folk ombads vi att lämna plats. Några satt kvar, själv gick jag åter till min kupé. Satte mig och spelade ett spel på mobilen. Hade varit roligt att få prata mer med den andra, innan vi skildes åt.

Det sista som hände innan de sista skildes åt på Centralstationen i Stockholm var att vi gick och tittade på en målning i centralhallen. Guiden sa åt oss att titta noga och minnas tillbaka.

Målningen på Centralstationen i Stockholm. 

Utsikten från Saltoluokta fjällstation. 

Till slut vill jag bara tacka alla de andra nio som var med på STF:s Den Första Fjällvandringen. Jag tyckte att det var mycket lärorikt och nu är jag redo att bege mig ut i fjällen på vandring. Jag kan absolut rekommendera detta.

Olycka på Kebnekaise

Söndag eftermiddag, hemkommen efter en veckas äventyr på Kungsleden. Då läser jag på DN att det skett en allvarlig fallolycka på Kebnekaise söndag morgon 

Olyckan på Kebnekaise skedde söndag morgon, alltså bara två dygn efter att jag själv skulle ha klättrat (upp och ner) längst den vertikala väggen ovanför Björlings glaciär. För i fredags var jag bland de ca 15 som var den första gruppen uppför berget med två bergsguider.

Dåligt väder gjorde dock att bergsguiderna ställde in allt efter att vi nått den första nivån, dvs ca 30 minuters vandring uppför berget. På natten hade det snöat på hög höjd och vi kunde se hur grytan som utgör toppen på Tuolpagorni var täckt av nysnö.

De från STF:s grupp som försökte bestiga Keb på fredagen. 

Läs mer om olyckan på direktlänkarna DN och Aftonbladet. Jag kommer snart skriva om mina egna äventyr längst Kungsleden.

Dolomiterna 2011 (Bildspel)

Sommaren började bra med en resa till Dolomiterna i Italien. Och det togs självklart flera hundra bilder, några av dem tänkte jag visa här i ett bildspel. 

Detta var mitt första besök i Italien. Inte heller hade jag varit på så höga höjder tidigare. Hotellet var på 1.400 meter och vi kom upp till ca 2.700 meter på våra vandringar - självklart tog vi linbana ibland.

Tuffast vandringen en enskild dag var 16km, med en stigning på 1.000 meter absolut och 1.200 meter ackumulerat.

Dolomiterna - Italy Slideshow: Mattias’s trip from Stockholm, Sverige to 3 cities Riva Del Garda, Santa Cristina Val Gardena (near Selva Di Val Gardena, Dolomiterna, Italien) and Limone sul Garda was created by TripAdvisor. See another Italien slideshow. Take your travel photos and make a slideshow for free.