Sörmlandsleden, Etapp 6

Det var molnigt, en av oss hade fortfarande lite ont och den andre kände sig bara lagom sugen. Men vi bägge visste att så fort man kommer ut på leden så försvinner krämpor och osäkerhet, att vara i rörelse på Sörmlandsleden är en stark upplevelse - i dag blev det etapp 6.

Etapp #6 är bara 12 km så det är inget av de längre sträckorna, att ta sig till startplatsen Paradiset är dock lite krångligt då bussarna från pendeltåget inte går så ofta. Men när klockan var 11:15 så klev vi av i Bruket och började vår marsch mot sträckans startpunkt ca 1-2 km bort.

Väl på plats 20 minuter senare tog vi med allt starkare steg kliv in i skogen. I dag vägde min ryggsäck 5,5kg och som vanligt var det mest vattnet som vägde. På mig hade jag ett par långa byxor av modell Fjällräven, en T-shirt och en luvtröja med dragkedja hela vägen. Det är viktigt att ha en tröja vars blixtlås går hela vägen, för under en dag av vandring så blir man både varm och kall, därför duger det inte med att plagget ovanför T-shirten saknar blixtlås hela vägen. Du måste kunna reglera värmen. På fötterna mina kängor så klart och i ryggan även en tunn regnjacka som kom fram på slutet av vandringen.

När det var en kilometer kvar så sa jag något i stil med "Nu har vi gått nästan hela sträckan och vi har klarat oss från regn, förutom några få droppar. Men ... det borde jag kanske inte ha sagt". Tre minuter senarte regnade det så mycket att vi var tvungna att ta på oss våra regnjackor - att jag öppnade munnen.

I dag hade jag lite ont om snaks med mig, den för ändamålet inköpta salamin glömdes kvar i kylskåpet. Jag hade köpt kantsalami och den skulle skäras upp i bitar och vara färdsnaks. Min lunch var grov pasta och tonfisk samt sockerärtor. Jag hade även två bananer och två päron, min färdkamrat var också så snäll att bjuda på lite russin och salta nötter för en extra energikick. Var således nonchalant med maten i dag - det får inte upprepas då man ska se till att ha med sig allt och inte glömma något.

Den första delen av vandringen var inte speciellt vacker eller exotisk, det var mest stora stenar insprängda i marken. Men det fanns så klart spännande saker att beskåda under vandringen, plötsligt går vi förbi en husgrund intill stigen. Man kan undra vad det är för litet hus som varit där, vem byggde det och varför lämnades det åt sitt öde?

Min lilla folder kommenterar ibland objekt längst leden, men ofta mycket kortfattat. En liten titt i ruinen avslöjar inte bara att någon slängt en ölburk där, utan även en vacker blomma. I dag fick vi se en hel del skräp, det är något som oroar och irriterar mig mycket. Kan ni inte förstå att skräp förstör?


När vi gick på en bilväg under en stund tappade vi koncentrationen och missade avfarten in i skogen, vilket medförde att vi gick ca 400 meter för lång så det var bara att gå tillbaka igen efter att vi läst i våran beskrivning av leden. Kan sägas vara lite klantigt men till vårat försvar så ...

Precis där man ska titta till höger och se den ganska dåligt utmärkta stigen in i skogen så ligger det ett hundpensionat till vänster. Dessa jyckar skällde och ylade en del, vilket gjorde att vi tittade på dem i stället för spana efter oranga markörer. Att sedan glassbilen (WTF!! Vad gjorde den ute i skogen?) kom åkande, stannade framför alla hundar och pinglade - ja ni kan gissa att hundarna blev helt galna. Inte svårt att förstå att vi missade avfarten in i skogen, eller?


Men det var inte bara hundar vi såg, på en rastplats en kilometer efter hundarna så tog vi lunch och bland gruset så såg vi en liten groda.

Efter lunch så blev det bara bättre och bättre . Det var fullt av fjärilar, vackra blommor, flertalet små och härliga sjöar och en liten ravin mm. Mängden unika habitat var en underbar upplevelse, vi såg frodig natur som måste vara en gudagåva för alla djuren som lever där. Det fanns flera saker som vi inte hade tid att undersöka närmare, som ett stort vattenfyllt hål, en våtmark som tidigare varit en sjö innan vattennivån sänktes med över en meter på 1920-talet osv. För oss som uppskattar och har viss kunskap om naturen och dess habitat - den andra delen av etapp #6 är otroligt fin.

(Klicka på bilderna)

Men det skulle bli bättre. Vi gick uppe på en ås med vatten på vår högra sida. Jag kommenterade till min färdvän att det kändes konstigt med den träskliknande miljön, efter att han pekat ut den som vacker och udda. Träden stod mitt i något som såg ut som en ny sjö eller kanske högvatten vid Dalälvens mynning. Det var då jag hörde det, porlande vatten. Vi gick vidare och tittade - vi såg en bäver damm!

Upptäckten gjorde mig väldigt glad, ett riktigt litet underverk i naturen. Det kändes så fridfullt och vackert att titta på den förändring av landskapet som bävrarna gjort. Detta var etappens absoluta höjdpunkt - det är så att jag vill gå tillbaka just hit för att titta igen. Som tur var fanns det precis batteri kvar i kameran för att ta dessa två bilder innan den dog helt.

Promenad #7

Det var ett tag sedan jag skrev inlägg om mitt promenerande och det har inte heller varit lika frekvent som när jag började skriva sådana inlägg. Känner att det är dags att ta upp det 'aktiva' promenerandet igen, och med aktiv menar jag raska promenader i kängor, med benvikter och som är minst 60 minuter.

I går beställde jag en prenumeration på två nummer av Iform, en tidning som min PT på SATS tipsade mig om. Det viktigaste med prenumerationen är den bonus man får - en pulsklocka med tillhörande senasor som ska fästas runt bröstkorgen. Det kan ta upp till tre veckor att få klockan, men när den väl kommer så ska den hjälpa mig att träna effektivt.

Fram till dess får jag träna utan klocka, vilket jag då gjorde i dag. Min tanke var att promenera två timmar i kängor och med benvikter (de väger 2,5kg styck), men jag gjorde ett klassiskt misstag. Att gå i kängor är inte samma sak som att gå i jumpaskor, man måste tänka på risken för skavsår. Och i dag gick jag i vanliga vita strumpor och inte mina två-lagers vandringsstrumpor.

Mycket dumt, så efter 75 minuter och 6,8km kom jag till Brommaplan och valde att ta T-banan hem igen. Min hastighet i dag var ca 5,4km i timmen. Detta om man inkluderar den tid det tog att köpa två päron på Tempo samt inhandla plåster och sätta det på de ställen där skavsår börjat uppstå.

Ska jag ge några tips till alla som vill vandra i kängor. Börja med att bege dig ut i butikerna NU när det är REA, prata med personalen och berätta om just dina behov. Från min sätt att se så är det bättre att köpa lite för stora kängor än för små - köp aldrig kängor som känns trånga på något sätt. Tänk på att du ska gå i den kanske 8 timmar och inte bara 2 minuter i butiken.

För stora kängor är inga problem när man stoppar i ett par sulor och har vandringsstrumpor med dubbla lager tyg, strumporna må kosta 80-150kr/paret men jag lovar att det kan bli ett helveta att vandra om du inte har ett par sådana. Så chansa inte, investera i ett par vandringsstrumpor.

Mina egna kängor är rätt varma och inte direkt lämpade för sommaren tyckte försäljaren när jag köpte dem för ca 8 år sedan. Men jag har haft dem i Skottland en hel vecka under Augusti samt ute i Stockholms skärgård under högsommar. Det blir lite varmt - men det är inget man ska oroa sig för. Viktigare att de sitter skönt.

Naturreservat

Enligt Wikipedia. Ett naturreservat ett område med stor betydelse för människan, flora, fauna eller är av intresse ur ett geologiskt perspektiv. Naturreservat är den mest effektiva och användbara skyddsformen för bevarande av större naturområden.

När du är ute i naturen och rör på dig i naturen (för det är du hoppas jag) så kommer du med tiden att stöta på träd som någon målat en vit stjärna och ett streck på. Detta är ett tecken på att du kommit till en gräns, en gränst till ett naturreservat.

Så här märks gränsen ut till ett Naturreservat.

Naturreservat är något som alla borde ha ett litet hum om vad det är, inte bara fd. studenter som läst miljökurser på kvällarna. För när man passerar dessa symboler så vandrar man oftast in i en speciell värld av växter och djur - så sök upp en informationstavla och ta dig den extra tiden att läsa varför det är ett reservat just här.

Själv promenerar jag rätt ofta i Grimsta naturreservat. Närheten till T-banan utgör detta till ett perfekt område för alla i Västerort att besöka, bäst är nog stationen Blackeberg och sedan en liten promenad för att hitta till Råcksta träsk. I detta reservat finns ett speciellt grodhabitat, kulturhistoria och pre-industriell historia i form av offerstenar.

Sörmlandsleden, Etapp 5

I går fredag så var det nationaldag och vi skulle fira våran nation. Några tycker att det är larvigt, andra tycker att det inte finns något att fira medan flertalet as oss svenskar ändå borde känna oss väldigt nöjda med det land där vi bor.

Själv så valde jag att "fira" Sverige genom att uppleva den natur som vi har så nära vår huvudstad, en natur som är bland det svenskaste vi har men som många ändock antagligen struntar i eller tar för given. Jag och två kompisar valde att vandra längst Sörmlandsleden, vi gick etapp 5 mellan Handens pendeltågsstation och etappmålet Paradiset ca två kilometer från det lilla samhället Bruket.

Det var väldigt varmt, uppåt 31 grader i skuggan på eftermiddagen. Därför är det viktigt att tänka efter vad man har med sig och hur man går klädd. Med enkla och billiga medel kan man göra vandringen bekvämare.

Vatten! Du behöver mer vatten än du tror och även om du inte är törstig så drick, när du känner törsten så har kroppen redan börjat att bli trött. Jag hade med mig 1,7 liter vatten och 0,3 liter tranbärsdricka, att ha något annat än vatten är väldigt bra.

Solglasögon är nästan ett måste, det gör det behagligt för ögonen. Annars kan man ha en hatt eller keps, själv hade jag både en hatt och solbrillor.

Som ni ser, jag vandrar i en vit skjorta. En skjorta ger svalka som en t-shirt aldrig göra, om man bränner sig kan man också rulla ner ärmarna. Jag använde en i Konungarnas dal i Egypten och jag snorklade i en vit skjorta i Thailand när solen var som starkast - superbra!

Köpt en vit skjorta på Dressmann för 75kr när de säljer ut gamla udda modeller, det är guld värt.


Att vandra längst Sörmlandsleden är ett äventyr, absolut. Men det ska inte avskräcka någon, det är inget hard core liv som kräver stor erfarenhet. Att börja vandra på ledens första träckor är något jag absolut kan rekomendera, etapp 1 går ju från T-Björkhagen och går ofta längst vanliga promenadvägar.

Informationen är ofta mycket god, skylten till höger är från etapp 5. Det är en skylt mitt på etappen som visar en hel del information, det är väldigt sällan man känner sig förvirrad om vart man är. Visst kan man bli tvungen att gissa på 1-2 kilometer om man är mitt inne i en skog utan landmärken. Men det är ju bara att följa de oranga markeringarna så kommer man snart till en plats så man kan orientera sig.


Men främst, hur rutinerad man än är så ska man inte gå ensam. För det första så är det tråkigt att gå ensam allt för långa sträckor, men man kan alltid råka ut för en olycka och då är det bra att vara två.

Man måste ju inte snacka hela tiden men efter en stunds tystnad kan man börja prata om något. Här nedan en bild på mina vandringsbröder M och M. Tänka sig, vi heter alla tre något på "M".


Fredagens etapp startade 09:45 och så vandrade vi i en timme, för att sedan ta 15 minuter paus. När vi kommit upp på fötterna igen gick vi desto längre, inga stora pauser utan vi stannade bara till i skuggan för att dricka lite vatten - tills det blev lunch vid en sjö. Där stannade vi i 45 minuter, innan vi gick vidare. En liten avstickare för att titta på en övernattningsstuga gjorde att vi förlorade lite tid och på slutet blev det en riktigt rask vandring för att inte missa bussen, som bara gick var 90:ionde minut. Vid 15:38 kom vi till busshållplatsen, då var vi rätt trötta. Totalt sex timmar i fält, varav fem i rörelse. Det ger en hastighet på ca 3,2km/h om man bortser från pauserna och 2,7km/h om man räknar in pauserna.

Men det är inte bara frid i naturen. Det finns en hel del människor som slänger skräp omkring sig och det gör mig riktigt arg. Naturen tar skada och vi förstör det vackra vi har, i ett kommande inlägg ska jag utveckla mina tankar om hur man kan stävja det här med nedskräpning - varför inte civilklädda väktare som genast delar ut 500kr i böter om någon sätter fötterna på sätet på T-banan eller slänger en fimp på gatan? I vissa länder får man ju spöstraff om man spottar på gatan, så varför inte böter? Mer om det senare.

När vi vandrade i fredags såg vi en skogsbrand, jag hoppas att den inte var en effekt av slarviga (eller idiotiska) människor. Bränder är bra för naturen, men det kan också skapa stora katastrofer för oss människor.

Som stöd till mitt svar på kommentaren:
SL:s karta och kartan på hitta.se, kolla in kartorna för att förstå hur vi gick från Paradiset till bussen.