Vandring Karby till Brottby

Vädret var intill perfekt för vandring, solen skiner på en himmel med moln. Temperaturen är omkring 20 grader och det är en underbar sensommardag. I morgon är det åter till jobbet efter semester, men i dag betyder leden allt.

Roslagsleden etapp #2 är 20 km och startar i Karby gård, som nås via buss 610 från Danderyd. Vi börjar med att missa vår hållplats då bussen håller så hög fart, vilket ger oss en extra promenad på 5 minuter. Men också möjligheten att se denna skylt - för att besöka Södra Midgård ta vänster. Men vi gick rakt fram för att söka oss till busshållplatsen där leden korsar vägen.

En sak som är dåligt med Roslagsleden är att den faktiskt saknar klara tydliga markeringar var de olika etapperna börjar och slutar. De saknar faktiskt markeringar för etapperna över huvud taget, det enda jag sett är startpunkten som markeras med en portal. Mer om hur detta påverkade oss i dag senare.

Leden inleds med vandring i skog, som inte var något extra. Men skogen i sig ger mycket så här i slutet av sommaren. Färgerna börjar att bytas från djupt grönt till mattare nyanser, man kan känna att snart kommer skogen att skina i gult, orange och rött. Men redan nu finns det andra färger; blåbär och lingon var det gott om och vi lät oss smaka på det som naturen erbjuder för oss.

Det mest spännande i början var Löttingekullen som med sina 58 meter över havet är Täbys högsta naturliga punkt. På dess topp stannar vi för en längre rast och beskåda den stora graven från Bronsåldern, med sina nio meter i diameter är den imponerande. Att redan ett träd slagit rot och växt upp mitt i röset är en fantastisk slump, mycket spektakulärt. Att gå hit från bussen tar omkring en timme om jag minns rätt.

I detta område var det mycket berghällar och en rätt bekväm stig att vandra på, inte för mycket rötter och områden med mycket sten.

Leden fortsätter i skogen och det är inte så mycket som fångar vårt intresse, tempot är inte hektiskt men relativt god. Vi avverkar nu leden för att komma fram till andra områden än bara skog. Det är då vi ser en röd stuga som väcker intresse.

En scoutstuga med ett fantastiskt trädäck i perfekt söderläge ligger plötsligt framför oss. Här åker kängorna av och vattenflaskorna tas fram. Detta var en härlig plats som en solig dag som denna blev ett perfekt vindskydd och rastplats, det blev riktigt varmt i solen.

Efter att ha vandrat vidare i skogen så kom vi ut i ett jordbrukslandskap, och trots att det är i slutet av augusti så blommade ängar och diken i en riktigt prakt. Rönnbären lyste upp den allt mer bleka grönskan med ett klart brinnande orange - det är verkligen en härlig tid.

Vi passerar snart väg 268 vid ett litet samhälle som heter Rävsta. Vill du hitta hit så har buss 665 en hållplats här. Men det som verkligen lockar ligger fortfarande en bits vandring bort - nämligen Angarsnssjöängen Naturreservat (karta).

Mer information på Vallentuna kommuns hemsida.

Här finns ett Naturum som såg trevligt ut, men vi gick aldrig in. Toalett, rastplats med vindskydd, en runsten och inte minst en fin fågelsjö som vi beskådade från fågeltornet. Det var också en ganska vindskyddad plats så här intog vi vår lunch omkring 13:30, fyra timmar efter vi startar vandringen.

Vi fortsätter nu utan att det händer så mycket. Vi går nu vidare smått frusna och lätt dåsiga efter lunchen i tornet. Landskapet är öppet och vinden leker över fälten.

Jag gillar vandring över släta hällar med tall och ljung, där mossan ligger tät i grönt och vitt.

Men jag älskar att vandra i det öppna landskapet av jordbruksmark. Det är vidder som dessa som väcker känslan att flytta ifrån min lägenhet i förorten ut på landet - bara det finns bredband.

Vandringen börjar gå mot sitt slut, vi passerar Össeby IP och rör oss mot Brottby. Det är nu det blir svårt att veta vad som gäller angående etapperna - det saknas som sagt helt skyltar om var en etapp börjar och slutar. Vidare så verkar inte etapperna optimerade för att passa med kommunikationerna.

Vi går över E18 och det är här etapp 2 borde ta slut, vid bron finns en hållplats för fyra bussar som tar en till Danderyd mm. Men i stället står det i etappbeskrivningen hur man ska fortsätta in i Brottby (karta).

På andra sidan E18 fortsätter vi. Här tar vi en paus vid hembygdsgården för att sedan passera Långhundraleden, som var vikingarnas transportled från Östersjön till Uppsala. I dag en vattenväg som inspirerar till paddling, må hända ett framtida äventyr för oss vandrare som skriver här?

Den obefintliga skyltningen, mycket vaga och i ett fall faktiskt helt felaktiga information om etappen vi hittat på Internet gjorde nu att vi gick för långt och var tvungna att gå tillbaka till E18 och busshållplatsen.

Att det helt saknas avstånd mellan de olika platserna som beskrevs i texten är inte godkänt, två platser kan nämnas men läsaren vet inte om det är 500 meter mellan dem eller 5km. Helt oacceptabelt! Inte heller finns det kartor. Men vi ska försöka hitta en folder över leden, om den har bra kartor kan vi tänkas förlåta en del av de helt onödiga problem som finns med informationen kring Roslagsleden. Men jag avser trots allt skicka ett mail till kommunalrådet eller ansvarig tjänsteman i Vallentuna kommun för att påtala de brister som finns.

Observera att det finns två olika sätt att dela in Roslagsleden. Köper du en karta i dag så är det 11 etapper, i den gamla är det bara 6.

Klätterkurs #1

Att klättra är ett riktigt äventyr. Själv så klättrade jag för första gången våren 2007, då jag tog en kurs med en lokal klättrare vid Krabi Beach i Thailand. Då lovade jag mig själv att prova det igen. Månaderna blev år, men nu så tog jag chansen när den dök upp.

Jag är medlem i ett socialt nätverk på Internet och dess medlemmar brukar då och då anordna gemensamma aktiviteter. Den här gången var det en kurs i klättring på två torsdagskvällar på Klättercentret i Solna. Man kunde också boka in en tredje kväll med teknik och bouldering, men jag valde att vänta med det. Man kan ju alltid gå den kvällen senare. Och jag har nu gått den första av de två gångerna.

Vi träffades vid 18:tiden och betalade avgiften. Några av deltagarna hade träffats tidigare andra kände inte varandra. Men det spelade ingen som helst roll, vi var här för att klättra. Det var 18 anmälda till aktiviteten, men jag tror inte alla dök upp.

Att klättra handlar om många olika saker, bland det första som man ska göra är att pröva ut ett par skor. De ska sitta som gjutna på fötterna och inte klappa det minsta. Själv föredrar jag att klättra utan strumpor i skorna och när jag provade ett par 44,5 så satt de helt perfekt. Mitt tips är att vara i tid och prova minst två olika storlekar, så du kan jämföra.

När man väl valt skor (man får låna på kurser) att klättra i så är det dags att byta om. Här finns det olika stilar, men jag kom ihåg att det var trevligt med bara ben när jag klättrade i Thailand. Så jag valde ett par knälånga shorts. Tänk dock på att inte ha skärp i dem, det kommer bara att bli problem när du ska ha selen på dig. I Thailand kom selen innanför skärpet, så när jag firade mig ner vid ett tillfälle slets skärpet sönder. Så skippa skärp, det stör eller så går det sönder.

Vad lär man sig då? Det är inte så avancerat men lite komplext då det måste fungera och man måste göra rätt varje gång. För säkerheten när man klättrar är ett måste. Ett fall från 10 meter kan ge mycket stora skador, så var inte en surputte om läraren påtalar ett fel. Gör om knopen!! Övning ger färdighet, vissa saker ska sitta i ryggmärgen.

För när man väl kan klättra så kommer upplevelserna. Bilderna är tagna under en kortare kurs för några år sedan. Säger inte utsikten allt om upplevelsen?

De två bilderna är ifrån Krabi Beach, Thailand 2007.

Det viktigaste på den första kvällen var att säkra sin klätterpartner och sig själv. Vi lärde oss hur man sätter fast selen, hur man knyter den enkla men ack så effektiva 8:an samt hur man använder 'hinken' - den broms som personen som står kvar på marken använder för att säkra upp klättraren mot ett fall. All klättring vi gjorde på centret var ju med fasta rep som redan var säkrade i toppen. När jag klättrade i Thailand så gick ibland guiden upp före och satte repet i toppen, andra gånger (på lättare sträckor) lät han mig klättra först själv och haka in repet i fästen på vägen.

Målet är att nästa torsdag gå på tillfälle #2 och då klara av att ta grönt kort.

* Klättring #1 * Klättring #2 * Klättring #3 * Hela bloggen *

Faktaruta.

När man klättrar på topprep så arbetar man alltid i lag om två. En person som klättrar och en som säkrar. Att säkra en klättrare är ett stort ansvar, därför måste man se till att den som säkrar dig (och ansvarar för ditt liv) har de grundläggande kunskaperna - grönt kort. För att klättra på "toppsäkring" krävs grönt kort. Rött kort behövs vid både ledsäkring och ledklättring, alltså när man klättrar upp med ett rep för att sätta det i toppen.

New York

Det här är mitt enkla försök att beskriva en del av det stora landet i väster - USA. Och mer exakt så kommer här en berättelse av mina upplevelser av några dagar i New York.

Förberedelser

Om du som jag aldrig hade varit i USA tidigare så är det ett antal saker som du bör veta gällande själva inresan. För sedan 9/11 så är säkerheten vid flygningar i USA omfattande. Några dagar innan du kliver på planet till USA så måste du ha anmält din inresa via ESTA:s hemsida på Internet, där ska du skriva in fakta som namn, passnummer, flygbolag, flightnummer och hotell du ska bo på mm. Om du inte gjort detta nekas du inträde i USA.

Sedan är det mycket bra att ha en bläckpenna med sig, för väl på flyget får man fylla i ännu mer papper. Man ska fylla i ungefär samma information som som innan på två olika dokument som sedan ska lämnas in till myndigheterna när man går igenom tullen. Tänk också på att du alltid måste ta av dig skorna och låta dem röntgas när du är i USA.

Newark International Airport till Manhattan

Jag flög själv med Continental Airlines och landade således på flygplatsen Newark söder om New York. Här finns tre terminaler och Continental har hela terminal C för sig själv. När du är på besök i New York så tycker jag absolut att du ska bo på Manhattan, man vill kunna kliva direkt ut från hotellet till alla upplevelser utan att behöva transportera sig för långt.

Det är enkelt att ta sig in till stan från flygplatsen, man kan bli förvirrad då allt är så stort men titta på skyltarna och ta det lugnt så löser det sig.

Det finns ett gratis "Air Train" som är spårbunden kommunikation som går längst med terminalerna, förbi någon parkeringsplats och sedan ut till den tågstation där man byter till NJ Transit (NJ står nog för New Jersey).

Redan innan du kliver på gratiståget vid flygplatsen finns det gula automater där du kan köpa din NJ Transit biljett, den kan även köpas på stationen där du byter tåg. Den biljetten kostar $15, vilket betalas kontant eller med kort. Tåget går omkring var 20:e minut och tar mindre än en halvtimme till stan.

Att åka T-bana i New York är klart mer avancerat än att åka i Stockholm. Så du bör först och främst vara medveten om vilken station du vill åka till. Sedan ska du ta reda på vilka linjer som går förbi den stationen, det räcker nämligen inte att titta om tåget går "up town" eller "down town". Tågen stannar inte på alla stationer.

Ska du stanna några dagar i New York är det bekvämt att köpa ett kort med ett i förväg bestämt antal resor. Vi köpte ett kort med fyra resor. Tänk på att det går kvickt att promenera i New York trots att det är mycket folk och att taxi är ganska billigt.

Att åka buss avråder dock hotellet, det går nästan snabbare att gå då trafiken är tät och det blir många stopp.

Hotell på Manhattan

Det finns massor av hotell i New York och det är väldigt bra att i förväg sitta vid datorn hemma och hitta var du vill bo. Det gick också väldigt lätt att boka hotellet på Internet. Jag och min kompis hittade The Pod Hotel som ligger på 230 East 51 gatan, mellan 3:e och 2:a avenyn. Åker man T-banan så är en bra station att kliva av t.ex. Lexington Avenue/53 Str på linje E. Att bo i östra Midtown visade sig vara ett mycket bra område, och nu kommer min berättelse om min första upplevelse av New York några dagar i augusti.

Och The Pod Hotel är ett av Nio Bästa Budgethotellen som DN tar upp i en artikel (2011.10.30) om billigt boende i New York.

Dag 1: De första intrycken av en storstad

Att flyga till New York tar ca åtta timmar. Mitt flyg lyfte 9 på morgonen svensk tid och var framme 12 lokal tid. Att resa "med tiden" gör alltså att man får en väldigt lång dag, men det gäller att utnyttja tiden och inte bara slänga sig på sängen när man kommer till hotellet.

Klockan var omkring 17:00 när vi installerat oss och gick ut på stan för att låta storstaden uppsluka oss. Skyskrapor blandas med låga hus, hus på gränsen till ruin ligger blandat med byggnader av glänsande glas. Manhattan är en smälta av människor, byggnader, kulturer, dofter och ljud.

Vi kliver ut på New Yorks gator, nu klädda i shorts, t-shirt och solglasögon. Det var över 30 grader i skuggan och stadens alla ljud och dofter slår emot en. Vad gör man då det första man gör? Jo man äter en Black Forest Ham smörgås på Subway! Till det dricker man en normalstor (!!) dricka.

Här kan det vara på sin plats att nämna något om vattnet. Att dricka kranvatten är som att dricka vattnet i ett badhus, dvs de har klorerat vattnet. Det visade sig att jag ogillade det, så att ha en flaska kranvatten i väskan var inget för mig.

Och är det så varmt som över 30 grader i skuggan och man vandrar längst gatorna på Manhattan, då måste man dricka mycket. En flaska vatten (eller läsk) kostade normalt $3. Vi tog oss några kvarter från hotellet och tittade på FN. Man kunde få gå på guidad tur av något slag, men det hoppade vi över. Det vi ville var att få in så mycket intryck som möjligt denna första dag. Så efter att ha tittat på FN och ätit mat sökte vi oss väster ut mot Time Square.

Den kvällen åt vi även en mjukglass med strössel från en av alla de matvagnar som finns på gatorna i New York. Ljudet av utryckningsfordon är rätt vanligt, här fångar jag en brandbil ...

Här fyra bilder av intryck från den första dagen. Myllret kring Time Square och Broadway, en något förfallen bostadsfastighet, skräp som slängts ut på gatan i väntan på en sopbil samt en man som drar hem sitt stånd där turister och New Yorkare köper sin lunch eller ett mellanmål.

Dag 2: Lower Manhattan i hettan och Perfect Crime

Vi vaknar så småningom till mullret av hur AC:n kyler luften i vårt lilla hotellrum. I New York kan ni höra det över allt, anläggningar av varierande storlek som kyler lyften. Det är också därför det droppar vatten lite här och var. Framåt nio på morgonen söker vi oss ut från hotellet för att hitta frukost. Vi väljer att gå in på Pax. Här äter jag en bagel, en yoghurt med müssli, en banan, en flaska juice och en muffins.

Det blev en rätt dyr frukost på omkring $13 (runt 100kr). Och här blir jag också medveten om hur mättande amerikansk mat är, jag gick omkring i flera timmar och var proppmätt.

Efter frukost går vi tillbaka till hotellet, borstar tänderna och ser till att packa ner guideboken och den i förväg handlade biljetten för T-banan. Vi tar tåget från 51:a gatan söder ut till Chamber Station på nedre Manhattan.

Väl uppe i gatuplan igen så besöker vi platsen för World Trade Center, i dag en stor byggplats där det åter ska byggas skyskrapor sedan de två tidigare förstörts i "9/11". Här såg jag också en lite rolig skylt.

Den här dagen var det riktigt varmt, jag gissar på 32-36 grader Celsius i skuggan! Och det var i denna hetta vi vandrade fram längst gatorna. Snart var vi nere vid ett stort komplex av glas, stål och betong. Då hettan var enorm sökte vi oss in i den väl kylda miljön. När vi gick ut på andra sidan så hamnade vi i Battery Park som är ett större grönområde allra längst ner längst vattnet. Vi gick nu öster ut längst vattnet och såg Frihetsgudinnan ute på sin ö, men kön till färjorna var kanske längre än 400 meter så det var inte ens ett alternativ för oss. Men vi hade tur då det stod någon med en kylväska i parken och sålde vattenflaskor för $1.

Nere längst vattnet hittade vi äntligen lite skugga under en upphöjd väg och där köpte vi ännu en flaska dryck. Nu var vi rejält trötta i hettan. Att vi till slut kom fram till ett köpcentrum var en lycka. Här satte jag mig och vila på en bänk en bra stund. Sedan shoppade jag en mugg i present till min mamma och en liten axelremsväska av märket Robin Ruth till mig själv. Det må främst vara ett "tjej-märke" (de har en mindre kollektion för män) men väskan är militärt mörkgrön med ljusgrön och vit text på, så jag gillade den. Har för mig att den kostade $18. Från trädäcket på andra våningen av gallerian har man en fin utsikt över Brooklyn Bridge.

Under den här dagen så hade vi tänkt att besöka börshuset New York Stock Exchange, men de hade inga rundturer för turister på grund av säkerhetsskäl. I stället besökte vi Federal Hall National Memorial som ligger precis intill. Här kan vi se en liten utställning om hur de första holländarna och engelsmännen byggde sina fort längst Hudson River. Det fanns även lite historia om det svenska fortet som fanns här i historisk tid. Men Sverige var ju inte en stormakt med resurser att skicka mycket folk över havet, så USA blev inte en svensk koloni.

Nu var klockan kring 14-15 på eftermiddagen. Jag kände nu av hettan ordentligt och mådde riktigt dåligt. Plötsligt kände jag att benen inte bar och jag var tvungen att luta mig mot en byggställning. Trots att jag drack en hel flaska vatten få snurrade det nu så mycket att jag blev orolig på riktigt. Vi skulle besöka Chinatown, men rädslan att faktiskt svimma i värmen gjorde att vi tog en taxi hem till hotellet som låg ca 5 km upp på Manhattan. Efter ungefär två timmars vila i ett väl nedkylt hotellrum kändes det klart bättre.

På kvällen så sökte vi oss åter ut på stan, nu i jakt på kultur. Vi gick ner till biljett-kiosken vid Time Square och frågade vad som fanns för kvällen.

Man kan nämligen gå dit någon timme innan en föreställning börjar och få 30-50% rabatt på priset. Vi fick våra biljetter för $35, vilket jag tycker är ett mycket bra pris för teater på Broadway.

Vi valde att se pjäsen Perfect Crime, som spelades på 1627 Broadway, inte långt ifrån korsningen med 50:e gatan. Snapple Theater Center har även en ingång på 210 West 50.

Detta är en riktig långkörare, pjäsen har i skrivande stund spelats 9.122 gånger sedan april 1984.

Dag 3: Central Park, museum, humor och 102:a våningen

Den tredje dagen vaknade vi trötta efter gårdagens alla äventyr, men det fanns inte tid att ligga och dra sig i sängen. Vi inleder dagen omkring 9 på morgonen genom att ta oss en promenad till Central Park som ligger några kvarter bort. På vägen handlar vi frukost av två olika handlare på trottoaren. Jordgubbarna delar jag med min kompis, resten mumsar jag glupskt i mig. Inte varje dag man äter chokladmunk till frukost, men man ska ju ta seden dit man kommer.

Att gå genom Central Park var helt fantastiskt, en enorm grön oas mitt i denna storstad. Utan denna plats så skulle nog människorna i New York bli fullständigt galna av stress. Om jag besöker staden igen så skulle jag kunna tänka mig att nästan lägga en hel dag bara i parken. Men denna gång så blev den vårt frukostbord samt promenadområde till dagens två museer; American Museum of Natural History och Metropolitan Museum of Art. Två kulturella institutioner som ligger på varsin sida om parken, bägge ungefär i höjd med 79:onde gatan.

På American Museum of Natural History såg vi en hel del skelett och en utställning om världsrymden. Vi inledde allt med att besöka planetariet och såg en film om hur stjärnor uppstår, utvecklas och dör. Det var riktigt snyggt, även om jag inte direkt lärde mig något nytt.

Priset för entre och film blev $24 om jag kommer ihåg rätt, dvs omkring 180kr för en vuxen. Det är ett helt ok pris för den stora mängd upplevelser man fick.

Museet kan vara stökigt, det är många skolklasser på besök.

Efter naturvetenskap så var det dags för en promenad genom parken. På andra sidan bestämde vi oss för att äta en lätt lunch i form av en stor varmkorv och en läsk på ca 0.6 liter. På trappan till Metropolitan Museum of Art intog vi vår lunch och beskådade symbolen för USA.

Det kostade $20 att gå in. Väl inne på museet så gick vi först igenom avdelningen för grekisk kultur, där fanns fantastiska vaser och smycken som jag kände igen till stil från mina besök i Grekland. På museet fanns många avdelningar, bland annat en avdelning med medeltida rustningar och vapen. Vi såg också en del modern konst och min favorit måste vara den gröna soffan nedan.

Det fanns så klart en egyptisk avdelning där museet bland annat flyttat in ett helt tempel, som tack från den egyptiska staten för att de hjälpt till att rädda flera tempel vid ett dammbygge. En byst av en färgad kvinna på den amerikanska avdelningen (tror jag) gjorde ett stort intryck på mig. Men det som kändes mest fantastiskt var en annan staty, en ca 700 år gammal avbildning av Jungfru Maria. Det fanns också en avdelning med tavlor av europeiska mästare samt en asiatisk avdelning mm.

Det här museet är absolut värt minst tre timmar. Jag vet inte om man kunde fika någonstans, men ett tips är att ta en lite längre paus och sedan gå vidare i detta stora hus.

Till slut valde vi att gå hemåt igen. Väl på stan hittade vi denna plats - Scientology Celebrity Center, vi tog några kvicka bilder och gick vidare.

Den kvällen tog vi t-banan söder ut och promenerade in i East Village, här var karaktären lite annorlunda. Vi såg många restauranger som såg väldigt trevliga ut. Men målet var inte att äta just nu. Vi hade nämligen komedi i tanken.

Vi var på väg mot klubben "HA!" i närheten av Time Square när en kille stoppade oss på gatan och frågade om vi ville gå just dit. När vi sa att det var vårt mål erbjöd han oss att visa vägen. Bara att acceptera, killen ordnade våra biljetter. De kostade nog lika mycket som om vi köpt dem i disken, men han fick nog provision.

Biljetten var ganska billig, men det fanns ett krav att varje person måste köpa minst två saker på klubben i form av mat och eller dryck. Själv köpte jag två öl och nachos den kvällen. Underhållningen var rätt bra och jag kan absolut rekommendera dig att besöka HA! eller något liknande.

Men kvällen var inte slut här. Vi hade ju bara gått på trottoarerna samt åkt t-bana, vi hade aldrig varit på höjden. Så det var dags att se New York från Empire State Building på natten. På vägen dit såg vi ... några polisbilar.

Och detta var ändå inte alla som passerade oss. De åkte dock inte så fort, så det kan inte ha varit så allvarligt. Eller?

Man kan välja att "bara" åka upp till 86:e våningen för $20 eller få ta ännu en hiss upp till 102:a våningen, vilket kostar ytterligare $15. Visst var det fantastiskt att åka längst upp, men helt ärligt så var det kanske inte värt ca 110kr extra utöver de 150kr som standardbiljetten kostade.

På 102:a våningen är man inomhus bakom tjockt glas, det gör att man tappar känslan och det blir mycket svårt att fotografera. Men om man är på 86:e våningen så står man utomhus, så självklart ska man alltid ta sig ner dit också innan man åker hela vägen ner igen. Här är en liten videosnutt tagen från 86:e våningen.

Dag 4: Sista dagen

Vi vaknar upp och det är dags att dra vidare. På den fjärde dagen i New York går vi ut och handlar frukost i en vagn på gatan. Åter igen blir det bagel, blåbärsmuffin, juice och en banan. En kort promenad åt öster och vi slår oss ner i en park intill den hårt trafikerade East River Drive. Där äter vi frukosten, tittar på bilar och över floden till Queens. Framåt tiotiden så checkar vi ut från hotellet och tar t-banan ut ur stan för att sedan ta NJ Transit till Newark och terminal A. Där tar vi Continental inrikes till Indianapolis och ett konvent, men det är en helt annan historia.


Var detta intressant? Skriv en kommentar, gilla inlägget på FB eller Google+. 

Vandring Ammarnäs till Hemavan, kungsleden

Kungsleden börjar i Abisko och slutar i Hemavan, totalt över 40 mil. Den sista etappen börjar i Ammarnäs och går genom Vindelfjällens nationalpark och slutar i turistorten Hemavan 8 mil senare. Naturen är storslagen och STF har övernattningsstugor längs vägen. Avstånden mellan stugorna är korta och etappen kan därför vara lämplig för nybörjare. Nackdelen är de svåra kommunikationerna till Ammarnäs.

Om man väljer att börja i Hemavan eller Ammarnäs är en smaksak. Att ta sig till Hemavan är betydligt lättare än till Ammarnäs, från Stockholm finns både flyg och direktbuss. Att ta sig till eller från Ammarnäs är betydligt svårare, byn ligger i slutet av en lång väg, den längsta "blidtarmsvägen" i Sverige. Från Hemavan kan man ta buss via Storuman och Sorsele, en resa på nio timmar. Åker man från södra Sverige så tar man lämpligen nattåget till Vännes, därefter väntar sex timmar med buss med ett eller två byten. Själv valde jag det senare alternativet. Eftersom tåger var försenat en timma så missade jag bussen mellan Vännäs och Lycksele, men SJ ordnade en ersättningsbuss. I Lycksele blev det bussbyte till Sorsele, där samma buss men med annat nummer åkte den sista sträckan till Ammarnäs dit jag kom klockan 13 den 4:e augusti. Den lilla byn är väldigt trevlig, och det finns ett värdhus där några av mina medresenärer valde att äta lunch. Själv satte jag igång direkt.

Dag 1: Ammarnäs - Aigertstugen, 8 km.

Första etappen är den kortaste, men blir också den jobbigaste. Packningen är som tyngst i början av en vandring, och min kropp är inte van vid tyngden på axlarna. Uppskattningsvis så väger ryggsäcken 17-18 kg denna första dag. Stigningen upp till Aigertstugan är +350 meter genom en björkskog med tillhörande myggor. Under juli månad har det regnat en hel del (enligt stugvärden i Aigertstugan vissa dagar 40-50 millimeter) så stigen är lerig, om än inte mer än vad jag har stött på på Sörmlandsleden. Där det behövs finns det spångar, som alltid på Kungsleden, men att gå här i något annat än kängor eller stövlar är inte att tänka på. Stigen passerar flera fina vattenfall som lämpar sig utmärkt för kortare raster. Den sista biten innan jag kommer fram till stugan går på kalfjället. Av de stugor jag övernattar i är det Aigertstugan som har lägst beläggning, bara lite drygt 1/3 av sängarna blir upptagna över natten. Kostnaden är 290 kr, 30 kr mer än vid andra stugor på grund av tillgången till bastu, som jag själv inte använder. På grund av att det inte är så många boende får jag ett fyrbäddsrum helt för mig själv.

Dag 2: Aigertstugan - Servestugan, 19 km.

Inledningen på dagen börjar med en brant stigning. Aigertstugan blir snabbt mindre och känslan över att se den krympa ihop till en mindre och mindre prick varje gång jag vänder mig om är härlig, men jag får ta pauser med korta mellanrum på grund av ansträngningen. Jag tänker att inför nästa vandring ska jag förbereda mig bättre fysiskt för att gå med packning i uppförsbacke, en tanke som kommer att återkomma flera gånger. Regnmolen tornar upp sig åt det håll där jag ska vandra, men regnet uteblir. Istället kommer solen fram, och vädret blir riktigt bra, något som kommer att fortsätta under resten av veckan. Den platå som jag går över ligger på nästan 1100 meters höjd över havet, bland de högsta punktera på Kungsleden. Det finns ett par räddningsstugor/kåtor längs denna etapp vilket kan vara praktiskt om det regnar och man vill kunna rasta utan att besväras av regnet.

Mot slutet av etappen bär det brant nedför mot floden Vuomejokke och björkskogen. Där det finns en bro över floden finns det ett 15 meter högt vattenfall som är väldigt imponerande. De sista kilometrarna går längs floden och denna etapp är den där jag mest besväras av knott. Efter att ha kommit fram till Servestugan gör jag ett försök att ta en kortare promenad för att sätta mig och läsa utomhus, men detta förkastar jag snabbt. Vid varje stuga finns en stugvärd som har till uppgift att ta betalt och sälja proviant. Stugvärden i Servestugan är tysk men pratar utmärkt svenska och bor med sin fru i stugan. Jag inhandlar chokladpuddings-pulver för 20 kronor. Utbudet är förvånansvärt stort, priserna givetvis högre än i vanliga butiker men med tanke på hur svårt det är att få fram proviant till fjällstugorna så känns det inte så märkvärdigt. En alternativ väg till Servestugan är att gå direkt från Ammarnäs och ta båten över Stor-Tjulträsket.

Dag 3: Servestugan - Tärnasjöstugan/Syterstugan, 27 km.

Under dag två tänker jag ofta att det måste vara dagen med de mest storslagna vyerna, men det visar sig att det är nästa etapp som i ännu större utsträckning får mig att tappa andan. Jag har delat rum med en norrman som har bestämt sig för att börja gå vid fem för att på så sätt undvika värmen. Själv vaknar jag en timma senare, men kommer iväg redan klockan 7. Leden går från Servestugan brant uppför för att sedan gå brant nedför. Därefter följer jag kanten av ett berg och har i fjärran ett imponerande bergsmassiv framför mig, bland annat syns Sytertoppen som är 1768 meter hög. Redan vid 12 är jag framme vid det som skulle vara dagens etappmål, Tärnasjöstugan. Stugan ligger vid Tärnasjön med björkar och knott nära inpå knuten.

Efter att ätit lunch bestämmer jag mig för att ta nästa etapp direkt, något min norske rumskamrater hade planer på. I ett utslag av överoptimism och nationalism beslutar jag mig för att gå ytterligare 14 km. Denna del går till största delen längs Tärnasjön, även om det tyvärr är sällan man kommer ned ända till vattnet. Mygg och knott gör några längre raster omöjliga, men vid ett ställe finns det en riktigt fin strand, även om jag nöjer mig med att doppa fötterna. Vid södra änden av sjön leder fem broar över till andra sidan och de sista kilometrarna går till största delen uppför. Med staplande steg kommer jag fram till Syterstugan klockan 19. Priset för denna långa dag blir en stumhet i benen som sitter i ytterligare några dagar. Den stora bonusen blir att jag får en extradag i Syterstugan att göra en dagsutflykt på, något som kommer visa sig vara ett riktigt lyckokast. Sensmoralen är att undvika allt för långa dagsetapper, och att lägga in minst en extradag för dagsutflykter (eller vila).

Dag 4: Måskoesvaajja tur och retur, ca 15 km.

I Syterstugan är det fullt, de sista som kommer får sova på madrasser på golvet. Enligt stugvärdinnan är det elfte natten i rad som det är överbelagt. Den andra natten som jag stannar i stugan finns det däremot platser kvar. Min plan för min extradag är att gå mot Umasjö för att vända tillbaka efter 7-8 kilometer. Av stugvärdinnan får jag tipset att istället svänga av efter några kilometer upp mot Måskoesvaajja. Efter en titt på kartan så nappar jag på idén; Måskoesvaajja är en platå omgiven på tre sidor av branta berg, att dömma av höjdkurvorna rena stup. Leden mot Umasjö som jag följer några kilometer är markerad, men inte alls lika underhållen som Kungsleden. Alla blöta partier har inte spångar, och på något ställe hittar jag inte leden. Efter en dryg timme är jag framme vid den lappkåta där det är dags att ta av från leden och ge mig ut i omarkerad terräng. Efter att ha korsat några mindre bäckar bär det uppför och därefter kommer jag upp på platån. Vid kanterna rinner vattenfall nedför bergssidorna och fyller på den flod som går genom landskapet. Marken är grön, på sina ställen finns det sumpmark. Det känns som att ha upptäckt en bortglömd dal, och vetskapen om att väldigt få sätter sin fot här ger mig en speciell känsla i kroppen. Jag går in till mitten av platån och använder mitt spritkök för att laga en soppa. Efter en lunch på ett par timmar börjar jag gå tillbaka, med en stor upprymdhet inom mig. Under hela turen ser jag inte en enda levande människa. Vädret har även denna dag varit utmärkt med sol och några få moln.

Dag 5: Syterstugan - Viterskaletstugan, 12 km.

Efter en inledande brant stigning uppåt med påföljande branta nedförslöpa så är denna etapp väldigt lite kuperad. Större delen går igenom syterskalet (skal används i benämningen dalgång på kartan) och följer syterbäcken fram till Viterskalsstugan. Här finns det lampor som drivs med elektricitet från solceller även om köket är gaskök precis som i de övriga stugorna. På kvällen tar jag en tur upp för viterskalet med siktet inställt på en sjö, men jag hindras av en flod som jag inte vågar mig över.

Dag 6: Viterskalsstugan - Hemavan, 11 - 4 km.

Den sista etappen följer till en början dalgången som jag gick i föregående dag. När den öppnar upp sig mot dalen där Hemavan ligger blir det lite stigning uppför över dalkanten för att sedan ha en vid utsikt. Mörka moln drar ihop sig, men något regn kommer inte. De sista kilometrarna väljer jag att åka lift. Åt andra hållet, det vill säga upp för berget, åker killar (och en tjej) lift med cyklar för att sedan köra nedför berget där vinterturisterna har åkt skidor några månader tidigare. En del tar även liften upp hit för att ta några steg på Kungsleden för att sedan åka ner igen.

Hemavan är betydligt mer turistiskt än Ammarnäs, och att spendera en eftermiddag här är ganska bortkastat. En norrlänning som jag träffade i Aigertstugan uttrycker det som att "det är för mycket Gore Tex i Hemavan", och jag förstår nu hans poäng. Mitt plan går klockan 6:00 dagen därpå, så jag har bokat in mig på vandrarhemmet. Speciellt många timmar sömn blir det inte, huvudet är fullt med intryck och tankar, och några sena gäster gör inte saken bättre. Flyget har plats för 80 passagerare men lämnar Hemavan med sex. Ytterligare sex går på vid mellanlandningen i Wilhelmina, men någon vinst för flygbolaget blev det inte på denna rutt.


Sammanfattning: Att gå sex dagar i fjällen utan regn är nästan omöjligt, att jag har haft en väldig tur är jag medveten om. Det här är antagligen den bästa vandring jag har gjort, och det finns nästan inget som jag tycker kunde blivit bättre. Generellt sätt så är augusti bättre än juli för fjällvandring; mindre regn, mindre mygg och inte lika varmt. Det finns mycket att skriva om mat och packning vilket jag kommer att göra senare. Redan under vandringen växte planer på en ny vandring nästa år fram, och lite olika förslag på vandringar kommer också att komma senare.

Två dagars cykling, dag II

Min första riktigt långa cykelfärd avslutades med att vi tagit oss från Mariefred, till Strängnäs och sedan Enköping för att avsluta på en härlig bondgård där vi hyrt rum i en stuga. Nu på den andra dagen vaknar vi upp till ett fantastiskt väder.

* Dag 1 - Torsdag 6:e augusti * Dag 2 - Fredag 7:e augusti * Hela bloggen *

Vi vaknade till av att solen sken in genom sovrummets dörr, så den stängdes och sömnen slöt sig åter om oss. Men framåt 07:30 vaknade vi åter och drog oss ut i köket. Där fanns en uppsjö av godsaker. Hungrig efter gårdagens cyklande åt jag fyra skivor rostat bröd, två bitar mjukt tunnbröd, en liten fralla, ett glas juice, en kopp té samt en tallrik med filmjök och müssli.

Solen skiner och vi går barfota ut i det våta gräset, detta är en riktigt svenska sommar. Om jag inte haft planer hade jag gärna stannat ytterligare en natt på gården, det här var en underbar plats.

På Lidingby gård som ligger nära Vallby kan man även få lära sig att baka tunnbröd, när vi gjorde oss ordning kom en grupp för att baka.

Klockan var lite efter 10:00 när vi så sakta rullade iväg. På småvägar tar vi oss från Valla via bland annat Gåde (bilderna) till slut metropolen Grillby. Väl där handlar vi lunch på Tempo. Det här området var cykelvänligt, även om det fanns en väg där det var lite mer trafik. Men det var bara för en kilometer eller så, sedan vek vi åter av in på småvägar.

Från Grillby (karta) cyklar vi åter igen på en lite större väg, tar oss under E18 och vidare mot norr. Men i stället för att ta oss till korsningen mellan 55:an och 263:an vek vi ganska direkt av mot öster på en mer lantlig väg.

Vår plan var att vika av mot norr, besöka några fornlämningar mm. Men vid en korsning tittade vi på kartan, man kunde svänga av mot Herrängen. Så vi valde att cykla mot söder för att längst småvägar cykla längst E18 och järnvägen, samt ta sig under dem vid flera tillfällen.

Efter att vi cyklat under spåren för första gången kom vi in på en skogsväg och passerar en bom. Plötsligt var allt brus från E18 och järnvägen borta.

Vi kunde höra vinden, fåglarna, syrsorna och tystnaden. I en fin slänt slog vi oss ner för att äta den lunch vi hade med oss.

Vi åt vår mat och såg oss omkring, vi hade hamnat i en fantastisk ekbacke, en bit ifrån oss växte en enorm ek.

Jag försökte krama trädet men kom bara till 2/3, det måste ha varit flera hundra år gammalt.

Kalasträdet i all sin prakt.

Nu passerade vi områden med hus, såväl äldre byggnader som moderna villor. I små grupper låg samhällena i skogen. På enskilda vägar rullade vi förbi riktigt fina platser som inkluderade både gulliga rabatter som nybyggda trädäck där solen dyrkades. Vi tar oss igenom delar av Hammarsund för att åter ta oss under järnvägen.

Det är dags att korsa en större vik där Mälaren söker sig mot norr. Vi hade läst oss till att man ska använda Ekolsunds nedlagda järnvägsbro.

Detta är nämligen enda alternativet, de andra broarna i närheten är för tåget (bakom min kompis) och E18 (den blå bron bakom mig).

Nu börjar vi närma oss slutet på vårt cyklande, med trötta ben cyklar vi igenom Krägga och passerar nu över E18 för att på dess norra/östra sida följa den in mot Bålsta. Det var med rätt nöjda miner vi slog oss ner i skuggan utanför pendeltågets station och intog något kallt. Två dagars äventyr var nu över och vi har nog lärt oss en del om hur man planerar och genomför längre cyklingar. Nu tog vi pendeltåget in mot stan och för min del var det ytterligare några kilometer från Barkarby hem till Hässelby.

Ett sista tips att tänka på; Bålsta ligger inte inom de "normala" zonerna för avgifter. Det är Håbo kommun. Så om du har ett SL-kort måste du betala ytterligare 40kr och har du en remsa så blir det stämplat motsvarande 70kr totalt. Vet inte hur många steg på remsan det blir.

Med hjälp av iform.se/rout så fick jag fram att vi cyklat mer än 100km och bränt ungefär 5000 kcal på själva cyklingen under de två dagarna. Till det kommer ytterligare energi för att hålla kroppen igång resten av dygnen. Så vi kanske har tappat några gram fett, och förhoppningsvis fått lite mer benmuskler också.

* Dag 1 - Torsdag 6:e augusti * Dag 2 - Fredag 7:e augusti * Hela bloggen *