Lite humor

Ibland så behövs det lite humor också ...

Här har vi en kille som bouldrar, och det är ju väldigt roligt. Men lite svårare än det här vill man ju ha. Det är utmaningen som lockar. Känslan när man lyckas är ju desto större då.

Kallhäll till Kungsängen

Hösten är här och regnet låg i luften. Termometern visade någon grad plus på morgonen och enligt SMHI skulle den bara komma upp i sju grader under dagen. Då var det dags att dra på sig sina kängor och bege sig ut på en kortare vandring.

I dag så blev det en enkel vandring mellan pendeltågs-stationerna i Kallhäll och Kungsängen, en sträcka på ungefär 7 kilometer.

Trots att en inbjudan gått ut via två olika sociala medier var vi bara två personer som satte oss i rörelse vid 09:40 på morgonen.

Med raska steg gick vi ungefär två kilometer längst vägar och motionsspår, för att sedan böja av in på naturmark. Här möttes vi av höstens färger som hunnit bli riktigt matta. Vintern kändes rätt nära och sommarens värme var bara ett vagt minne.

Men vi njöt av att vara i rörelse.

När vi väl lämnat gatornas trafik så var det härligt stilla, naturen var redo för vintern och skogen var intill tyst. Under vår vandring så hörde vi några kråkor väsnas i träden och ett litet vattendrag som med sitt hoppande vatten gav lite ljud av natur. Men annars var tecknen på liv mycket få. Här och var en svamp, men annars mest vissnande växtlighet.

På ett ställe kom vi förbi två träd som växte mycket tätt ihop. Ett av dem var ett päronträd och från det tog jag ner tre frukter. Ett åt jag genast och smaken riktigt härlig, fruktköttet var kallt och smaken frisk och söt. De två andra stoppade jag i fickan och tog med mig hem. Det andra trädet var svårare att identifiera. Men som ni kan se på bilden kryllade det av små frukter på marken. Kan det ha varit ett äppelträd tro, men så små äpplen? Jag smakade på ett och det smakade kanske lite äpple, men fruktköttet påminde om päron och så gjorde även en del av saken. Mycket underligt.

Det blev en kort vandring på 2,5 timme. Termosen och sittunderlaget kom väl till hands i dag. Och om vädret tillåter så hoppas jag att vi kommer ut på några fler korta vandringar innan det blir snö.

Bouldering med Lisa

Nu var det dags att göra det själv, utan att gå på en kurs där någon berättar för en vad man ska göra. Det var lördag och utanför var det regn i luften, då träffade jag Lisa och vi provade på att bouldra ihop.

Först kan jag säga att vara på Klättercentret när de öppnar 10:00 på en lördag var riktigt lyckat, man fick väldigt mycket utrymme för sig själv. Det var mest unga som gick på olika kurser i klättring på topprep, så bouldering problemen (klättringsleder) var nästan oanvända.

Det finns verkligen massor av olika problem och personalen bygger nya varje vecka. Själv så provade vi oss på en handfull av de enklaste under den 90 minuter vi var ombytta och klättrade. Och mitt tips är att inte ge upp, prova gång på gång och snart så börjar man att förstå hur väggen ska attackeras. Och eftersom det finns en heltäckande mycket tjock matta på hela avdelningen är det ingen fara om man bara släpper taget.

Hur socialt är det då?

Jag kan säga att bouldering är mycket socialt. Man kan prata med varandra när man vilar armarna, ge varandra pepp när det saknas några centimeter för att nå fram till nästa grepp och om man är på dejt så kan ju ditt sällskap spanas in i träningskläder. Efteråt kan man ta en korv, kaffe/te, macka, frukt eller dricka i deras lilla fik och prata om hur roligt man haft ihop.

Hur jobbigt är det då?

Det är riktigt ansträngande om man inte är van, och det gäller att anstränga sig lagom mycket så man inte skadar sig. Det är viktigt att man värmer upp innan. Räkna med värk i armarna i 1-2 dagar efteråt, och har du mjuka händer kan du räkna med att du kommer skava av hud. Själv har jag fortfarande oläkta sår på händerna en vecka efter klättringen. Så det är mitt absoluta tips att man köper en rulle vit träningstejp i receptionen och skyddar fingrarna innan man börjar att klättra.

Det är rätt mycket aktiviteter i livet just nu, så det kommer dröja lite innan jag klättrar igen. Men om någon vecka ska jag absolut ta mig till Solna igen. Jag har fått en ny hobby - klättring!

Mekkurs

Hösten är här och det gå mot vinter. Antagligen har du använt din cykel flitigt och nu känns det kanske i behov av första hjälpen. Då är det kanske dags att gå en mekkurs så du lär dig vad som kan göras.

Cykloteket anordnar två mekkurser, en teoretisk där man som nybörjare (26+28/10 samt 9+11/11) kan få en föreläsning om grunderna gällande din cykel. Men de ger även en mer avancerad där man ska ta med dig sin egen cykel. Under vägledning plocka du först isär den och sedan ihop den - allt för att du ska lära dig att förstå din cykel.

Klättring #3

Som med allt annat, ska man klättra så måste man öva och ju mer kunskaper i teknik man har desto bättre går det. I dag var det dags för mig att återvända till klättringscentret för första gången efter jag fått grönt kort - nu för en teknikkurs.

* Klättring #1 * Klättring #2 * Klättring #3 * Hela bloggen *

Utanför tilltar regnet medan jag sätter mig ner vid ett av borden i centrets lilla fik, jag är tidig och fördriver tiden med att läsa. Och visst är det bra att de har en sådan plats, men det är tidvis lite stökigt. Speciellt om de har någon barngrupp där, det är uppenbarligen väldigt roligt med det speciella smattrande ljudet klättringsskor ger mot golvet. Speciellt om åtta stycken barn slamrar samtidigt. Så klättringen fungerar bra på Klättercentret i Solna, men vill ni ha en soft plats att sitta med dina kompisar och snacka lite i lugn och ro - ja då ska ni åka in till stan efteråt.

Vi som gick kursen var jag själv, en vuxen tjej som kom själv, två unga tjejer på kanske 10 år samt två engelskspråkiga tjejer i gymnasieåldern. Först blev det uppvärmning. Sedan undervisade vår lärare ett par åt gången på en klättervägg, medan vi andra klättrade fritt i hallen. Tror vi han med två klättringar var innan det blev vår tur.

Det som man främst fick lära sig var; ta små steg i klättringen! Stora kliv belastar benmusklerna mycket och man blir snabbare trött. Vidare så ska man självklart låta benen ta den mesta av belastningen, man ska skjuta sig uppåt med benen och inte dra sig upp längst väggen med armarna. Det var även skoj att pröva på att klättra på en vägg där det fanns en vinkel i form av ett hörn, man fick lära sig att se möjligheterna i att förbättra sin balans och tyngdpunkt genom att stå rätt.

Sedan gick vi över till boulderingen. Här fick vi prova på hur det är att klättra på låg höjd utan rep, och enligt mig är det här nästan svårare än topp-reps klättring. Här krävs enorm teknik och väldigt mycket kraft i armarna. På 4-5 olika sk. problem. Ett problem är helt enkelt en led av grepp som man ska klara av.

Det finns ett flertal olika nivåer av svårighet i Bouldering. Här finns en tabell, men vill ni läsa mer så föreslår jag att ni googlar.

Mitt tips är dock att ska klättra så mycket som möjligt på "blå nivå" som det heter i Solna. Det är viktigare att bli riktigt bra på grunderna på en enklare nivå, än halvkass på allt på en högre nivå.

För mig själv står det klart; jag måste öva väldigt mycket på teknik samt även på att förstärka styrkan i mina händer och armar. En annan rolig sak med kursen är att hon jag klättrade på topp-rep med tog emot min e-mail. Kanske hör hon av sig, det vore väldigt skoj att ha någon att klättra ihop med. Så ni depparjeppar som sitter hemma i regnet, gå en kurs i klättring och lär känna nytt folk. Mitt tips för dagen.

* Klättring #1 * Klättring #2 * Klättring #3 * Hela bloggen *

Rengör kängorna

Att ha med sig exakta kartor, lagat ordentligt med bra mat och fyllt på kärlen med dryck är bra förberedelser som gör din vandring lyckad. Men en förberedelse som betyder mycket men kanske inte märks direkt är att du underhåller sina kängor.

Ett par bra kängor kostar från 1.000 kronor och uppåt. De kan kosta många tusen, men en sådan investering är aldrig värt sitt pris om man struntar i att underhålla dem. Dina kängor är verktyg som ska hjälpa dig i de tuffaste stunder av blöta och skog med krångliga rötter.

Mina oborstade kängor av märket Garmont. Köptes 2003 och hyllpriset var 1.400kr. Men jag har för mig att det var kampanjpris på 50%.

Som ni kan se har jag själv verkligen övergivit mina kära kängor, så här ska de absolut inte se ut. Och jag har i månader tänkt på att underhålla dem. Så nu i kväll bestämde jag mig för att göra en insats. Frågan är ju bara hur man ska göra för att göra "rätt"?!

Själv är jag ingen expert, men så här gjorde jag ...

• Borsta av kängorna med en grov borste.
• Använd en blöt trasa och rengör lädret.
• Låt kängorna torka.
• Ta fram vax, trasor och en hårtork.
• Använd fingrarna och lägg vax på alla sömmar.
• Värm försiktigt (på avstånd) vaxet så det smälter.
• Gnugga in det mjuka vaxet över sömmarna.
• Sprid varmt vax över resten av kängorna.

Nu ska man ju egentligen ta ur snörena i kängorna om det ska gå rätt till, hela kängan ska få en behandling. Men i kväll så blev det en snabbvariant, genom att ta hjälp av spray. Så själv ställde jag kängorna på balkongen och tog in mina arbetskläder (tänk på att sprayen kanske kan skada dyra skjortor och byxor) som hängde på vädring. Därefter fick de sig ett lager spray för att täcka de områden där jag inte fått in vax. Kängorna ska nu putsas ännu en gång.

En sak som är viktig är att man inte värmer upp kängorna för mycket, det är vaxet som ska bli varmt och smälta. Blir kängorna mycket varma kan lädret spricka. Det är t.ex. därför du aldrig ska ställa dina kängor nära elden på natten när du sover i det gröna.

Kommentarer och kunskaper mottages gärna. Själv uppmanar jag att du håller dina kängor välputsade, och för mer noga råd rådfråga personalen där du köpte dem eller se bra sidor på Internet för råd.

Med tåg till Kalmar

Alla resor i livet sträcker sig inte över hav och stora länder. Att vara i rörelse kan också ske på så många olika sätt. Nu i helgen åkte jag med tåg Stockholm - Kalmar och tänkte här ge mina tips och råd gällande resan och boende. På slutet hittar du också information om Kalmarsundsleden.

Ska man ta sig från Stockholm - Kalmar för att hinna äta lunch, ja då får man starta tidigt. Själv klev jag på i tid innan 06:21 då det fräscha x2000 tyst smög sig ut från en kylig perrong. Nu så älskar jag att åka tåg och ska man åka tåg, så ska man åka med klass - klass 1.

Vi hade inte kommit långt söder ut innan personalen ombord berättade i högtalarna om resan och att det fanns en bistrovagn. Men dit behövde inte jag gå. För när den allmänna informationen gått ut får vi i första klass ett extra meddelande. Efter de kontrollerat biljetterna så skulle de börja dela ut den frukost som ingick i priset. Ett väldigt trevligt initiativ. Nu blir man inte så mätt på denna lilla frukost, men mitt tips är att ta 2-3 frallor när de kommer med brödet. På detta kan ni sedan lägga osten, korven och salladen som man får. En minimal drickyoggi och en apelsinjuice delas också ut ihop med varm dryck. Skulle man vilja ha en större frukost så kunde man lägga till 40kr (tror jag) vid beställande av biljetten.

Efter frukosten så läste jag igenom den Dagens Industri som man får gratis i 1:a klass, det fanns även en eller två andra dagstidningar. Kan absolut rekommendera dig att läsa DI. I änden av vagnen där man hämtar sin tidning kan man ju även hämta andra bonusar under resans gång. Fri varm dryck, frukt och vatten på flaska finns alltid, men juice från frukost, kaka, minimuffins mm kan dyka upp beroende på vad de har.

Efter tre timmar når man Alvesta och här får man byta till SJ Öresundståg. Och har du nu åkt 1:a klass på x2000 så finns det faktiskt en liten avdelning även på detta tåg. Den låg längst bak i tåget, nära den enda toaletten samt de enda dryck- och godiskmaskinerna. Resan Alvesta - Kalmar tar en timme och tjugo minuter.

Det är härligt att svepa genom landskapet.

Att åka tåg är på gränsen till meditativt, jag älskar det! Att under flera timmar sitta i en bekväm fåtölj med gott om utrymme, kunna titta på naturen och samhällen som passeras samt i god ro kunna bläddra i valfri skrift. Tåg kan ju vara stökigare än så - men jag har valt att så ofta som möjligt lägga någon extra hundralapp och åka i just 1:a klass. Sätena är bredare, du har mer utrymme, det är tystare och du får en liten men dock viktig service. Tänk också på att det finns trådlöst bredband ombord på x2000, vad jag vet. Du kan njuta.

Det är också viktigt när du bokar biljett att verkligen åka med x2000 då det passar samt att du använder dig av möjligheten att titta efter planlösningen över vagnen, så du ser exakt var du bokar din plats. På så sätt kan du optimera ditt nöje. Själv föredrar jag att sitta ensam i bredd och titta framåt i körriktningen.

Väl i Kalmar så möts man verkligen av en småstad, men alla charmiga trähus och större byggnader av sten som ligger runt Stortorget. Men självklart finns det moderna hus också.

Nu var jag bara här kort och han inte gå mycket på stan, men som turist på sommaren verkade det finnas en hel del att njuta av. Utbudet av butiker verkade också vara bra.

Passerade Stortorget lördag morgon innan nio, då höll handlarna på att ställa upp sina stånd med grönsaker och hantverk. Så som såväl turist som fast boende i staden kan man nog vara nöjd i stort.

Frågan är då - var ska man bo som turist? Mitt egna val föll efter tre olika rekommendationer på Svanen (karta), ett kombinerat vandrarhem och lågprishotell. Att det sedan ligger 15 minuters promenad från tågstationen är ju helt perfekt.

Själv valde jag att ha mitt rum helt ensamt utan att riskera att behöva dela det med någon annan, så jag bokade in mig på hotellet. Nu kunde man välja rum med endast en toalett och duschen i korridoren, eller ett rum med bägge funktionerna. Då jag bara stannade en natt så kände jag att det var ok att dela duschen med fem andra rum och det gick mycket bra.

På hotellet ingick alltid frukost i priset och om du bodde på vandrarhemmet hörde jag att en frukost kostade ca 70kr. Jag måste ge frukosten mycket högt betyg. Det fanns allt du skulle kunna tänka dig vilja ha. Gröt, två sorters sylt, russin, fikon, fil, yoggi, flera sorters bröd, ost, leverpastej, två sorters korv, skinka, kaffe, te, varm mjölk, kokta ägg, grönsaker mm.

Väl i rörelse i Kalmar märkte jag mycket snart orangea markeringar - detta tecken som så ofta står för vandringsled. Och leden gick precis utanför hotell Svanen. Genast började jag samla information när jag kom hem och det visade sig att det var den 83 kilometer långa Kalmarsundsleden.

För mig känns det här som ett potentiellt mål för gruppen Vandrare under 2010, åtta mil borde vi ju lätt kunna gå på vecka och samtidigt få in en del semester.

På Kalmar kommuns hemsida laddar man lätt ner kartor och bilder från leden.

Mina tips blir, åker du tog till Kalmar - åk 1:a klass på x2000 och njut av lyxen samt ta in på Hotell Svanen som är lite billigare men ändå ger dig precis allt du behöver.

Cykelpump, olika ventiler

Att ha en bra pump när man är ute och cyklar är ett måste. Men det gäller att tänka efter vad det är för pump man köper innan man står där vid vägkanten för att fylla på luft - det finns nämligen olika typer av ventiler på cyklar.

Själv handlade jag en ny cykel i år och självklart även ny utrustning. Det blev en pump från Aim Accessories, som är lätt att sätta fast ramen. Men när det väl blev dags att pumpa däcken efter flera veckor på ramen inså jag att pumpen inte passade till min mountainbikes ventiler!

Kommentar: 2016-10-08:

Välkommen till ett av de mest besökta inläggen i bloggen. Sedan 2009 har många tusen personer sökt efter info om ventiler och cykelpumpar, och läst detta inlägg. Vill bara säga att jag är glatt överraskad och glad att så många får hjälp av min blogg. 

Ta möjligheten att läsa om cykla Vadstena-Omberg-Alvastra, eller Mariefred-Strängnäs-Enköping-Bålsta. 

Nedan fortsätter blogginlägget om cykelpumpar och olika ventiler. Tack för ditt besök. 

(Fortsättning av inlägget om cykelpumpar och ventiler från 2009)

Så jag gick tillbaka till butiken där jag handlat såväl cykel som pump för att vad som gäller. Och nu lär jag mig något mycket viktigt. För även om pumpen inte passar till ventilerna, så kan du kanske ändra pumpen så att det fungerar. Mer om det senare, först låt oss titta på de vanligaste typerna av ventiler till cyklar.

På alla mina cyklar innan den jag köpte i år så har jag haft en "vanlig" ventil med ventilgummi på mina däck. Och det är nog så här som de flesta oinsatta tänker sig att en ventil ser ut. En nackdel med denna är ju att ventilgummit torkar och börjar pysa luft.

Detta är en sk. Woods ventil som även kallas Dunlop eller varför inte "vanlig" cykelventil.

Numera så finns det en mer modern ventil som saknar det karakteristiska ventilgummit, den är också betydligt smalare. Den heter Presta men kallas i vardagligt tal för racerventil.

När du ska fylla på luft i en sk. racerventil så måste du först försiktigt skruva loss vad jag skulle kalla en toppmutter på ventilen. Se förändringen mellan bilden till vänster och den till höger, där muttern lossats. Ventilen är nu redo att ta emot luft. Glöm inte att skruva tillbaka muttern när du har pumpat klart.

Pumpen jag köpte verkade bara passa till Dunlop ventiler och inte alls till de racerventiler som min mountainbike har. Något som kom som en total överraskning när jag väl stod där, många veckor efter jag köpt den.

Förargad gick jag tillbaka till butiken, jag hade verkligen klantat mig. Och först tänkte jag köpa en ny pump. Det finns t.ex. pumpar med två uttag intill varandra, ett uttag för varje typ av ventil. Men smart som jag var pratade jag med killen i disken innan jag köpte något.

Har berättade att man ofta kan ändra ventilen på pumpen om den är ny.

Så här gör du:

(1) Börja med att skruva av toppen (svart) och pilla försiktigt ut gummipackningen (svart) som sitter under den. Därunder finns en plastbit (grön) som bestämmer vilken typ av ventiler pumpen passar till.

(2) Om nu pumpen inte passade till ventilen på din cykel, försök att vända den åt andra hållet i gummipackningen - sätt sedan ihop dem igen.

(3) Stoppa åter ner de två enheterna i pumpen och om allt sitter snyggt - skruva på toppen.

Om allt nu fungerar, så ska pumpen passa även till racerventiler. Nyare pumpar har visst ofta denna möjlighet, men fråga självklart i butiken när du köper din pump.

Klätterkurs #2

Att klättra är en konst, en konst som jag själv nu behärskar grunderna i. För i torsdags fick jag Grönt Kort, vilket innebär att jag nu kan säkra andra i klättring på topprep.

* Klättring #1 * Klättring #2 * Klättring #3 * Hela bloggen *

Den andra kvällen av klättring är nu avklarad. Förutom att vi klättrade mer och visade upp för instruktörerna att vi kom ihåg det vi lärde oss den första kvällen så ingick tre nya moment.

Först fick vi genomgå en fallövning. Den ena parten klättrade upp till kanske 5-6 meter och på signal av instruktören släppte man helt enkelt greppet och föll med något (40-60cm) slackad lina.

Det här är inte alls så hemskt som det låter, jag hade faktiskt förväntat mig att testet skulle medföra en större fallhöjd. För att verkligen få en känsla för det skyndade jag mig upp igen och gjorde testet två gånger. Sedan var det min tur att säkra och låta den andra personen i klätterteamet falla.

Sedan fick vi prova på en annan typ av broms. Vi använde tidigare den sk. Hinken vilket är en väldigt enkel men så klart effektiv broms. Nu provade vi en sk Grigri. Den stora skillnaden är att den har en liten spak där man kan avgöra hur snabbt repet ska gå igenom den när man firar ner klättraren.

Till sist så kom ett teoritest. Och helt ärligt, som akademiker med vana av mycket prov - detta var inte svårt alls. Hade man bara lyssnat och tänkt lite så var frågorna lätta. Man ska t.ex. inte gå under någon som klättrar! Det gröna kortet delades sedan ut till alla som gått de två gångerna på kursen. Ovan ser ni baksidan på kortet, med instruktörens namnteckning - på framsidan står mitt namn och personnummer. De tar också ens uppgifter och registrerar dem i ett register.

Vi fick också ett vitt plastkort som det står Solna klättercenter på, med det registrerar man sina besök på centret precis som du gör när du går in på gymet. Det kan du också fylla med pengar så att du inte behöver betala kontant när du ska klättra. Kontant kostar det 110kr i inträde och med 10ggr laddning blir priset 90kr per gång. Tänk på att det också kostar att hyra skor, sele och Hink om du inte har det. Det finns också periodkort som gör det billigare att klättra om man går regelbundet.

Själv så är jag sugen på att klättra mer, vet att flera andra från Communityn som ordnade kursen också är det - får se om man kommer träffa dem mer och klättra ihop.

Här når jag toppen på en av lederna. Ser fram emot att testa flera.

Det vore skoj om gruppen Vandrare (som sköter denna blogg) skulle kunna ordna en aktivitet med klättring. Men vi är få till antalet, de flesta är inte så aktiva alls och vad jag vet är jag den enda med Grönt Kort.

Så min aktiva framtid med klättring är nu som följer. Under de kommande veckorna ska jag försöka komma iväg två gånger och klättra Bouldering, dvs klättring på låg höjd utan sele och mjuk matta under. Allt för att få mer erfarenhet. Och det kan man även klättra ensam, då det inte är någon som säkrar.

Sedan har jag bokat in mig på en tredje kurskväll måndagen den 28/9, som bokats utanför Communityns arrangemang. Då är det en kurs som tar upp just Bouldering och teknik.

Inspirationsfilm.

Jag klättrar och filmar.

Thailand 2007.

* Klättring #1 * Klättring #2 * Klättring #3 * Hela bloggen *

Vandring Karby till Brottby

Vädret var intill perfekt för vandring, solen skiner på en himmel med moln. Temperaturen är omkring 20 grader och det är en underbar sensommardag. I morgon är det åter till jobbet efter semester, men i dag betyder leden allt.

Roslagsleden etapp #2 är 20 km och startar i Karby gård, som nås via buss 610 från Danderyd. Vi börjar med att missa vår hållplats då bussen håller så hög fart, vilket ger oss en extra promenad på 5 minuter. Men också möjligheten att se denna skylt - för att besöka Södra Midgård ta vänster. Men vi gick rakt fram för att söka oss till busshållplatsen där leden korsar vägen.

En sak som är dåligt med Roslagsleden är att den faktiskt saknar klara tydliga markeringar var de olika etapperna börjar och slutar. De saknar faktiskt markeringar för etapperna över huvud taget, det enda jag sett är startpunkten som markeras med en portal. Mer om hur detta påverkade oss i dag senare.

Leden inleds med vandring i skog, som inte var något extra. Men skogen i sig ger mycket så här i slutet av sommaren. Färgerna börjar att bytas från djupt grönt till mattare nyanser, man kan känna att snart kommer skogen att skina i gult, orange och rött. Men redan nu finns det andra färger; blåbär och lingon var det gott om och vi lät oss smaka på det som naturen erbjuder för oss.

Det mest spännande i början var Löttingekullen som med sina 58 meter över havet är Täbys högsta naturliga punkt. På dess topp stannar vi för en längre rast och beskåda den stora graven från Bronsåldern, med sina nio meter i diameter är den imponerande. Att redan ett träd slagit rot och växt upp mitt i röset är en fantastisk slump, mycket spektakulärt. Att gå hit från bussen tar omkring en timme om jag minns rätt.

I detta område var det mycket berghällar och en rätt bekväm stig att vandra på, inte för mycket rötter och områden med mycket sten.

Leden fortsätter i skogen och det är inte så mycket som fångar vårt intresse, tempot är inte hektiskt men relativt god. Vi avverkar nu leden för att komma fram till andra områden än bara skog. Det är då vi ser en röd stuga som väcker intresse.

En scoutstuga med ett fantastiskt trädäck i perfekt söderläge ligger plötsligt framför oss. Här åker kängorna av och vattenflaskorna tas fram. Detta var en härlig plats som en solig dag som denna blev ett perfekt vindskydd och rastplats, det blev riktigt varmt i solen.

Efter att ha vandrat vidare i skogen så kom vi ut i ett jordbrukslandskap, och trots att det är i slutet av augusti så blommade ängar och diken i en riktigt prakt. Rönnbären lyste upp den allt mer bleka grönskan med ett klart brinnande orange - det är verkligen en härlig tid.

Vi passerar snart väg 268 vid ett litet samhälle som heter Rävsta. Vill du hitta hit så har buss 665 en hållplats här. Men det som verkligen lockar ligger fortfarande en bits vandring bort - nämligen Angarsnssjöängen Naturreservat (karta).

Mer information på Vallentuna kommuns hemsida.

Här finns ett Naturum som såg trevligt ut, men vi gick aldrig in. Toalett, rastplats med vindskydd, en runsten och inte minst en fin fågelsjö som vi beskådade från fågeltornet. Det var också en ganska vindskyddad plats så här intog vi vår lunch omkring 13:30, fyra timmar efter vi startar vandringen.

Vi fortsätter nu utan att det händer så mycket. Vi går nu vidare smått frusna och lätt dåsiga efter lunchen i tornet. Landskapet är öppet och vinden leker över fälten.

Jag gillar vandring över släta hällar med tall och ljung, där mossan ligger tät i grönt och vitt.

Men jag älskar att vandra i det öppna landskapet av jordbruksmark. Det är vidder som dessa som väcker känslan att flytta ifrån min lägenhet i förorten ut på landet - bara det finns bredband.

Vandringen börjar gå mot sitt slut, vi passerar Össeby IP och rör oss mot Brottby. Det är nu det blir svårt att veta vad som gäller angående etapperna - det saknas som sagt helt skyltar om var en etapp börjar och slutar. Vidare så verkar inte etapperna optimerade för att passa med kommunikationerna.

Vi går över E18 och det är här etapp 2 borde ta slut, vid bron finns en hållplats för fyra bussar som tar en till Danderyd mm. Men i stället står det i etappbeskrivningen hur man ska fortsätta in i Brottby (karta).

På andra sidan E18 fortsätter vi. Här tar vi en paus vid hembygdsgården för att sedan passera Långhundraleden, som var vikingarnas transportled från Östersjön till Uppsala. I dag en vattenväg som inspirerar till paddling, må hända ett framtida äventyr för oss vandrare som skriver här?

Den obefintliga skyltningen, mycket vaga och i ett fall faktiskt helt felaktiga information om etappen vi hittat på Internet gjorde nu att vi gick för långt och var tvungna att gå tillbaka till E18 och busshållplatsen.

Att det helt saknas avstånd mellan de olika platserna som beskrevs i texten är inte godkänt, två platser kan nämnas men läsaren vet inte om det är 500 meter mellan dem eller 5km. Helt oacceptabelt! Inte heller finns det kartor. Men vi ska försöka hitta en folder över leden, om den har bra kartor kan vi tänkas förlåta en del av de helt onödiga problem som finns med informationen kring Roslagsleden. Men jag avser trots allt skicka ett mail till kommunalrådet eller ansvarig tjänsteman i Vallentuna kommun för att påtala de brister som finns.

Observera att det finns två olika sätt att dela in Roslagsleden. Köper du en karta i dag så är det 11 etapper, i den gamla är det bara 6.

Klätterkurs #1

Att klättra är ett riktigt äventyr. Själv så klättrade jag för första gången våren 2007, då jag tog en kurs med en lokal klättrare vid Krabi Beach i Thailand. Då lovade jag mig själv att prova det igen. Månaderna blev år, men nu så tog jag chansen när den dök upp.

Jag är medlem i ett socialt nätverk på Internet och dess medlemmar brukar då och då anordna gemensamma aktiviteter. Den här gången var det en kurs i klättring på två torsdagskvällar på Klättercentret i Solna. Man kunde också boka in en tredje kväll med teknik och bouldering, men jag valde att vänta med det. Man kan ju alltid gå den kvällen senare. Och jag har nu gått den första av de två gångerna.

Vi träffades vid 18:tiden och betalade avgiften. Några av deltagarna hade träffats tidigare andra kände inte varandra. Men det spelade ingen som helst roll, vi var här för att klättra. Det var 18 anmälda till aktiviteten, men jag tror inte alla dök upp.

Att klättra handlar om många olika saker, bland det första som man ska göra är att pröva ut ett par skor. De ska sitta som gjutna på fötterna och inte klappa det minsta. Själv föredrar jag att klättra utan strumpor i skorna och när jag provade ett par 44,5 så satt de helt perfekt. Mitt tips är att vara i tid och prova minst två olika storlekar, så du kan jämföra.

När man väl valt skor (man får låna på kurser) att klättra i så är det dags att byta om. Här finns det olika stilar, men jag kom ihåg att det var trevligt med bara ben när jag klättrade i Thailand. Så jag valde ett par knälånga shorts. Tänk dock på att inte ha skärp i dem, det kommer bara att bli problem när du ska ha selen på dig. I Thailand kom selen innanför skärpet, så när jag firade mig ner vid ett tillfälle slets skärpet sönder. Så skippa skärp, det stör eller så går det sönder.

Vad lär man sig då? Det är inte så avancerat men lite komplext då det måste fungera och man måste göra rätt varje gång. För säkerheten när man klättrar är ett måste. Ett fall från 10 meter kan ge mycket stora skador, så var inte en surputte om läraren påtalar ett fel. Gör om knopen!! Övning ger färdighet, vissa saker ska sitta i ryggmärgen.

För när man väl kan klättra så kommer upplevelserna. Bilderna är tagna under en kortare kurs för några år sedan. Säger inte utsikten allt om upplevelsen?

De två bilderna är ifrån Krabi Beach, Thailand 2007.

Det viktigaste på den första kvällen var att säkra sin klätterpartner och sig själv. Vi lärde oss hur man sätter fast selen, hur man knyter den enkla men ack så effektiva 8:an samt hur man använder 'hinken' - den broms som personen som står kvar på marken använder för att säkra upp klättraren mot ett fall. All klättring vi gjorde på centret var ju med fasta rep som redan var säkrade i toppen. När jag klättrade i Thailand så gick ibland guiden upp före och satte repet i toppen, andra gånger (på lättare sträckor) lät han mig klättra först själv och haka in repet i fästen på vägen.

Målet är att nästa torsdag gå på tillfälle #2 och då klara av att ta grönt kort.

* Klättring #1 * Klättring #2 * Klättring #3 * Hela bloggen *

Faktaruta.

När man klättrar på topprep så arbetar man alltid i lag om två. En person som klättrar och en som säkrar. Att säkra en klättrare är ett stort ansvar, därför måste man se till att den som säkrar dig (och ansvarar för ditt liv) har de grundläggande kunskaperna - grönt kort. För att klättra på "toppsäkring" krävs grönt kort. Rött kort behövs vid både ledsäkring och ledklättring, alltså när man klättrar upp med ett rep för att sätta det i toppen.

New York

Det här är mitt enkla försök att beskriva en del av det stora landet i väster - USA. Och mer exakt så kommer här en berättelse av mina upplevelser av några dagar i New York.

Förberedelser

Om du som jag aldrig hade varit i USA tidigare så är det ett antal saker som du bör veta gällande själva inresan. För sedan 9/11 så är säkerheten vid flygningar i USA omfattande. Några dagar innan du kliver på planet till USA så måste du ha anmält din inresa via ESTA:s hemsida på Internet, där ska du skriva in fakta som namn, passnummer, flygbolag, flightnummer och hotell du ska bo på mm. Om du inte gjort detta nekas du inträde i USA.

Sedan är det mycket bra att ha en bläckpenna med sig, för väl på flyget får man fylla i ännu mer papper. Man ska fylla i ungefär samma information som som innan på två olika dokument som sedan ska lämnas in till myndigheterna när man går igenom tullen. Tänk också på att du alltid måste ta av dig skorna och låta dem röntgas när du är i USA.

Newark International Airport till Manhattan

Jag flög själv med Continental Airlines och landade således på flygplatsen Newark söder om New York. Här finns tre terminaler och Continental har hela terminal C för sig själv. När du är på besök i New York så tycker jag absolut att du ska bo på Manhattan, man vill kunna kliva direkt ut från hotellet till alla upplevelser utan att behöva transportera sig för långt.

Det är enkelt att ta sig in till stan från flygplatsen, man kan bli förvirrad då allt är så stort men titta på skyltarna och ta det lugnt så löser det sig.

Det finns ett gratis "Air Train" som är spårbunden kommunikation som går längst med terminalerna, förbi någon parkeringsplats och sedan ut till den tågstation där man byter till NJ Transit (NJ står nog för New Jersey).

Redan innan du kliver på gratiståget vid flygplatsen finns det gula automater där du kan köpa din NJ Transit biljett, den kan även köpas på stationen där du byter tåg. Den biljetten kostar $15, vilket betalas kontant eller med kort. Tåget går omkring var 20:e minut och tar mindre än en halvtimme till stan.

Att åka T-bana i New York är klart mer avancerat än att åka i Stockholm. Så du bör först och främst vara medveten om vilken station du vill åka till. Sedan ska du ta reda på vilka linjer som går förbi den stationen, det räcker nämligen inte att titta om tåget går "up town" eller "down town". Tågen stannar inte på alla stationer.

Ska du stanna några dagar i New York är det bekvämt att köpa ett kort med ett i förväg bestämt antal resor. Vi köpte ett kort med fyra resor. Tänk på att det går kvickt att promenera i New York trots att det är mycket folk och att taxi är ganska billigt.

Att åka buss avråder dock hotellet, det går nästan snabbare att gå då trafiken är tät och det blir många stopp.

Hotell på Manhattan

Det finns massor av hotell i New York och det är väldigt bra att i förväg sitta vid datorn hemma och hitta var du vill bo. Det gick också väldigt lätt att boka hotellet på Internet. Jag och min kompis hittade The Pod Hotel som ligger på 230 East 51 gatan, mellan 3:e och 2:a avenyn. Åker man T-banan så är en bra station att kliva av t.ex. Lexington Avenue/53 Str på linje E. Att bo i östra Midtown visade sig vara ett mycket bra område, och nu kommer min berättelse om min första upplevelse av New York några dagar i augusti.

Och The Pod Hotel är ett av Nio Bästa Budgethotellen som DN tar upp i en artikel (2011.10.30) om billigt boende i New York.

Dag 1: De första intrycken av en storstad

Att flyga till New York tar ca åtta timmar. Mitt flyg lyfte 9 på morgonen svensk tid och var framme 12 lokal tid. Att resa "med tiden" gör alltså att man får en väldigt lång dag, men det gäller att utnyttja tiden och inte bara slänga sig på sängen när man kommer till hotellet.

Klockan var omkring 17:00 när vi installerat oss och gick ut på stan för att låta storstaden uppsluka oss. Skyskrapor blandas med låga hus, hus på gränsen till ruin ligger blandat med byggnader av glänsande glas. Manhattan är en smälta av människor, byggnader, kulturer, dofter och ljud.

Vi kliver ut på New Yorks gator, nu klädda i shorts, t-shirt och solglasögon. Det var över 30 grader i skuggan och stadens alla ljud och dofter slår emot en. Vad gör man då det första man gör? Jo man äter en Black Forest Ham smörgås på Subway! Till det dricker man en normalstor (!!) dricka.

Här kan det vara på sin plats att nämna något om vattnet. Att dricka kranvatten är som att dricka vattnet i ett badhus, dvs de har klorerat vattnet. Det visade sig att jag ogillade det, så att ha en flaska kranvatten i väskan var inget för mig.

Och är det så varmt som över 30 grader i skuggan och man vandrar längst gatorna på Manhattan, då måste man dricka mycket. En flaska vatten (eller läsk) kostade normalt $3. Vi tog oss några kvarter från hotellet och tittade på FN. Man kunde få gå på guidad tur av något slag, men det hoppade vi över. Det vi ville var att få in så mycket intryck som möjligt denna första dag. Så efter att ha tittat på FN och ätit mat sökte vi oss väster ut mot Time Square.

Den kvällen åt vi även en mjukglass med strössel från en av alla de matvagnar som finns på gatorna i New York. Ljudet av utryckningsfordon är rätt vanligt, här fångar jag en brandbil ...

Här fyra bilder av intryck från den första dagen. Myllret kring Time Square och Broadway, en något förfallen bostadsfastighet, skräp som slängts ut på gatan i väntan på en sopbil samt en man som drar hem sitt stånd där turister och New Yorkare köper sin lunch eller ett mellanmål.

Dag 2: Lower Manhattan i hettan och Perfect Crime

Vi vaknar så småningom till mullret av hur AC:n kyler luften i vårt lilla hotellrum. I New York kan ni höra det över allt, anläggningar av varierande storlek som kyler lyften. Det är också därför det droppar vatten lite här och var. Framåt nio på morgonen söker vi oss ut från hotellet för att hitta frukost. Vi väljer att gå in på Pax. Här äter jag en bagel, en yoghurt med müssli, en banan, en flaska juice och en muffins.

Det blev en rätt dyr frukost på omkring $13 (runt 100kr). Och här blir jag också medveten om hur mättande amerikansk mat är, jag gick omkring i flera timmar och var proppmätt.

Efter frukost går vi tillbaka till hotellet, borstar tänderna och ser till att packa ner guideboken och den i förväg handlade biljetten för T-banan. Vi tar tåget från 51:a gatan söder ut till Chamber Station på nedre Manhattan.

Väl uppe i gatuplan igen så besöker vi platsen för World Trade Center, i dag en stor byggplats där det åter ska byggas skyskrapor sedan de två tidigare förstörts i "9/11". Här såg jag också en lite rolig skylt.

Den här dagen var det riktigt varmt, jag gissar på 32-36 grader Celsius i skuggan! Och det var i denna hetta vi vandrade fram längst gatorna. Snart var vi nere vid ett stort komplex av glas, stål och betong. Då hettan var enorm sökte vi oss in i den väl kylda miljön. När vi gick ut på andra sidan så hamnade vi i Battery Park som är ett större grönområde allra längst ner längst vattnet. Vi gick nu öster ut längst vattnet och såg Frihetsgudinnan ute på sin ö, men kön till färjorna var kanske längre än 400 meter så det var inte ens ett alternativ för oss. Men vi hade tur då det stod någon med en kylväska i parken och sålde vattenflaskor för $1.

Nere längst vattnet hittade vi äntligen lite skugga under en upphöjd väg och där köpte vi ännu en flaska dryck. Nu var vi rejält trötta i hettan. Att vi till slut kom fram till ett köpcentrum var en lycka. Här satte jag mig och vila på en bänk en bra stund. Sedan shoppade jag en mugg i present till min mamma och en liten axelremsväska av märket Robin Ruth till mig själv. Det må främst vara ett "tjej-märke" (de har en mindre kollektion för män) men väskan är militärt mörkgrön med ljusgrön och vit text på, så jag gillade den. Har för mig att den kostade $18. Från trädäcket på andra våningen av gallerian har man en fin utsikt över Brooklyn Bridge.

Under den här dagen så hade vi tänkt att besöka börshuset New York Stock Exchange, men de hade inga rundturer för turister på grund av säkerhetsskäl. I stället besökte vi Federal Hall National Memorial som ligger precis intill. Här kan vi se en liten utställning om hur de första holländarna och engelsmännen byggde sina fort längst Hudson River. Det fanns även lite historia om det svenska fortet som fanns här i historisk tid. Men Sverige var ju inte en stormakt med resurser att skicka mycket folk över havet, så USA blev inte en svensk koloni.

Nu var klockan kring 14-15 på eftermiddagen. Jag kände nu av hettan ordentligt och mådde riktigt dåligt. Plötsligt kände jag att benen inte bar och jag var tvungen att luta mig mot en byggställning. Trots att jag drack en hel flaska vatten få snurrade det nu så mycket att jag blev orolig på riktigt. Vi skulle besöka Chinatown, men rädslan att faktiskt svimma i värmen gjorde att vi tog en taxi hem till hotellet som låg ca 5 km upp på Manhattan. Efter ungefär två timmars vila i ett väl nedkylt hotellrum kändes det klart bättre.

På kvällen så sökte vi oss åter ut på stan, nu i jakt på kultur. Vi gick ner till biljett-kiosken vid Time Square och frågade vad som fanns för kvällen.

Man kan nämligen gå dit någon timme innan en föreställning börjar och få 30-50% rabatt på priset. Vi fick våra biljetter för $35, vilket jag tycker är ett mycket bra pris för teater på Broadway.

Vi valde att se pjäsen Perfect Crime, som spelades på 1627 Broadway, inte långt ifrån korsningen med 50:e gatan. Snapple Theater Center har även en ingång på 210 West 50.

Detta är en riktig långkörare, pjäsen har i skrivande stund spelats 9.122 gånger sedan april 1984.

Dag 3: Central Park, museum, humor och 102:a våningen

Den tredje dagen vaknade vi trötta efter gårdagens alla äventyr, men det fanns inte tid att ligga och dra sig i sängen. Vi inleder dagen omkring 9 på morgonen genom att ta oss en promenad till Central Park som ligger några kvarter bort. På vägen handlar vi frukost av två olika handlare på trottoaren. Jordgubbarna delar jag med min kompis, resten mumsar jag glupskt i mig. Inte varje dag man äter chokladmunk till frukost, men man ska ju ta seden dit man kommer.

Att gå genom Central Park var helt fantastiskt, en enorm grön oas mitt i denna storstad. Utan denna plats så skulle nog människorna i New York bli fullständigt galna av stress. Om jag besöker staden igen så skulle jag kunna tänka mig att nästan lägga en hel dag bara i parken. Men denna gång så blev den vårt frukostbord samt promenadområde till dagens två museer; American Museum of Natural History och Metropolitan Museum of Art. Två kulturella institutioner som ligger på varsin sida om parken, bägge ungefär i höjd med 79:onde gatan.

På American Museum of Natural History såg vi en hel del skelett och en utställning om världsrymden. Vi inledde allt med att besöka planetariet och såg en film om hur stjärnor uppstår, utvecklas och dör. Det var riktigt snyggt, även om jag inte direkt lärde mig något nytt.

Priset för entre och film blev $24 om jag kommer ihåg rätt, dvs omkring 180kr för en vuxen. Det är ett helt ok pris för den stora mängd upplevelser man fick.

Museet kan vara stökigt, det är många skolklasser på besök.

Efter naturvetenskap så var det dags för en promenad genom parken. På andra sidan bestämde vi oss för att äta en lätt lunch i form av en stor varmkorv och en läsk på ca 0.6 liter. På trappan till Metropolitan Museum of Art intog vi vår lunch och beskådade symbolen för USA.

Det kostade $20 att gå in. Väl inne på museet så gick vi först igenom avdelningen för grekisk kultur, där fanns fantastiska vaser och smycken som jag kände igen till stil från mina besök i Grekland. På museet fanns många avdelningar, bland annat en avdelning med medeltida rustningar och vapen. Vi såg också en del modern konst och min favorit måste vara den gröna soffan nedan.

Det fanns så klart en egyptisk avdelning där museet bland annat flyttat in ett helt tempel, som tack från den egyptiska staten för att de hjälpt till att rädda flera tempel vid ett dammbygge. En byst av en färgad kvinna på den amerikanska avdelningen (tror jag) gjorde ett stort intryck på mig. Men det som kändes mest fantastiskt var en annan staty, en ca 700 år gammal avbildning av Jungfru Maria. Det fanns också en avdelning med tavlor av europeiska mästare samt en asiatisk avdelning mm.

Det här museet är absolut värt minst tre timmar. Jag vet inte om man kunde fika någonstans, men ett tips är att ta en lite längre paus och sedan gå vidare i detta stora hus.

Till slut valde vi att gå hemåt igen. Väl på stan hittade vi denna plats - Scientology Celebrity Center, vi tog några kvicka bilder och gick vidare.

Den kvällen tog vi t-banan söder ut och promenerade in i East Village, här var karaktären lite annorlunda. Vi såg många restauranger som såg väldigt trevliga ut. Men målet var inte att äta just nu. Vi hade nämligen komedi i tanken.

Vi var på väg mot klubben "HA!" i närheten av Time Square när en kille stoppade oss på gatan och frågade om vi ville gå just dit. När vi sa att det var vårt mål erbjöd han oss att visa vägen. Bara att acceptera, killen ordnade våra biljetter. De kostade nog lika mycket som om vi köpt dem i disken, men han fick nog provision.

Biljetten var ganska billig, men det fanns ett krav att varje person måste köpa minst två saker på klubben i form av mat och eller dryck. Själv köpte jag två öl och nachos den kvällen. Underhållningen var rätt bra och jag kan absolut rekommendera dig att besöka HA! eller något liknande.

Men kvällen var inte slut här. Vi hade ju bara gått på trottoarerna samt åkt t-bana, vi hade aldrig varit på höjden. Så det var dags att se New York från Empire State Building på natten. På vägen dit såg vi ... några polisbilar.

Och detta var ändå inte alla som passerade oss. De åkte dock inte så fort, så det kan inte ha varit så allvarligt. Eller?

Man kan välja att "bara" åka upp till 86:e våningen för $20 eller få ta ännu en hiss upp till 102:a våningen, vilket kostar ytterligare $15. Visst var det fantastiskt att åka längst upp, men helt ärligt så var det kanske inte värt ca 110kr extra utöver de 150kr som standardbiljetten kostade.

På 102:a våningen är man inomhus bakom tjockt glas, det gör att man tappar känslan och det blir mycket svårt att fotografera. Men om man är på 86:e våningen så står man utomhus, så självklart ska man alltid ta sig ner dit också innan man åker hela vägen ner igen. Här är en liten videosnutt tagen från 86:e våningen.

Dag 4: Sista dagen

Vi vaknar upp och det är dags att dra vidare. På den fjärde dagen i New York går vi ut och handlar frukost i en vagn på gatan. Åter igen blir det bagel, blåbärsmuffin, juice och en banan. En kort promenad åt öster och vi slår oss ner i en park intill den hårt trafikerade East River Drive. Där äter vi frukosten, tittar på bilar och över floden till Queens. Framåt tiotiden så checkar vi ut från hotellet och tar t-banan ut ur stan för att sedan ta NJ Transit till Newark och terminal A. Där tar vi Continental inrikes till Indianapolis och ett konvent, men det är en helt annan historia.


Var detta intressant? Skriv en kommentar, gilla inlägget på FB eller Google+.