Sörmlandsleden, Etapp 5:1 & 5:2

Tanken på att göra en mer krävande vandring har funnits hos mig ett tag nu, i helgen var det dags att genomföra den. Vi åkte hemifrån efter lunch på lördagen och när jag kom hem i dag söndag har jag gått över 37.717 steg och var skittrött.

Helgens vandring startade vid Nynäsgårds pendeltågsstation ca 14:30, därifrån gick vi 1,8 km för att nå startpunkten för etapp 5:1. Efter 5 timmar och 30 minuters vandring med en ryggsäck på 15kg kom vi äntligen fram till regnskyddet (rött kryss), där vi övernattade. På söndagen startade vi 07:10 och efter ca 5 timmar var vi framme vid slutet på etapp 5:2 (blått kryss). Efter det var det bara 500 meter till pendeltåget i Hemfosa.

Detta var en mycket givande upplevelse som givit flera erfarenheter, samt ytterligare 27km i av vandring bakom mig.


När vi kom ut i skogen var det rätt tydligt - det fanns svamp över allt. Regnet hade gjort sitt och nu var skogen full av vitt, rött, orange och gult samt olika nyanser av brunt.

 

(Klicka på bilderna)

Under etapp 5:1 så skulle det finnas två grottor att besöka. Vi lämnade stigen och våra ryggsäckar för att ta oss 200 meter ut i terrängen, där hittade vi grottan med hjälp av skyltar. Det låg flera olika kärl och annat utanför. Någon förklaring till dem eller historia om platsen fanns dock ej att finna.

 

(Klicka på bilderna)

Vandringen var lite annorlunda den hår gången mot hur det oftast varit tidigare. Då har vi ofta gått genom jordbruksmarker under delar av etappen, nu var det nästan bara skog och mycket stenigt. På de översta bilderna kan ni se hur min kompis kämpar på före mig på leden där det lutade ganska mycket, sedan får ni se mig upp mellan stenarna på samma ställe. En väldigt lång bit så hade en skogsmaskin åkt längst leden, vilket gjorde att vi hade rätt svårt att ta oss fram. Här på bilden är det rätt ok, men tidigare var det stora vattenfyllda diken man ständigt tog sig fram mellan. Det gällde att vara koncentrerad!

Klockan var omkring 20:00 när vi kom fram till vindskyddet och solen var redan nedanför skogen på andra sidan sjön Muskan. Här skulle vi förutom börja med att inta vår medhavda middag även bege oss ut på jakt efter ved och få ordning på en eld innan det mörknade totalt.

Veden vi använde var ordentligt fuktig, så det blev svårt att få en eld. Den medhavda DN som skulle vara material för att tända på allt skulle inte räcka, så då klurade jag lite. Några torra grenar från en tall gjorde susen, barren sprakade upp med en väldig flamma och efter att ha "boostat" elden så tog även de blöta grenarna till slut fart.

Natten var ... iskall! När jag vaknade första gången pga kylan så tog jag på mig långkalsongerna och en tröja, men jag vaknade ännu en gång senare. Sovsäcken som är rätt många år gammal klara inte en temperatur under 15 grader, vet inte vad den skulle klarat när jag köpte den men efter denna natt så finns det ingen återvändo. Ska det bli fler vandringar, så måste jag köpa en ny sovsäck. Som tur var hade jag släpat med mig en termos med té, det hjälpte mig verkligen att komma upp lite i värme under natten.

På morgonen vaknade jag runt 05:00 av att det var kallt, något ljusare och ett genomträngande tjatter i skogen. Förvirrad satte jag mig upp och spanade - en ekorre hoppade mellan träden framför mig och gjorde ljud ifrån sig oavbrutet i 10 minuter. Sedan träffade den på en annan ekorre och ihop sprang de upp och ner i träden kring oss. Efter ett tag så satt vi där i vindskyddet, frusna och trötta. Vi intog enklare mat som nötter och varmt té för att kicka igång kroppen, efter det packade vi ihop och städade upp kring vindskyddet för att bege oss till några släta klippor nere vid sjön. Där lagade vi gröt och åt en riktig frukost. Med skogen i ryggen var vi själva fortfarande i skugga när Körunda på andra sidan Muskan badade i solsken - då var varm gröt något underbart att få i magen. Framåt 07:00 hade vi våra ryggsäckar på oss och satte åter igen fart - med rätt tunga ben.

 

(Klicka på bilderna)

Nu vandrade vi mot öster, med solen rakt i ansiktet som kämpade med att mjuka upp våra kalla och trötta ansikten. Hoppet återvände dock inom oss. I dag gick det sakta, men inte bara beroende på att vi var trötta. Det fanns en del att fotografera på vägen. Stubben kändes så levande och ljungens blommor lyste så klart på sin häll. Det är sådana här små detaljer som sätter den extra färgen till mina vandringar.

Blött!! Det måste ha regnat en del under natten, men själva området var ibland som ett enda träsk. Tittar man på kartan och läser Tärnmossen, Vimossen och Långmossen så inser man att området kan vara rätt vattensjukt. Sjön Tärnan har tre bäckar enligt kartan, bäckar som snarare var breda dikten när man kom dit i verkligheten. Vi halkade bägge till på de hala plankorna som ibland visade vart leden gick, utan mina fantastiska vandringskängor så hade etapp 5:1 och 5:2 varit blöta katastrofer.

När vi till slut kom till etappmålet fick vi gå på asfalt de sista 1500 meterna till den lilla orten Hemfosa. Den kändes nästan endast bestå av en nyrenoverad station för pendeltågen och ett litet rött hus, men det är ju inte sant. Vi såg i alla fall en gård med hästar och kanske fyra villor.

Vi var i alla fall glada att vara åter till civilisationens yttre delar, väl på perrongen däckade vi och bara vilade i 50 minuter i väntan på nästa pendeltåg in mot stan. På tåget blev vi bägge om möjligt ännu tröttare, det var så skönt att vi klarat av detta äventyr.

Det var inte som det tuffaste någon man träffat gjort, men vi är rätt tuffa ändå - många låg nog hemma i soffan medan vi hade viljan och styrkan att bege oss ut på äventyr. Fan vad skönt det känns, vi vågade och vi lyckades.

Dagens steg utomhus för lördag & söndag: 37.717

Sörmlandsleden, Etapp 59 & 60

I går var det vandring som gällde igen, etapper #59 och #60 på Sörmlandsleden - totalt 17km. Den här gången var det extra viktigt att hålla tempot eftersom bussen vi skulle ta hem bara gick var tredje timma, och då färden hem tar två timmar skulle en försening vara jobbig.

Vi inleder vandringen med att följa en grusväg, åter igen är M och M och M ute på vandring ihop. Efter ett tag insåg vi att "var är de oranga markeringarna?". Att börja vandringen med att missa leden är ju inte så bra. Nu visade det sig att leden gick 40 meter upp i skogen, parallellt med vägen så det var ingen större katastrof.

Snart så kom vi fram till ännu ett av alla de rösen, ruiner eller andra lämningar av en svunnen tid. Rör man sig längst leden så ser man dem rätt ofta. Spännande inslag är de - man önskar att man visste mer om dessa platser.

På vägen passerar man många platser som är värda att stanna till vid - för att vila eller känna stimulans som tilltalar en på det enkla och fridfulla sättet.

Bron vi gick förbi var väldigt vacker i sin enkelhet, den täta stämningen kring vatten i skog är alltid speciell. Här stannade vi och lät oss uppfyllas av det vackra i naturen.

Lite senare tog vi paus, dock inte vid raststället på bilden - för vi var inte säkra på precis vart vi var. Efter lite mat och vila gick vi vidare och då hittade vi denna trevliga hydda med utsikt över en sjö.

(Klicka på bilderna)

Den här vandringen skilde sig lite åt från de tidigare, här gick man en väldigt lång sträcka längst vattnet, inloppet från Östersjön mot Södertälje. Det innebar att vi fick se både stora fartyg, en del fina platser med utsikt från höga kullar i terrängen och inte minst kor som gick på en strandäng. Ko-skådning var trevligt.

Men det var inte bara de vackra Highland Cattle vi såg på strandängen. Snart så kom vi till ett ställe där leden gick i en halvcirkel runt ett häng - skyltar varnade för stångande baggar. Vi genade inte utan gick längst leden, snart så bräkade det dock till! Två får kom skuttande mot oss och de var väldigt sociala. Det svarta fåret åt mer än gärna en bit morot medan det vita mest verkade intresserad att naffsa efter min ryggsäck och byxor, men till slut nöjde sig den nyfikne med lite gräs.

På slutet ökade vi tempot, våran lunch blev ovaligt kort - snarare 15 minuter än de 45 som vi brukar ta. Men om vi missar bussen 16:10 i Skanssundet så gick nästa tre timmar senare kring 19:00. På slutet av sträckan gick vi på asfalt förbi hus där människor hade ett trevligt stökande i sina trädgårdar.

I dag gick vi i omvänd ordning, så vi slutade där etapp 59 började - vi var i Skanssundet. Stora jordvallar avslöjade att namnet kom från att det ligger en skans vid sundet, när vi spana in allt så kunde vi snart hitta en kanon! Och självklart måste jag låta mig fotograferas.

(Klicka på bilderna)

Så var ännu en dags vandrande slut, det kändes skönt att få uppleva en tur i naturen. Denna gång var vi kanske lite mer stressade än tidigare, för jag tyckte att de fem timmarna gick väldigt kvickt.