Att packa ryggsäcken

Att packa sin ryggsäck rätt är som jag sagt viktigt, därför så delar jag med mig av den artikel i GP som jag hittat, den är från 2007.05.30. Kanske kan den ge lite råd - själv så behöver jag prata med någon som kan sin sak.

För en lekman är det nämligen inte lätt att hitta rätt när det finns så många olika storlekar, modeller, märken och finesser att välja mellan.
- Finesserna är egentligen ointressanta. Det finns bara en grej som är intressant - hur sitter ryggsäcken på just din kropp? säger Torbjörn Källström, ägare till friluftsaffären Femmans sport.
Han började arbeta med ryggsäckar för 25 år sedan, bland annat för att han själv hade svårt att hitta en som passade.
- Jag har långa ben och ganska kort överkropp, men dåtidens ryggsäckar var bara anpassade efter hur lång man var, säger han.

För Torbjörn Källströms del betydde det att tyngdpunkten på ryggsäckarna hamnade fel, han ansträngde "fel" muskelgrupper och fick ont när han vandrade. Nu har ryggsäckarna utvecklats. Från 70-talets ryggsäckar med utsidig stålställning, via 80-talets mjuka säckar som kunde sjunka ihop som påsar, till dagens finare softpack-säckar med inbyggd ram.

Första steget är att tänka efter vad du vill ha din ryggsäck till. Torbjörn Källström menar att man bör tänka lite längre än bara till sommarens fjällvandring eller tågluff, och välja en säck som passar till många tillfällen.

Gör sedan så här:
* Ta på dig ryggsäcken och knäpp avbärarbältet i midjan. För många passar det bra att ha höftkammen i mitten av avbärarbältet. Andra, som kvinnor som inte har så raka bäcken, föredrar att knäppa bältet något under höftkammen.
- Det är viktigt att få det att passa rätt, för det är på benen och inte på ryggen, som du skall ha upp till 80 procent av tyngden. Du är ju mycket starkare i benen, förklarar Torbjörn Källström.

* För dem som svankar mycket kan man sedan böja till en av stålprofilerna som sitter inbakad i säckens ryggdel, så att den ligger nära överdelen av korsryggen.
- Om man inte sprider belastningen på korsryggen kan man få klämskador på nerver, och det gör ont. Det är otroligt viktigt att man hamnar rätt här!

* Sedan gäller det att dra åt axelremmarna. Det gör man genom att dra i tamparna på framsidan. Axelremmarna får inte vara för breda, då kan de skära in mot nackmuskulaturen och det gör ont. Dammodellerna av ryggsäckar har ofta lite smalare axelremmar.

* Hamnar axelremmarna för högt eller lågt får du ställa in ryggsäckens bärparti efter din längd. Detta görs på baksidan av ryggsäcken och innebär att fästet för axelremmarna flyttas i höjdled.

* Därefter drar man i toppstramarna, remmarna som binder ihop axelremmarnas övre del med ryggsäckens, så att denna del av säcken kommer framåt. Det Torbjörn Källström kontrollerar är att skuldrorna och axelremmarna inte hamnar för långt ifrån varandra.

* Sist är det dags att knäppa bröstremmen. Leta reda på undre delen av fästet för bröstmusklerna, sträck ut händerna och ta ett "simtag" och knäpp. Kvinnor får anpassa remmarna efter bysten också. Dessa remmar avlastar axelpartiet och tillkom på 70-talet, innan dess användes ofta skosnören.

Ytterligare tips är att alltid testa en ryggsäck med vikter. Under själva användandet gäller det att spänna om ryggsäcken, för att anstränga andra muskelgrupper, och att stretcha höfterna för att undvika skador.

Sörmlandsleden, Etapp 6:1 & 5:3

Den här helgen var en perfekt helg för vandring och det var med gott mod vi begav oss ut från Flemingsberg och etapp 6:1, för att under söndagen gå det sista på etapp 5:3 som avbröt förra gången på grund av regn. Allt gick bra, förutom att jag skadade ryggen på söndagen och att det fortfarande sitter i dag tisdag. 

Det var en bra lördag för vandring, växlande molnighet gjorde att det varken blev för varmt eller för kallt. Från Flemingsbergs pendeltåg gick vi längst asfalt och breda stigar i ett område där det rör sig mycket människor - en riktigt bekväm vandring. Sedan kom solen fram ordentligt, vi tog en första rast bland mossiga stenar. 

Under de första timmarna var det en riktig 'trollskog' vi gick igenom - mossan låg tjock och stigen var tidvis som ett smalt spår. Videon ger en bra känsla av stämningen. 

När vi gick genom samhället Gladö Kvarn hittade vi en lite egen skylt - "Varning för katt". Frågan är om man ska akta katten eller akta sig själv. 

Våra packningar vägde ca 15kg när vi startade och det kändes faktiskt rätt ok att bära på, bara man tog en kortare paus en gång i timmen så att man kunde vila kroppen. 

Under söndagen fick jag dock ordentligt ont i ryggen, så ont att jag inte ens kunde sätta mig ner på marken utan stöd. Orsaken är okänd, kanske var det mitt hårda liggunderlag eller att remmarna på ryggsäcken kommit i olag.

Att titta till alla remmar är något jag själv ska göra varje gång jag inleder en vandring, alltså även efter man har sovit en natt i fält. Själv upptäckte jag på söndagen att en rem på vänster sida hade förskjutits en tum, det var dock på pendeltåget på väg hem och då hade jag redan haft ont i några timmar. Det tar någon minut att undersöka remmarna men kan vara skillnaden mellan en lyckad vandring och smärtor i flera dagar. Mitt råd till dig som börjar med vandring, öka vikten sakta och försök lär dig så mycket som möjligt om hur man ska packa och bära en ryggsäck rätt. 

Det var mycket folk i skogen denna helg. Visst är det trevligt med sällskap i det gröna men betänk att de också kanske vill sova på den plats där ni själva planerat övernattning. Vi gick förbi ett vindskydd som var fult av folk, samt två grillplatser där det fanns folk och vi blev lite oroliga när det tycktes vara folk på den plats invid sjön Trehörningen intill Paradiset där vi tänkt sova. Det var en familj med barn som hade både tält och tagit plats i vindskyddet. Nu fick vi reda på att vi skulle få plats i vindskyddet, men valde i stället att sova i Ugglekojan som ligger 50 meter upp i skogen från stranden. 

Vi hade även en tanke på att bege oss till ett vindskydd en bit söder ut, om det skulle vara fullt vid sjön Trehörningen. Det hade inneburit en extra vandring och det ville vi verkligen slippa om vi kunde. Vi valde således Ugglekojan (vänster) och sov rätt bra där, själv plågades jag dock av mitt stenhårda liggunderlag. Som tur var valde vi att inte chansa och gå direkt till Orrekojan (höger) som teoretiskt skulle ha förkortat hela vandringen med några kilometer. När vi passerade Orekojan på söndagen märkte vi att den var under ombyggnad. 

Söndagen var lite kylig, så det var skönt att kunna ha en mössa på sig ibland. Det var också nu jag kände av smärtan, inte direkt på morgonen (bilden är på mig vid avfärd från sovplatsen) utan efter ett tag på leden. 

Det var plötsligt helt omöjligt för mig att böja mig tillräckligt långt ner för att ta upp en flaska med vatten ur min ryggsäck - smärtan gjorde att det tog tvärstopp. Med två värktabletter och hjälp av min kompis så kunde jag dock fortsätta till målet. 

Det här är andra gången i år som jag fått ont långt ner i ryggen, bägge gångerna troligen pga att jag överansträngt mig. Det här är något som jag måste tänka på ordentligt och ska prata med kunniga personer. Ska kanske gå ner till sjukgymnasten som vi har i huset där jag bor, de kanske har några bra tips. 

Resor

Att resa runt i världen är spännande. Och jag som älskar att "pricka av" saker och platser tog genast till mig en av alla funktioner på facebook där man kan visa vart man varit.

Nu när jag märkte att man kan föra över kartan till sin blogg var det självklart att jag skulle skriva lite om de platser jag varit på. Självklart har jag varit på fler platser i Sverige än jag satt en pin på, men jag har valt ut de som jag tycker är viktigast. Här kommer jag dock att skriva om mina resor utanför Sverige.

(Kartan uppdateras automatiskt från Facebook, även efter detta inlägg skrivits)

Europa

Förutom de många somrarna som liten i Grekland så till bringade jag två veckor på ön Tassos uppe i Egeiska havet sommaren 2006. Det var en tid av underbar mat, solande och njutning. En underbar semester med min flickvän jag hade då - helt perfekt. Två gånger tog vi en båttur runt ön, solande och snorkling. Detta måste ha varit bland det mest lyckade vi gjorde ihop, tack för den tiden. Här ett foto över huvudorten på ön Tassos.

En gång har jag varit i Spanien, dvs på Mallis och det var när min bror gifte sig Det var många år sedan nu och det jag främst kommer ihåg var Aqua-parken med alla sina brutala vattenruchbanor.

Tyskland har jag också varit i. En sommar i slutet på 1990-talet flög jag ner och hälsade på min brevvän som då studerade i Bamberg. Hamburg och München besöktes och det jag främst kommer ihåg är att den tyska maten kunde vara lite väl mystisk samt att de knappt hade lösgodis.

En dag så cyklade vi till en badsjö ihop med en massa studenter från universitetet, att dricka öl och begrava min brevvän i sand var trevligt.

Belgien har jag också besökt några dagar under år 2000, det gjorde jag faktiskt med mitt arbete i Riksdagen. Besökte Europaparlamentet och sedan hade vi möten lite här och var. Var spännande och jag skulle gärna besöka Bryssel igen, även om det finnas andra städer som jag skulle prioritera.

Skottland, denna härliga plats på jorden. Under 2003 var jag där en vecka med 'Tellus 2', dvs en kurs i geologi vid universitetet. Större delen av veckan innebar att man vandrade omkring i jakt på bergarter och sedan anteckna på kartan vart man hittat dem. Detta var en upplevelse som jag bär varmt i hjärtat. Ett tack till min exkursionspartner, utan dig hade jag aldrig klarat av alla kluriga uppgifter.

Drumnadrochit, Ullapho och Edingburgh - platser jag verkligen vill se igen och det har jag lovat mig själv att någon gång ska jag åka tillbaka.

Andra resor med universitetet har tagit mig till Norge och Finland, inte minst Ålands yttre skärgård. Vår resa med båt från Finland ut till Kökar var bland de mysigaste jag upplevt.

Afrika

Jag har varit i Egypten under en vecka och bodde då på ett fantastisk hotell. Kommer inte håg om det var 4 eller 5 stjärnor, men vi fick ett bra pris då det var det sista rummet på hela anläggningen just den veckan. Vi hade precis betalat i butiken på Sveavägen när någon ringde in och ville ha den resan. Några dagar senare var vi på väg.

Det var riktigt spännande med snorkling i Röda havet och busskaravan genom öknen var en upplevelse. Den var hemsk, men målen var fantastiska. Turen över Nilen, Karnak templet (bilden) och Konungarnas dal var så häftiga och trots alla turister så skulle jag kunnat stanna mycket längre än vi hade tid till. Snorklingen i Röda havet var lite kall i början av året, men antalet fiskar var enormt och korallerna underbara. Önskar att jag skulle kunna åka tillbaka med lite mer tid.

Men Egypten är ett smutsigt land (sedlarna var bruna av smuts) och de är jobbiga mot turister. Säljarna ljög oss rakt upp i ansiktet trots att det var så uppenbart att de ljög. Visst, vi var deras första kund i deras nya affär och det skulle betyda lycka för dem om vi köpte något. SKITSNACK!

Asien

Thailand, två veckor i Krabi - mer exakt det fantastiska East Railay Beach. Visst var det hotel och turister i massor, samt ett tidvatten som gjorde vår sida av halvön till ett träsk titt som tätt. Men en kort promenad och man var på västra sidan, där fanns en strand som var extremt fin. Här fanns det också massor av möjligheter till aktiviteter, vi åkte på många utflykter - så jag snorklade och klättrade i berg. Vår kurs i thailändsk matlagning var också skoj.

Sorgligt nog blev jag extremt magsjuk under 2-3 dagar, det kan ha berott på en kallsup i poolen - då de inte verkar ha behandlat den med klor. Så jag missade elefantridningen, det känns lite jobbigt. Jag skulle verkligen ha velat att rida elefant. Och dum som jag var så tog jag inte chansen när vi hade varit på en annan utflykt, men jag får ta igen det vid nästa resa.

Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på Thailand och ser bilden på strandpromenaden och den västra stranden, ett över två år långt förhållande upplöstes efter resan (inte pga resan alltså).

Eftersom detta var min första semester med digitalkamera så tog jag rätt mycket bilder, samt så tog jag ett flertal videsnuttar. Här kommer några av dem så ni får en känsla för hur det var. Dra gärna upp volymen på datorn.

Att paddla i ett floddelta med biflöden som var omgivna av djungel som sträcker sig ända ut i vattnet var en fantastisk känsla. Ibland tjattrade aporna i träden, ibland kom de fram på sandbankarna och tittade på oss.

En kväll gick vi till krogen längst bort på östra stranden för att titta på eldshow, ormar och thaiboxning. Det var varmt, skränande musik, höga knän och drinkarna kostade kanske 5-10kr styck - kändes precis som en asiatisk actionfilm.

Och som jag nämnde ovan, jag gick en klätterkurs på några timmar. Railay är ju känt i hela världen för sin fantastiska klättring och då var jag bara tvungen att testa under ett antal timmar. Efter instruktioner så gjorde jag tre olika klättringar, när jag påbörjat den fjärde så orkade jag inte längre. Vi packade ihop och så bjöd jag min lärare på en importerad öl.

Det känns skönt att lägga upp de här bilderna, för nu minns jag lättare att jag också gjort saker i livet. Det är lätt att glömma allt roligt man varit med om, även jag har haft många glada stunder och de vill jag minnas.

Sörmlandsleden, Etapp 5:3

Den här helgen skulle vi verkligen ha det skoj, en vandring med övernattning. Själv hade jag köpt en del ny utrustning som skulle hjälpa mig att sova gott, det gjorde mig glad och jag såg fram emot äventyret. Vi hade räknat med skurar - men inte ihållande regn hela dagen. Så efter några timmar avbröt vi vandringen. 

När vi sitter på pendeltåget så börjar det - regnet. Men vi har bägge bra regnkläder och ser inga större problem med lite skurar, det är snarare en utmaning. Något som både jag och min kompis söker. Efter 1,5 kilometer längst asfalterad väg från pendeltåget så tog vi av och börjde att gå på etapp 5:3. Efter ett tag kom vi fram till etappens enda vindskydd, där satte vi oss ner och åt lite. Ursikten från skyddet var vacker - men regnet strilade mycket tätt. 

(Dra upp ljudet och lyssna på regnet)

Efter två timmars vandring i konstant regn inser jag ett gaska stort misstag, allt i ryggsäcken ligger i plastpåsar - utom min nya sovsäck! Jag inser nu risken att natten kommer att få tillbringas i en genomblöt sovsäck - inte en speciellt lockande tanke. 

Vi vandrar vidare och när vi passerar ett fält låter jag mig fotograferas, trots regnkläderna så är jag rätt blöt. Regnet har tagit sig ner i kragen, min T-shirt är riktigt blöt. 

Men det är inte bara jag som har problem, min betydligt mer erfarne kompis har också ett problem - hans skor må vara sköna att gå i och klarar av snö, men regn i timmar klarar de inte av. Så medan mina kängor är torra och fina så blir hans skor allt mer sura. Även hans ryggsäck har nu börjat bli fuktigt, trots att han har regnskydd över den. 

Vi börjar att diskutera möjligheten att ta oss hem, men vi är ute i skogen och har ingen aning om det finns några kommunikationer. Om vi nu rushar till Paradiset så vore inte det en garanti, bussarna därifrån är ytterst sporadiska. Men när vi kommer i närheten av  lite bebyggelse ställer vi oss under en grusautomat för att få regnskydd, för första gången på några timmar så kommer vi undan regnet. Här tar jag ännu en film - medan vi diskuterar möjligheterna. 

Vi ser på kartan att det går en större väg en bit bort och vi bestämmer oss för att gå dit - om det finns en busshållplats så tar vi bussen och om det inte finns en så fortsätter vi vandringen. Det fanns en busskur och det var ca en timme till bussen kom, så vi satte oss ner och åt våran mat och bytte en del kläder. 

Vi hade kunnat fortsätta vandringen till vårt tänkta mål för natten, men när utrustningen blev så blöt och det kändes tveksamt att vi skulle få igång en eld för natten så var inte beslutet svårt att ta. Vi valde att åka hem. Känns bra att ha liknande värderingar med den man vandrar med, vi visste bägge att vi skulle klarat vandringen om det verkligen behövdes men att regnet gjorde så att nöjet till stora delar gick förlorat. 

Alla dessa lager av kläder gör saker krångligt, det blev så krångligt att när jag skulle flytta min stegräknare så att inte ryggsäcken klämde mot den så hade jag sönder räknarens fäste. SKIT! Jag måste försöka att limma den eller helt enkelt köpa mig en ny.  

Men jag tycker dagens vandring var väldigt givande trots allt, jag lärde mig en hel del om hur min egen utrustning fungerade under ihållande regn. Först och främst, mina kängor var helt torra och det gör mig mycket glad. Sedan så inser jag att jag måste köpa ett regnskydd till ryggsäcken, det är ett absolut krav för att kunna vandra i regn i framtiden. Därtill finns ett antal små saker som jag ska kolla in i butikerna. 

Sovsäck

Ni som följer min blogg vet att jag gjort en del vandringar under 2008, ihop med hösten 2007 så har jag avverkat mer än 12 mil längst Sörmlandsleden.

Att jag vandrar är bland annat ett verktyg för att nå mina mål i livet, jag blir en mer harmonisk människa och min kropp blir allt starkare. Vidare så är det en väldigt spännande hobby som gör att man upptäcker kulturhistoria, fornborgar, bäverdammar samt morgonpigga ekorrar.

Min gamla sovsäck var dock av typen typen sommarsemester och inte direkt vandring tre av fyra säsonger. Därför sökte jag mig ut till Barkarby Outlet och Fjällrävens butik och köpte en Paras M5 för 650kr, enligt prislappen så skulle den kosta ca 1000kr i en vanlig affär.

Nu så har den en temperatur för komfort på +3 grader och extrem på -16 grader, så nu ska jag kunna klara av övernattningarna även om det inte är full sommar. För att klara ännu några graders lägre temperatur kan man ju ha ett hi-tech bäddlakan i sovsäcken också.