Först lite fakta. Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde är en statlig myndighet som har uppdrag att bevara kulturarvet. De ska främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen. Uppdraget styrs av ett årligt regleringsbrev från regeringen.
Renoveringen skapar förutsättningar för en modern museiverksamhet, för konsten och publiken. Museiyggnaden uppfördes 1866 och är snart 150 år gammal. Genom decennier har man disponerat om och anpassat huset till verksamhetens utökade behov. Byggnaden har däremot aldrig renoverats och håller idag inte gängse internationell standard i fråga om säkerhet, klimat, brandskydd, arbetsmiljö och logistik. Vill du läsa mer - besök Nationalmuseum.
När det gäller museum så kan det vara mycket svårt att ta till sig allt - det är så mycket som inspirerar och ger intryck. Så min filosofi är att främst titta på det man vet att man söker efter, och sedan njuta av allt annat för att välja ut det där lilla speciella.
Kannan och skålen är otroligt opraktiska - men ack så häftiga. De starka färgerna bara skriker 1960-tal (i mina ögon) och det utförandet som hantverkare är helt otroligt. Jag kan inte mycket om design från 60-talet och konstnären var okänd, men det spelar ingen roll för mig. Det var en givande upplevelse.
När man kan påverka konsten så är det väldigt spännande. På museet fanns en staty av Kristus i en monter, och med hjälp av ett flertal knappar kunde man tända olika lampor - som hade skillnader i styrka, riktning och ljusets värme. Hoppas att det nya Nationalmuseum kommer att innehålla flera installationer där man som besökare kan påverka konsten - vi får se 2017 när de åter igen öppnar portarna.
När jag tittade i foldern så kände jag igen ett objekt - en staty i brons skapad efter originalet som var en skulptur i vax från 1878. Konstnären hette Edgar Degas och modellen var en 14-årig flicka ur baletten på teatern i Paris. Hennes namn var Marie van Goethem. Det blev flera avgjutningar först efter konstnärens död 1917 - originalet i vax ställdes aldrig ut.
Och till sista vill jag visa upp Storm på Havet, 1857 - som är olja på duk målad av Marcus Larson. Han var en av flera svenska konstnärer som studerade på konstakademin i Dûsseldorf under 1850- och 60-talet. Stor vikt läggs på att landskap ska förmedla suggestiva och storslagna bilder av dramatik.
Kan bara säga att jag ser fram emot att besöka Nationalmuseum när de åter öppnar efter renoveringen. Och om du kommer till Stockholm 2017 - se till att besöka denna fina plats för konst och historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen!! Hoppas du skriver ett inlägg, det skulle motivera mig att fortsätta med min blogg.