Nu så är det dags att kämpa mot ett klart mål: att kunna springa 10 km. Och det den 15 augusti, för då är det Midnattsloppet i Stockholm. Det känns härligt att ha ett mätbart mål.För att nå målet måste man sakta bygga upp kropp och knopp. Musklerna kanske orkar, lungorna säckar inte ihop under träningen - du tror du kan klara det.
Men ligament, senfästen mm kan ta rejält med stryk om du överbelastar dig. Så du måste gå ut försiktigt, annars kan du dra på dig jobbiga skador vid träning.
Själv så sprang jag mellan 3-5 km på löpbandet på SATS i början, bara för att få upp vanan - att vänja kroppen. För mig är det också att stretcha ordentligt före för att värma upp benen. I dag var jag på SATS igen och sprang 7 km på bandet, att springa 10 km känns inte allt för långt borta.
Men man måste springa utomhus också. Här använder jag min Ambit från Suunto för att hålla reda på min löpning. Ovan en GPS-karta på ca 8 km löpning blandat med promenad. Det kändes väldigt härligt när den sträckan var avklarad.
Men löpning kan också vara rejält tråkig, så det gäller att motivera sig. På SATS i Vällingby så kan man titta ner på torget när man springer på löpbanden. Det är rätt skoj att spana in folk.
Vidare så kan man lyssna på musik när man springer, själv köpte jag precis ett par nya enkla hörlurar (för 150 kr) med båge som spänns bakom öronen. Tycker att det är för mycket att lägga 500 kr, på lurar som har mikrofon, volymkontroll mm. Om jag springer en timme, ja då kan faktiskt samtalen vänta. Det fanns även lurar för över 2000 kr!
Ett annat sätt att göra det lite roligare att springa är att hitta nya vägar fram-och-tillbaka i ett mindre område. På kartan ovan ser ni hur man kan springa 4,5 km på ett lite mer skoj sätt. Har du svårt att motivera dig så spring lokalt, och när du är på väg att ge upp ta bara en liten vända till.
Hoppas du också kommer att klara av Midnattsloppet den 15 augusti, för du kommer så klart att vara där också?!
Det fixar du! :) Första gången jag sprang 10 km (alltså utan att behöva gå något emellanåt) kändes det så bra att jag var säker på att jag skulle ha klarat det dubbla av bara farten. Den känslan...! Jag var en riktig latmask innan, men med envishet och ett bra träningsprogram gick det och nu älskar jag att springa. Jag tror att det är som du säger; att det handlar om att vänja kroppen.
SvaraRaderaVet inte om jag kommer att kunna springa 10km oavbrutet i augusti. Träningen kom igång för sent under våren, det var ju så tråkigt väder att motivationen saknades.
RaderaMen oavsett vad, så klart jag klarar av de Midnattsloppet.
Att vänja kroppen och hjärnan, det är knepet. Även om jag var otränad gick jag ju +120km i Spanien tidigare i vår, det klarade jag av pga erfarenhet och år av vandringar.
Ja, grundkondisen har du ju, så 10 km blir inget problem. Spring så långt du orkar och gå emellanåt om det känns för tungt. Sedan en vacker dag behöver du inte längre gå något alls, utan orkar hålla tempot hela milen. :) Det tar lite träning att hitta rätt tempo som man orkar hålla, så att man inte går ut för hårt och blir för trött, har jag märkt...
SvaraRadera