*** Inspiration för träning, resor och friluftsliv - välkommen till Vandringsman.com ***

söndag 6 september 2015

Midnattsloppet 2015

Så var det avklarat, jag och min fru sprang Midnattsloppet för första gången och det var en upplevelse utöver det vanliga. 
 
För några veckor sedan sprang jag och frun Midnattsloppet. En mycket regnig söndag sitter jag nu och bloggar om den upplevelse som måste varit den största utmaningen under 2015 - så här långt.

För det var fantastiskt att arbeta mot ett mål tillsammans när vi tränade tillsammans, och även om det kändes omöjligt i början så blev det allt mer tydligt att 10km skulle vara möjligt. I början sprang vi bara 5km på träningarna, men ökade så sakta. Själv sprang jag 10km för första gången helgen innan loppet, och då inne i stan längst banans riktiga sträckning.


I tidigare inlägg skrev jag om hur vi tränat och förberett oss. Nu tänkte jag skriva lite om hur det kändes samt allmänna några tips till er som inte sprungit, men siktar på att göra det nästa år.


Vill ni gå på toaletten så finns det bajamajor uppställda kring starten, tänk bara på att de inte har belysning! Så ta gärna med en liten lampa eller se till att ni vet hur man använder mobilen som lampa. Ska ni ha en lampa lämna den då i packningen när ni springer, eller ha en liten av knappcells-modell som du fäster runt handleden eller vätskebältet när du springer.




Att springa Midnattsloppet kräver att man är redo att springa på kvällen, vår start-grupp var så sent som 22:50. Man bör alltså ta det rätt lugnt under dagen, inte springa ute på stan eller sitta i solen. Vi kom in till området ca två timmar innan starttid. Det vi gjorde var att gå upp till skolan för att lämna ryggsäcken. På skolgården bytte vi till löparskorna och tog av oss jackorna, själv tycker jag att det är bra att byta till löparskorna på plats. 


Min plan var från början fokuserad på de två platser där de drar ett rep längst banan, att vi skulle springa snabbt nog att inte bli stoppade. För att klara av detta så skulle vi springa 1km/7min de första fyra km, och sedan 1km/9min nästa fyra km.

Men det visade sig på träning att vi var snabbare än vi trodde, och vi flyttade därför upp oss från sista startgrupp till grupp 6A. På så sätt hade vi tio mer minuter till godo mot klockslaget då de skulle dra de två repen. Vårt fokus flyttades nu från repen till att hålla ett bra jämt tempo.  


Så när vi sprang på riktigt så var tempot betydligt högre än det värsta scenariot. När vi sprungit tre kilometer var vi 3:19 före och vid sju kilometer var vi 9:47 före planerad tid. Vi höll ett rätt bra tempo i snitt, även om det fanns några gånger då jag gick raskt för att återhämta mig i stället för att springa.

På kartan nedan ser ni hur vi sprang Midnattsloppet, är det orange så sprang vi snabbare än där det är gul färg. Kartan kommer från min gps-klocka Ambit, från Suunto.


Målet för grupp 6A var att klara av banan på 70 minuter, själv kom jag in på 64:29 och min fru sekunderna efter mig på 64:44. Vi är väldigt stolta över vår prestation. Och nu med några veckors perspektiv, så är det dags att sätta upp nya mål gällande löpning och annat.

Karta från Midnattsloppets tidning.

Låt oss se bortom tiderna, hur var då loppet att springa? Själv trodde jag att det skulle vara väldigt mycket folk och svårt att hålla sitt egna tempo. Men så var ofta inte alls fallet. Det fanns ofta gott om utrymme när man väl lämnat starten bakom sig.

Och rådet att inte lyssna på musik under loppet var bra, då det fanns många aktiviteter längst banan som gjorde att man kunde få energi. Att höra nattens puls var inspirerande. Min egna favorit var dock en upplevelse av ljus. När man sprang upp för backen mot Sofia kyrka var banan belyst av röda lampor och en rökmaskin skapade en härlig stämning. 

Att bära med sig vattenflaska i ett bälte var bra, även om jag inte drack allt så kändes det bra att kunna ta sig en slurk vid behov. Annars fanns det vätskekontroller på banan, själv drack jag inget på den första men tog energidryck på den andra.


Annars tycker vi att allt var väldigt bra organiserat. Det enda som kändes lite trist var målgången, den var rätt "vanilj". Inget speciellt. Det borde ha varit mer tryck där. Och när man väl var i mål, borde det finnas trevliga bakgrunder att ta bilder framför. I stället för selfies med en bakgrund av soptunnor. Det nämnde jag i min utvärdering, hoppas de ordnar det till nästa år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen!! Hoppas du skriver ett inlägg, det skulle motivera mig att fortsätta med min blogg.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...