Rösta - vinn Traverse från Suunto

Nu har det blivit flera inlägg om den nya äventyrsklockan Traverse. Och nu delar jag med mig kunskapen att man kan vinna den på Suuntos hemsida. Så se till att gå in och delta i deras tävling. 

Är det något som jag vill ha bland prylar just nu, så är det en Traverse från Suunto. Och det går faktiskt att vinna en klocka på deras hemsida. Det är ju lite motsägelsefullt att berätta om en tävling där man själv deltar, men det är ändå så många som är med och tävlar. Så det är bättre att någon som läser Vandringsman vinner än någon annan.
 

Rösta på din favoritfilm, vinn en Traverse från Suunto.

Så jag hoppas att du nu går in och deltar i tävlingen, scrolla ner till slutet. Det räcker med att välja en av sex filmer, rösta på den genom att ange namn och mail. Om du vinner - jag kan köpa den av dig. :-) 

Möte med Suunto

Nyligen fick jag gå på en pressträff, journalister och bloggare fick komma och se nyheter presenteras inom flera olika varumärken. Så efter arbetet skyndade jag dit, med sikte på Suunto och Salomon. 

Som bloggare händer det att jag får inbjudan att komma på olika event, om det handlar om friluftsliv, träning, resor och livsstil för den urbane mannen - ja då kommer jag gärna. Tidigare i oktober fick jag en inbjudan att besöka ett showroom där 18 olika varumärken presenterades.

Ni som följer bloggen vet att det blivit mycket löpning den senaste tiden, samt att jag just nu håller på att lägga upp inlägg om min vandring i Spanien i våras. Så med det fokus i mitt liv just nu var det Suunto och Salomon som lockade mest.

Provar hur Suunto Traverse känns. :-)

Nu fick jag möjligheten att under 30 minuter prata med representanten från Suunto. Han gick tydligt igenom deras nya modell Traverse. En ny friluftsklocka vars hela tema är att fokusera på att vara lätt att använda och låta användaren att njuta av upplevelserna. Till skillnad från Ambit som är mer fokuserad på action sporter och löpning, fyller Traverse funktioner som behövs vid vandring.

Du kan t.ex. logga din vandring i förväg via Movescount.com och ladda ner den till klockan. När du sedan är i fält hjälper klockans gps dig att hålla dig enligt planen. En riktigt trevlig funktion. 

Om jag minns rätt sa han att det fanns tre klockor i Sverige just nu. En av dem fick jag bära under vårt samtal, och det jag märkte först var att armbandet var av ett mycket bekvämt material. Det var så viktigt för Suunto att få den kvalitet de ville ha, att de helt enkelt köpte företaget som tillverkade det plastmaterial de ville ha till sina armband.

Några andra intressanta egenskaper hos Traverse. Klockan har 100 timmars batteritid även om du använder gps. Du kan också trycka på en knapp och hela urtavlan börjar lysa, så att du kan använda klockan som lampa i situationer du behöver omedelbart jus

Den har också vibrationslarm, dvs om t.ex. om det sker ett kraftigt fall i lufttryck och dåligt väder är i ankommande vibrerar klockan för att varna dig. På så sätt kan du vara förberedd när stormen kommer. 

Ett foto publicerat av Mattias (@vandringsman) Okt 7, 2015 kl. 11:27 PDT

Kom ihåg att följa Vandringsman på Instagram, där får du det senaste inom alla möjliga områden. Här är bilden jag la upp samma dag som jag var på pressträffen.

Salomons utbud av skor. Hade dock inte tid att lära mig om dem. :-(

Nu var tiden tyvärr över, de stängde pressvisningen och jag hade inte möjlighet att prata med de som fanns vid Salomons bord. För jag ville verkligen prata mer om deras skor. Allt började 2014, när företaget jag arbetar på fick mig att springa Blodomloppet i Uppsala. Det kändes som en bra utmaning, och jag ville verkligen utvecklas.

Under 2015 så var jag anmäld till Blodomloppet igen, men stod över då jag inte kände mig helt frisk. Men jag har sprungit både Midnattsdoppet och Hässelbyloppet - två lopp på 10km. Nu vill jag verkligen utvecklas, och ni kommer att kunna läsa mer om det fram över  så att jag till att börja med kan komma ner under 60min på milen.

Men - nu fanns inte tiden att prata med Salomon. Det hade varit bra för mig att lära mig mer om vad man ska tänka på när man väljer löparskor.

Ambit3 Peak Nepal Edition

Suunto presenterar den begränsade utgåvan Suunto Ambit3 Peak Nepal Edition. Det för att stödja det humanitära arbetet och återuppbyggnaden i Nepal efter de förödande jordbävningarna tidigare under 2015.

Dagens andra nyhet om Suunto på bloggen är Ambit3 - Peak Nepal Edition. För varje klocka som säljs donerar Suunto 25 € till Röda Korset, med målet att samla ihop 250 000 € fram till slutet av juli 2016.

Det var så många som 17.000 människor som skadades under jordbävningarna i april och maj 2015. Många av sjukhusen fick också massiva skador, så det blev svårt att hjälpa de skadade.

Ambit3 Peak Nepal Edition finns till försäljning från den 30 september hos utvalda återförsäljare samt på Suunto.com. För mer information besök www.suunto.com/ambit3peaknepaledition.

Suunto Traverse - en ny klocka

Suunto lanserar nu "Traverse" - en ny friluftsklocka perfekt för vandringar. Den har mångsidiga funktioner för navigering, och nya funktioner för höjdmätning.

I det senaste nyhetsbrevet från Suunto berättar de om Traverse, deras nya friluftsklocka som kombinerar traditionella friluftsfunktioner med avancerad GPS/GLONASS-navigering. Höjd, vertikal hastighet och total stigning mäts noggrant med FusedAlti™, som kombinerar information från lufttryck och satellithöjd.


FusedAlti™ är något som intresserar mig. Som vana läsare av Vandringsman vet så gjordes en utvärdering av Suunto Ambit i maj 2012, efter att jag bl.a. hade vandrat i Spanien. Och en sak som jag hade funderingar på vad detta med att man måste mata in lufttrycket i klockan. Om det nu finns stöd med höjd-data från GPS så vore det en stor förbättring. Detta är något jag måste lära mig mer om.

Själv så har jag använt min Avbit i över tre år nu, och den fungerar oftast utmärkt vid både löpning och vandringar. Det enda som stört upplevelsen är att GPS:en ibland har tappat positionen. Så för mig är alla förbättringar på det området något positivt.

Planerna och drömmarna är många. Under 2016 hoppas jag fortsätta min vandring längst El Camino de Santiago. Kanske kan jag även komma iväg på en resa till Sydamerika och sedan hägrar Asien. Kanske kan jag ha råd att uppdatera till en Traverse? I så fall ska den så klart sättas på prov på dessa inte så hardcore-äventyr. Men det passar ju bra med vad som Petteri Hernelahti, Outdoor Business Line Manager på Suunto säger i nyhetsbrevet.

"Outdoor-äventyr innebar förr utmanande expeditioner eller klättring i höga berg. Med en ny generation aktiva friluftsentusiaster har det skett en övergång till mer tillgängliga äventyr som fokuserar på njutning och nya upplevelser."

Se mer av Suuntos Traverse Collection. Skulle jag köpa en, så skulle det så klart bli versionen som har ett orange armband. Riktigt snyggt. Amer Sport saluför ett flertal märken, bland annat Suunto.

Kungsholmen runt

Det var en grå dag, regnet hängde i luften och periodvis så föll det också ner på oss. Men trots det så valde vi att promenera runt Kungsholmen i Stockholm. Allt för att uppleva något nytt och att må bättre. 

Själv hänger jag lite väl mycket på Internet, blir sittande framför datorn med Facebook eller kanske min blogg. Så när jag såg Primus lägga upp en bild på en termos på Facebook och ställa frågan vilket äventyr som skulle hända i helgen - då bestämde jag mig. Den lilla ryggsäcken packades med min minsta termos, och sedan begav jag och sällskap ut på en skön promenad.

Bilder från promenaden runt Kungsholmen. 

Som vanligt använde jag min Ambit från Suunto för att mäta hur vi gick. Åter igen så blev det ett fel i mätningen; vid den blå pilen stoppade och sedan startade jag klockan ett tag när vi vad vid Stadshuset. Och inte vid de små svarta trianglarna som klockan påstår. Här misslyckas klockan att få bra kontakt med satelliterna. Jag har ett förslag på att man kan starta om gps:en för att rätta till fel som detta, och det kommer jag att ta upp i ett senare inlägg.

Ambits gps ger följande bild av promenaden runt Kungsholmen. 

Vi startar uppe på Sankt Eriksgatan och precis vid brofästet börjar det regna. Lite surt konstaterar jag att vi bara har ett paraply med oss, men det visar sig duga bra under dagen. Vi går ner för trapporna och går längst Kungsholms strand, ett mysigt område med strandpromenad. Vi ser bland annat tre killar som paddlar sig fram stående på sina brädor, sk. SUP-paddling.

Efter ett tag så kommer vi fram till de mer nybyggda områdena, och de är riktigt trevliga enligt modern referens. Nybyggda bostäder med stora balkonger, breda trädäck längst vattnet, allmänna sittplatser av olika slag, flertalet restauranger - allt i samma stil som Hammarby Sjöstad. Här kan den moderna city-människan jogga längst vattnet, äta sin sushi, promenera med sina märker-barnvagnar i bredd i en lugn miljö men ändå vara oförskämt nära till allt annat i centrala Stockholm.

Vi passerar längst Karlbergskanalen och går under E4/E20, som en vanlig lördag eftermiddag i November ger ifrån sig rätt mycket buller. Nid den nordsvästa delen av Kungsholmen kan man välja att gå längst gatorna eller klipporna. Hälsans Stig går runt Kungsholmen och vi följde den till stora delar, men vid Hornsbergs strand valde vi att gå längst klipporna i stället. Här kan jag rekommendera ordentliga skor, inte ens på sommaren skulle jag gå i sandaler. Och har man väl valt att gå över hällarna så går det inte att ta sig upp till den vanliga gatan - man måste fortsätta en bra bit. Det var skoj att gå här, men nästa gång väljer jag nog den vanliga gatan.

Varmt te från Primus termos. 

Väl vid "Rålis" så var det dags att ta ett stopp någonstans, och det blev vid vattnet längst Norr Mälarstrand. Nu kom termosen fram och på stående fot tog vi varsin mugg vart te. Det var som sagt bilden från Primus på Facebook som inspirerade mig att gå ut denna mulna och lite blöta lördag, i stället för att sitta hemma och titta på film.

Vi passerar sedan Stadshuset för att fortsätta in längst Klara sjö; ett område som jag faktiskt aldrig tidigare besökt. Nu förstår jag verkligen varför Kungsholmen är så populärt, det är i mycket en mysig oas i det annars hektiska storstadslivet.

Kan verkligen rekommendera att promenera här, våga bara gå bortom de stora gatorna och butikerna. Och det gäller de flesta städer jag varit i, gå lite avsides och hitta nya favoritplatser.


Det är när man tar de smala gränderna eller udda gatorna man hittar de speciella butikerna och mysigaste kaféerna. Men vi var mest ute efter promenaden denna dag, så vi får återkomma till allt det vi gick förbi.

Solen gick nu ner och det blev allt mörkare. Borträknat för rasten med varm dryck och en kort paus på klockan vid Stadshuset så blev vår promenad precis över två timmar. Väljer man bort klipporna så kommer det att gå snabbare än så.

Utvärdering av Ambit

Ambit är den senaste äventyrsklockan av märket Suunto. En ny produkt på marknaden som nu provats längst pilgrimsleden El Camino de Santiago. Företaget har lånat mig en Ambit i utbyte mot att jag skriver om den på min blogg. Efteråt lät de mig behålla den.

Våren 2012 läste jag om den nya modellen Ambit från Suunto och tyckte att den var såväl snygg som ett fantastiskt verktyg för mig som friluftsmänniska. Det var mitt första intryck efter att ha sett reklamen. Men jag ville pröva klockan på riktigt, är Ambit så bra som den verkar?

I utvärderingen av Ambit så ska jag (1) presentera vad utfallet blev när jag använde klockan och provade funktionerna, samt (2)  försöka besvara ett antal frågor. Det som ska försöka besvaras listas här.

• Är klockans funktioner lätta att förstå? 
• Uppfyller klockan de behov jag har? 
• Är klockans funktioner tillförlitliga? 
• Vad blev jag mest imponerad av? 
• Är Ambit värd sitt pris? 

Min erfarenhet av funktionsklockor var rätt begränsad, tidigare har jag använt enklare löparklockor för att mäta pulsen mm. Men de har alltid känts plastiga och funktionerna har inte lockat mig. Så det var med relativt "blå ögon" som jag packade upp klockan och började titta på funktionerna. Mitt tips är att ladda ner Ambits manual, läs den först.

Under ett antal dagar längst leden använde jag mig av klockans funktioner, och nu tänkte jag återge två av dessa dagar samt ett träningspass på gymet - så ni får se hur det fungerar i verkligheten. En av de riktigt fina funktionerna med Ambit är att man kan koppla den till sin dator (PC och Mac), för att sedan ladda ner mätdata till ditt personliga konto på http://www.movescount.com.


Exempel #1 - Trekking
Min första dag längst pilgrimsleden. Redan på morgonen sätter jag på mig pulsbältet runt bröstkorgen. Och stående utanför hotellet tittar jag i guideboken för att avgöra vilken höjd över havet byn befinner sig på, höjden sätts in i klockan. Och efter det så sätter jag igång en "Exercice" och bland alla de möjliga aktiviteterna väljer jag "Trekking". Klockan hittar lätt pulsbältet samt satelliterna som behövs för att använda GPS-funktionen. Denna dag lät jag träningen gå oavbrutet från hotell till hotell, jag använde inte funktionen för att pausa.

Höjd
I min guidebok så finns det en väldigt trevlig höjdkarta, och med den till hands så skulle det bli lätt att jämföra resultaten på min Ambit mot en annan källa. Så låt oss titta på de bägge. En mycket viktig sak att komma ihåg är att på den övre grafen är det avstånd (km) på x-axeln, medan på den undre så är det tid (min).

Pilgrims Guide to the Camino De Santiago, 6:th Edition. J. Brierley.

Höjdkurva från Movescount.com

Temperatur - och höjdkurva från Movescount.com

Som ni ser, klockans information för höjd är intill exakt samma som den från guideboken. Den lilla "hyllan" ni kan se mellan ca 150 till 200 minuter är när vi tar lunchpaus i vandringen. Då satt vi stilla; tiden gick men vi befinner oss på samma höjd.

Skillnader mellan bok och klocka beror troligen på att jag inte visste den exakta starthöjden, jag skrev in "byns höjd" men stod utanför hotellet och inte i byns centrum. Under själva vandringen får man såväl höjden i meter samt en höjdgraf.

Det är således rätt viktigt att försöka hitta en bra punkt att stå på när du startar en "Exercice" - om du vill jämföra höjd och avstånd.

Enligt guideboken skulle första etappen vara ca 24km. Nu startade jag klockan vid hotellet, och inte vid startpunkten på leden. Men ni kan se, klockan angav 24km och 600m när jag väl vandrat över Pyrenéerna.


Kartor
Och för att klockan ska kunna hålla reda på hur långt man gått så behöver den så klart ha kontakt via sin GPS. En annan funktion som man också kan få efter vandringen är en karta över var man varit.

Det finns ingen kartfunktion i klockan, men det behövs inte heller och då skulle en större skärm behövas. Vi pratar då om en GPS som är handhållen och inte en klocka som plattform.

Att kunna se var man befunnit sig ser jag personligen som en mycket givande funktion, inte minst då jag gärna bloggar och för anteckningar över över mina äventyr. Och man kan välja såväl karta som satellit. Vi gick själva lite fel i en gång, tog av till vänster längst en väg för 50 meter. Zoomar man in syns tydligt hur vi gick fram och tillbaka.

GPS-karta över början av vår vandring från Movescount.com. 

Temperatur
Om ni går tillbaka till graferna längst upp så har den tredje två variabler; temperatur som primär och höjd som sekundär. Man tydligt se hur temperaturen sjunker ju högre upp vi kommer och på den 1.145 meter är det bara 13 grader Celsius. Regn och dimma gjorde denna vandringen till ett riktigt äventyr.

Ni kanske undrar vad som hände när plötsligt temperaturen stiger upp mot 24 grader uppe på berget, kom solen fram? Svaret är att vi gick inomhus för att ta lunch, det syns tydligt då temperaturen förändras men höjden förblir den samma. Som jag skrev ovan, denna dag valde jag att inte stanna klockans funktioner när vi tog pauser.

Här stannade vi för lunch, så höjden förblev den samma och
temperaturen gick upp då klockan ej stannades - enligt graferna ovan.

Kroppsfunktioner
När pulsbandet är inkopplat och du innan användande klickat in dina personliga data (behövs bara göras en gång) så kan du sedan få fram uppgifter som HR, EPOC, Energy, Respiration och R-R. Själv så är jag inte så insatt till fullo i vad alla dessa begrepp innebär. Men grafen nedan tolkar jag som hjärtats ansträngning.

Som ni ser, att gå över Pyrenéerna var till största delen Moderate - vilket kan bero på att vi periodvis höll relativt låg hastighet i uppförsbackarna. Vidare så ingår lunchrasten i siffrorna då mätningen inte sattes på paus. Men denna vandring är varken träning eller tävling. Däremot så funderar jag på att bege mig ut i skogen i närheten där jag bor med vikter runt smalbenen och gå i tuff terräng - för att tvinga upp pulsen. För det är en typ av träning jag behöver. Se även Exempel 3 nedan.


Exempel #2 - Waypoints
På min andra dag längst pilgrimsleden valde jag att använda en annan funktion som Suuntos Ambit har, nämligen möjligheten att ta sk. Waypoints. Detta är att man låter klockan insamla information med sin GPS och koordinaterna sparas i klockan. När man tankar ner data till www.movescount.com så laddas inte dessa data ner, de finns kvar i klockan.

Nedan visas vilka koordinater som jag hämtat från klockan. Klipp och klistra in dem på denna sida, så kan du få se var jag befann mig.

43.00824 , 1.31927 - kl. 9:40
42.98966 , 1.35519 - kl. 11:03
42.97911 , 1.36907 - kl. 11:45
42.97997 , 1.38654 - kl. 12:34
42.96746 , 1.41888 - kl. 14:22


Exempel #3 - Cykling på gymet
Ambit är inte bara en klocka som passar mig när jag vandrar, pulsbältet är en mycket eftertraktad funktion som jag gillar mycket. För jag cyklar en del på SATS, inte i klass utan själv och då är det viktigt att kunna ha kontroll på hur mycket jag anstränger mig - så att jag får effektiv träning. Jag har nämligen märkt att pulsmätaren på träningscykeln har svårt att genomföra en bra mätning ju längre tid det går, då svett kommer mellan handtagen och händerna. Därför är pulsbältet perfekt!

Summering från Movescount.com

När man laddat ner sin träning från klockan så försvinner informationen och finns nu endast sparad på din profilsida på www.movescount.com. När du väljer att titta på en bestämd aktivitet presenteras en summering längst upp.

Fördelning av kroppens ansträngning. 

Här måste jag lära mig mer om vad som är en "bra" träningspuls, kanske ha lite kontakt med en personlig tränare. För jag vill träna och stärka min kropp. Och Ambit är ett väldigt motiverande hjälpmedel. Att kunna följa sin puls i realtid på gymet är mycket bra och så klart den avgörande funktionen, men att också få fram grafer i efterhand över min kropps aktivitet gör mig lyrisk.

Gör en enkel jämförelse mellan hur mycket jag ansträngde mig på cykelpasset och vandringen över Pyrenéerna i början av inlägget.


Frågorna 
Så här efter att ha använt Suuntos Ambit i såväl träning på gymet som på vandring i Spanien ska jag försöka ge svar på de frågor som sattes upp. Samt ge några allmänna kommentarer.

• Är klockans funktioner lätta att förstå? 

Svaret blir absolut "ja". Det enda som jag kan rekommendera är att pröva sig fram, för det finns så många funktioner att det kan vara lite svårt att hålla isär allt till en början. Och det kan vara bra att bestämma sig vilka funktioner man ska använda och vilka siffror som intresserar dig. 

• Uppfyller klockan de behov jag har? 

Svaret blir "absolut". Som friluftsmänniska på lite över medelnivå och som utövare av friskvård till husbehov finns allt jag kan tänkas behöva. Och när jag utvecklas mer inom något av områdena kommer Ambit att finnas där med de funktioner som så kan komma att behövas. 

• Är klockans funktioner tillförlitliga? 

Svaret blir "ja". Har jämfört höjdmätare och promenerat avstånd mot andra källor. Har av erfarenhet uppskattat min hastighet när jag går och tittar på klockan. Samt att jag jämför pulsmätaren mot träningscykeln på gymet. Allt fungerar riktigt bra. 

• Vad blev jag mest imponerad av? 

Svaret blir "Movescount.com", denna personliga sida på Internet är en samlingsplats av data och ett mentalt fokus som är en källa till inspiration. 

• Är Ambit värd sitt pris? 

Svaret blir "ja". Klockan är ungefär dubbelt så dyr som min vardagliga klocka, men den otroliga kraft som den besitter gör den värd priset - om du är en aktiv person. Mitt tips är att dra ner på andra saker, köp Ambit och öka din träning och tid ute i naturen. Ditt liv blir bättre, om du anstränger dig lite - att bara köpa klockan räcker inte.


Vill du se mer om i vilken miljö som klockan provades, så är du välkommen att läsa min min reseberättelse om vandringen längst pilgrimsleden El Camino de Santiago.

Om du läst och gillar detta inlägg; sprid det gärna via Googe+ eller Facebook. Tack på förhand. Kommentarer uppskattas mycket.

El Camino de Santiago, dag 1

El Camino de Santiago är en pilgrimsled som startar i den franska byn Saint-Pied-de-Port, för att sedan gå över Pyrenéerna till Spanien där den efter ca 800km slutar i staden Santiago de Compostella. Detta är berättelsen över hur jag och en vän på sju dagar vandrar de första 165km av denna utmaning. 

Som ni bekanta läsare av bloggen vet så har jag köpt vandringsresor av Prima Travel två gånger tidigare; nämligen till Skottland och Dolomiterna. Så det var naturligt att välja dem igen, då deras paket ger stor frihet men också bekvämlighet.


Och nu skulle jag vandra ihop med en vän som inte är så erfaren, då känns hotell med middag och vin som lockande efter en lång dags vandring. Vandra med förstånd och njut också av upplevelsen.

Låt mig nu berätta om förberedelserna, utrustningen, upplevelserna och de tips jag nu kan ge utav erfarenhet som kommer ge just dig en extra bra upplevelse och kanske även spara dig pengar. Jag kommer också kort berätta om äventyrarklockan Ambit av märket Suunto, som jag provade under vandringen - läs mer utförlig utvärdering. Varje dag avslutas med ett tips; kolla in det!

De tre grundläggande tipsen från mig som känner mig som lite erfaren och som faktiskt gått längst flera olika leder måste bli dessa;

• Ha kondition. Se till att du klarar av att gå i 6 timmar med en medelfart på över 3km/h om du bär en ryggsäck på 4-6kg. Klarar du av detta så har du en ok grund. 
• Ha utrustning. Se till att du har bra utrustning; ryggsäck på 18-35 liter, kängor och regnkläder som du trivs med. Har du detta så uppfyller du grunderna tycker jag. 
• Ha kunskap. Läs det bifogade materialet mycket noga, inte minst den bok på engelska som Prima Travel skickar med - den är mycket bra! Planera var ni ska ta lunch etc. 

Eftersom det blir ganska mycket att skriva om så hoppar jag över återkommande beskrivningar av hotellen och b&b, samt ingående beskrivning för resan fram till byn i Frankrike där vi startade.

Saint Pied de Port, starten på El Camino de Santiago. 

Sträcka #1:
Saint-Pier-de-Port till Roncesvalles, ca 24km. 

Pilgrims Guide to the Camino De Santiago, 6:th Edition. J. Brierley.

Dag 1 av vandringen och vi vaknade upp på det lite mörka och tysta hotellet, det märktes tydligt att det var lågsäsong så här i början av april. Dagen innan hade vi flugit till Bilbao via Frankfurt för att sedan köras med bil till den lilla franska byn. Redan första kvällen hade vi gått upp till pilgrimskontoret och köpt oss pilgrimspass där man kan sätta stämplar från de platser man besöker. Att göra detta är ett absolut måste, enligt min mening. Turistkontoret stänger vid 18-tiden, pilgrimskontoret är öppet till 22 på kvällen.

I en butik köpte jag mig ett enkelt halssmycke, men det känns ändock som en trevlig symbol för det som skulle komma. Det finns även en El Camino ring, den kan jag kanske tänka mig att köpa när hela leden är avklarad. Ett tips är att köpa varit paraply i byn om ni inte har något med er. Även om man är klädd i heltäckande regnkläder kan det vara skönt att skärma av regnet.

Bland det första jag gör intill kyrkan utanför vårt hotell är att ställa in höjd över havet på min Suunto. Jag vet inte exakt höjden, men enligt en guidebok så ligger byn på 164 meter.

Denna dag bär jag ett pulsbälte samt låter klockans GPS mäta min hastighet, förflyttad distans och så klart geografiska position.

En klocka som den nya modellen Ambit gjorde vandringen betydligt roligare och säkrare (läs mer).


På den första etappen finns det två vandringsleder att välja, den över bergen och den längst bilvägen. Den senare ska tas om vädret är för dåligt. Denna dag var det dimmigt och regn i luften, men inte så mycket att jag bedömde det som farligt att gå över bergen. Så vi började så sakta gå upp upp upp.

Vi saknade den magnifika utsikten, men det var stämningsfullt. 

Härbärge och restaurang - Orisson

Efter ca 8km och en stigning på ca 650m så kommer man fram till härbärget Orisson, en naturlig plats för att ta lunch på då det är den enda platsen att köpa mat på under första dagens etapp. Vi gick från hotellet vid 9 på morgonen och kommer fram 2h 45m senare. Det fanns de som åt stora måltider, men min rekommendation är att äta lätt. Ni har lång vandring kvar med rejäl stigning, så bli inte sittande allt för länge i stugans värme. Själva satt vi 40 minuter. Vi åt skinkmackor och drack varsin läsk. Inte den optimala drycken, men vi kände att lite socker behövdes. En extra macka inköptes också som vi bar med oss. Och glöm inte att be dem stämpla ditt pilgrimspass.

Denna dag så träffade vi på flera andra pilgrimer, och det pratades en del. Bland annat pratade vi med en kille som läst teknisk medicin i Nederländerna i ett år. Men nu hade han hoppat av sin utbildning för att i stället vandra hela Caminon, med enda mål att bli klar innan augusti.

Och han var inte ensam, vi pratade även med en Sydafrikan som bott i London under tre år och arbetat som kock. Han hade sålt sin lägenhet och sagt upp sig från jobbet - allt för att gå pilgrimsledens ca 800km. Vi såg också andra vandrare, ensamma eller i grupp. Några av dem skulle bli återkommande ansikten under vår vecka på leden, medan andra bara sågs en enda gång och kanske utväxlades ett kort "Buen Camino". Pilgrimens naturliga hälsningsfras.

Det pratades många olika språk längst leden. Kanske främst spanska och engelska, men då det fanns pilgrimer från olika länder hördes även tyska, danska och italienska. Ett tips är att lära sig lite spanska innan resan, så att man bekvämt kort kan hälsa på andra. En kortare kurs på Folkuniversitetet (eller liknande) samt 80st gratis podcast - Coffee Break Spanish kanske kan vara något?

Innan man reser kan det kanske också vara på sin plats att se filmen The Way. Ett drama från 2010, med Martin Sheen (Wikipedia).

Här var dimman som tätast, det var svårt att se leden.

Efter värdshuset så var det åter att sätta fart. Sträckan fortsatte längst en grusväg som var lätt att gå längst. Någon stans så skulle vi passera en liten staty av Jungfru Maria, men den var helt omöjlig att se i dimman och vi ville inte bege oss ut i terrängen och söka. Det kändes aldrig direkt farligt, men man ska ha respekt för naturen - inte minst när man går i bergen. På en minut kan dåligt, gå till riktigt allvarligt - då kan faran uppstå.

Själv började jag bli lite mer "besvärad" när det var dags att lämna vägen vid en grupp kors, för att ta oss ut över ett stort parti med gräs och upp i ett pass mellan två toppar. Dimman och regnet gjorde att mina glasögon var helt omöjliga att se igenom. Så mitt tips till er som bär glasögon, ha med en duk att torka dem med samt bär hatt! Ett brätte hindrar regnet att försämra synen.

Vid passets krön, som ligger ungefär 500 meter från korsen, finns en liten koja av sten på höger sida. Den är stor nog för ett antal vandrare att trycka ihop sig vid kraftig nederbörd och regn. Bra att känna till om vädret skulle bli mycket dåligt.

Den dimmiga och sorgsna skogen. 

På andra sidan passet gick vi längst en stig som bitvis var rätt lerig en regnig vecka i april. Men vilken atmosfär! Till vänster en brant täckt av grönt frodigt gräs och till höger en helt underbar skog, som i sin blöta och bladlösa skepnad gav ett väldigt ödsligt och sorgset intryck i dimman. Detta kan ha varit en av de finaste upplevelserna under vandringen. Skinande sol hade kanske varit att föredra, men vår upplevelse var minst lika vacker och spännande.

 Mattias och Angela, vid den Fransk-Spanska gränsen.  

Fyra kilometer efter gränsen var vi vid Col de Lepoeder befinner man sig på den högsta delen av berget, med sina 1.450m över havet. Och här stannade jag till för att kontrollera min klockas höjdmätare - 1.442 var svaret när vi tog en kort rast innan det var dags att ta oss ner på andra sidan berget.

Skogen på andra sidan toppen. 

När man efter en lång första dag når den högsta punkten och börjar bege sig nedåt så finns det två olika vägar att välja. Vi valde den stigen som är brantare och lite farligare, än den väg som man kan välja. Även här var skogen helt fantastisk. Inte lika sorgsen som tidigare, men stillheten och ödsligheten var mäktig. Mängder av rostbruna löv från fjolåret täckte marken, och vi tog massor av bilder.

Betänk dock att man måste vara försiktig, efter en hel dag är det lått att tappa fästet och många skador i knän och fötter beror på stukningar när man går nedför. Så mitt tips är att man knyter kängorna ordentligt och använder en vandringsstav för att avlasta. De moderna teleskopstavarna väger inte mycket, så det är min rekommendation att man tar med sig en. De kan verkligen ge det stöd som du behöver - även om det bara är under 15 minuter under hela dagen så är det värt vikten.

Väl framme i Roncesvalles kommer man fram till en bäck där det finns bord och bänkar. Här kan det vara bra att skölja av kängorna lite och borsta av sig den värsta leran, innan det är dags att gå den sista biten upp till byn. Här såg vi hur en äldre man som gick leden ensam föll ihop på gräset, så jag skyndade fram för att ge honom min hand. Han bar rätt mycket packning och såg trött ut. Kan bara hoppas att allt gick bra för honom i fortsättningen.

Suuntos Ambit, ca 8h30min och ca 25km i rörelse.  

Och utanför hotellet stannade jag upp och tittade på min Ambit, den visade jag jag vandrat 24,6km från hotell till hotell - vilket känns väldigt korrekt. Vidare anges höjden över havet till 952m, och enligt guideboken ligger Roncesvalles på 960m. Skillnaden är så liten att det måste anses vara en perfekt träff, då jag inte visste den exakta höjden där jag stod när klockans mätning startades. Som ni kan räkna ut gick vi inte speciellt fort denna första dag, knappt 3km/h när pauserna är inräknade (jag stoppade inte klockan).

Direktlänkar 2012:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7].

Direktlänkar 2015:

[Dag 8], [Dag 9], [Dag 10], [Dag 11], [Dag 12]

Dagens tips

Låt mig avsluta med en lite pinsam men viktig detalj. För när jag tog av mig kängorna på hotellet, drog ur sulorna och fyllde dem med toapapper för att ta bort fukten så upptäckte jag en sak. Under sulan låg en trasig blyertspenna. Historien är som följer. Hemma innan vandringen så föll en blyertspenna ner från en hylla när jag packade för resan. Jag såg inte var den tog vägen, men den ramlade ner i höger känga. Och när jag satte i sulorna tyckte jag att det kändes lite konstigt i höger känga, men jag lät det vara då jag hade bråttom.

Hela första dagens vandring gjordes med en blyertspenna under sulan i höger känga, och jag kände inte alls av det. Sulorna är så styva och ger så mycket support att det inte märktes. Men dra nytta av denna historia - kontrollera alltid utrustningen ordentligt! I mitt fall satte jag i sulorna utan att först stoppa ner handen innan, ett misstag för en nybörjare.

Reglerna för kängor är enkla.

• Varje morgon - känn efter inuti och sätt i sulorna ordentligt. 
• Varje kväll - ta ur sulorna, töm kängorna, plocka bort stenar och fyll dem med papper.  

El Camino de Santiago, dag 2

Dag två och vi vaknar upp till betydligt mer sol än tidigare. Lämnar våra väskor för transport kring 8 på morgonen, för att sedan gå och äta frukost. Vi förbereder oss för ännu en etapp längst El Camino. Denna dag tog jag ta sk "Waypoints" med GPS:en i min Ambit. 

Sträcka: #2
Roncesvalles till Zubiri, ca 22km

Pilgrims Guide to the Camino De Santiago, 6:th Edition. J. Brierley.

Men det startade inte bra, efter bara 20 meter så läcker det vatten. Nästan en liter av min väns vatten i vätskesystemet har läckt ut i ryggsäcken. Detta resulterar i att jag i fortsättningen kommer att bära lite mer vatten i mitt och hon har flaskor. För vi vid kontroll upptäcktes att vätskesystem läckte från flera ställen då påsen sattes under lite tryck, vilket den gör i en väl packad ryggsäck. Som sagt - att ha kontroll på sin utrustning är viktigt. Allt resulterade att vi kom iväg så sent som 9:45 - vilket jag tycker är för sent. Mitt råd är att senast starta 9:00.

Början består av platt mark som är väldigt enkel att gå på, så farten blir högre. Man går igenom ett vackert landskap med lövträd och vi njöt i värmen. Området kallas Sorginaritzaga skogen (oakwood of witches), där nio häxor bränts på bål. Efter ca 3km kommer man fram till Det Vita Korset, en symbol för det heliga skyddet mot ondska. En naturlig plats att dricka lite vatten och ta några fotografier.

Det Vita korset. 

Några hundra meter till och vi kommer till byn Burguete, där finns den första affären längst leden. Vi stannade och köpte en flaska vatten. De som vill bunkra så är detta ett bra ställe. Det ligger precis där man korsar stora vägen, går inte att missa. Vi går vidare in i byn och här följer man bara vägen. Det är dock smalt och trottoaren är ibland intill obefintlig.

Var noga med att gå på vänster sida, du ska alltid gå så att du möter bilarna på din egen sida. I byn fanns kyrka, vandrarhem och restaurang, men vi gick bara förbi. Leden fortsätter ut i ett öppet landskap med bondgård, hagar med hästar och i skyn kunde vi se stora rovfåglar cirkla i jakt på byten.

Efter lite mer än 6km kommer man fram till byn Espinal, här kan det vara bra att gå på toaletten - men det är för tidigt för lunch. Vik av till höger och följ leden genom byn, på höger sida hittar ni denna restaurang. Toaletterna finns på utsidan. Vik sedan av vänster ut ur byn.


Vi går sakta ut ur byn upp för en lång backa, i dag är det riktigt varmt och himlen är klar. Vi kan efter ett tag vända oss om och får en enormt vacker vy över omgivningen. Det som ger störst intryck är det helt snöklädda berget vi ser vid horisonten. Som tur var hade jag med mig min lilla lätta kikare, och vi kunde njuta av den mäktiga synen.

Men mitt tips är att ni tänker efter mycket noga huruvida ni ska ta med en kikare eller inte. Själv bar jag den bara två av de sju dagarna. Efter den sugande backen kommer vi upp på ett stort gräsfält som bara är helt perfekt för att njuta av livet.

Mattias och Angela - på ett underbart gräsfält.  

Nu går det nedåt, från den högsta punkten uppe på fältet går stigen över en trafikerad väg (N-135) och slingrar sig hela 150 meter. Det finns enkla staket längst stigen på ett ställe, där har pilgrimer satt upp grenar i form av kors. Detta är något ni kan se på flera ställen längst leden; pilgrimer har skapat platser där de bygger stenformationer eller sätter upp eget gjorda kors. Var delaktig är mitt tips; bidra med din egen kreation.

Nu ska man bara ta sig över vattendraget Rio Erro, vilket görs genom att man kliver på betongpelare. Och efter det tar vi oss snart in i byn Viskaret. Vi har nu gått ca 11km denna dag, så det är dags för lunch. I byn passerar vi två barer, där man mest kan köpa enkla mackor vad vi kunde se. I stället valde vi att gå genom hela byn, till butiken - som är det sista huset. Yoghurt och salami mm inhandlades.

Matbutiken i byn Viskaret.

Vi lämnar byn 14:30 efter att även ha ätit två chokladkaniner (det är ju påsk). Och i dag har vi njutit för mycket av solen, vi har varit långsamma. Så nu sätter vi upp bra fart, men värmen är också riktigt hög i dag så periodvis lider vi i hettan. Att göra vandringar nu på våren är en sak, vi undrar bägge hur det skulle vara en högsommardag.

Vårt problem är att det inte fanns något boende i Zubiri, så Prima Travel hade bokat en taxi åt oss för att kunna åka tillbaka till Roncesvalles. Där vi skulle sova ännu en dag. För att dagen efter bli körda med taxi tillbaka till Zubiri, för att fortsätta där vi slutade. Vi åkte således inte taxi någon del av sträckan, det var bara för att ta oss till boendet för natten.

En mycket stenig stig i hettan. 

Nu var taxin bokad till 17:00 - så vi hade bara 2,5 timme på oss att gå 10km. I hettan tar vi oss nu upp för en stenig tung stig över en rejäl kulle. Här pratar vi kort med två äldre damer från Danmark, innan vi skyndar vidare ytterligare några kilometer. Vi passerat åter vägen N-135, och nu går det brant nedåt på en stenig stig. Fem minuter före utsatt tid så kliver vi in i Zubiri, vi har gått 4km/h i värmen och den rätt steniga terrängen. För min vän som inte alls är en van vandrare är detta en bra insats.

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Dagens tips

Att använda avancerad teknik kan vara väldigt skojigt och ge en extra krydda till vandringen. Själv så tycker jag att en GPS kan vara skoj, inte för att hålla den framför sig och hela tiden titta efter på en karta. Att vandra är att uppleva och känna sig fri. Men med min klocka Ambit så tog jag ut flera så kallade Waypoints under dagen. Dvs kopplade upp klockan mot tre satelliter som ger din position mycket exakt. När du sedan kommer hem finns det flera gratis hemsidor där du kan skriva in positionen och få se på en karta eller satellitbild över var du befann dig.

Vill du veta resultatet av mina Waypoints denna dag - läs "här". 

El Camino de Santiago, dag 3

Dag tre på vandringen blir ännu en dag med försenad start. Vi har tvingats övernatta på annan plats än i Zubiri, samt att vi gick runt lång tid i byn för att söka efter en affär. Det finns nämligen ingen bra plats att köpa lunch under denna sträcka - så ta gärna med egen mat denna dag. Under dagen jämför jag Ambits höjdmätare med guideboken som referens. 

Sträcka #3:

Zubiri till Pamplona, ca 22km. 



Pilgrims Guide to the Camino De Santiago, 6:th Edition.

 

Efter att ha gått omkring i den nyvakna byn med sina 400 invånare utan att hitta en bra affär, så hittar vi en liten enkel affär inte långt från den medeltida bron Puente de la Rabia. Här köper vi plockmat och yoghurt. Här korrigerar jag också min Ambit så att höjden över havet stämmer. Innan dess han vi med att hitta ett apotek där vi handlade lite extra plåster av typen Compeed, samt fick våra pilgrimspass stämplade i den lokala sporthallen.

Angela, Mattias och William. 

På bron stannar vi till och tar några bilder, för att sedan dricka lite av det vin vi hade kvar från gårdagens middag. Som ni kan se; min skotske vän björnen William kanske tog lite väl mycket vin. Åter igen är vi sena, vi lämnar bron 10:30. Problemet med att vi inte fick sovplats i byn samt att vi har gått runt och sökt butik kostat mycket tid. Detta är något som ni bör tänka på när det är er tur att vandra; ta reda på i förväg var ni kan handla mat eller äta. Försök att planera er vandring och tänk på att i de små byarna är utbudet mycket begränsat.

Vid Larrasoaña stannar jag till och jämför höjden mellan en guidebok och min klocka, det stämmer på metern. Vi går sedan genom ett vackert landskap med Rio Aarga på vår högra sida och gröna fält på vår vänstra. Vid den lilla byn Zurian (30 inv) lämnar vi leden och hittar en liten mur där vi äter den mat vi köpte tidigare.

I en senare by så passerar vi dessa två automater; choklad, mackor och dryck - allt för dem som har mynt tillgängliga. Under vår vandring såg vi dem här och var, dessa två var dock väldigt snygga och prydliga. Så tipset är, bär alltid på dig mynt - för maskiner eller för att lysa upp tomma kyrkor. För 1 Euro kan man tända lamporna i 8-10 minuter. I byn såg vi också denna hund som tog sig en promenad längst byn huvudgata. Det som var extra roligt är att det låg en katt gömd bland växterna precis ovanför brunnen, den låg och spanade på hunden.

Vid den lilla byn Zalbaldika (24 inv) går man åter igen över Ria Aarga och befinner sig på dess västra sida. Nu gäller det att hålla ögonen öppna för att inte missa en av höjdpunkterna längst leden. När man passerat ett område för picknick med bänkar och grillar; titta noga till höger!!


Gå inte vidare på den breda gångvägen längst floden, ta av till höger upp längst en liten stig - ni ska nämligen korsa vägen i förtid och besöka kyrkan Iglesia San Esteban som är från 1200-talet.

Vi gick själva och pratade när jag såg den alternativa routen uppe på höger sida. Hade jag inte tittat efter skyltar så hade vi missat kyrkan. Vi var trötta och ville komma vidare, men vi tyckte att kyrkan såg spännande ut där vi såg den på avstånd. Så vi började att ta oss upp för backen.

Här ser vi en skylt på flera språk - bland annat svenska. Systrarna hjälper gärna till, bara gå och ring på dörren runt hörnet så kommer de och öppnar den låsta kyrkan.


En av systrarna hade bott 14 år i Göteborg och talade svenska. Vi tillbringade upp mot 90 minuter här vilket gjorde att vi blev än mer sena denna dag. Men allt betalades med att vi fick gå upp i tornet och slå i kyrkklockan en gång. Vi greppade repet tillsammans till den minsta bronsklockan som sägs vara den äldsta kyrkklockan i hela Navarra och med ett drag genljöd den med en mäktig klang som fyllde oss. Detta måste ha varit det mäktigaste av upplevelser under vandringen.

Kyrkklockorna i Iglesia San Esteban. 

När vi lämnade kyrkan och den svensktalande systern bakom oss så hade det börjat regna. En av oss satte genast på regnbyxorna medan den andra gick i 15 minuter innan det var uppenbart - regnet tilltog och det var mycket långt kvar att gå. Det återstod halva sträckan och många timmar. Med trötta ben och regnet strilande så blev hastigheten riktigt låg för oss. I ett uppehåll stannade vi till, åt nötter och energikakor samt drack lite mer vin. Långt nedanför oss gick andra pilgrimer, de som valt att fortsätta längst floden och inte sökt sig upp till kyrkan. Ty vi gick nu enligt den gamla vägen, på kullarna ovanför biltrafiken. 

Efter ytterligare ca 7km kommer vi fram till förstäderna till Pamplona, när vi går över den medeltida bron över Rio Ulzama har vi äntligen kommit in i Trinidad de Arre - från och med nu är det intill sammanhängande bebyggelse hela vägen till hotellet som ligger ca 6km promenad bort.

Bron över Rio Ulzama.

Att beskriva vandringen genom stadsbebyggelsen är inget speciellt, det var en vanlig stad. Det som kan rekommenderas är att ha koll på bron Puente de Magdalena som är den viktigaste av de fyra medeltida broarna går över Rio Arga i staden Pamplona. Och väl över bron så hamnar man i de centrala delarna av staden, framför oss var den imponerande stadsmuren och alla vackra hus.

Det är min rekommendation att försöka komma till Pamplona så tidigt som möjligt, så man kan uppleva staden. Men missa inte Iglesia San Esteban längst leden, ett stop där är ett måste.

Puente de Magdalena, över Rio Arga. 

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Dagens tips

Mitt tips för dagen handlar om hur man behandlar sina fötter. Ovan nämner jag Compeed, men enligt mig är de inte att rekommendera som det primära. Enligt mig ska man köpa brun textiltejp, som säljs på rulle 5 cm x 5 meter. Tejpa sedan fötterna innan du börjar att vandra. Riv av en ca 12cm lång bit, fäst den sedan på baksidan av foten och låt den fortsätta ner under hälen. Tejpa även kring stortån och andra ytor där du vet att du får skador. Var noga med att inte för långt ner på tårna, så inte tejpen skaver mellan tårna och skapar jack. 

Köp inte den smala vita tejpen, den duger inte till något annat än att sätta små bitar i kanterna på textiltejpen för att hindra den att lossna när man tar av och på strumporna. Om du bara låter tejpen torka ordentligt efter en kvick dusch så kan du låta den sitta kvar i två dagar, det är min erfarenhet. Däremot ska du absolut ha ett varierat utbud av Compeed plåster med dig. För har väl blåsan eller såret uppstått så är detta en bra lösning. Tänk på att den största modellen är riktigt fin att sätta under foten, när du gått i 5-6 dagar och är öm.