Nu är Midnattsloppet 2016 i Stockholm över, det 35:e loppet hade över 40,000 anmälda och det märktes. För mig så blev loppet dock lite av en besvikelse. Var otränad, det var trångt och svårt att hålla sitt eget tempo.
Jag hade inte tränat ordentligt i år, faktiskt inte sprungit 10km sedan
Hässelbyloppet 2015.
Då min träning fortfarande är i uppbyggnadsfasen, så såg jag snarare loppet som en möjlighet till träning än för att slå personligt rekord.
Mellan 1 och 3 kilometer gick det hyfsat, snittiden på 6:16 min/km var dock ändå inte snabbt nog. Detta år var det 40,000 anmälda och det märktes verkligen, det var riktigt trång på gatorna och jag hade svårt att hålla mitt jämna tempo. Jag kunde se snitthastigheten på min klocka, och försökte få utrymme att ta igen förlorad tid. Men det gick inte.
Mellan 3 och 4 kilometer är Sofia kyrka med sin rejäla backe, detta kändes tungt i år - jag njöt inte alls av upplevelsen att springa som året innan. De olikfärgade ljusen och musiken, det togs inte in på samma sätt. Det kändes dock ändå rätt ok efter några km i kroppen, nu visste jag att jag skulle komma i mål.
Sedan kom sträckan mellan 4 och 7 kilometer som borde vara rätt lätt att springa. Visst går det uppför på en del platser, men det är mycket rakt fram och periodvis nedförsbacke. Här borde jag ha tagit igen ordentligt med tid, i stället kände jag av en smärta i övre delen av magen. Nu var det inte skoj att springa. På kartan nedan ser ni att hastigheten markerad med färg.
Sträckan 7 till 9 kilometer är en hel del långdragna backar som suger musten ur dig. Här promenerade jag en del, och självklart så gick kilometertiden upp betydligt över mitt mål. Hade jag kämpat på bättre i den tidigare delen så hade det varit acceptabelt att tappa tid här.
Nu var det bara en kilometer kvar, mellan 9 och 10 kilometer så ökade jag upp tempot och sprang på 6:02. När det var 200m kvar till mål då brann det verkligen i lungorna och magen var rejält spänd, var tvungen att promenera ett kort tag innan jag sedan försökte mitt bästa att trycka ner tiden.
Resultatet i år blev 1:06:20, vilket är 0:1:24 sämre än året innan. Målet var att nå 60 min, i stället blev jag sämre.
Men trots att känslan av loppet var rätt dålig, så blev jag bara 84 sek sämre. Och det tar jag som något positivt. Om jag hade varit i lite bättre form, så skulle jag alltså kunna göra ett rätt ok resultat.
Jag kommer att bygga vidare på detta. Och om jag nu inte slår rekord på Hässelbyloppet senare i år, så ska jag (förhoppningsvis) inte tappa nivå under vintern utan bygga vidare. Då får 2017 bli året då jag springer 10km på 60 min. För det handlar om att förbättra sig själv - det är målet med livet. Att bli en bättre människa än man var tidigare, oavsett vad det handlar om.
Har du som läsare några tips på någon icke-löpnings träning som är bra? Jag behöver även träna magmusklerna och resten av kroppen, för att kunna prestera mer.
Vidare måste jag träna benen på annat sätt än springa, inte minst bygga muskler kring knäna och hindra kramp-känslorna jag kan få ibland på baksidan av benen.
Tips på bra träning tas emot med öppna armar.
Solen strålar gör sitt bästa att värma upp stockholmsområdet, men det är fortfarande kyligt i blåsten. Numera går dock solen upp tidigare, så energin börjar att återkomma.
