Tyresta by till Alby gård

Äntligen blev det vandring igen, radarparet Mattias och Markus beger sig ut i Tyresta Nationalpark för en dagsvandring i värmen. Här får du några tips och inspiration. 

Veckans vandring kom att ske mellan Tyresta by och Alby gård, med en avstickare ut i området för storbranden 1999. Vi valde att i vandra den riktningen då kommunikationerna till-och-från Tyresta by är begärande. Därför är det bättre att starta där. I Alby Gård går Blå Buss 873 bara en gång i timmen, men vid hållplatsen Nyfors som ligger 7 min promenad bort går bussen varje 15:e minut.

Då vi anlände till Tyresta så började vi med en "andra frukost" på caféet när de öppnade 9:00, kaffe och macka ger en bra start. På så sätt slapp vi också att bära med oss extra frukost, vilket behövdes då det tagit två timmar att åka till Tyresta.

Tar en kopp kaffe och studerar kartan.

Vad hade jag då med mig på en vandring som skulle kunna bli upp mot 20km? Själv ville jag vandra lätt och valde min OSPREY ryggsäck, och självklart gick jag i mina trekking-skor och inga tunga kängor.

På utsidan av ryggsäcken ett sittunderlag. I botten låg badbyxor och handduk, strumpor för ombyte, och en tunn extra tröja hamnade även där när det blivit varmt nog på morgonen. På den en liten box för att plocka blåbär, en matlåda bestående av lax och Paulúns Supermix samt två dubbel-mackor med ost och sylt. Som dryck en flaska med vatten och en liten termos med kaffe.


En liten packpåse med compeed, smärtlindrande, fällkniv och kompass avslutade innehållet. Det är precis allt man behöver, utan att min-max optimera. Visst kan man ta bort och ändra, men detta var gott nog.

Hällmark, lätt att vandra och vackert.

Vi börjar att följa Sörmlandsleden mot norr för att passera Bylsjön och sedan Årsjön. Landskapet är bland det mest underbara som stockholms-regionen erbjuder.

Detta område är starkt påverkat av inlandsisen och har stora områden av släta stenhällar som ligger i öppen dager. Jordtäcket är till synes tunt och marken täcks av mossa och lavor, träden är enbuskar och tall. Det är lätt-vandrat, vackert och underbart.


Norr om Årsjön viker vi av från Sörmlandsleden mot Stensjön i syd-öst, för att då komma in i det gamla brandområdet.

Kommer själv ihåg den dagen branden började, jag och min pappa var och fiskade på Mälaren utanför Kungsängen norr om Stockholm. Branden härjade ca 40 km söder om oss där vi satt i den lilla båten. Det enorma rökmolnet täckte hela horisonten, och för oss såg det ut som hela centrala Stockholm stod i lågor. En dramatiskt upplevelse. Fick vi någon fisk den dagen 1999? Det kommer jag inte ihåg, bara rökmolnet.

Ett filmklipp publicerat av Mattias (@vandringsman) Jul 24, 2016 kl. 12:55 PDT

Vi går igenom det gamla brandområdet, man ser tydligt successionen. Efter branden kom först vissa örter och blommor, innan snabbväxande lövtråd och buskar får fäste. Nu sjutton år efter branden så ser vi att barrträden börjat att komma ikapp lövträden. Än så länge suger fortfarande björkar mm i sig solen och växer, men i framtiden kommer barrträden växa om och skugga. Om 100 år kommer troligen åter barrträden täcka området. Lövträden väntar på nästa skogsbrand.

Stigen tar oss allt högre, vi är nu högt upp i terrängen och det är riktigt torrt i markerna. Hettan tilltar när solen kommer fram mellan molnen. Solglasögon och solhatt kommer på, det känns lite jobbigt i hettan. En solhatt med brätte är ett måste för en vandringsman som säger sig vara erfaren. Keps kan fungera, om man har hög krage på tröjan.

Det är här vid Stensjön vi hittar en underbar udde som blir platsen för vårt lunch. Som vandrare så gäller det att vara lätt i magen, därför undviker jag helst pasta i min matlåda numera. På en så här kort tur så lämnar jag så klart gasköket hemma, maten tillagas kvällen innan och står i kylskåpet över natten. En kopp kaffe är alltid välkommet vid en rast när jag vandrar.

Vi går nu mot norr längst Långsjöns östra strand, här ser vi tecken på att det finns bäver i området. Flera stora träd är halvt fällda, men trots att vi spanar ut över sjön hittar vi inte bävrarnas hem. Själva djuren ligger nog tryggt i sin lya mitt på dagen, vill man se dem bör man nog vara i området med en kikare på andra tider.


Normalt bär jag inte kompass på dagsvandringar, men det gjorde jag i dag då vi inte riktigt visste hur vi skulle gå. Och den kom väl till pass. Norr om Långsjön tog vi ut en kompassriktning, och med den och en karta så sökte vi oss fram längst små stigar i skogen. Det här området var fuktigt och vi gick runt ett träsk i skogen.

Normalt ser vi inte så mycket djur i skogen när vi vandrar, men i dessa fuktiga områden så såg vi två feta små filurer. Groda eller padda, är inte säker - här en bild på en av dem.

Ett foto publicerat av Mattias (@vandringsman) Jul 24, 2016 kl. 1:13 PDT

Till slut kommer vi in i mer bebodda områden, vi passerar hästar och hus för att sedan nå Nyfors. Ett mysigt område där människan utnyttjat vattenkraften sedan 1500-talet. Att lyssna och se på vatten i rörelse är avslappnande, det är något som jag gillar väldigt mycket. Från Nyfors är det inte långt kvar av vandringen, nu kan man fortsätta till Alby gård för att njuta av att fika eller bada. Eller så tar man och avviker för att söka upp busshållplatsen i Nyfors, om du vill ta snabbaste vägen hem.

Ett filmklipp publicerat av Mattias (@vandringsman) Jul 24, 2016 kl. 2:43 PDT

Det finns en badplats i Alby gård. Vi gick aldrig ner till den, men där verkade det vara sandstrand. Längst vår vandring fanns det flera platser att bada på, men då var det mer klippor. Tänk på att vara mycket försiktigt var du sätter fötterna. Det kan finnas vassa stenar och annat. Ett par badskor eller sandaler är att föredra, men vandrar man med lätt packning så får de nog inte plats.

Glöm inte att följa Vandringsman på Instagram, där kommer mer bilder och tips upp än jag hinner lägga upp på bloggen.

Björnturen 11-12 juni (Aktivitet)

Skulle du vilja komma ut på två dagars vandring, men inte riktigt vet hur du ska göra? I så fall kan Naturkompaniets Björnturen vara något för dig. Vandra i grupp under organiserade former, längst Sörmlandsleden söder om Stockholm. 

Björnturen är en organiserad vandring längst Sörmlandsleden på en eller två dagar, som sker den 11-12 juni. Detta är en bra möjlighet för den som inte är så van vandrare, att komma ut i skogen ihop med andra entusiaster. Eller varför inte för alla som vill ta chansen att komma ut och möta andra som delar samma intresse.


På Björnturens hemsida så finns all information, nedan ett litet utdrag.

" Den längre sträckan första dagen (ca 24 km) startar i Tyresta By och följer Sörmlandsleden genom Tyresta Nationalpark, först på breda stigar i granskog, efter hand smalnar det av och bär upp på hällmarker och tallskog med små sjöar. Bland annat passeras Årsjön med sina stenhällar som bjuder in till en paus och kanske även ett dopp. Vandringen bjuder på några rejäla backar både upp och ner. Även efter du passerat genom nationalparken fortsätter leden på fina stigar i mestadels skogsmark. Efter ca 12 km är du framme vid Alby Friluftsgård som även är startplats för den kortare vandringen (ca 12 km). "

I dagsläget har jag inte tagit något beslut om jag ska anmäla mig eller inte, sommarens planer är ännu väldigt vaga. Kanske kan jag dra ihop några vänner att följa med på halva vandringen?! Någon som vill följa med på dag två (ingen övernattning), en dags vandring på ca 12km.

Eller har jag någon som vill gå två dagar och övernatta ute? I så fall har jag det mesta av utrustningen som behövs. Inget tält, men med en tarp och bra sovsäck så överlever vi. Vill du bli inspirerad: läs alla inlägg på bloggen "taggade"med Sörmlandsleden.

Nattvandring på Sörmlandsleden

I helgen har gått en organiserad nattvandring i skogarna söder om Stockholm. Det är ett årligt återkommande evenemang och i år gick jag med. Vi startade nära  pendeltåget i Handen, och gick vidare mot Paradiset - mestadels längst Sörmlandsledens etapp nr 6.  

Det var ett gemensamt projekt som sköttes främst av Stockholms Vandrareförening, men STF Stockholm fanns nog med på ett hörn då aktiva och ideellt arbetande ofta är medlemmar i flera föreningar. Vi var något under 20 personer som träffades, och de hade hittat hit genom att ha läst på föreningarnas hemsidor, deras foldrar eller helt enkelt blivit tipsade av vänner.

Själv så gick jag med mina två bästa äventyrare; Angela och Markus. Det var riktigt skoj att få komma ut och vandra igen och jag hoppas att snart kunna komma iväg med Markus - så vi kan vandra på "vårt sätt".

En begynnande morgon vid sjön Öran. 

Det här var första gången jag vandrat i en så här stor grupp, det var också första gången jag vandrat under natten. Och här var regeln - "behåll ditt nattseende". Så inga blixtar på kamerorna, och inga lampor. För vi skulle vandra på natten, men kanske mest av allt uppleva natten. Utan lampor så kunde man känna skogen - och inte minst känna det fantastiska när solen åter började stiga upp på himlen.

Utan lampor var det dock rätt mörkt periodvis, titta gärna på videon - nästan hela gruppen passerar framför kameran. Ser du något?

Det hade regnat rejält under dagen, och bara timmar före vi skulle träffas vräkte regnet ner. Mina regnkläder hade inte räckt när jag klev av bussen, som tur utvärderar jag just nu ett trekking-paraply som hjälpte mig att komma in under tak utan att bli genomblöt.


Till slut var allt packat och vi begav oss till centralstationen i Stockholm, en liten hamburgare köptes på vägen - det gällde att fylla på med energi. Det var inte svårt att hitta de andra "vandrarna" - vi utskilde oss lite från de övriga på perrongen. Med pendeltåget tog vi oss till Handen, där Sörmlandsledens sträcka #6 nu låg framför våra fötter. Vi skulle vandra mellan Handen och Paradiset, med en avstickare från leden för att besöka Stockholms läns högsta punkt - Tornberget.

Hastighet - Gult = högre hastighet, Grönt = stilla / låg hastighet.

Höjden - Rött = hög höjd, Grönt = låg höjd

Nu så glömde jag att sätta igång min gps på klockan, vi hade hunnit gå till en sjö där vi tog ett stopp för att prata igenom nattens äventyr. Tror inte att jag fick inställningarna på höjden över havet rätt (lufttrycket) när jag startade - var tvungen att korrigera högsta punkt i efterhand. Kan också ha varit så att lufttrycket ändrades mycket under natten. Lägsta punkt är inte rätt.

Tillsammans på toppen av Tornberget. :-)

Tornberget är 111 meter över havet, och nu har jag varit där! Det är den högsta punkten i Stockholms län. Det är det röda området i nedre vänstra hörnet på kartan ovan.

Man kan i alla fall säga att det inte bara var berget som var högt, det var rejält med växtlighet också. Det har växt så det knakar ute i naturen.

För maximalt skydd använde jag mina gaiters, dvs skydd som täcker överkanten på kängorna och sluter till runt benen. Så man inte får in vatten och lera.


Ett annat tips är att ha med sig varm nyponsoppa, jag tycker att det är mycket bra att ha på en vandring som denna. Du får vätska, värme och socker på samma gång. Annars är ju te en bra bas för nattvandring, ihop med smörgåsar. Behövs det så är kaffe en bra kick också. Till det sista stoppet med mat så hade vi med oss hårdkokta ägg - det är lätt att äta och är bra mat.

Avslutar med att visa en bild av gruppen när vi tar en behövlig vila. Solen står nu allt högre på himlen och nattens trötthet har försvunnit. Nu så har sömnbristen ersatts av lite trötthet i knäna - detta var första vandringen för i år så jag var inte i form.

Men vi var alla mycket nöjda, så här uttryckte sig en av deltagarna efteråt på Facebook "Det var en magisk upplevelse, lite som meditation, att vandra genom sommarnatten och att möta solen igen på tidiga morgonen."

Och om du nu tycker att detta var spännande, så kan jag rekommendera Stockholms Vandrareförening och STF Stockholm - där kan du hitta flera öppna aktiviteter.

Läggesta till Gnesta - dag 1 (Sörmlandsleden)

Sommaren 2012 består av flera mindre äventyr med de som står mig nära. Det tredje äventyret är en två dagars vandring med Markus, 37km längst Sörmlandsleden mellan Läggesta och Gnesta.

Dag 1 - Det är lördag morgon och som traditionen gör gällande, jag möter upp Markus på pendeltåget in mot Centralen. Planen är att åka med SJ till Läggesta och sedan vandra i två dagar, för att avsluta allt i Gnesta. En vandring på ca 37km längst Sörmlandsleden. Där vi går delar av etapperna 15:1 och 15, hela 14 samt delar av 13 och hela 13:1.

Det var nu något år sedan vi var ute och vandrade seriöst på nya etapper på Sörmlandsleden, det har varit en nedgång i gemensamma äventyr. Därför var det extra skoj att bege sig ut ihop. Vi hade köpt biljetterna on-line så det var bara att söka upp tåget på Stockholms central. Nu började sommarens tredje äventyr.

Samsung tar en bild på Primus.

Denna gång var det också så att jag prövade två produkter; Primus har lånat ut ett Express gaskök med Eta Express kastruller och Samsung har låtit mig låna en mobiltelefon.

Bilderna som fotograferat, kommer från mobiltelefonen Samsungs S5690 Galaxy Xcover.



Det visade sig att den totala vikten för ryggsäckarna var rätt lika, vi bar båda 15kg inklusive allt vatten. Detta är något jag kommer att återvända till i kommande inlägg, ska försöka reducera vikten på min utrustning och det kommer fler inlägg om det i höst.

Min första bild med telefonen jag lånat av Samsung,
ett typiskt sommarsverige för vandraren på Sörmlandsleden. 

Läggesta är inte mycket mer än en järnvägsstation, stor parkeringsplats och den lokala kiosken. Men som vandrare gäller det att ta tillvara alla möjligheter, så vi stannar och köper en andra frukost samt lite sötsaker som kommer bra till hands under vandringen. Här finns också toaletter - och det är ju väldigt positivt.

Använder mobilkameran igen.

Vandringen påbörjas i lätt terräng, med växlande molnighet i skyn. I fjärran ser vi mörka moln och nyheterna hade varnat för regn på förmiddagen. Men nu var klockan 10:00 och vi hade inte fått något regn. Turen gick vid vår sida och vi undkom regn helt denna helg.

Det var inte det enda vi undrade över. Markus var uppmärksam och såg den blå skylten. Vägen till en källa, frågan är bara hur man ska sig dit - rakt in i buskaget?



Men snart övergick vandringen till mer kuperad terräng, skulle vilja påstå att detta område var bland det jobbigaste på Sörmlandsleden som jag provat på. Men också det område som har den mest dramatiska och storslagna naturen. Högt över sjöar står vi på klipporna och ser mot horisonten.

Maten är alltid något att fundera över. Själv bar jag mackor och yoghurt till lunch. Vi brukar göra så att den första måltiden är individuell, den får man sköta själv. Resterande måltider koordinerar vi för att ha så låg vikt som möjligt. Men vi bar inte bara mat med oss, den fanns runt oss. Mängden blåbär var periodvis enorm och jag skulle ha velat stannat och plockat i massor. Men det fanns varken tid eller utrymme.

Provar åter kameran i mobilen, men börjar snart äta i stället. 

Kvällens middag var frystorkad mat, en vegetarisk med bland annat ris, linser och cashewnötter samt en med pasta och köttfärs. De kostar omkring 70kr, men när man är där ute i fält efter att ha vandrat en hel dag så vill man ha mat kvickt. Och med primusköket går det mycket snabbt att koka upp vatten.

Försöker återge utsikten, men att vara på plats slår allt. 

Men middagen var många timmar bort, det gällde fortfarande att ha styrka och fokus på var man sätter fötterna. Jag äter en hel del russin och nötter. Men oavsett hur mätt man är, ibland får man koncentrera sig extra. På ett ställe hade det satts upp ett kraftigt rep, och tur var det - för att ta sig ner för de blöta stenarna var lite svårt. Inte minst med en ryggsäck som ändrade den naturliga tyngdpunkten.

Markus tar en bild på mig, när jag tar mig ner för branten. 

Och blött var det i markerna, men inte på grund av regn utan då  grund- och ytvatten förekom rikligt. Det fanns ett antal källor i området och ibland rann vattnet i strilar ner för sluttningarna. 

Det finns två bra vindskydd i området, och vi hade en genomtänkt plan gällande övernattningen. Vi ville nämligen gå den längsta sträcken på lördagen, så vi valde att vandra från Läggesta mot Gnesta. Hade vi gått åt det andra hållet hade vi nått vindskydden för tidigt på dagen. 

Nu vandrade vi i stället i 9 timmar innan vi når det första. Här har redan tre killar slagit sitt läger. Så vi väljer att vandra ytterligare en timme, och framåt 20:00 på kvällen kommer vi till vindskyddet på etapp 13. Här har redan två killar och en hund slagit läger, men de delar gärna sitt utrymme med oss. 

Markus & Mattias vid vindskyddets lägereld. 

Och efter att vi ätit vår middag, plockat undan och fått in det mesta av utrustningen i vindskyddet var det dags att koka upp vatten för en härlig kopp av grönt te. För mig är det i alla fall så att jag må känna mig lagom varm och i bra form, men att få varm dryck i kroppen höjer energinivån. Nu med tillgång ett gaskök så är kaffe eller te vid frukost och middag ett måste.

Direktlänkar: 
[Dag 1] & [Dag 2]

Läggesta till Gnesta - dag 2 (Sörmlandsleden)

Sommaren 2012 består av flera mindre äventyr med de som står mig nära. Det tredje äventyret är en två dagars vandring med Markus, 37km längst Sörmlandsleden mellan Läggesta och Gnesta.

Dag 2 - Söndag morgon. Natten hade varit kall för mig, min sommar-sovsäck har en komfortgräns på +12 grader och jag hade inte stängt den ordentligt. Även hade jag lämnat både reselakan och sovpåsen i mikrofiber hemma, om jag haft med mig någon av dem hade sömnen blivit mycket bättre.

Här hade Markus en sovsäck med +2 grader som komfortgräns, vilket är en stor skillnad. Min sovpåse i mikrofiber hade givit 8 grader lägre nedre gräns som då blivit +4 grader. Mitt val av min nya sommar-sovsäck var att ha så låg vikt och volym som möjligt, men ändå bibehålla rimlig kvalite. För att sedan förstärka med en sovpåse innuti. Kramperna i benen gjorde det också svårt att sova. Övermod gällande temperaturen i kombination av ren glömska och brist på massera musklerna innan sängdags hade straffat sig.

Borstar tänderna i morgonsol, det är "bäst".

Tänk vad lätt jag glömmer små men viktiga detaljer, när man inte gör så många längre vandringar med tyngre packning. Inför nästa längre vandring ska jag läsa min egen blogg ordentligt. Morgonen räddades dock av härligt svart kaffe och ett värmande solsken.

Dagen innan gick vi ca 24km på omkring 10 timmar, inklusive pauserna. Det är lägre än vår normala hastighet, men här var det ganska mycket höjdskillnad och vikten drog ner tempot. I dag var det omkring 13km och terrängen var mer förlåtande.

För att få en bra start på dagen kokade vi upp vatten till gröten. Men källan låg 1km bort, och det kändes för långt att gå två kilometer för friskt vatten. Så denna gång lagade vi mat på sjövatten. Det var svagt gult på grund av alla mineralier och näringsämnen, men vi valde att koka det länge.

Vi ville ha kvar vårt sista kranvatten till att släcka törsten under dagen. Och om man lagar mat så värmer man ju ändå upp vattnet - det var vår tanke.

Vill ni läsa mer om att dricka vatten i naturen så finns en artikel i DN (2012.07.09) som är intressant.

Tar en bild med min lånade Samsung S5690 Galaxy Xcover. 

Havregrynsgröt är standard för mig och Markus när vi gör frukost i det fria, med lite pulvermjölk och kanel så blir det riktigt gott. I min packning hade jag även kvar smörgåsar från dagen innan. En påse med kaffe köps i friluftsbutiker för 20kr, det ger tre koppar. Innan gröten drack vi varsin stor kåsa hett hett kaffe, det är klart att rekommendera.

Lunchen intogs på en badplats. Vi satte oss bekvämt på en bänk med bord och kokade upp coscos och linser. Det var inte så långt kvar nu, så vi tittade när pendeltågen gick.

På söndagar så är det två timmar mellan varje pendeltåg, och vi insåg att om vi skulle med nästa måste vi skynda oss. Allt packad i rasande tempo och vi skyndar iväg. På slutet genar vi några 100 meter för att hinna fram i tid, vi vill inte bli sittande i Gnesta i två timmar. Ungefär 11 minuter före utsatt tid kommer vi fram. Två strutar glass inköps kvickt och sedan sätter vi oss väldigt trötta på tåget. Vi har ca en timmes färd in till Stockholm.

Dag två av vandringen var inte alls samma upplevelse av natur som den första. Visst var den inledande delen trevlig gällande upplevelse, men sista tredjedelen var mest en transportsträcka över fält och längst vägen in mot Gnesta.

Denna två dagars vandring innbar att jag prövade nya saker, få insikter som jag borde ha kommit ihåg sedan tidigare och fick en insyn i att jag vill förbättra min kondition lite eller åtminstonde minska vikten på packningen - gärna bägge delarna. Men livet består av många olika saker, det kan vara svårt att satsa fullt ut på alla de projekt och intressen man har. Är i alla fall glad att få komma ut och hoppas att min blogg kan inspirera andra.

Direktlänkar: 

[Dag 1] & [Dag 2]

Midsommar i Paradiset

Midsommarafton ska tillbringas i Paradiset. Och det var precis hur min helg var. Med start från Huddinge pendeltågstation vandrades det i några timmar genom sommarsverige med hästar, kor och sjungande fåglar. Övernattar sedan i Paradisets naturreservat. 

Planen var först att cykla, men då vi bar med oss extra mycket nyinköpt utrustning för att pröva den blev det för tungt. Ryggan vägde hela 14kg. Vi valde lämna cyklarna hemma och vandra mot Paradisets naturreservat. Nästa gång ska vi fördela vikten (jag bar nästan allt) och lämna saker hemma.

Som vanligt bär jag min Ambit från Suunto och startar den vid Huddinge station. Till vänster kan ni se kartan över hur vi rörde oss. Från strax norr om väg 259 till sjön Ådran tog vi bussen, det är därför sträcken är så rak på kartan.


När man kliver av pendeltåget i Huddinge, välj att gå ut till höger - dvs inte mot busstorget. Ta sedan trapporna upp till höger innan man kommer in i centrum. Följ Kommunalvägen mot söder några hundra meter och vik av åt vänster på Storängsleden (väg 259), det är väg 259 man ska följa större delen av vandringen.

Ni som har erfarenhet av området vet att Sörmlandsledens sträcka 6:1 går från Huddinge Station till Hökärr. Och från Hökärr kan man gå längst etapp 6 för att nå Paradiset. Men den sträckan är ca 14 + 6 km, och om man går längst vägen som vi gjorde blir det ca 15km. Därtill är det mer lätt att gå den vägen vi valde, och eftersom jag redan gått dessa etapper på Sörmlandsleden så var det roligt att uppleva något nytt.

Tänk på att, vad jag kan minnas, det inte finns någon ställe att handla varken mat eller dryck på längst de vägar vi gick. Men väl framme i Paradiset så finns det en brunn i närheten av stugan, och där kan man pumpa upp bra kallt vatten har jag fått höra.

Under vandringen går man genom Orlångens Naturreservat, och här finns det natur att njuta av. En tids vandring bortom avtagsvägen mot Sundby gård kommer man till en parkeringsplats och på avstånd ser man sjön Orlången. Här finns det öppna fält och en perfekt plats för att beskåda och lyssna på tranor.

Hade en riktigt bra video på tranornas sång, men den gick förlorad när telefonen förstördes några dagar senare. Och någon kamera som fungerar har jag inte sedan vandringen i Spanien. Tips på bra telefon eller kamera för friluftsliv mottages tacksamt.

Väl framme i Paradisets Naturreservat gick vi ut till Ugglekojan, den var ledig. Vindskyddet lite längre bort var redan taget för natten av firande ungdomar. Senare kom en ensam man förbi, men då allt var upptaget gick han vidare. Vi hade tur och fick en bra plats. På gasköket från Primus (Läs "utvärdering" - kommer snart) gjorde vi ordning kvällsmaten, en eld tändes för värme och mysfaktor.

Nere vid sjön ser vi hur solen går ner, himlens färger reflekteras i sjöns vatten. Från en ö nära stranden på andra sidan kan vi se elden från ett par med hund som tältar.

Att tidigare på kvällen följa deras försök att vada ut till ön utan att bli våta var underhållande och spännande. När väl mannen lyckats komma över, och fått damen att göra det samma - ja då vägrade först hunden. Men allt gick bra till slut.


Ugglekojan kan tyckas lite ruggig och då det finns en kamin kan man lätt göra misstaget att tända den - gör det inte! Jag vet sedan tidigare att det blir väldigt varmt, det är bättre att ha bekvämt liggunderlag, sovsäck och om så behövs ett sovlakan därtill.

På morgonen blev det till att koka havregrynsgröt med russin och lite bröd. Allt avnjöts med en kopp hett kaffe. Därefter packade vi ihop våra saker och sökte upp STF Stockholm som hade Midsommarfika.

Vatten kokas kvickt upp på primusköket, häll i påsen
och vänta sedan 8 minuter. Kickstart på morgonen!

Paradiset till Lida gård (STF)

Det var utlyst på STF:s sida på Facebook, jag hade skapat ett event och bjudit in kompisar och det fanns även på stockholmskretsens hemsida - vandringen mellan Paradiset och Lida Friluftsgård den 11 september. Tolv kilometer på Sörmlandsleden. 

Men trots all reklam så kom det bara en person; som jag själv bjudit in. Kanske tvekade folk för att jag satt upp målet att ha ett lite högre tempo eller så är man inte så intresserad av att vandra i naturen. Hur som helst; jag kommer att fortsätta att hålla vandringar i STF:s regi - så snart jag hinner. Nu är det dock mycket med arbetet och iordningställande av min lägenhet. Trots att jag vill delta mer i STF så hinner jag helt enkelt inte med det för tillfället. :-(

Det var en fin dag för vandring, det var frisk luft och solen sken. Vid busshållplatsen i Huddinge började snart människor samlas, men vid förfrågan var det ingen som hade hört talas om STF:s aktivitet. Men intresset för skogen fanns helt klart.

I Paradiset så var stugan öppen, Friluftsfrämjandet sålde fika och våfflor men det kändes lite tidigt för det. Vi satt ner på bänken utanför och tog lite te. Innan det var dags att sätta oss i rörelse.

Terrängen är inte alls tuff att ta sig fram i, men min tidsplan kanske skulle vara svår att upprätthålla då den gjordes när jag gick helt ensam. Hur som; vi kom iväg 10:15 - en kvart senare än jag tänkt mig. Men fortfarande 15 minuter före jag startade när jag gick själv.

Sträckans brantaste nedförsbacke. 

Det var en underbar dag, höstens tecken hade börjat göra sig synliga. Vi sökte efter bär men kunde inte hitta några, inte ens på de platser jag vet är bra att söka på.

Vid 11:15 var vi framme vid en av hållpunkterna - Hundgården. Vid ett ställe längst leden passerar man en hundgård, som hörs på lång väg! Och extra roligt blir det att gå förbi den dag då glassbilen kommer längst vägen - då blir det livat. Denna dag fanns det dock ingen glassbil i närheten. Här låg vi 5 minuter efter planen. En bit in i skogen tog vi en kort paus; tog av ryggsäckarna och drack vatten. 

När vi kom fram till Kärrsjön gjorde jag en upptäckt, det fanns en bra rastplats. Det hade jag helt missat den dagen jag gick själv och rekade. Fem minuter efter schemat sätter vi oss ner och vilar, klockan är nu 11:35. Här blir det banan och annat för extra energi, samt vilande av fötterna.

Det tas en hel del fotografier på denna tur; det är inte samma intensiva gång mot målet som när jag gick ensam. Men vi håller trots det rätt bra takt. 

När jag gick själv så var jag framme vid vindskyddet för lunchen 12:15, och där tog jag 35 minuter paus. När jag och min vän kom fram - ja då var klockan 12:50. Samma tid som jag lämnade platsen när jag gick själv - vi låg bakom schemat. Min tanke för lunchrast var 12:30 till 13:00. Vi lämnade nu rastplatsen 13:20 - tjugo viktiga minuter efter uttänkt tid. 

Fler fotografier, en hel del prat och vi hade mycket trevligt - men inte var det den höga hastighet som krävdes för att ta igen den tid som vi låg efter. 

Den här Talltickan var spännande, enligt information vi såg så växer den bara på tallar som är minst 10 år gamla. Den fungerar som en sk. signalart, dvs där den kan hittas så finner man troligen även många andra arter som är ovanliga och kräver speciella omständigheter. 

Väl framme vid platsen där vi korsade vägen som bussen tar upp till Lida gård var vi för sent ute. Vi skulle aldrig hinna upp till bussen på de fem minuter som återstod. Så vi valde att ta det lugnt, nästa buss skulle gå om två timmar. Vi gick således vidare längst leden och tog oss upp på berget. Härifrån hade vi en fin utsikt och det var riktigt mysigt att sitta där och titta på utsikten; även om vädret nu blivit sämre - molnen låg tätare och vinden hade tilltagit. 

Vi gick senare ner till Lida Friluftsgård och tittade på området. På den stora gräsmattan var det flera som flög med drakar i vinden. Vi såg även ett ganska stort antal kaniner inne bland husen.

Kan avsluta med att säga; det var en lyckad vandring. Mitt sällskap är inte så van att vara ute i skogen och det var en positiv upplevelse för henne. Och till nästa vandring jag leder så hoppas jag bara att flera dyker upp. Välkomna. 

Vandring Järna till Mölnbo (Sörmlandsleden)

Ibland är det för varmt och ibland är det regn, därtill kommer att vi arbetar också. Så vandrandet under 2009 har blivit klart lidande. Men sista veckan i Juni kom vi ut för att gå mellan Järna och Mölnbo.

Etapperna #11 och #12:1 på Sörmlandsleden är c:a 15km och tar oss nu ut i periferin, snart tar det längre tid att åka fram och tillbaka till leden än det tar att vandra den. Vi åker med pendeltåg från västra sidan av Stockholm och i Södertälje hamn byter vi till buss för att till slut kliva av i Järna.

Vandringen börjar i samhället, vi går längst trottoarer för att komma fram till leden som ligger en bit bort. Redan här börjar det gå upp för mig att jag borde haft med mig mer vätska. Men trots att vi är inom bebyggt område så fanns det inget ställe att handla på! Bensinstationen var endast pumpar så glassen som jag suktade efter fick förbi något för framtiden.

Så mitt absoluta tips är att köpa allt redan innan ni lämnar stan, eller tar er in till Mölnbo centrala delar kring Storgatan, för vid pendeltågsstationen där även bussen stannar så finns det inte något ställe att handla på.

Marken var väldigt torr, det knastrade under kängorna. Men det fanns en hel del blommor längst leden som förgyllde färden.

Det var synd att man inte tar fler pauser och spana in dem, men då borde man kanske också har mer kunskaper för att göra mer spännande.

För mig är vandring många saker. Först var det en utmaning att komma ut och anstränga mig rent fysiskt. Och så är det även fortfarande, men naturen i sig ger mycket inre ro och så får man se mycket - det är också viktigt.

Som nämnt så var det en riktigt varm dag och mina två liter vatten för fem timmar ute i skogen skulle inte räcka. Men det fanns en räddning på etappen. På ett ställe, 80 meter från stigen, så finns det en kallkälla med underbart kallt och gott vatten. Här drack och fyllde jag på kärl och kropp med 2-3 liter vatten samt sköljde mitt kokande huvud. Ännu ett tips för vandring under sommaren är att skydda sig mot solen. Att ha solglasögon är riktigt bra, även om man går i skogen ibland. Man ska skydda sina ögon och är man ute en hel dag så kan de ta skada av allt ljus. Vidare så är en hatt att rekommendera, detta för att skydda dig så du inte bränner dig samt så blir du inte lika varm i huvudet.

Längst den första sträckan så finns det omkring 200 gruvhål. I området har det brutits järnmalm från 1600-talet till slutet av 1800-talet, så det är en kulturbyggd av rang. Att bara titta på gruvhål är kanske inte spännande i längden, men om man bygger på med mycket fakta så blir det nog riktigt spännande. Vid många gruvor fanns det information och det fanns också två slingor i skogen man kunde följa om man var intresserad av gruvorna.

Naturreservat - det finns massor av dem längst Sörmlandsleden och det är absolut värt att läsa de skyltar man passerar. Det ger en större förståelse för naturen och det hjälper dig också att orientera dig längst leden.

På slutet av vandringen så började jag bli rejält trött och jag tror att min kamrat också kände av värmen och ansträngningen. När vi passerar en lång träbro över en igenväxt sjö så började det bli ont om tid. Vi ville absolut inte missa tåget 16:15 då nästa tåg från Mölnbo gick först 18:15. När vi når samhället och såg det jag tror är den gamla stationsbyggnaden kändes det mycket bra, tror att vi hade ca 15 minuter till godo. Och det är inte så mycket när hela vandringen tog fem timmar.

Vi hade dock tid för en sak, att köpa den glass som jag nu gått och tänkt på i fem timmar! Jag köpte den största som fanns i butiken.

Vandring Järna till Östertälje (Sörmlandsleden)

Förra sommarens vandringar på Sörmlandsleden avslutades i Östertälje med etapp 8, så en naturlig fortsättning var att utgå därifrån när det var dags att ge sig ut igen och vandra.

Etapp #9 på Sörmlandsleden börjar i Östertälje, går igenom Södertälje och slutar vid Tvetaberg. Där börjar etapp #10 som går till Järna.

Totalt är dessa två etapper 20 km, en ganska lagom endagarsvandring. Vi valde att starta vid Järna så att vi skulle ha den inte så roliga, men mer lättgångna, delen kvar på slutet, det vill säga sträckningen genom Södertälje som till stor del går på cykelvägar.

När vi kom till Järna började ett lätt regn fall, något som fortsatte under förmiddagen. Den första rasten kom därför ganska tidigt i ett vindskydd.

Etapp 10 bjöd på en utsikt, en sopptipp och ett nybyggt villaområde, det märktes att vi inte var så långt från civilisationen. Lunchrasten tog vi vid etappmålet Tvetaberg, bredvid tveta kyrka med utsikt över sjön Måsnaren.

Etapp nio får ses som en ren transportsträcka, och bjöd inte på någon spännande miljö men gick fort att gå.

Nästa vandring kommer antagligen gå mellan Järna och Mölnbo, vilket blir mer av naturupplevelse.

Vandring Alby till Björkhagen (Sörmlandsleden)

Så var det dags igen - jag var ute på vandring på Sörmlandsleden. Denna gång gick vi etapperna #2 och #1, dvs vi började i Alby och gick mot leden för att sluta i Björkhagen - som är hela ledens startpunkt.

Så det är som om jag kommit åter till stället allt började och ungefär ett år har gått. Det känns lite konstigt, tiden rasar iväg och det finns inte så mycket att göra åt det. Men det finns massor av etapper att gå vidare på som jag ännu inte satt mina fötter på - det får bli fler etapper 2009.

Lördagens vandring var lite kylig, trots det ser ni mig i endast T-shirt på bilden. Men när jag väl går så blir jag väldigt varm och under perioder så gick jag just i bara t-shirt. Trots att det var ca 8 grader. Men när man väl stannar, då kom genast en tröja på och även min väst. Det är viktigt att behålla värmen!

Att vandra på hösten är mysigt det också, men man måste tänka på att solen går ner tidigt. På bilden var klockan kring 15:30. Det är inte riktigt så mörkt som det verkar, men kameran har svårt att klara av ljuset. När vi kom fram till T-banan i Björkhagen frammåt 17-tiden så var det dock riktigt mörkt ute.

Ett bra tips om man vandrar när det är höst. Koka soppa och lägg i en termos, på så sätt får du varm lunch utan att behöva göra upp eld. Ett annat tips är att ha ett litet sittunderlag med dig, det är en billig investering så du slipper bli kall och blöt när du vilar.

Rinnande vatten är alltid något som lockar på mina vandringar. Här har vi en anläggning för dagvatten, näringsämnen och tungmetaller mm tas om hand innan vattnet fortsätter ut i naturen. Denna dag var det en lite tung stämning, inte alls det sprudliga som det var när jag gick förbi den gången då solen stod högt på himlen och det var betydligt varmare.

Har redan kommenterat klädsel tidigare, här kommer lite till. Kolla in bilden på oss vandrare. Själv har jag en halsduk och det känns rätt bra, att få värme runt nacken kan vara viktigt så att man inte blir stel. Det är också ett enkelt sätt att ändra temperaturen i kroppen.

Vidare är mössa riktigt bra. Jag har haft en mössa vars kanter jag rullat upp en bra bit. Så det är inte en luva man drar ner till öronen, det räcker att täcka en del av huvudet - det sparar mycket värme. Enda nackdelen, håret ser väldigt slickat ut på bild efteråt.

Killen i mitten har jeans! Jag kan bara säga, ska du vandra mycket köp andra kläder - gå ogärna i jeans. Blir de blöta torkar de aldrig. Köp gärna byxor av märket Fjällräven, Pinetree etc på någon av friluftsbutikerna på Kungsgatan ner mot Stureplan - där har de gott om modeller. Eller ta dig till Outleten i Barkarby, där borde Fjällräven kunna ge dig ett bra pris på ett par trevliga brallor.

Mina tips är två.
1) Köp ett par som har många fickor, på bilden syns tydligt hur jag har ficklampa, första hjälpen mm i benfickan.
2) Köp ett par som har dragkedjor i byxbenen, så att du kan göra dem till shorts under sommaren.

Sörmlandsleden, Etapp 61 & 62

I lördags var det åter vandring som gällde. Den efterlängtade etapp 61 skulle klaras av och därmed så är alla etapper från Björkhagen fram till Södertälje, samt de avslutande från Skanssundet upp mot Lida friluftsgård (59-62) vara avklarade.

För andra gången under året bjöd jag in många kompisar och bekanta, de skulle få chansen att följa med ut i skogen på denna tur. Det blev jag själv och M som jag vandrat med en del, det var vi som började gå ihop hösten 2007. Därtill hängde en bekant från en förening med. Vidare kom en tjej som satt lärde känns genom föreningsverksamheten med, det var minst 4 års sedan jag träffat E. Vi känner egentligen inte varandra men hon bjöds in av mig via Facebook och hon hängde med. Superskoj. Enda avbräcket var att min "oftaste" vandringskompis blev sjuk och inte kunde hänga med.

Etappen som är det viktigaste var etapp 61, de 7 kilometer jag hade kvar att vandra för att nå mitt mål att ha klarat av alla sträckor i mitt lilla häfte om Sörmlandsleden nära Stockholm. Vi gick närmare 50 minuter för att slå oss ner och äta lunch. Själva etappen var inget speciellt spektakulärt, det fanns en avstickare men vi bestämde oss för att det var ointressant. De sju kilometrarna avklarades på två timmar, och då inkluderade det vår lunchpaus. Så vi höll ett högt tempo.

Väl inne på etapp 62 så kände jag igen mig, har ju vandrat den förut. Det fanns inte så mycket nytt att se, men denna skalle fick oss att bli nyfikna. Det måste ha varit någon form av får eller kanske ungt nötkreatur? Och då undrar man ju hur det dött och hur skallen kommit hit ut i skogen. Det fanns inga häng för i närheten, vad vi observerat.

Efter ett kort skämt om att vi borde bli oroliga om vi hittade fler skallar och fjädrar längre fram på leden så gick vi vidare.

Tempot var högre än vi brukar ha på våra vandringar. Tror att det var jag som drog upp det genom att jag fick en energikick genom den nya sällskapet. Att prata med E var verkligen roligt, med liknande intressen och att hon själv är en framåt person så hade vi ett högt tempo i både fötterna och i pratet.

Det var väldigt lätt att vandra, terrängen är öppen skog med väl trampade stigar. Några tyngre backar på etapp 62 gjorde oss dock lite flåsiga - det kompenserades av att ansvariga röjt upp ett område där vi nästan drunknade i brännässlor tidigare i somras. Men allt var inte högt tempo, jag tog mig tid att ta en liten film av ett mycket vackert parti av skogen där en bäck gick fram mellan mossiga marker.

Till slut hade vi klarat av både 61 och 62 för att gå den sista biten fram till Lida Friluftsområde. Jag vet sedan tidigare att det finns ett långt trädäck ut i ett fågelområde i ena änden av sjön, så när vi passerade föreslog jag att vi skulle kolla upp det. Var själv intresserad och så är ju E väldigt intresserad av fåglar. Man får ju smöra de nya lite, så att de vill följa med mer fram över. *Smile*

Det var väldigt bra byggt och en bit bort fanns ett hus för fågelskådning, om man bara varit här när fåglarna var där så skulle man kunna se rätt mycket. En bit bort fanns ett högre torn som gav bra utsikt över våtmarken. Det fanns också troll ute i våtmarken.

Men det var tyst och stilla så vi gick mot Lida, när någon undrade om det inte fanns en tidigare buss att ta. Vi hade gått ca 16 km på fyra timmar och hade kommit fram 16:10. Jag var osäker på om vi missat den tidiga bussen eller inte, det visade sig att vi varit så snabba att vi kunde åka hem 16:35 i stället för 18:35 - det var skönt.

Här sitter vi i Lida och käkar några mackor - visst är vi söta? Sällskapets tuffing tog även ett kvickt bad, och hon tyckte att det var ok temperatur. Hade vi haft mer tid och jag haft en handduk så hade jag nog antagit utmaningen. Men man ska ju även vara gentleman nog att låta damen ta sig ett plurr själv då vi inte släpat med oss badkläder.

En trevlig vandring och det var skoj att få med fler nya personer, så att de också kan kännas hur det är att komma ut på "mina" vandringar.

Sörmlandsleden, Etapp 6:1 & 5:3

Den här helgen var en perfekt helg för vandring och det var med gott mod vi begav oss ut från Flemingsberg och etapp 6:1, för att under söndagen gå det sista på etapp 5:3 som avbröt förra gången på grund av regn. Allt gick bra, förutom att jag skadade ryggen på söndagen och att det fortfarande sitter i dag tisdag. 

Det var en bra lördag för vandring, växlande molnighet gjorde att det varken blev för varmt eller för kallt. Från Flemingsbergs pendeltåg gick vi längst asfalt och breda stigar i ett område där det rör sig mycket människor - en riktigt bekväm vandring. Sedan kom solen fram ordentligt, vi tog en första rast bland mossiga stenar. 

Under de första timmarna var det en riktig 'trollskog' vi gick igenom - mossan låg tjock och stigen var tidvis som ett smalt spår. Videon ger en bra känsla av stämningen. 

När vi gick genom samhället Gladö Kvarn hittade vi en lite egen skylt - "Varning för katt". Frågan är om man ska akta katten eller akta sig själv. 

Våra packningar vägde ca 15kg när vi startade och det kändes faktiskt rätt ok att bära på, bara man tog en kortare paus en gång i timmen så att man kunde vila kroppen. 

Under söndagen fick jag dock ordentligt ont i ryggen, så ont att jag inte ens kunde sätta mig ner på marken utan stöd. Orsaken är okänd, kanske var det mitt hårda liggunderlag eller att remmarna på ryggsäcken kommit i olag.

Att titta till alla remmar är något jag själv ska göra varje gång jag inleder en vandring, alltså även efter man har sovit en natt i fält. Själv upptäckte jag på söndagen att en rem på vänster sida hade förskjutits en tum, det var dock på pendeltåget på väg hem och då hade jag redan haft ont i några timmar. Det tar någon minut att undersöka remmarna men kan vara skillnaden mellan en lyckad vandring och smärtor i flera dagar. Mitt råd till dig som börjar med vandring, öka vikten sakta och försök lär dig så mycket som möjligt om hur man ska packa och bära en ryggsäck rätt. 

Det var mycket folk i skogen denna helg. Visst är det trevligt med sällskap i det gröna men betänk att de också kanske vill sova på den plats där ni själva planerat övernattning. Vi gick förbi ett vindskydd som var fult av folk, samt två grillplatser där det fanns folk och vi blev lite oroliga när det tycktes vara folk på den plats invid sjön Trehörningen intill Paradiset där vi tänkt sova. Det var en familj med barn som hade både tält och tagit plats i vindskyddet. Nu fick vi reda på att vi skulle få plats i vindskyddet, men valde i stället att sova i Ugglekojan som ligger 50 meter upp i skogen från stranden. 

Vi hade även en tanke på att bege oss till ett vindskydd en bit söder ut, om det skulle vara fullt vid sjön Trehörningen. Det hade inneburit en extra vandring och det ville vi verkligen slippa om vi kunde. Vi valde således Ugglekojan (vänster) och sov rätt bra där, själv plågades jag dock av mitt stenhårda liggunderlag. Som tur var valde vi att inte chansa och gå direkt till Orrekojan (höger) som teoretiskt skulle ha förkortat hela vandringen med några kilometer. När vi passerade Orekojan på söndagen märkte vi att den var under ombyggnad. 

Söndagen var lite kylig, så det var skönt att kunna ha en mössa på sig ibland. Det var också nu jag kände av smärtan, inte direkt på morgonen (bilden är på mig vid avfärd från sovplatsen) utan efter ett tag på leden. 

Det var plötsligt helt omöjligt för mig att böja mig tillräckligt långt ner för att ta upp en flaska med vatten ur min ryggsäck - smärtan gjorde att det tog tvärstopp. Med två värktabletter och hjälp av min kompis så kunde jag dock fortsätta till målet. 

Det här är andra gången i år som jag fått ont långt ner i ryggen, bägge gångerna troligen pga att jag överansträngt mig. Det här är något som jag måste tänka på ordentligt och ska prata med kunniga personer. Ska kanske gå ner till sjukgymnasten som vi har i huset där jag bor, de kanske har några bra tips.