*** Inspiration för träning, resor och friluftsliv - välkommen till Vandringsman.com ***

söndag 20 december 2015

El Camino de Santiago, dag 12

El Camino de Santiago är en pilgrimsled som för oss startar i den franska byn Saint-Pied-de-Port, för att efter ca 800km sluta i spanska Santiago de Compostella. Detta är berättelsen över hur jag och min fru fortsätter denna vandring, som vi påbörjade 2012.

Dag fem på vår vandring denna gång, och dag 12 totalt när man räknar in vår vandring under 2012. Med detta inlägg avslutar jag berättelsen om vår vandring på El Camino de Santiago i början av sommaren 2015. Vi vaknar upp i Belorado och damen som kom och hämtade oss i går kör oss nu till San Juan de Ortega, som var vårt etappmål dagen innan.

Så här trötta kan man vara på vandringens sista dag.

Sträcka #12:
San Juan de Ortega till Burgos, ca 26 km. 
Dagens etapp är ca 26km enligt guideboken, men min gps visar att det var 32km till hotellet - så längre än förväntat. Och så var också känslan denna dag, det kändes rent mentalt att det var långt. Så är det ofta när man går in i större städer; att gå genom förorter och industriområden tar riktigt lång tid och det är inte så enkelt att hitta alla gånger.

GPS kartan från min Ambit (Suunto).

Det började med en molnig morgon med fukt i luften. Vi var nästan helt ensamma på leden till att börja med, vilket kommer från att det endast finns en handfull sovplatser i San Juan de Ortega. Så det var under tystnad vi gick genom ett friskt grönt landskap som så sakta tog oss ner mot låglandet igen. Men fortfarande dominerade växtlighet som påminde om Sverige. Och plötsligt hände det - ett rådjur hade legat bland vegetationen och sprang nu över stigen bara meter framför oss.



Det en känsla av glädje och gemenskap där vi gick tillsammans. När vi var på Caminon 2012 var vi ett par, nu tre år senare var vi gifta. Och att kunna göra något tillsammans som bägge uppskattar är något riktigt skoj - längtar till dagen då vi tillsammans går in till Santiago.

video
Se GPS-kartan som video.


När vi kom till Agés efter ca. 4km så var vi på riktigt gott humör, men tittade också efter om det fanns någon butik eller kafé öppet i denna lilla by - som har ca 60 invånare enligt guideboken. Vi hittade den lokala bagaren, intill byns lilla torg. Bara håll ögonen öppna efter en lekplats och ett torg som har flera flaggstänger - flaggorna för EU och Spanien samt tre lokala flaggor finns som riktmärke. Ta av till vänster, och snart kan ni köpa fantastiskt god bakverk. Såväl söta som mer matigt salta. 

Köp färskt bröd på bageriet, snacks eller lunch. 

Efter Agés så beger man sig upp på högre höjd igen, det är en långt stigning och det är periodvis rejält med stenar i olika storlekar. Har man problem med knän så kan det vara på sin plats att ha en vandringsstav på denna sträcka.

Nu kommer ett väldigt stenigt parti.

Väl uppe på platån fanns ett stort kors, där alla vandrare och pilgrimer lämnade en sten. Så här stannade vi till, det gäller att inte rusa förbi alla de symboler och platser som finns längst leden.
 
Vet inte vad betydelsen var, men det kan ha varit att man kastade en sten på djävulen? Eller mer generellt för att visa att man varit där. Oavsett vad, vi slängde en sten i högen och en fransk kvinna tog en bild av oss. 

Ta dig alltid tid att fråga om du ska ta en bild åt andra, de brukar då ta en bild av dig/er. Glöm inte att ta bilder där bägge är med, om ni går i par. En digital fotoram där hemma är ett utmärkt sätt att sedan återskapa bra minnen.


Burgos - en första skymt av vårt mål för vandringen 2015 tonar upp sig nedanför våra fötter när vi går ner för platån. Nu kändes det riktigt bra, men ack så lurade vi var. Visst såg vi staden, men det var minst fyra timmars vandring kvar. Här kan man byta strumpor, lufta fötterna och sätta på extra plåster eller liknande för slitna fötter. 

På avstånd ser vi Burgos.

Väl nere på lägre höjd så går man snart igen upp på en långsträckt höjd i landskapet, och det gäller att hålla reda på var man är. Det finns många stigar, och på er vänstra sida (mot söder) ligger de tre små samhällena Villaval, Cardeñuela och Orbaneja. Det mysigaste är nog att vandra vidare på höjden.

Men vi tog fel vid en korsning. Upptäckte vårt misstag rätt kvickt men valde ändå att inte gå tillbaka, utan gick ner till en av byarna nedanför. Här finns det inte mycket att göra än att gå förbi små hus.

Vi hade dock tur och kom fram till ett öppet matställe. Trots att det var kyligt så valde vi att köpa två öl och salta nötter. Vi intog dem på plaststolar utomhus och tittade på vad som hände i byn. Vilket inte var så mycket.



När vi lämnade de tre små byarna bakom oss passerade vi motorvägen A1 och här måste alla ta ett viktigt beslut. Framför sig har man Burgos flygplats och frågan är nu om man ska gå på vänster (söder) eller höger (norr) sida om den.

Vi hade fått tipset att gå till höger och nå Villafria, där man kan ta en buss genom förorten in till centrala Burgos. Är man skadad, det regnar eller man är väldigt trött - ta detta alternativ.

Vi valde dock att gå till vänster och följde flygplatsens staket genom ett öde landskap. Hade det regnat så vore detta ett inferno av lera! Så tänk noga.

Har det regnat, gå till höger -  ni kan välja bussen eller promenera genom förorterna. Så fyra kilometer blev det - och även här var vi nästan helt ensamma. Vi såg två andra personer, annars var det tomt.


Förort i Burgos.
Efter flygplatsen så kom vi fram till Castañares. Här kan man ta buss, men också möjligheten att välja två olika väger.

Att gå genom bebyggelsen eller ta en väg som går längst Rio Arlazón. Vi valde att gå längst vägen N-120, vilket var riktigt trist. Jag rekommenderar att ni provar "den gröna vägen" längst floden. Senare valde vi att svänga av och gå genom det vackra parklandskapet längst vattnet - det var lyckat! 



Den stora parken i Burgos.
Burgos är en trevlig stad. Den stora parken utgör ett fint område där många cyklade, promenerade eller sprang.

Väl inne i de centrala delarna av staden var folklivet riktigt härligt med restauranger och fina hus. Kan tänka mig att åka tillbaka. Varför inte löpträna på dagarna, och äta tapas på restaurangerna på kvällen. Burgos har omkring 170,000 invånare. 

Är detta statyer av mig och frun i Burgos? :-)
Så var vi äntligen framme i Burgos, 2015 års vandring på El Camino de Santiago har kommit till sin ände. Jag och frun har gått mer än 125km genom värme, regn, kraftig vind, förorter och ödsligt högland. Nu så känns det ändå helt klart skönt att det är slut för denna gång.  

Äntligen vid hotellet.
Så var denna berättelse slut för denna gång, vi kom fram till hotellet i centrala Burgos. Vi tog av oss vandringsskorna och sträckte ut oss på sängarna. Men det varade inte allt för länge, snart hade vi duschat och var ute på stan för att känna stadens puls.

Hoppas ni uppskattade läsandet. Vem vet, kanske kommer det fler inlägg under 2016? Vi har fortfarande långt kvar att gå för att komma fram till Santiago.


Läs mer:
2015 - [Dag 8], [Dag 9], [Dag 10], [Dag 11], [Dag 12]
2012 - [Från början].

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen!! Hoppas du skriver ett inlägg, det skulle motivera mig att fortsätta med min blogg.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...