Sörmlandsleden, Etapp 59 & 60

I går var det vandring som gällde igen, etapper #59 och #60 på Sörmlandsleden - totalt 17km. Den här gången var det extra viktigt att hålla tempot eftersom bussen vi skulle ta hem bara gick var tredje timma, och då färden hem tar två timmar skulle en försening vara jobbig.

Vi inleder vandringen med att följa en grusväg, åter igen är M och M och M ute på vandring ihop. Efter ett tag insåg vi att "var är de oranga markeringarna?". Att börja vandringen med att missa leden är ju inte så bra. Nu visade det sig att leden gick 40 meter upp i skogen, parallellt med vägen så det var ingen större katastrof.

Snart så kom vi fram till ännu ett av alla de rösen, ruiner eller andra lämningar av en svunnen tid. Rör man sig längst leden så ser man dem rätt ofta. Spännande inslag är de - man önskar att man visste mer om dessa platser.

På vägen passerar man många platser som är värda att stanna till vid - för att vila eller känna stimulans som tilltalar en på det enkla och fridfulla sättet.

Bron vi gick förbi var väldigt vacker i sin enkelhet, den täta stämningen kring vatten i skog är alltid speciell. Här stannade vi och lät oss uppfyllas av det vackra i naturen.

Lite senare tog vi paus, dock inte vid raststället på bilden - för vi var inte säkra på precis vart vi var. Efter lite mat och vila gick vi vidare och då hittade vi denna trevliga hydda med utsikt över en sjö.

(Klicka på bilderna)

Den här vandringen skilde sig lite åt från de tidigare, här gick man en väldigt lång sträcka längst vattnet, inloppet från Östersjön mot Södertälje. Det innebar att vi fick se både stora fartyg, en del fina platser med utsikt från höga kullar i terrängen och inte minst kor som gick på en strandäng. Ko-skådning var trevligt.

Men det var inte bara de vackra Highland Cattle vi såg på strandängen. Snart så kom vi till ett ställe där leden gick i en halvcirkel runt ett häng - skyltar varnade för stångande baggar. Vi genade inte utan gick längst leden, snart så bräkade det dock till! Två får kom skuttande mot oss och de var väldigt sociala. Det svarta fåret åt mer än gärna en bit morot medan det vita mest verkade intresserad att naffsa efter min ryggsäck och byxor, men till slut nöjde sig den nyfikne med lite gräs.

På slutet ökade vi tempot, våran lunch blev ovaligt kort - snarare 15 minuter än de 45 som vi brukar ta. Men om vi missar bussen 16:10 i Skanssundet så gick nästa tre timmar senare kring 19:00. På slutet av sträckan gick vi på asfalt förbi hus där människor hade ett trevligt stökande i sina trädgårdar.

I dag gick vi i omvänd ordning, så vi slutade där etapp 59 började - vi var i Skanssundet. Stora jordvallar avslöjade att namnet kom från att det ligger en skans vid sundet, när vi spana in allt så kunde vi snart hitta en kanon! Och självklart måste jag låta mig fotograferas.

(Klicka på bilderna)

Så var ännu en dags vandrande slut, det kändes skönt att få uppleva en tur i naturen. Denna gång var vi kanske lite mer stressade än tidigare, för jag tyckte att de fem timmarna gick väldigt kvickt.