Resor

Att resa runt i världen är spännande. Och jag som älskar att "pricka av" saker och platser tog genast till mig en av alla funktioner på facebook där man kan visa vart man varit.

Nu när jag märkte att man kan föra över kartan till sin blogg var det självklart att jag skulle skriva lite om de platser jag varit på. Självklart har jag varit på fler platser i Sverige än jag satt en pin på, men jag har valt ut de som jag tycker är viktigast. Här kommer jag dock att skriva om mina resor utanför Sverige.

(Kartan uppdateras automatiskt från Facebook, även efter detta inlägg skrivits)

Europa

Förutom de många somrarna som liten i Grekland så till bringade jag två veckor på ön Tassos uppe i Egeiska havet sommaren 2006. Det var en tid av underbar mat, solande och njutning. En underbar semester med min flickvän jag hade då - helt perfekt. Två gånger tog vi en båttur runt ön, solande och snorkling. Detta måste ha varit bland det mest lyckade vi gjorde ihop, tack för den tiden. Här ett foto över huvudorten på ön Tassos.

En gång har jag varit i Spanien, dvs på Mallis och det var när min bror gifte sig Det var många år sedan nu och det jag främst kommer ihåg var Aqua-parken med alla sina brutala vattenruchbanor.

Tyskland har jag också varit i. En sommar i slutet på 1990-talet flög jag ner och hälsade på min brevvän som då studerade i Bamberg. Hamburg och München besöktes och det jag främst kommer ihåg är att den tyska maten kunde vara lite väl mystisk samt att de knappt hade lösgodis.

En dag så cyklade vi till en badsjö ihop med en massa studenter från universitetet, att dricka öl och begrava min brevvän i sand var trevligt.

Belgien har jag också besökt några dagar under år 2000, det gjorde jag faktiskt med mitt arbete i Riksdagen. Besökte Europaparlamentet och sedan hade vi möten lite här och var. Var spännande och jag skulle gärna besöka Bryssel igen, även om det finnas andra städer som jag skulle prioritera.

Skottland, denna härliga plats på jorden. Under 2003 var jag där en vecka med 'Tellus 2', dvs en kurs i geologi vid universitetet. Större delen av veckan innebar att man vandrade omkring i jakt på bergarter och sedan anteckna på kartan vart man hittat dem. Detta var en upplevelse som jag bär varmt i hjärtat. Ett tack till min exkursionspartner, utan dig hade jag aldrig klarat av alla kluriga uppgifter.

Drumnadrochit, Ullapho och Edingburgh - platser jag verkligen vill se igen och det har jag lovat mig själv att någon gång ska jag åka tillbaka.

Andra resor med universitetet har tagit mig till Norge och Finland, inte minst Ålands yttre skärgård. Vår resa med båt från Finland ut till Kökar var bland de mysigaste jag upplevt.

Afrika

Jag har varit i Egypten under en vecka och bodde då på ett fantastisk hotell. Kommer inte håg om det var 4 eller 5 stjärnor, men vi fick ett bra pris då det var det sista rummet på hela anläggningen just den veckan. Vi hade precis betalat i butiken på Sveavägen när någon ringde in och ville ha den resan. Några dagar senare var vi på väg.

Det var riktigt spännande med snorkling i Röda havet och busskaravan genom öknen var en upplevelse. Den var hemsk, men målen var fantastiska. Turen över Nilen, Karnak templet (bilden) och Konungarnas dal var så häftiga och trots alla turister så skulle jag kunnat stanna mycket längre än vi hade tid till. Snorklingen i Röda havet var lite kall i början av året, men antalet fiskar var enormt och korallerna underbara. Önskar att jag skulle kunna åka tillbaka med lite mer tid.

Men Egypten är ett smutsigt land (sedlarna var bruna av smuts) och de är jobbiga mot turister. Säljarna ljög oss rakt upp i ansiktet trots att det var så uppenbart att de ljög. Visst, vi var deras första kund i deras nya affär och det skulle betyda lycka för dem om vi köpte något. SKITSNACK!

Asien

Thailand, två veckor i Krabi - mer exakt det fantastiska East Railay Beach. Visst var det hotel och turister i massor, samt ett tidvatten som gjorde vår sida av halvön till ett träsk titt som tätt. Men en kort promenad och man var på västra sidan, där fanns en strand som var extremt fin. Här fanns det också massor av möjligheter till aktiviteter, vi åkte på många utflykter - så jag snorklade och klättrade i berg. Vår kurs i thailändsk matlagning var också skoj.

Sorgligt nog blev jag extremt magsjuk under 2-3 dagar, det kan ha berott på en kallsup i poolen - då de inte verkar ha behandlat den med klor. Så jag missade elefantridningen, det känns lite jobbigt. Jag skulle verkligen ha velat att rida elefant. Och dum som jag var så tog jag inte chansen när vi hade varit på en annan utflykt, men jag får ta igen det vid nästa resa.

Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på Thailand och ser bilden på strandpromenaden och den västra stranden, ett över två år långt förhållande upplöstes efter resan (inte pga resan alltså).

Eftersom detta var min första semester med digitalkamera så tog jag rätt mycket bilder, samt så tog jag ett flertal videsnuttar. Här kommer några av dem så ni får en känsla för hur det var. Dra gärna upp volymen på datorn.

Att paddla i ett floddelta med biflöden som var omgivna av djungel som sträcker sig ända ut i vattnet var en fantastisk känsla. Ibland tjattrade aporna i träden, ibland kom de fram på sandbankarna och tittade på oss.

En kväll gick vi till krogen längst bort på östra stranden för att titta på eldshow, ormar och thaiboxning. Det var varmt, skränande musik, höga knän och drinkarna kostade kanske 5-10kr styck - kändes precis som en asiatisk actionfilm.

Och som jag nämnde ovan, jag gick en klätterkurs på några timmar. Railay är ju känt i hela världen för sin fantastiska klättring och då var jag bara tvungen att testa under ett antal timmar. Efter instruktioner så gjorde jag tre olika klättringar, när jag påbörjat den fjärde så orkade jag inte längre. Vi packade ihop och så bjöd jag min lärare på en importerad öl.

Det känns skönt att lägga upp de här bilderna, för nu minns jag lättare att jag också gjort saker i livet. Det är lätt att glömma allt roligt man varit med om, även jag har haft många glada stunder och de vill jag minnas.

Sörmlandsleden, Etapp 5:3

Den här helgen skulle vi verkligen ha det skoj, en vandring med övernattning. Själv hade jag köpt en del ny utrustning som skulle hjälpa mig att sova gott, det gjorde mig glad och jag såg fram emot äventyret. Vi hade räknat med skurar - men inte ihållande regn hela dagen. Så efter några timmar avbröt vi vandringen. 

När vi sitter på pendeltåget så börjar det - regnet. Men vi har bägge bra regnkläder och ser inga större problem med lite skurar, det är snarare en utmaning. Något som både jag och min kompis söker. Efter 1,5 kilometer längst asfalterad väg från pendeltåget så tog vi av och börjde att gå på etapp 5:3. Efter ett tag kom vi fram till etappens enda vindskydd, där satte vi oss ner och åt lite. Ursikten från skyddet var vacker - men regnet strilade mycket tätt. 

(Dra upp ljudet och lyssna på regnet)

Efter två timmars vandring i konstant regn inser jag ett gaska stort misstag, allt i ryggsäcken ligger i plastpåsar - utom min nya sovsäck! Jag inser nu risken att natten kommer att få tillbringas i en genomblöt sovsäck - inte en speciellt lockande tanke. 

Vi vandrar vidare och när vi passerar ett fält låter jag mig fotograferas, trots regnkläderna så är jag rätt blöt. Regnet har tagit sig ner i kragen, min T-shirt är riktigt blöt. 

Men det är inte bara jag som har problem, min betydligt mer erfarne kompis har också ett problem - hans skor må vara sköna att gå i och klarar av snö, men regn i timmar klarar de inte av. Så medan mina kängor är torra och fina så blir hans skor allt mer sura. Även hans ryggsäck har nu börjat bli fuktigt, trots att han har regnskydd över den. 

Vi börjar att diskutera möjligheten att ta oss hem, men vi är ute i skogen och har ingen aning om det finns några kommunikationer. Om vi nu rushar till Paradiset så vore inte det en garanti, bussarna därifrån är ytterst sporadiska. Men när vi kommer i närheten av  lite bebyggelse ställer vi oss under en grusautomat för att få regnskydd, för första gången på några timmar så kommer vi undan regnet. Här tar jag ännu en film - medan vi diskuterar möjligheterna. 

Vi ser på kartan att det går en större väg en bit bort och vi bestämmer oss för att gå dit - om det finns en busshållplats så tar vi bussen och om det inte finns en så fortsätter vi vandringen. Det fanns en busskur och det var ca en timme till bussen kom, så vi satte oss ner och åt våran mat och bytte en del kläder. 

Vi hade kunnat fortsätta vandringen till vårt tänkta mål för natten, men när utrustningen blev så blöt och det kändes tveksamt att vi skulle få igång en eld för natten så var inte beslutet svårt att ta. Vi valde att åka hem. Känns bra att ha liknande värderingar med den man vandrar med, vi visste bägge att vi skulle klarat vandringen om det verkligen behövdes men att regnet gjorde så att nöjet till stora delar gick förlorat. 

Alla dessa lager av kläder gör saker krångligt, det blev så krångligt att när jag skulle flytta min stegräknare så att inte ryggsäcken klämde mot den så hade jag sönder räknarens fäste. SKIT! Jag måste försöka att limma den eller helt enkelt köpa mig en ny.  

Men jag tycker dagens vandring var väldigt givande trots allt, jag lärde mig en hel del om hur min egen utrustning fungerade under ihållande regn. Först och främst, mina kängor var helt torra och det gör mig mycket glad. Sedan så inser jag att jag måste köpa ett regnskydd till ryggsäcken, det är ett absolut krav för att kunna vandra i regn i framtiden. Därtill finns ett antal små saker som jag ska kolla in i butikerna. 

Sovsäck

Ni som följer min blogg vet att jag gjort en del vandringar under 2008, ihop med hösten 2007 så har jag avverkat mer än 12 mil längst Sörmlandsleden.

Att jag vandrar är bland annat ett verktyg för att nå mina mål i livet, jag blir en mer harmonisk människa och min kropp blir allt starkare. Vidare så är det en väldigt spännande hobby som gör att man upptäcker kulturhistoria, fornborgar, bäverdammar samt morgonpigga ekorrar.

Min gamla sovsäck var dock av typen typen sommarsemester och inte direkt vandring tre av fyra säsonger. Därför sökte jag mig ut till Barkarby Outlet och Fjällrävens butik och köpte en Paras M5 för 650kr, enligt prislappen så skulle den kosta ca 1000kr i en vanlig affär.

Nu så har den en temperatur för komfort på +3 grader och extrem på -16 grader, så nu ska jag kunna klara av övernattningarna även om det inte är full sommar. För att klara ännu några graders lägre temperatur kan man ju ha ett hi-tech bäddlakan i sovsäcken också. 

Sörmlandsleden, Etapp 5:1 & 5:2

Tanken på att göra en mer krävande vandring har funnits hos mig ett tag nu, i helgen var det dags att genomföra den. Vi åkte hemifrån efter lunch på lördagen och när jag kom hem i dag söndag har jag gått över 37.717 steg och var skittrött.

Helgens vandring startade vid Nynäsgårds pendeltågsstation ca 14:30, därifrån gick vi 1,8 km för att nå startpunkten för etapp 5:1. Efter 5 timmar och 30 minuters vandring med en ryggsäck på 15kg kom vi äntligen fram till regnskyddet (rött kryss), där vi övernattade. På söndagen startade vi 07:10 och efter ca 5 timmar var vi framme vid slutet på etapp 5:2 (blått kryss). Efter det var det bara 500 meter till pendeltåget i Hemfosa.

Detta var en mycket givande upplevelse som givit flera erfarenheter, samt ytterligare 27km i av vandring bakom mig.


När vi kom ut i skogen var det rätt tydligt - det fanns svamp över allt. Regnet hade gjort sitt och nu var skogen full av vitt, rött, orange och gult samt olika nyanser av brunt.

 

(Klicka på bilderna)

Under etapp 5:1 så skulle det finnas två grottor att besöka. Vi lämnade stigen och våra ryggsäckar för att ta oss 200 meter ut i terrängen, där hittade vi grottan med hjälp av skyltar. Det låg flera olika kärl och annat utanför. Någon förklaring till dem eller historia om platsen fanns dock ej att finna.

 

(Klicka på bilderna)

Vandringen var lite annorlunda den hår gången mot hur det oftast varit tidigare. Då har vi ofta gått genom jordbruksmarker under delar av etappen, nu var det nästan bara skog och mycket stenigt. På de översta bilderna kan ni se hur min kompis kämpar på före mig på leden där det lutade ganska mycket, sedan får ni se mig upp mellan stenarna på samma ställe. En väldigt lång bit så hade en skogsmaskin åkt längst leden, vilket gjorde att vi hade rätt svårt att ta oss fram. Här på bilden är det rätt ok, men tidigare var det stora vattenfyllda diken man ständigt tog sig fram mellan. Det gällde att vara koncentrerad!

Klockan var omkring 20:00 när vi kom fram till vindskyddet och solen var redan nedanför skogen på andra sidan sjön Muskan. Här skulle vi förutom börja med att inta vår medhavda middag även bege oss ut på jakt efter ved och få ordning på en eld innan det mörknade totalt.

Veden vi använde var ordentligt fuktig, så det blev svårt att få en eld. Den medhavda DN som skulle vara material för att tända på allt skulle inte räcka, så då klurade jag lite. Några torra grenar från en tall gjorde susen, barren sprakade upp med en väldig flamma och efter att ha "boostat" elden så tog även de blöta grenarna till slut fart.

Natten var ... iskall! När jag vaknade första gången pga kylan så tog jag på mig långkalsongerna och en tröja, men jag vaknade ännu en gång senare. Sovsäcken som är rätt många år gammal klara inte en temperatur under 15 grader, vet inte vad den skulle klarat när jag köpte den men efter denna natt så finns det ingen återvändo. Ska det bli fler vandringar, så måste jag köpa en ny sovsäck. Som tur var hade jag släpat med mig en termos med té, det hjälpte mig verkligen att komma upp lite i värme under natten.

På morgonen vaknade jag runt 05:00 av att det var kallt, något ljusare och ett genomträngande tjatter i skogen. Förvirrad satte jag mig upp och spanade - en ekorre hoppade mellan träden framför mig och gjorde ljud ifrån sig oavbrutet i 10 minuter. Sedan träffade den på en annan ekorre och ihop sprang de upp och ner i träden kring oss. Efter ett tag så satt vi där i vindskyddet, frusna och trötta. Vi intog enklare mat som nötter och varmt té för att kicka igång kroppen, efter det packade vi ihop och städade upp kring vindskyddet för att bege oss till några släta klippor nere vid sjön. Där lagade vi gröt och åt en riktig frukost. Med skogen i ryggen var vi själva fortfarande i skugga när Körunda på andra sidan Muskan badade i solsken - då var varm gröt något underbart att få i magen. Framåt 07:00 hade vi våra ryggsäckar på oss och satte åter igen fart - med rätt tunga ben.

 

(Klicka på bilderna)

Nu vandrade vi mot öster, med solen rakt i ansiktet som kämpade med att mjuka upp våra kalla och trötta ansikten. Hoppet återvände dock inom oss. I dag gick det sakta, men inte bara beroende på att vi var trötta. Det fanns en del att fotografera på vägen. Stubben kändes så levande och ljungens blommor lyste så klart på sin häll. Det är sådana här små detaljer som sätter den extra färgen till mina vandringar.

Blött!! Det måste ha regnat en del under natten, men själva området var ibland som ett enda träsk. Tittar man på kartan och läser Tärnmossen, Vimossen och Långmossen så inser man att området kan vara rätt vattensjukt. Sjön Tärnan har tre bäckar enligt kartan, bäckar som snarare var breda dikten när man kom dit i verkligheten. Vi halkade bägge till på de hala plankorna som ibland visade vart leden gick, utan mina fantastiska vandringskängor så hade etapp 5:1 och 5:2 varit blöta katastrofer.

När vi till slut kom till etappmålet fick vi gå på asfalt de sista 1500 meterna till den lilla orten Hemfosa. Den kändes nästan endast bestå av en nyrenoverad station för pendeltågen och ett litet rött hus, men det är ju inte sant. Vi såg i alla fall en gård med hästar och kanske fyra villor.

Vi var i alla fall glada att vara åter till civilisationens yttre delar, väl på perrongen däckade vi och bara vilade i 50 minuter i väntan på nästa pendeltåg in mot stan. På tåget blev vi bägge om möjligt ännu tröttare, det var så skönt att vi klarat av detta äventyr.

Det var inte som det tuffaste någon man träffat gjort, men vi är rätt tuffa ändå - många låg nog hemma i soffan medan vi hade viljan och styrkan att bege oss ut på äventyr. Fan vad skönt det känns, vi vågade och vi lyckades.

Dagens steg utomhus för lördag & söndag: 37.717

Sörmlandsleden, Etapp 59 & 60

I går var det vandring som gällde igen, etapper #59 och #60 på Sörmlandsleden - totalt 17km. Den här gången var det extra viktigt att hålla tempot eftersom bussen vi skulle ta hem bara gick var tredje timma, och då färden hem tar två timmar skulle en försening vara jobbig.

Vi inleder vandringen med att följa en grusväg, åter igen är M och M och M ute på vandring ihop. Efter ett tag insåg vi att "var är de oranga markeringarna?". Att börja vandringen med att missa leden är ju inte så bra. Nu visade det sig att leden gick 40 meter upp i skogen, parallellt med vägen så det var ingen större katastrof.

Snart så kom vi fram till ännu ett av alla de rösen, ruiner eller andra lämningar av en svunnen tid. Rör man sig längst leden så ser man dem rätt ofta. Spännande inslag är de - man önskar att man visste mer om dessa platser.

På vägen passerar man många platser som är värda att stanna till vid - för att vila eller känna stimulans som tilltalar en på det enkla och fridfulla sättet.

Bron vi gick förbi var väldigt vacker i sin enkelhet, den täta stämningen kring vatten i skog är alltid speciell. Här stannade vi och lät oss uppfyllas av det vackra i naturen.

Lite senare tog vi paus, dock inte vid raststället på bilden - för vi var inte säkra på precis vart vi var. Efter lite mat och vila gick vi vidare och då hittade vi denna trevliga hydda med utsikt över en sjö.

(Klicka på bilderna)

Den här vandringen skilde sig lite åt från de tidigare, här gick man en väldigt lång sträcka längst vattnet, inloppet från Östersjön mot Södertälje. Det innebar att vi fick se både stora fartyg, en del fina platser med utsikt från höga kullar i terrängen och inte minst kor som gick på en strandäng. Ko-skådning var trevligt.

Men det var inte bara de vackra Highland Cattle vi såg på strandängen. Snart så kom vi till ett ställe där leden gick i en halvcirkel runt ett häng - skyltar varnade för stångande baggar. Vi genade inte utan gick längst leden, snart så bräkade det dock till! Två får kom skuttande mot oss och de var väldigt sociala. Det svarta fåret åt mer än gärna en bit morot medan det vita mest verkade intresserad att naffsa efter min ryggsäck och byxor, men till slut nöjde sig den nyfikne med lite gräs.

På slutet ökade vi tempot, våran lunch blev ovaligt kort - snarare 15 minuter än de 45 som vi brukar ta. Men om vi missar bussen 16:10 i Skanssundet så gick nästa tre timmar senare kring 19:00. På slutet av sträckan gick vi på asfalt förbi hus där människor hade ett trevligt stökande i sina trädgårdar.

I dag gick vi i omvänd ordning, så vi slutade där etapp 59 började - vi var i Skanssundet. Stora jordvallar avslöjade att namnet kom från att det ligger en skans vid sundet, när vi spana in allt så kunde vi snart hitta en kanon! Och självklart måste jag låta mig fotograferas.

(Klicka på bilderna)

Så var ännu en dags vandrande slut, det kändes skönt att få uppleva en tur i naturen. Denna gång var vi kanske lite mer stressade än tidigare, för jag tyckte att de fem timmarna gick väldigt kvickt.