Nya kängor

Man kan ha en supertunn regnjacka, den dyraste ryggsäcken eller en häftig GPS med kartor över hela världen. Men inget slår ett par bra kängor - det viktigaste av allt när vi pratar vandring.

De senaste sju åren har jag haft ett par kängor av märket Garmont. De har tagit mig fram längst Roslagsleden, Sörmlandsleden och West Highland Way mm genom åren. Men nu har sulan spruckit så mycket att de inte är dugliga nog längre.

Om det varit möjligt hade jag gärna gått vidare i dem. Men så öppnade XXL Sport en butik i Bromma Blocks, inte långt från där jag arbetar. Så jag slog till på ett erbjudande de hade; på ett par Garmont Tundra GTX (bild). Trots att jag provade kängorna vid två tillfällen (om jag minns rätt) så drog jag för snabba slutsatser; och köpte ett par som inte passade mig.

I dag kostar de 999kr på XXL Sport. Jag står nu med ett par som är en halv till en storlek för små. För även om de känns bra i butiken, så ska man ha erfarenheten att tänka på att de ska kunna gås i under ett helt dygn. Och kanske dagen efter det ... Detta tänkte jag inte på, det var ju faktiskt bara andra gången jag köpte ett par vandringskängor.

Men nu gjorde jag min läxa. Jag började med att tänka efter VAD kängorna ska användas till. Att "gå i" tänker ni - smart! Men det finns så många olika terräng, typ av kängor osv. Så då gick jag ut på Internet och började läsa omdömen. Först ska man kanske kunna skilja på Hiking och Trekking. Detta för att tänka efter vilken typ av känga man vill ha.

Mina Tundra GTX är väldigt "lätta" kängor. Vilket är bra, men de är inte så stabila och passar mest för Hiking. I stenigare terräng ger de inte stöd för vristen. Förvisso går jag mest längst markerade leder, men efter att ha använt mina Tundra GTX på några promenader så insåg jag att de var lite veka. Så jag bestämde mig för att titta upp ett nytt par som passade mig bättre, såväl i storlek som utformning.

Nu är det så att märket Garmont saluförs väldigt snålt i Sverige. Tittade för säkerhets skull på Kängspecialistens hemsida, men de saluför inte längre märket vad jag kunde se. Och är det några butiker jag besöker ofta så är det Naturkompaniet (fyra av deras butiker kan besökas samma dag) och Alewalds; och de saluför dem inte. På XXL Sport har de bara en modell av Garmont, den jag köpte.

Nu sökte jag mig i stället till HiSport Outlet som ligger i samma hus som där jag ibland storhandlar. Också ligger de granne med Sigge Sport, som flyttat till nya lokaler under 2010. Det var på "Sigge" som jag köpte min mountainbike, ett toppenköp hos en toppenbutik.

På HiSport lovar de att man aldrig ska betala mer än halva priset mot vad (just den) varan kostar som "rekommenderat branschpris".

Efter att ha spanat runt hittar jag ett par svarta kängor av märket Lytos (italienskt precis som Garmont), modellen är Mulaz 5. De här kostade mig 1.150kr, så "branschpriset" borde således vara ca 2.300kr. Detta är en trekking-känga. Vilket bl.a. kan ses på att två stycken par krokar för att dra till snörena kring upp runt vaden (min tolkning). Dvs man får kängan att sitta stabilare. Jämför med att klicka fram bilden på Tundra GTX (bild).

Men denna gång handlade jag inte bara direkt. Kängorna provades två gånger, den senare med de strumpor som jag brukar vandra med. Storleken blev 45, och nu sitter de så där lagom löst som jag älskar. De glappar nästan lite, men så hade jag mina Garmont (också 45) under sju år och jag gillar det. Jag gick också ut på Internet mellan jag provade kängorna och läste på om märket, vilket inte var så lätt. Inte heller Lytos saluförs direkt i Sverige. Men det fanns några blogginlägg som var väldigt positiva. Speciellt kommentaren att Lytos är relativt breda kändes bra, då jag gillar kängor där man kan "trampa ut" ordentligt.

Det här är mina nya vandringskängor. Och när jag använt dem ordentligt i fält kommer ett slutgiltigt omdöme. Just nu har jag bara haft dem på stan och i min trappträning. Skriv gärna en kommentar, om vad du använder för märke/modell mm.

Trappträning

Vandring kan vara allt från en enklare halvdag längst Mälarens strand en solig dag till blåst och regn i en stenig och till synes oändlig backe i Skottland. Och om man nu hamnar i den senare situationen så måste man ha en sak - nämligen fysiken.

Min tanke var att åka till Sicilien och vulkanvandra i maj. Men nu går inte det. Vi är fler på jobbet som vill ha ledigt just de två veckorna och jag tänker inte "ta strid" om ledigheten. I stället så funderar jag åka till norra Italien i slutet av juni. Ska bara få min semester bekräftad innan jag bokar. Mer om den resan i ett annat inlägg.

Och att gå i Alperna, ja det kommer att kosta på benmuskler och lungor. Därför har jag nu satt igång projekt "trappträning". Jag bor på våning 1 i ett hus på 15 våningar. Så det är bara att knyta på sig kängorna, sätta 2.5kg i vikt runt varje ben och börja gå i trapporna. Så här i början går jag 1 till 15 (och ner igen), 1 till 14 (och ner igen) samt 1 till 13 (och ner igen). Snart kommer jag att gå fler etapper och när jag väl kommit till att gå från våning 1 till 2 (och ner igen) - ja då lär min kondition ha förbättrats markant.

Vad har ni för träningsmetoder när det gäller att stärka kroppen inför vandring eller andra friluftsaktiviteter?

Julklappar

Vintern ligger över hela Sverige, och det är lite väl kallt att vara ute och vandra. Men om några månader så är det dags att förbereda sig igen. Och redan nu kan man önska sig en massa bra saker i julklapp.

I dag är det 12 dagar kvar till julafton. Och har du inte berättat vad du vill ha nu - så är det helt klart tid att göra så. Annars så kan du alltid ge dig tillåtelse att handla en eller två klappar till dig själv. Själv var jag ute på stan och besökte inte mindre än fem butiker för friluftsliv i Stockholm, här kommer några saker jag fastnade för.

Förvaring - det är väldigt bra att hålla ordning på sina saker och med dessa askar i olika storlekar kan man samla sina saker. Själv så skulle jag nog ha en av de mindre för kryddor och annat som man behöver vid matlagning, en massa små påsar mm löst liggande i ryggsäcken är ingen höjdare.

När jag var ute med Markus i höstas hade jag med mig ett tändstål, men det gick inte så bra. Efter ett antal försök att få fyr på rätt fuktig ved vid ett vindskydd så gav jag upp.

Nu så behövde vi ingen eld, men om så vore fallet hade vi legat rätt illa till. För jag tror att ingen av oss ens hade med oss vanliga tändstickor.

Mitt andra tips till julklapp blir dessa räddare i nöden, tändstickor för vildmarksliv.

Tips tre och fyra handlar om att ta hand om utrustning och sig själv.

Till vänster är ett form av lim eller spackel som kan användas för att reparera trasiga kängor. Skulle ens skor gå sönder under en längre vandring måste detta vara en räddare i nöden.

Till höger är det plåster vid skavsår. Och det här är ett mycket bra märke, har själv provat denna produkt under min vandring i Skottland. Under en dag var den helt avgörande för mig.

Och ska man slå på lite större så är det här ett måste, ett liggunderlag för ca 2.000kr. Men med en vikt på under 500g och en storlek som gör att den nästan försvinner i en större ryggsäck är det en dröm. Och isoleringen ska också vara bland det bästa, dubbla luftspalter och någon speciell beläggning som skiljer på markens kyla och kroppens värme.

Wira bruk till Brottby

Höstens sista vandring och kanske den bästa också. Det var vecka 40 och vi genomförde en två dagars vandring på cirka 4 mil totalt, med övernattning vid Domarudden. Markus, Mattias och William har varit på nya äventyr.

Roslagsleden har som sagt ett gammalt och ett nytt system att dela in sträckorna. I de senare inläggen väljer jag därför att endast ange platserna.

Vandringen denna helg startar i Wira Bruk, och slutar ca 20km vandring i Domarudden där vi hyrt en stuga. Under söndagen vandrar vi till Brottby.

Själv tog jag bussen 06:17 på lördag morgon, på bilden ser ni William sitta och vänta på tåget in mot stan vid Spånga station. Det är lite tufft att komma iväg så tidigt, men det tar ca 3,5 timmar att ta sig till Wira bruk.

Ska du gå denna sträcka någon gång kan jag absolut rekommendera att ni går åt samma håll som vi gjorde, dvs att starta i Wira och gå mot ledens egentliga riktning. Detta för att bussen till och från Wira Bruk går väldigt sällan. Medan bussen vid Brottby går var 15:e minut från hållplatsen på E18. Man vill inte komma fram dag två och inse att det är två timmar till nästa buss går.

Bara några hundra meter från bussen i Wira så finns en första rasplats med vindskydd och eldstad. Här kan vara en bra plats att sätta sig ner några minuter, för att kontrollera all utrustning. Det är viktigt att ryggsäcken sitter rätt, så var noga med det.

Den inledande biten går fram längst en mindre bilväg, och man passerar små hus och gårdar. Kulturlandskapet är mycket närvarande, även om det ibland är något förfallet.

Det gäller att hålla ögonen öppna, även om man går på en led. Mot slutet av dagen var vi lite trötta, tysta gick vi sida vid sida på en skogsväg och märkte inte att leden tog av åt höger. Ibland har det hänt förut, vi har gått rakt fram trots att leden vikt av. Det var först efter 10-20 minuter som vi insåg misstaget. Det var när vi kom fram till ett "skrotupplag" i skogen som våra tankar ruskades om. Här fanns traktorer, betongrör, en snöskoter, uppåt 20 bilar och massor av andra saker. Allt tycktes tillhöra ägaren av de hus som vi passerade på vägen.

Men efter en titt på kartan valde vi att fortsätta för att komma in på leden igen lite längre bort då den åter kom ut på vägen. Ungefär 20 minuter senare var vi åter på rätt spår. Att komma fram till Domarudden och den bokade "Lillstugan" var verkligen skönt. Det fanns två våningssäng, och för det betalade vi två 220kr var. Inte långt bort fanns servicehuset där man kunde laga mat, se på TV och basta. De hade även restaurang om man ville ha lagad mat, frukost serverades från 9:00 och middag fram till 17:30 (om jag mins rätt).

Dag två inleds med att vi insett att det (åter igen) är väldigt varmt! Vi har nu två gånger i år bott i stuga och bägge gångerna har vi vaknat mitt i natten och svettats. Det är därför min rekommendation att ni faktiskt stänger av all värme där ni ska sova. Och om det eldas, elda inte ända fram till ni ska sova. I ett litet utrymme så räcker kroppsvärmen långt.

Under dag två kommer vi snart in i Vallentuna kommun här sitter min vän William modell. Jag och William träffades i Fort William (Skottland) efter jag vandrat West Highland Way sommaren 2010 och efter det har han gjort mig sällskap på de flesta av mina vandringar. Till höger jag och William på en brygga vid sjön Tärnan. Här sätter jag och Markus oss ner för att dricka te som vi har med oss i termos från Domarudden.

Efter ca 1km kom vi till Tärnholm, ett jordbruk som klätt sig i höstskrud. Den åldrande bonden satt i sin traktor och tittade på korna när vi gick förbi. Ett kort "hej" när vi gick över hans ägor och snart lämnade vi allt bakom oss. Men ljudet av hans traktor fick mig att vända mig att stanna till, och se mig omkring. Och då såg jag ett enormt träd, och det är med sådan ödmjukhet jag tittar på dessa vackra skapelser. Vi människor hugger så lätt ner ett av dem, men de stora kan vara flera hundra år gamla.

Här dricker Markus lite vatten och jag själv tuggar i mig lite salta nötter. En sista blick mot det öppna landskapet och sedan går vi in i skogen. Och nästa gång vi når en öppning i skogen hade vi kommit fram till vindskyddet vid Lilla Harsjön, ett ställe som verkade vara väldigt trevligt. Här fanns det gott om utrymme och fungerar bra som övernattning.

Sedan var det ytterligare ca 4 km till golfbanan vid Lövhagen. Om man kommer från öster så ska man gå förbi parkering och klubbhuset, på andra sidan fanns nämligen sittplatser vid en liten kiosk. Det fanns också rinnande vatten på utsidan. Själva satt vi dock på några uppdragna bryggor nere vid sjön.

Efter ytterligare kilometer så kommer vi fram till och passerar under E18. Här är skogen rätt trevlig, fast nu börjar jag känna kylan ordentligt. Fram till nu har jag haft ett långärmat basplagg och en väst, med en tröja i fleece gav värme när det behövdes. Vid den sista pausen ca 5km från Brottby tog jag även på mig min jacka. Nu var vi rätt trötta och frusna. Vindskyddet var rätt ok och det fanns gott om ved invid. Den stora bristen är att det inte fanns något vatten i närheten.

När vi på slutet gick längst E18 såg jag detta, helt uppenbarligen ett minnesmärke efter någon som omkommit i en bilolycka. Det gjorde mig sorgsen. För bara någon timme sedan passerade vi ett träd som stått där långt innan jag föddes och antagligen står kvar där när jag försvinner. Nu passerade vi en plats där en människa dött i förtid, det kändes lite tomt. Vi bör alla njuta av livet, att glädjas åt det som du har just nu är viktigt. Livet kanske inte är perfekt, men njut av det för det kommer inte tillbaka.

XXL - Ny butik

När man pysslat med vandring och friluftsliv ett tag vill och behöver man verkligen skaffa sig nyare och bättre utrustning. Då gäller det att ha en bra butik att gå till. Vi som bor i Stockholm har just fått möjlighet att besöka det nyöppnade XXL vid Bromma flygfält.

Så om du bor i Stockholm föreslår jag att du tar dig ut till handelsområdet - Bromma Blocks, och där tittar in på XXL. Jag själv arbetar i närheten och varit där två gånger, utbudet är rätt bra på det mesta.

Det som jag inhandlat är ett par nya vandringskängor och strumpor, en buff, ett tändstål, sovsäcksinlägg samt första hjälpen utrustning. Men man bör verkligen titta efter på kvittot att de tar det låga pris som det är sagt, det har hänt att jag betalade 40kr för mycket på en vara då kassorna inte var uppdaterade.