El Camino de Santiago, dag 11

El Camino de Santiago är en pilgrimsled som för oss startar i den franska byn Saint-Pied-de-Port, för att efter ca 800km sluta i spanska Santiago de Compostella. Detta är berättelsen över hur jag och min fru fortsätter denna vandring, som vi påbörjade 2012. 

Dag fyra på vår vandring denna gång, och dag 11 totalt när man räknar in vår vandring under 2012. Vi vaknar upp på hotellet i Belorado och behöver inte packa ordning allt. För i dag ska vi vandra till San Juan de Ortega, men där finns bara en handfull bäddar så det är ordnat för oss att bli upphämtade på eftermiddagen och körda tillbaka till vårt hotellrum i Belorado. 

GPS karta från min Ambit (Suunto)

Sträcka #11:
Belorado till San Juan de Ortega, ca 24km. 
Dagens etapp startade inte så bra, det blev den enda dagen med rikligt av regn och just denna dag hade vi inte packat ner regnbyxorna i dags-ryggsäcken. En miss i att kontrollera vädret. Mitt humör var rejält dåligt under ett bra tag, och att min hatt inte har någon rem gjorde ju inte saken bättre. Den blåste av ett antal gånger och jag var tvungen att gå tillbaka och hämta den.

Det är nu den mentala erfarenheten kommer in. Jag bannade mig själv att inte ha kontrollerat vädret, samt att jag inte hade adekvat utrustning. Men situationen var inte allvarlig på en seriös nivå, så då handlade det bara om att fokusera. Och här hjälpte min fru mig med mycket energi, så snart var vi bägge på mycket bättre humör igen. Visst regnade det till och från även senare på dagen, men främst var det rejält blåsigt.

Vandring handlar inte till största delen av den fysiska utmaningen. Enligt mig handlar det om en kombination av; erfarenhet, utrustning och fysik.

Erfarenhet får man av att gå, det handlar om muskelminne så att kroppen vet vad som händer när man går 20-30 km på en dag. Men också en mental styrka, att man känner sig säker i vad man gör.

Utrustning lär man sig med tiden vad som behövs, och hur den används. Köp inte för mycket prylar, och kvalitet lönar sig.

Fysik är en färskvara, se till att röra på dig regelbundet. Ett bra sätt att träna inför vandring är att löpträna, samt att gå på gruppträning.

Dagens GPS som video.

Halva dagen vandrade vi på låglandet, ett bördigt landskap som täcktes av mörka moln denna dag. Vi var flera grupper som kom in i ett gemensamt lunk, och skapade som en orm av människor som så sakta tog sig fram i motvinden.

Efter ca 7 km med motvind och regn kom vi in i den lilla byn Villambistia. Kyrkans portar var låsta, så vi stannade inte här. Det blev dock en selfie.

Längst vägen passerade vi ruinen av Monasterio San Félix de Oca, som byggdes på 900-talet. Där ska grundaren av staden Burgos, Greve Diego Porcelos, begravts. Det fanns tre platser som låg avsides från leden som skulle kunnat vara värt ett besök. 


Platser som är kopplade till Ermita Virgen de la Peña ligger 900m öster om byn Tosantor, samt Ermita N.S de Alba 1,4km och Ermita Virgen de Oca 2km väster om byn Villafranca Montes de Oca. Jag vet inte hur mycket det är att se där, men jag önskar att jag haft tid att lära mer om dessa platser och personer. Att ta det lite lugnare och reflektera över den historia som vi passerar på vår vandring.  

Ruinen av Monasterio San Félix de Oca, som byggdes på 900-talet.

Väl inne i Villafranca Montes de Oca så var det dags för lunch efter ca 12km längst leden. Vi hade packat färdkost denna dag. Matställena nere i byn var packade med människor pga det dåliga vädret, alla ville sitta inomhus. Vi valde att gå upp igenom byn, och stannade på en rastplats utanför en restaurang (tillhörande ett hotell?). Här gick vi in och köpte läsk till våra smörgåsar, efter en tuff morgon med 12km motvind och regn behövde vi socker! Här har man också ha tillgång till toaletter.

Det var en blåsig dag.

Så mitt tips blir, om ni inte stannar nere i byn - gå då upp till rastplatsen under det stora trädet ovanför kyrkan. Köp något att dricka på restaurangen och nyttja toaletterna. Ta också chansen att byta strumpor här.  För nu har ni 13km framför er med med endast skog, lera och periodvis lång stigning - man kommer upp till över 1,100 meters höjd.

Vi lämnar Villafranca Montes de Oca och går upp för berget. 

Nu kommer man in i ett habitat som skiljer sig totalt från många andra platser längst El Camino de Santiago. Dock är det liknande natur som när vi gick över Pyrenéernaden från Frankrike in i Spanien på vår första dags vandring 2012.

Uppe på platån kändes det mer som Sverige än Spanien.

Även om vi är i Spanien så gör höjden över havet att klimatet ändras dramatiskt. Träd som vi är vana vid från Sverige dominerade landskapet, det fanns också en helt annan närvaro av fukt i naturen. Den höga höjden får molnen att leverera mer regn i detta område.

Längst leden passerar man även historia från 1900-talet.

Det är uppe i dessa skogar man hittar Monumento a los Caidos, ett monument över de som på denna plats avrättades under det spanska inbördeskriget. Det kan vara värt att läsa på lite extra om detta om man gillar modern historia.

En sak som jag ogillar är att spanjorerna gått fram med stora fordon i området. Under långa perioder vandrar vi uppe på det platta berget och en bred sandväg skär igenom naturen, det ser riktigt illa ut tycker jag. Det förminskar upplevelsen. Vidare går nästan stor del av leden i mitten av den stora platån, så man har ingen vacker utsikt över omgivningen.

Vid kraftigt regn kan de bli rejält lerigt på denna sträcka.

Väl framme i San Juan de Ortega var vi frusna. Den lilla baren som finns här var fylld till bristningsgränsen av vandrare. Som nämnt finns dock endast en handfull sovplatser här, så många var tvungna att gå vidare. Vi hade dock två bilar som kom och hämtade oss, samt en grupp vandrare från Frankrike.

 Kyrkan i San Juan de Ortega.

Vi hade tid att beskåda kyrkan och få oss en kopp kaffe, men sedan väntade vi länge ute i kylan innan vi blev hämtade. Detta var en av de tristaste dagarna på leden, pga kylan, denna vecka. Men den riktiga utmaningen skulle komma nästkommande dag. 

Läs mer:
2015 - [Dag 8], [Dag 9], [Dag 10], [Dag 11], [Dag 12]
2012 - [Från början].

KLM Dream Trip

KLM Dream Trip - så heter KLMs nya kampanj där du kan vinna två biljetter till en av deras destinationer. Så om du är intresserad, delta i tävlingen. 
 
Många människor är i ständig jakt på den nya upplevelsen eller har känslan att de måste "hinna med allt". Jag är kanske också en av dem, känner ibland att tiden inte räcker till. Helst av allt skulle jag bara vilja vara ledig hemma i två veckor, kunna gå till SATS, läsa en bok, promenera, skriva eller fixa med alla de saker som ligger längst ner på din att-göra-lista.

Men visst skulle en resa till kännas bra? Sugen efter äventyr finns där, så jag deltog i tävlingen. Ta chansen och delta i KLM Dream Trip. 

Vilka tre platser valde du ut? Mina var Cali, St. Maarten och Hong Kong. Och min favorit blev Hong Kong, det vore grymt att kunna åka dit. 

"Skål för 4900 eurobonus-poäng"

Som resande och lite av urban äventyrare samt vandrare så har det blivit en del flygande. Och då handlar det en del om bonus-poäng. Kanske kan denna gamla sketch belysa ämnet från ett skruvat synsätt och locka till skratt?

Som resande så kan man ofta samla poäng i olika system för bonus. För mig är det Eurobonus för de flesta flygningar, med det blir FlyBlue när det gäller resor till Syd- och Centralamerika.

I dag hittade jag en gammal sketch från "Percy Tårar" som handlar om bonuspoäng och resande. Tänkte att den kanske skulle passa en fredagskväll efter finalen i idol.

Video med legenden Percy Nilegård.

Humor ändras med tiden. Detta är en gammal sketch och vissa kanske kan ta illa vid sig? Men jag lägger också upp den som självironi. Jag är långt från rik, reser inte i business class och dricker inte skumpa i flygplatsloungen. Men trots det så reser jag så mycket mer än många andra, och det är viktigt att inse att jag är privilegierad. Visst älskar jag bonus-system, men man måste kunna skratta åt det också.

El Camino de Santiago, dag 10

El Camino de Santiago är en pilgrimsled som för oss startar i den franska byn Saint-Pied-de-Port, för att efter ca 800km sluta i spanska Santiago de Compostella. Detta är berättelsen över hur jag och min fru fortsätter denna vandring, som vi påbörjade 2012. 

Dag tre på vår vandring denna gång, och dag 10 totalt när man räknar in vår vandring under 2012. Vi känner oss rejält nöjda med Santo Domingo de Calzada, en mysig liten stad som gav oss fina byggnader, varsin ny buff samt en fantastisk middag.

Dagens GPS-karta. 

Sträcka #10:
Santo Domingo de Calzada till Belorado, ca 23km.  
Vi packar ihop våra saker. Medan frun borstar tänderna går jag ut på den lilla balkongen utanför hotellrummet och tar mig en selfie ihop med flaggorna som vajar ovanför ingången.

Nu så är jag klädd i min nya buff; blå med gula pilar. (If you know, you know). I dag var det bara 23km att gå, så vi såg fram emot att få en skön vandring .


Vi går så sakta ut genom staden, det är en varm och skön morgon när vi passerar bron över Rio Oja. Det är en riktigt vacker bro, och från den såg vi snöbeklädda berg på avstånd.

Men denna vandring hade kunnat slutat i katastrof någon kilometer senare. Att gå längst Caminon kan ses som helt ofarligt, men det är det inte! Vid en punkt ska man korsa en rätt hårt trafikerad väg; leden kommer in snett från sidan och man ser bara den mötande trafiken.

Det är nu som jag har ögonen på en lastbil som kommer i hög hastighet i filen på andra sidan vägen, jag går avslappnat och väntar på att den ska passera. I detta ögonblick hade jag utan att tänka mig för kunnat ta två steg till vänster! Det är då en stor lastbil kommer ikapp mig bakifrån; jag hade helt glömt bort att titta till vänster och gick nu farligt nära vägbanan. Den dundrar förbi mig - otäckt nära! Detta är något som gör mig skakis, och det sitter i ett tag. Det fick mig att tänka på hur enkla våra liv är. Jag hade kunnat dött på en landsväg i norra Spanien.

Grañon ligger bara ca 7km in på dagens etapp, det är lite för tidigt för ett längre stopp i normala fall. Om det regnar kan det vara trevligt att stanna till, eller om man behöver uppsöka ett apotek.

Tyckte att de var finurliga genom att ta en bild från Tintin - vet du vilket album det är?



Rent generellt, jag tycker att det är bra att komma iväg på morgonen och gå så mycket man kan till lunchtid.

En sak är säker, efter 7km på leden så är man nog sugen på varmt bröd. Håll ögonen öppna efter "Panaderia Jesus" i Grañon. Vi köpte varsin litet nybakat bröd med choklad i mitten.

Om ni vill sitta ner gå då igenom byn - på andra sidan finns bänkar med utsikt och möjlighet att fylla på vatten.

Efter byn så går man i ett öppet landskap med stora fält av åkermark, det är också nu man lämnar vindistriktet La Rioja och kommer in i Castilla y León. Vilket märks på att det odlar andra grödor på fälten, det är inte längre vinrankor som dominerar. Vid den stora skylten som markerar gränsen så är det ett bra tillfälle att efter ca 9km byta strumpor.

Dagens sträcka var inte speciellt speciell. Så ta chansen att gå in i en kyrka när du passerar den eller ta en kaffe om du har möjlighet.

När man kommer in till Belorado så har man möjlighet att få njuta av lite stadsliv, här bor förvisso bara ca 2,100 personer men de samlas runt Plaza Major. Här var det ett vimlande folkliv där familjerna samlades på stora torget. Barnen sprang runt som galningar, och besöken på den lilla godisbutiken vid torget var många. Vi valde att köpa varsin glass, satte oss sedan att beskåda folklivet.

Vi bodde två nätter på hotell Jacobeo, som ligger rätt centralt. Där var det riktigt trevligt rum, men fanns inget gemensamt sällskapsrum. Frukosten serverades på små bord eller i kaffe-baren vid entrén. De serverade inte mat, men vi som gäster via arrangören Prima Travel hade middag bokat på restaurangen Picias. Deras paradrätt är cordera, dvs lamm.

Deras lamm åt vi den andra kvällen, och det var riktigt gott. De serverar den inte varje dag, och man bör förbeställa den dagen innan. Första kvällen åt jag en kötträtt med pommes, och det var en katastrof. Jag var inte imponerad av restaurang Picias - kommer du till Belorado så skulle jag först kolla in om det fanns en öppen restaurang vid Plaza Major.

Eftersom det inte fanns något boende på slutet av nästa etapp, så hade vi en trevlig dam som hämtade upp oss och körde oss tillbaka till hotellet på kvällen. Så blir det ibland när man köper en paketresa.

Läs mer:
2015 - [Dag 8], [Dag 9], [Dag 10], [Dag 11], [Dag 12]
2012 - [Från början].

El Camino de Santiago, dag 9

El Camino de Santiago är en pilgrimsled som för oss startar i den franska byn Saint-Pied-de-Port, för att efter ca 800km sluta i spanska Santiago de Compostella. Detta är berättelsen över hur jag och min fru fortsätter denna vandring, som vi påbörjade 2012. 

Efter vår omstart på El Camino de Santiago, så var det nu dags för den andra dagen på leden för 2015. Vi hade fått en del blåsor och vi var trötta, skorna var ju rätt nya och vi har inte gått så här långt på länge. Frukosten var enkel men rätt ok, kaffet var dock en katastrof på vårt hotell - så vi börjar så sakta vandringen utan bra kaffe i kroppen.

Med min äventyrsklocka så loggade jag hur vi gick under dagen. Denna gång så hickade den till lite, när satelliterna hade svårt att hitta vår position. Men jag trivs med den; se min utvärdering av Ambit (2012).

Solen värmer bra när vi lämnar Nájera.

Karta från min gps, Ambit (Suunto)

Sträcka #9:
Nájera till Santo Domingo de Calzada, ca 21km.  
Ut från Nájera är det rätt mycket stigning, man tar sig över en stor kulle som är ett naturreservat. Så klä er inte för varmt på morgonen, mycket snart kommer ni att få stanna och packa ner kläder i ryggsäcken. När solen började värma vid 9-tiden så kändes det riktigt skönt.

El Camino de Santiago (Jakobsleden) är en pilgrimsled, den har religiös betydelse för kristna som vill göra denna vandring kopplad till aposteln Jakob.

Man kan så klart göra denna vandring utan att vara praktiserande kristen. Norra Spanien är full av historia, kultur, mat och dryck, upplevelser mm.

Bäst att nämna en sak, jag skriver att leden börjar i den franska byn Saint-Pier-de-port. Men det är den spanska delen av leden, man kan så klart börja i Frankrike eller någon annan plats.


Oavsett varför du går leden, se till att ha dina ögon öppna för det omkring dig. Denna romerska pelare lockar min fantasi. Den står i dag helt ensam längst leden, ute på fälten.

Ca 6km från Nájera kommer man till den lilla byn Azofra; vad jag drar mig till minnes var det bara en plats man passerade, vi tog inte ens en rast. Det kan dock vara bra att komma ihåg att man nu har upp mot 8km i helt öppen terräng där det inte finns naturligt skydd mot regn, vind eller solens strålar. Så se till att ha regnkläder och solskydd med er.

Det varma övergick i blåst och några droppar regn.

Längst leden träffar man ofta på folk, även om man under vissa etapper kan vara helt ensam så långt det går att se. Det är inte alla som är så villiga att prata, många är försjunkna i sina egna tankar. Hälsa alltid på folk med ett trevligt "Buen Camino", och sedan kan man kanske prata lite innan man åter tystnar och fokuserar på sina egna tankar. Ta så klart möjligheten att be om hjälp med ett foto.

När man kommer in i Cirueña så är det absolut dags för en paus. Och vårt tips är att gå in på golfklubben. Där fick vi äntligen en bra kopp kaffe!

Förutom golfklubben är de nya delarna av Cirueña en spökstad! Det var många nybyggda hus, och nästan alla lägenheter var tomma.


Att vandra längst tomma gator; inga bilar, inga människor, tyst och stilla med skyltar om "säljes" i nästan alla fönster var skrämmande. Här måste Spaniens tuffa ekonomiska läge slagit till med kraft; ingen har råd att köpa de hus som byggts. På väg ut ur Cirueña ser vi en grupp män stå och prata, de lagar en gräsklippare. Lite längre bort skymtar den gamla delen av byn, med sin kyrka och äldre hus. Där bodde det uppenbarligen människor. 

När man går i Cirueña finns risken att man tappar markeringarna, men det gör inget. Fortsätt bara att gå genom byn till den stora vägen och sök efter en rondell, då hittar ni rätt. Efter Cirueña är det ca 6km i öppen terräng till Santo Domingo de Calzada.

Klocktornet i Santo Domingo de Calzada.

Vi checkade in på hotellet och gick ut på stan, här finns det mycket att beskåda.

Två attraktioner är katedralen och klocktornet. När du köper biljetten, ha pilgrimspasset med dig - det ger rabatt.



Här finns många butiker där du kan köpa god mat till morgondagens matsäck, om du väljer att ha en sådan. De sålde massor av ost, skinka och frukt i butikerna.

Vidare fanns Planeta Auga - som säljer sport och friluftsutrustning. Här kan du som vandrare köpa sådant som du saknar och behöver för dina fortsatta äventyr. Vi köpte oss varsin buff, ett perfekt plagg som både ger värme och skyddar mot solens strålar.

Men det var något annat som fick min största uppmärksamhet. När jag såg restaurangen Los Caballeros (Riddarna) insåg jag att det måste bli där vi ska äta middag den kvällen.

Los Caballeros, ni får inte missa denna restaurang.

Vi var de första på restaurangen, den var helt tom vid 20-tiden på kvällen.

Men servisen var felfri och maten mycket god. Till en början så fick vi varsin liten "drink" på gröna ärtor. Med en topping av knaperstekt bacon. Kan absolut tänka mig att servera något liknande när jag bjuder på middag.


Vi beställde bägge varsin fiskrätt, och trots att Santo Dominga de la Calzada la Rioja ligger i inlandet så gjorde restaurangen ett helgjutet intryck. De var "Recommended by Michelin" enligt en skylt på dörren, men någon stjärna hade de inte. 

 

Till efterrätt hade vi apelsin flan och semifrio de chocolate. Inte minst min fru var glad att jag valde flan, då det inte varit en av mina favoriter tidigare. Men jag får ändra min uppfattning, denna apelsin flan var helt otroligt god.

Läs mer:
2015 - [Dag 8], [Dag 9], [Dag 10], [Dag 11], [Dag 12]
2012 - [Från början].