El Camino de Santiago, dag 7

Vi packar våra väskor ännu en gång och de ställs i den lilla mörka hallen för transport. Nyckeln läggs på ett bord och vi tar våra ryggsäckar med oss för att gå över till ett annat hotell några hundra meter bort - där en enkel frukost serveras. 

Sträcka #7:

Los Arcos till Logroño, ca 28km. 

Medan vi äter en mycket enkel frukost (en smörgås, ett glas juice och en kopp kaffe) med våran kupong så tittar vi ut i regnet. Många pilgrimer packar in sina saker i en buss, de kommer troligen att ta den till Logroño. När jag går och köper en muffin för att få lite extra mat i mig så pratar jag kort med en amerikansk kvinna, hon skulle ta nästa buss som gick kring 11. Men det är inget för oss, vi har motivationen och utrustningen. Så vi klär oss för den sjunde dagens vandring längst El Camino de Santiago - som vi bokat genom Prima Travel.

Att gå längst leden blir nästan som meditation. Kroppen anstränger sig och man har ett fysiskt mål långt därborta, så långt bort att stress kring arbetet och andra saker antagligen runnit av en eller förlorar i betydelse då du ändå befinner dig på den spanska landsbygden och inte kan göra något åt saker och ting. Detta är en känsla som kommer med tiden, och du kommer antagligen uppleva den först efter någon dag.

Själv bar jag med mig min mobiltelefon, men den användes endast till att fotografera med eller koppla upp mot Internet (läs mer om tips på hur man ska använda mobilen utomlands). Vet du med dig att du ofta blir uppringd, lämna telefonen hemma eller ha dem avstängd i fickan.

Dagens väder var rätt molnigt; det är precis på gränsen till regn hela tiden och ibland kommer en skur.  Det är ett öppet landskap och det fanns inte något skydd mot vinden, men det var inte så kallt. Att gå i en långärmad underställströja och regnjackan var tillräckligt, om man inte är frusen av sig. En tunn väst ger extra värme.

Regnbyxor är bra att ha på sig, det skyddar mot vind och väta. Men det kan också bli varmt. Så mitt tips är att du köper ett par med dragkedja i sidan, så du snabbt kan ta av och på dem.


När vi närmar oss byn Sansol så tilltog regnet kraftigt. Nu var det lätt för mig att kvickt få på mig regnbyxorna. Om man nu hade "normala" regnbyxor så skulle det kanske bli omöjligt att få dem på sig utan att ta av sig kängorna. Och om de gick på, så skulle det ta tid och insidan bli väldigt nersmutsad. Så om du vandrar regelbundet eller är ute i naturen - köp bra utrustning!

Mattias på väg in mot byn Sansol. 

Vi passerar snabbt igenom Sansol, för dagens mål är nästa by en kilometer längre bort - som är Torres del Rio. Byarna ligger på varsin höjd och Rio Linares flyter så sakta i dalen mellan dem. När man går över bron och kommer in till vårt första etappmål, en liten by på knappt 200 invånare. Här har vi två mål; äta lunch och besöka den åttakantiga kyrkan - Iglesia del Santo Sepulcro som tros ha en koppling till den kända Tempelriddarorden.

När man börjar gå upp för backen så finns det en liten bar på en gata in till vänster. Den känns mörk och lite ruggig, maten som serveras är mycket begränsad. Och pratar man med dem så sa de att detta var det enda stället att äta på i byn, vilket inte är riktigt sant. För vi valde att gå vidare, och längre upp i byn finns en liten affär intill vandrarhemmet. Affären har också en liten bardisk där vi valde att slå oss ner - två mycket goda smörgåsar och varmt te blev vår lunch. Vi köpte en chokladkaka i butiken och självklart fick vi våra pilgrimspass stämplade. I butiken fanns också 2-3 datorer med Internet.

Iglesia del Santo Sepulcro, detta var ett av mina stora mål på hela vandringen. Kyrkan är från 1100-talet och dess åttakantiga form baserar sig på Den Heliga Gravens kyrka i Jerusalem.  Så det är en koppling till Tempelriddarna, men man kan fråga sig varför en sådan kyrka ska ha uppförts på den spanska landsbygden uppe i norr? Kyrkan tros vara en sk. begravningskyrka då man funnit gravar runt den. Och kyrkan är rätt liten, men jag blev trots det imponerad även i jämförelse med de stora katedraler vi besökt under en veckas vandring.

Ännu ett tecken på kopplingen till Tempelriddarna är "stjärnformen" av valven i taket. Dock saknas ett utsmyckat golv, som jag läst någon stans, som ska vara ett säkert tecken på kyrkans koppling till orden. Korset är från 1200-talet och är i fantastiskt skick. Självklart fick vi pilgrimspassen stämplade.

Nu är det så att det finns en annan åttakantig kyrka att besöka, om man tar en avstickare från leden den fjärde dagen på väg till Puente la Reina. Vi var dock inte starka nog att bägge orka gå denna väg, så vi fick aldrig se den. Att det finns två sådana här speciella kyrkor i samma område känns spännande.

Det var 10km vandring kvar till nästa delmål, den lilla staden Viana. Så det var dags att gå vidare. Under vår vandring så lärde vi oss att känna igen andra på leden. Men så här tidigt på säsongen var det rätt få människor tycker jag, vi gick ofta helt ensamma och kunde titta åt alla håll utan att se någon.

Lite skämtsamt har vi också fått kommentarer från de som sett våra fotografier - var är alla människor? Och det är en befogad fråga. Att det är tomt på landsbygden är en sak, men även inne i byarna är det ofta stilla på gator och torg.

Det kan helt enkelt vara så att människorna har åkt till arbeten på annan ort när vi väl kommer förbi. Vidare så är det siesta mitt på dagen, och då är allt stängt.



Väl inne i Viana med sina 3.600 invånare var det väldigt tomt på gatorna. Vid någon liten bar fanns det människor och vi tittade tveksamt in, den ena såg inget trevlig ut och den andra skulle stänga. Klockan var lunchtid och det fanns ingen stans att äta, någon butik hittade vi inte heller. Då gick vi förbi Casa Armendaris, som från utsidan såg litet och överfull ut. Men med hjälp av att min vän talar flytande spanska fick vi stå och vänta ett tag. Det visade sig att de fått ett återbud och vi leddes ner i källaren - det fanns två våningar av källarvalv! Detta visade sig vara en underbar restaurang.

Vi hade redan ätit lunch tidigare under dagen, så detta blev ett litet "mellanmål" bestående av kött och vin. Därtill hade de en enorm tunna med cider inbyggd i väggen. Öppna kranen och en kraftig stråle kommer ut, så vi var tvungna att hålla glaset en bra bit från kranen. 

Detta var äkta cider, dvs det fanns ingen kolsyra i drycken. All den "cider" vi köper i Sverige är nästan kolsyrad, och det är inte äkta vara utan mer läsk med alkohol. Allt var väldigt gott, men när vi kom ut från "mellanmålet" så hade vi suttit där i ca 1,5 timme. Och jag som tänkt mig att köpa en yoghurt i en lokal butik. Men detta var helt rätt - ni måste besöka denna restaurang. 

Men nu återstod hela 10km vandring fram till Logroño. På den sjunde och sista dagen för oss så är det nog lika med tre timmar i rörelse, så jag var lite orolig över vid vilken tid vi skulle komma fram. Det var dock rätt platt här så vi kunde hålla en rätt bra hastighet.

Väl vid gränsen till regionen La Rioja och staden Logroño så kändes det som att vi snart skulle vara framme, men åter igen - att vandra genom förstäder är trist och tar lång tid. Det var ca 4km från skylten in till själva stadskärnan. Åter igen pratade vi lite om livsfrågor och våra upplevelser på leden, för vi närmade oss nu slutet på denna del av äventyret. För vi var bägge överens om att vi skulle komma tillbaka och fortsätta vandringen på El Camino de Santiago.

Mattias och Angela i Logroño, efter ca 165km vandring. 

Vi avslutar vår vandring (för den här gången) i Logroño och låter oss fotograferas framför Iglesia de Santa Maria la Redonda.

Vårt hotell låg mycket centralt och efter att ha bytt kläder så var det dags att gå ut på stan. Vi åt mat på något som var ett snabbmatshak; det blev nachos för mig. *mums* Dagen efter var resedag och det gäller att hålla reda på när transporterna går i Spanien. Speciellt på söndagar!! Så läs dagens tips nedan!!

Mässan söndag morgon. 

Mattias tankar om upplevelsen
Kommer snart, kom tillbaka och titta igen!


Angelas tankar om upplevelsen
Kommer snart, kom tillbaka och titta igen!

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7]. 

Dagens tips

Det är väldigt lätt att slappna allt det värdsliga när man går på Caminon, men här kommer ett mycket viktigt tips. Håll kontroll på hur ni ska ta er tillbaka till flygplatsen i Bologna, den får ni nämligen ordna själva.

I materialet omnämns att man kan åka tåg; men enligt receptionen på hotellet går det bara två tåg under hela dagen! Vidare så går sista morgonbussen 11:00, nästa buss går först vid 17-tiden och tar ni den så missar ni flyget. En taxi tar ca 2 timmar och kostar omkring 2.000kr. Så innan ni går och lägger er på lördag kväll, bestäm er hur ni ska ta er till Bologna på söndagen. Prata gärna med personalen på hotellet.

Sponsrad video - Visit Norway

Detta är ett sponsrat inlägg för Visit Norway - den officiella reseguiden till Norge. Hemsidan drivs av Innovasjon Norge på uppdrag av Närings- och Handelsdepartementet. 

När jag själv tittar på denna video så finns det mycket som lockar mig. Jag har aldrig varit i Norge på semester, och friluftslivet har så mycket att ge i vårt västra grannland.

Kolla in hela videon samt besök Visit Norway - hitta dina favoriter bland vandring, fiske, museer och kultur, boende mm.



Mina egna reflektioner om Vandring i Norge
När det gäller speciella platser så fastnar intresset lätt för Preikestolen och Romsdalseggen. Bägge platserna ligger i södra delarna av Norge och det verkar vara lätt att ta sig till dessa områden. Som vandrare med erfarenhet av West Highland Way i Skottland, Dolomiterna i norra Italien samt delar av Kungsleden och El Camino de Santiago i Spanien så måste jag säga att den natur de har i Norge står sig mycket bra. Den är storslagen. Ser fram emot att få komma iväg till Norge och vandra - hoppas att det kan bli redan i år.

Något som jag själv tycker är mycket bra gällande vandringarna på hemsidan är markeringen av svårighetsgraden. De anges med enkla färgkoder för Lätt, Medium, Svår och Avancerad.

Pinsamt SATS?

"Häng med i vår motivationskampanj. Träna två gånger i veckan, 12 veckor i sträck, som belöning får du en liten gåva från oss." Så lyder SATS kampanj för att få oss att träna två gånger i veckan. 

Och visst - vi tränar för oss själva och våra närmaste. Ett hälsosamt liv är en investering, inte en kostnad. Så där kan man inte klaga på SATS som företag. Däremot så är det ett företag som tjänar stora pengar på oss som tränar där, det är dyrt och avtalets villkor ser till att de tjänar pengar även på de som slutar att träna.

Så nu när de utlovar en "liten gåva" så hoppades i alla fall jag att det var något skoj. En orange drickaflaska kanske? En liten handduk vore trevligt. Eller kanske en liten påse för mobilen och nycklarna till skåpet.

Men ack - de som tänkte igenom kampanjen på SATS tänkte enligt min mening inte tillräckligt bra. För den lilla gåvan var flipp-flopps i plast.

Kvinnan som stod framför mig i kön samma dag som jag gjorde min andra träning vecka 12 - ja hon vägrade att ta emot gåvan. Hon blev mycket irriterad och sa något i stil med "Här har de blåst upp kampanjen som en stor grej och så får man flipp-flopps".

Och kanske har hon rätt? Jag blev själv rätt besviken. När man betalar ca 500kr i månaden, kan inte företaget ge tillbaka mer än något som är gjort i Kina och kostar max 10kr att tillverka? Hur som - de är inte det minsta sexiga.

Kanske förväntade jag mig för mycket? Men frågan kvarstår - var inte detta pinsamt dåligt?

Våfflor och solsken

Det var söndagen den 25 mars och solen sken med en värme som kändes. Svenska Turistföreningen sålde våfflor i den lilla stugan i Paradiset, och det var dags att komma ut i skogen. 

Klockan var kring 11 när vi klev av bussen vid Bruket, nu en väl bekant hållplats för mig. Än så länge var det kyligt, så buffen fick ge värme kring halsen. Väl framme i Paradiset hälsade vi kort på de aktiva från STF:s stockholmskrets, innan det var dags att bege oss ut i skogen.

Det porlade en hel del på vissa ställen, men skogen var överraskande torr. Och nu hade solen börjat att ge ordentligt med värme. Vi gick öster ut mot den lilla trevliga sjön Trehörningen. Det var första gången mitt sällskap var här och jag berättade om den lilla Ugglestugan och vindskyddet. För jag har planer på att vi ska övernatta här i sommar, och samtidigt göra ett produkttest.

Efter te och mackor gick vi vidare i skogen, målet var sjön Örjan. Detta var också första gången jag använde den ny klockan av modell Ambit i fält. Suunto har varit så snälla att låta mig prova deras nya stjärna på äventyrarnas klockhimmel. En utvärdering om dess funktioner kommer senare i april.

Vi kom fram till Örjan, njöt av solskenet men fick sedan bråttom - det var dags att ta sig tillbaka till Paradiset för att hinna få några våfflor. Och vi hade en väldig tur - när vi väl klev in i stugan fanns det bara smet kvar till fyra personer. Så vi fick den näst sista laggen.

Detta var en dag som gav på en försmak av kommande äventyr, klockan jag prövar och sommarens värme. Tackar speciellt de tre från STF Stockholm som arbetade gratis hela dagen i stugan för att sprida glädjen att vara ute i naturen till allmänheten.

Vilket berg är det?

Ibland sitter man och tittar på bilder och kan känna igen platsen, men inte vara helt säker på var det är. Så här så kommer en serie av bilder - kan du se vilket berg det är? 

I denna lilla "lek" så kommer jag att visa tre bilder med kommentarer. Försök att komma med ett förslag högt för dig själv, innan du går vidare ner och tittar på nästa bild. Genom att klicka på bilden så förstorar du den - men titta bara på en bild åt gången. Ta det försiktigt, så blir det mer spännande.   

Bild #1:

Den här bilden är tagen vintern 2010/11 av mig själv. Det är solnedgång och efter en lång dag så är jag på väg tillbaka till "basen". 

Bild nr. 1

Bild #2:

Nu har jag zoomat ut lite, och vi kan se mer av berget och himlen. Kanske kan det hjälpa att titta noga efter tecken på vilket berg det kan vara. Ett tips (?) är att ett flygplan gick över himlen på låg höjd precis innan bilderna togs. Dvs det ligger en flygplats i närheten. 

Bild nr. 2

Bild #3:

Om du nu sakta går neråt på sidan så kommer du att hitta lösningen - på vilket berg det är. Om du inte gissat ännu så kom med ditt förslag nu. För fotot är kanske inte som du väntat dig. 

Bild nr.3

Tar en promenad hem från jobbet helt enkelt. Och som du ser, berget är ett - snöberg! En enorm hög där snösvängen dumpat snö under hela vinter 2010/2011. Högen ligger precis innan landningsbanan till Bromma flygplats i Stockholm. Och det tar månader innan den smälter - våren kan vara långt gången innan detta berg av is, grus, slask, sten, cykeldäck och allt möjligt smält och sedan rensas bort.