fredag 18 juni 2010

West Highland Way - dag 2


Vaknar upp till andra dagen av vandring. Utanför fönstret droppade det lätt och jag började åter packa min resväska. För det bästa med denna vandring är att allt ens tunga bagage går med bil, man bär endast sin dagspackning. Detta är dag två på vandringen längst West Highland Way. 

Section: Drymen - Rowardennan
Distance: 22.5km

Vid frukost möter jag paret som jag tror är Holländskt, samt en av de två tyskar som var för sig vandrar leden samtidigt som mig.

Efter frukost drar jag på regnjackan ovanpå min t-shirt och går tillbaka till leden en bit bort.




Snart passerar jag detta vackert hus. Min andra dag börjar med gott humör. Och snart var jag inne i skog, nu utan att se någon annan.

Garadhban Forest var inte någon stor upplevelse. Det var en blandning av stigar och vägar, lätta att ta sig fram på men lite lerigt och uppkörd mark gjorde det tråkigt. Det var inte det lätta regnet som irriterade mest, utan de sega backarna med svag lutningen uppåt.

Efter någon timme så kom jag ut ur skogen och såg hur Conic Hill tonade upp sig framför mig. Det var också nu som jag mötte Ian och Amanda för första gången, ett par från Skottland som också gick West Highland Way. Vi hälsade kort, men den kommande veckan skulle vi prata med varandra ofta och länge.


video

The view from Conic Hill, Loch Lomond in the background.

Leden tar en inte ända upp till toppen på Conic Hill, men trots det så var utsikten magnifik med sin utsikt över Loch Lomond. Det var också här jag fick den första upplevelsen i ut det kan vara att gå ner för en stenig och brant stig. Det tog rejält på krafterna. Därför var det väldigt skönt att komma in i Balmaha för att äta lunch. Efter den lite tuffare ansträngningen med Conic Hill så blev det potatis och löksoppa med bröd och vatten att dricka till lunch, jag var helt enkelt mer trött och nerkyld än hungrig.

Efter lunch så var vägen betydligt lättare, man följde nu Loch Lomond på stigar och ibland på en asfalterad väg. Vid några tillfällen passerade jag ett äldre par från USA, jag gick förbi dem men sedan stannade jag för att fotografera och då var de snart förbi mig igen. När jag väl stannat på campingen i Cashel för att köpa en glass gick de åter förbi mig. Den här gången hälsade vi lite mer och jag fick veta att de var från Los Angeles.

Och snart började "utfrågningen", frun i sällskapet började ställa en massa mer eller mindre konstiga frågor om Sverige och Norden. Det var lite roligt. Men mannen fick nästan inte ett ord med i leken. Vi gick ihop resten av dagen ända fram till Rowardennan. Där skulle de dock stanna en extra dag, de skulle ta sig upp för Coille Mhor Hill nästa dag och först fortsätta dagen efter det. Jag såg dem aldrig mer under vandringen.

Då Scotwalks inte lyckats hitta något rum i Rowardennan så hade de bokat in mig på The Oak Tree Inn, som är ett B&B i Balmaha. Jag ringde helt enkelt Scotwalks och de skickade en taxi som på ca 15 minuter körde mig tillbaka till Balmaha som jag passerat tidigare under dagen. Det var också där jag åt min lunch.

Fritt Wi-Fi skulle de ha, men det fanns inget nätverk som hette som det stod på lappen man fick i baren.

Inte heller gick det att logga in på det nätverk som tycktes tillhöra stället, man tappade genast kontakten. Även täckningen för mobilen var klart bristfällig här. Tänk således på att det är bergis i Skottland och på vissa ställen finns det mobilskugga.

Rummet var inte det bästa. Visst; det fanns ett eget badrum med dusch men väggarna var så tunna att man hörde sina grannar väldigt mycket. Ägarna hade till och med skrivit att det var väldigt lyhört och lagt ut öronproppar på rummet.

Inlägget har redigerats: 2012.01.21
[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7],

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen!! Hoppas du skriver ett inlägg, det skulle motivera mig att fortsätta med min blogg.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...