Dag sju, den sista dagen av vandring längst West Highland Way i Skottland. En dag som började med en rätt arbetsam stig som tar en upp från dalens botten upp på högre höjd igen och Lairigmor massivet. Under dagen gick man längst en gammal militärväg.
Section: Kinlochleven - Fort William
Distance: 22.5 km
På morgonen såg jag att Kay och Steve lämnade hotellet samtidigt som mig. Sin vana trogen gick de snart i hög hastighet. Vi skulle bo på samma ställe den kvällen, men jag såg dem aldrig där då det inte fanns några gemensamma sociala utrymmen på det stället och de kom nog fram flera timmar före mig.
Jag hade gått i ungefär en timme när någon ropade på mig. Det var Ian och Amanda som kommit ikapp mig. Så här på den sista dagen av vandring så drog jag ner på tempot och gick tillsammans med dem under delar av dagen.
View over Kinlochleven and Loch Leven.
 |
| Noel smiling to the camera |
Efter ett tag så kom en tjej ikapp oss på leden. Hon heter Noel och är från USA. Snart pratade vi väldigt mycket och jag fick reda på att hon var fem år äldre än mig, att hon arbetade som sjuksköterska i en ambulans samt med brandbekämpning sommartid. Helt enkelt - en riktigt tuff tjej.
Hon har gått från Skotska östkusten, rakt över till den västra sidan. Under resten av dagen så gick vi tillsammans, och när vi valde att besöka resterna av en 2500 år gammal fornlämning på en kulle så valde Ian och Amanda att gå vidare längst leden.
Forest, about 6km to the end of West Highland Way.
2500 year old Stoneage fort on the top of a hill.
Efter besöket på den höga kullen kom vi aldrig ikapp Ian och Amanda, så jag såg dem inte mer. Har dock fått ett mail från dem när jag kommit hem och blivit inkluderat på Facebook. Även Kay och Steve samt Noel fick min mailadress samt adressen till denna blogg.
Det gäller att ha kul när man vandrar. Kvällen innan satt jag på puben med Kay och Steve för att titta på Englands match på storbilds-TV. Och nu så här på sista dagen gick jag och Noel förbi ett stort stenblock precis utanför Fort William. Skrattande gick vi runt denna sten tre varv och önskade.
The "wish stone", I and Noel walked three times round it.
Nästan inne i stan så passerade vi Noels boende, hon släppte av sin utrustning där och sedan gick vi tillsammans den sista delen in till slutpunkten. Knäna värkte, kroppen var trött men det kändes också vemodigt att äventyret var över. Allt avslutades med fotografering, en kram och en puss på kinden. Kan säga att det kändes väldigt skönt att komma fram.
Mattias at the end of West Highland Way.
Inlägget har redigerats: 2012.01.21
Jättetrevlig läsning. Sätter upp denna led på min "att göra"- lista
SvaraRaderaVad roligt du gillar det jag skrivit, återkom gärna och skriv igen när du klarat av allt. Vill du läsa om andra leder i Skottland på bloggen så kan du göra det här.
SvaraRaderaHej Mattias!
SvaraRaderaTack för att du delade med dig av dina erfarenheter, det var riktigt kul att läsa!
Längtar till min egen WHW-vandring med kompis som pga andra resor får vänta till 2015. Men då har man mer tid att få upp konditionen. :)
Jag ska dock till Skottland i juli nästa år för att gå på min dotters examen, tänkte gå ca 55 km från Edinburghs flygplats till Stirling då. Bra testrunda inför WHW, men tyvärr går den rutten längs med vägar, och utan backar...
Btw, vad gillar du din Friluft 55? Och Euroschirm Light Trek? Står i startgroparna för att köpa ryggan, och funderar på vilket paraply jag ska köpa... Lägg gärna till mig på Facebook om du vill, så kan vi hålla kontakten där! :)
Tjena Ted.
SvaraRaderaVad skoj att du gillade min berättelse om WHW. Och läs gärna igen för att se de tipsen jag har. Just nu kan jag dra mig till minnes att ...
Mellan Inverarnan och Tyndrum, finns det ingen bra plats att äta lunch på. Se till att ha med egen mat.
Terrängen längst Loch Lomond kan vara tuff för knäna. Tveka inte att ha med en vandringsstav, det är mycket stenar och ständiga höjdskillnader.
Byt även sockor under dagen så att fötterna är torra. Och jag föreslår att man tejpar fötterna i förväg. Detta är en av de jobbigaste platserna jag vandrat på någonsin, ständiga förändringar under 1,5 dagars vandring.
Min utvärdering om Euroschirm Light Trek kommer snart, ska bara ta några bilder till. Men jag är mycket nöjd med paraplyet - det rekommenderas. Att ha ett paraply som komplement till regnjackan när man vandrar ger en stor skillnad i komfort!!
Frilufts 55 från Fjällräven, jag har tyvärr har jag inte hunnit pröva den så mycket som jag velat. Det har kommit massa privata saker i vägen. Men jag har lite mer tid nu under hösten - får återkomma i bloggen om ryggsäcken.
Min första reaktion var dock att den sitter väldigt skönt på ryggen. Avlastningsbältet är riktigt bra, även om den inte är så stor. Sedan gillar jag att vikten är relativt låg.
Ska du ha denna ryggsäck när du går WHW så borde den absolut räcka - om du väljer att bo på B&B och inte behöver släpa ett tält. Gör du som jag gjorde, och får ditt bagage skickat med bil mellan de olika B&B - då är ryggsäcken för stor. Då rekommenderar jag en rygga på 20L eller så.
Använd gärna några av "följ"-funktionerna eller "gilla" min blogg. Du hittar dem till höger.
Jag kommer att läsa om allt igen, säkert flera gånger. :)
SvaraRaderaVi kommer att ha med oss varsitt 1-manna tält, mitt är ett Power Lizard 1-2P på ca 1.1kg så det är rätt så lätt. Vandringsstavar har jag, dom behövs nog lite här och där och på Ben Nevis. Ska försöka få ner packvikten så mycket som möjligt, håller på med en lista inför provpackning nu.
Mat...det blir förhoppningsvis en kort WHW för oss, så matvikten blir så liten som möjligt. Annars så tänkte vi försöka stanna nånstans på vägen och passa på att få lagad mat.
Jag har gjort några kortare turer i Skottland på mina tidigare resor dit, så jag vet hur jobbig terräng det är... :)
Tack för dina rader om paraplyet och ryggsäcken, jag tänkte beställa dom så småningom. Och tack för alla små tips! :)
Så ni kommer att bära ett lättare enmans-tält, det underlättar. Har själv sovit under en tarp vid tillfälle, men det är kanske inte att rekommendera längst WHW.
SvaraRaderaTror att Fjällrävens Frilufts 55 kommer att duga utmärkt. Frågan är hur stor plats sovsäcken kommer att ta. Kanske kan det vara en möjlighet att ha en lite tunnare säck och ha en micro-fleece påse inne i säcken?!
Lagad mat är trevligt, ni kan ju alltid ta en andra frukost i någon by om natten varit kall. Och ska ni sova i tält så undvik att sova på Black Mount mellan Tyndrum och Kingshouse Hotel - det kan blåsa riktigt mycket. Och det fanns inte så mycket vindskydd - det är väldigt öppet.
Jag har haft kontakt med en skotte som själv har samma Power Lizard. Han tältar mer eller mindre alltid på höga höjder i Skottland,i alla väder, så det verkar vara ett bra val. Sen finns det ju tarptält, typ Trailstar, som man är rätt intresserad av. Det väger in på ca halvkilot under min Lizard inkl några lätta tältpinnar och nån markduk att sova på. Men att sitta fast i det nånstans när det regnar kan inte vara så kul, då lägger jag hellre på lite vikt för att få en säkrad komfort.
SvaraRaderaJag kommer nog att med min Carinthia Tropen +5 sovsäck, tar väl upp ca 9-max 10 liter i ryggsäcken skulle jag tro.
Jag är strax klar med min utrustningslista, allt ser ut att få plats, än så länge... :)
Ja, Black Mount har jag passerat många gånger, fast i bil och oftast på natten... Cheesus, vad det kryllar av hjort där, nattetid i alla fall. I maj körde vi österut vid kl1 på natten, vi såg 3-400 hjortar inom 30 meter från vägen... Hoppas vi får se hjort där när vi vandrar förbi!
Nu är 55:an på väg hem! Säkert innan helgen, så då blir det provpacka av! :)
Har du förresten någon uppfattning om det var många som tältade längs WHW? Och hur var det med tältningsförbud?
SvaraRaderaJag pratade bara med en person som tältade, det var Noel som jag skriver om ovan. Det fanns några ställen där det fanns färdiga tältplatser - men jag har ingen klar uppfattning.
SvaraRadera