Det är alltid en fråga om vad man ska ha med sig i form av utrustning när man beger sig ut och vandrar. Nyligen gick jag i Tyresta nära Stockholm, och så här i efterhand har jag tänkt på att viss utrustning kanske saknades.
Verktyg för att plocka fästingar borde nog varit på sin plats, Mälardalen är ett område som är uttalat riskområde för fästingburna sjukdomar. Vi gick också i steniga områden som ligger avsides, här kan man drabbas av stukningar och skrapsår så bandage och kompress kan också vara på sin plats.
Men nu till historien om Geraldine Largay i USA, hur allt gick fel och det slutade på det värsta tänkbara sättet.
I DN (2016.05.26) finns en artikel om Geraldine Largay, en äldre kvinna som 2013 gick vilse under en vandring i Maine, USA. Det visade sig senare att hon förvirrat sig bort från leden, och inte hittade tillbaka. Hon lyckats att hålla sig vid liv i två veckor och skrev dagbok. Hennes kropp hittade först två år efter försvinnandet.
Detta för förvisso en extrem händelse, men den pekar ändå på flera grundläggande frågor gällande säkerhet och utrustning. Även när man går på en märkt led så kan små saker hända som till en början verkar harmlösa, men till slut innebära stora problem.
Ser ut som hon hamnade mellan två floder. Korsade hon en flod eller är det bara kartan som är missvisande? Att hon hade dåligt lokalsinne gjorde nog allt väldigt mycket svårare för henne. Men sittande här framför datorn mätt, utvilad och på bra humör tycker jag att hon borde följt floden medströms. Men givetvis är det svårt att vara rationell när man är trött och stressad.
SvaraRaderaFörsta regeln torde vara att inte vandra ensam om man inte har erfarenheten. Men även då kan ju olyckan vara där.
RaderaAndra regeln borde vara att redan innan vandringen bestämma vad som ska gälla om olika situationer uppstår. Gör små inplastade nöd-kort, med lösningar på problem som kan uppstå. Hjälper en att tänka klart.
inte så många som dör sommartid i svenska fjällen, mobil med nytt batteri har väl alla.
SvaraRaderaÄven de svenska fjällen har stora områden där det inte finns täckning för mobilen, så jag tror inte att det alltid räcker.
RaderaEn GPS-spårsändare som skickar ut en nödsignal kan då vara att föredra, kostar ca 2000kr. Helt klart värt att ha med sig.
http://www.naturkompaniet.se/spot-spot-tracker-ii
Vidare så kan det ta väldigt lång tid att hittas, även om man skulle få fram ett meddelande. Då är det erfarenhet, erfarenhet och erfarenhet som gäller. Visst är det bra med nedskrivna lösningar, men det gäller att veta i ryggmärgs övad som måste göras och hur. Därför ska man vandra i grupp, och lära av varandras erfarenheter.