Wira bruk till Brottby

Höstens sista vandring och kanske den bästa också. Det var vecka 40 och vi genomförde en två dagars vandring på cirka 4 mil totalt, med övernattning vid Domarudden. Markus, Mattias och William har varit på nya äventyr.

Roslagsleden har som sagt ett gammalt och ett nytt system att dela in sträckorna. I de senare inläggen väljer jag därför att endast ange platserna.

Vandringen denna helg startar i Wira Bruk, och slutar ca 20km vandring i Domarudden där vi hyrt en stuga. Under söndagen vandrar vi till Brottby.

Själv tog jag bussen 06:17 på lördag morgon, på bilden ser ni William sitta och vänta på tåget in mot stan vid Spånga station. Det är lite tufft att komma iväg så tidigt, men det tar ca 3,5 timmar att ta sig till Wira bruk.

Ska du gå denna sträcka någon gång kan jag absolut rekommendera att ni går åt samma håll som vi gjorde, dvs att starta i Wira och gå mot ledens egentliga riktning. Detta för att bussen till och från Wira Bruk går väldigt sällan. Medan bussen vid Brottby går var 15:e minut från hållplatsen på E18. Man vill inte komma fram dag två och inse att det är två timmar till nästa buss går.

Bara några hundra meter från bussen i Wira så finns en första rasplats med vindskydd och eldstad. Här kan vara en bra plats att sätta sig ner några minuter, för att kontrollera all utrustning. Det är viktigt att ryggsäcken sitter rätt, så var noga med det.

Den inledande biten går fram längst en mindre bilväg, och man passerar små hus och gårdar. Kulturlandskapet är mycket närvarande, även om det ibland är något förfallet.

Det gäller att hålla ögonen öppna, även om man går på en led. Mot slutet av dagen var vi lite trötta, tysta gick vi sida vid sida på en skogsväg och märkte inte att leden tog av åt höger. Ibland har det hänt förut, vi har gått rakt fram trots att leden vikt av. Det var först efter 10-20 minuter som vi insåg misstaget. Det var när vi kom fram till ett "skrotupplag" i skogen som våra tankar ruskades om. Här fanns traktorer, betongrör, en snöskoter, uppåt 20 bilar och massor av andra saker. Allt tycktes tillhöra ägaren av de hus som vi passerade på vägen.

Men efter en titt på kartan valde vi att fortsätta för att komma in på leden igen lite längre bort då den åter kom ut på vägen. Ungefär 20 minuter senare var vi åter på rätt spår. Att komma fram till Domarudden och den bokade "Lillstugan" var verkligen skönt. Det fanns två våningssäng, och för det betalade vi två 220kr var. Inte långt bort fanns servicehuset där man kunde laga mat, se på TV och basta. De hade även restaurang om man ville ha lagad mat, frukost serverades från 9:00 och middag fram till 17:30 (om jag mins rätt).

Dag två inleds med att vi insett att det (åter igen) är väldigt varmt! Vi har nu två gånger i år bott i stuga och bägge gångerna har vi vaknat mitt i natten och svettats. Det är därför min rekommendation att ni faktiskt stänger av all värme där ni ska sova. Och om det eldas, elda inte ända fram till ni ska sova. I ett litet utrymme så räcker kroppsvärmen långt.

Under dag två kommer vi snart in i Vallentuna kommun här sitter min vän William modell. Jag och William träffades i Fort William (Skottland) efter jag vandrat West Highland Way sommaren 2010 och efter det har han gjort mig sällskap på de flesta av mina vandringar. Till höger jag och William på en brygga vid sjön Tärnan. Här sätter jag och Markus oss ner för att dricka te som vi har med oss i termos från Domarudden.

Efter ca 1km kom vi till Tärnholm, ett jordbruk som klätt sig i höstskrud. Den åldrande bonden satt i sin traktor och tittade på korna när vi gick förbi. Ett kort "hej" när vi gick över hans ägor och snart lämnade vi allt bakom oss. Men ljudet av hans traktor fick mig att vända mig att stanna till, och se mig omkring. Och då såg jag ett enormt träd, och det är med sådan ödmjukhet jag tittar på dessa vackra skapelser. Vi människor hugger så lätt ner ett av dem, men de stora kan vara flera hundra år gamla.

Här dricker Markus lite vatten och jag själv tuggar i mig lite salta nötter. En sista blick mot det öppna landskapet och sedan går vi in i skogen. Och nästa gång vi når en öppning i skogen hade vi kommit fram till vindskyddet vid Lilla Harsjön, ett ställe som verkade vara väldigt trevligt. Här fanns det gott om utrymme och fungerar bra som övernattning.

Sedan var det ytterligare ca 4 km till golfbanan vid Lövhagen. Om man kommer från öster så ska man gå förbi parkering och klubbhuset, på andra sidan fanns nämligen sittplatser vid en liten kiosk. Det fanns också rinnande vatten på utsidan. Själva satt vi dock på några uppdragna bryggor nere vid sjön.

Efter ytterligare kilometer så kommer vi fram till och passerar under E18. Här är skogen rätt trevlig, fast nu börjar jag känna kylan ordentligt. Fram till nu har jag haft ett långärmat basplagg och en väst, med en tröja i fleece gav värme när det behövdes. Vid den sista pausen ca 5km från Brottby tog jag även på mig min jacka. Nu var vi rätt trötta och frusna. Vindskyddet var rätt ok och det fanns gott om ved invid. Den stora bristen är att det inte fanns något vatten i närheten.

När vi på slutet gick längst E18 såg jag detta, helt uppenbarligen ett minnesmärke efter någon som omkommit i en bilolycka. Det gjorde mig sorgsen. För bara någon timme sedan passerade vi ett träd som stått där långt innan jag föddes och antagligen står kvar där när jag försvinner. Nu passerade vi en plats där en människa dött i förtid, det kändes lite tomt. Vi bör alla njuta av livet, att glädjas åt det som du har just nu är viktigt. Livet kanske inte är perfekt, men njut av det för det kommer inte tillbaka.

XXL - Ny butik

När man pysslat med vandring och friluftsliv ett tag vill och behöver man verkligen skaffa sig nyare och bättre utrustning. Då gäller det att ha en bra butik att gå till. Vi som bor i Stockholm har just fått möjlighet att besöka det nyöppnade XXL vid Bromma flygfält.

Så om du bor i Stockholm föreslår jag att du tar dig ut till handelsområdet - Bromma Blocks, och där tittar in på XXL. Jag själv arbetar i närheten och varit där två gånger, utbudet är rätt bra på det mesta.

Det som jag inhandlat är ett par nya vandringskängor och strumpor, en buff, ett tändstål, sovsäcksinlägg samt första hjälpen utrustning. Men man bör verkligen titta efter på kvittot att de tar det låga pris som det är sagt, det har hänt att jag betalade 40kr för mycket på en vara då kassorna inte var uppdaterade.

Vandring Bro till Kungsängen

Det var en helg i september när Mattias, Markus och William träffades i Bro för att vandra. Under morgondagen var det viktigaste att rösta, men i dag var det ca två mil längst Upplands-Broleden som gällde.

Det har hänt till och från att vi gått på leden tidigare, det kan ni läsa om här och här.

Luften kändes lite kylig men det var en härlig dag och med all den nya utrustning så var livet lättare, varmare och bekvämare.

Nu var min vän från Skottland med; William - The Bear. Som för övrigt har en egen fan page på Facebook.

Förutom att gå själva leden så finns det en plats som man bör besöka; fågeltornet vid Broäng-arnas naturreservat. Det innebär en extra runda, men det är en väldigt bra plats för en första vila och lite mat.

Fågeltornet ligger i de västra delarna och man ser ut över Ryssviken. Andra mycket bra platser att ta rast på är ängarna vid Gran- och Bockholmen, där det finns några stora trädstamar att sitta på. Samt vid grillplatsen Frölunda friluftsområde, där det finns flera bänkar och vindskydd, möjlighet till grillande samt att jag tror det finns mulltoa. Efter det finns det få bra platser att ta rast på, den bästa bör nog vara vid Asker. Där finns två stora stenrösen från bronsåldern, mycket mysig rastplats (dock inga bänkar eller vindskydd) i solsken.

William spanar från Fågeltornet vid Ryssviken.

Det finns ännu ett fågeltorn i slutet av vandringen vid Tibbleviken, ca 1.5 km från Kungsängen. Här är det inte lika väl uppmärkt, det gäller att titta efter så att man går rätt och inte hamnar ut i vassen. Här finns dock inget tak och inga bänkar som vid Ryssviken. I händelse av regn kan man dock sätta sig under själva tornet, det skyddar lite.

Enligt skyltarna är det 19,3 km men om man inkluderar det första fågel-tornet kommer man nog upp i 21 km. Och det är alldeles lagom för en dagsvandring med lätt packning. Denna gång gick vi rätt sakta och hade flera längre pauser. Tror det tog ca 7,5 timme vilket ger en medelfart under dagen på 2,8 km/h om man inkluderar raster (vilket vi alltid gör).

Friluftsliv i Ryska Karelen

Inledning
Det ryska området Karelska republiken är beläget på gränsen mot Finland, mellan S:t Petersburg i söder och i norr angränsande mot länet Murmansk. Ryska karelen har alltså inte status av län utan som republik vilket innebär att det har ett ökat självstyre jämfört med ett län. Republiken har en yta som motsvarar drygt en tredjedel av Sveriges, en yta som till största delen är täckt av sjöar (cirka 60 000) och skog. Befolkningen uppgår till cirka 650000, vilket ger en befolkningstäthet som är hälften av genomsnittet för Ryssland. Största staden är Petrozavodsk, där över hälften av republikens befolkning bor.

Visum
Vad vore Ryssland utan byråkrati? Och finns det något bättre tillfälle att tillämpa byråkrati än vid visumansökningar för utlänningar? Knappast. Det är med andra ord inte helt enkelt att få ett visum till Ryssland, men inte heller omöjligt. Den första som krävs är ett intyg på att du har en reseförsäkring för den period som du ska vistas i Ryssland. En reseförsäkring för 45 dagar brukar ingå i hemförsäkringen, så det enklaste är nog att kontakta det bolag där man har sin hemförsäkring och be dem om ett Rysslandintyg. Se till att vara ute i god tid, och att din hemförsäkring gäller för hela perioden. Det andra som behövs är en inbjudan. Denna inbjudan kan utfärdas av en privatperson eller ett hotell. Reser man i en grupp så får man anta att researrangören ordnar detta. Om man inte reser i en grupp kan man be hotellet där man ska bo att ordna en inbjudan, vilket de flesta hotell gör, eventuellt mot en avgift. Den som bjuder in måste när du kommit till Ryssland fylla i och lämna in papper hos myndigheterna och dessutom betala en avgift motsvarande 50 öre per dag(!). Även detta bör man givetvis börja fundera på i god tid inför sitt besök. När man väl har sin inbjudan och sitt intyg om att man har en reseförsäkring kan man knalla iväg till ryska ambassaden i Stockholm. Ställ in dig på att du inte kommer få många leenden från personalen. Leenden verkar vara förbjudna om man är rysk statsanställd. 10 dagar brukar det ta, men på ambassadens hemsida står det att det kan ta en månad, så: var ute i god tid även här.

Att åka till ryska Karelen
Alla utflykter i ryska karelen utgår från största staden Petrozavodsk. Det finns lite olika sätt att ta sig dit. Det snabbaste sättet är att ta flyg till S:t Petersburg och sedan nattåget (8 timmar) till Petrozavodsk (ett nattåg finns även från Moskva som tar några timmar längre). Ett annat alternativ är att ta finlandsfärjan till Helsingfors och därefter åka minibuss direkt till Petrozavodsk. Bussresan tar 14 timmar. En kombination av dessa två vägar är också möjlig, med färja till Helsingfors, buss/tåg mellan Helsingfors och S:t Petersburg och nattåg till Petrozavodsk. En flygplats finns i Petrozavodsk, med sporadisk aktivitet. En ganska regelbunden flygtrafik finns till Helsingfors.

Allmänt
Kostnadsnivån i Ryssland är lägre än i Sverige, men inte så låg som den borde vara i förhållande till de låga lönerna. Räkna med ungefär halva priset på boende, mat, bensin,restaurangbesök med mera. Importerade produkter har ungefär samma priser som i Sverige. Ryssar är ofta artiga och trevliga, men deras engelskakunskaper är inget att räkna med, inte ens bland yngre. Ryska polisen har rykte om sig att vara korrumperade och ibland lura av turister pengar. Detta är något som har blivit mycket bättre senaste åren. och borde vara ett större problem i storstäderna än i Karelen.

Sevärdheter
Förutom friluftsliv finns det också lite annat att göra i ryska Karelen. Huvudattraktionen är Kizji, en samling av träbyggnader på en ö i Onegasjön. En båtresa dit tar en timma och kostar tur och retur 500 kr. Inträdet är på 150 kr. Enklast är att boka på turistbyrån inTourist, att boka direkt i biljettluckan vid kajen ger samma pris. Vill man ha med sig en guide som kan engelska blir det lite dyrare. Dagsutflykter finns även till klosterön Valaam, som precis som Kizji är ett av FN utsett världsarv.

Friluftsliv
Många organiserade utflykter finns, men om de verkligen genomförs är beroende av hur många turister som kommer. De flesta turister är inhemska, så räkna med att det kan vara svårt att åka med andra västerlänningar. De flesta ryssar, inklusive guider, är väldigt dåliga på engelska, så fråga i samband med bokningen (på turistbyråer eller resebolag finns det ofta någon som pratar bra engelska) om det går bra att delta i en utflykt utan att man kan ryska. Den utflykt som är vanligast förutom Kizji är forsränning. Bara 45 minuter med minibuss från Petrozavodsk finns möjlighet till nivå I/II forsränning. Kan bokas på inTourist för motsvarande 200 kr. När jag deltog så var det tillsammans med 29 ryssar, men trots att det blev lite ensamt (lite samtal med en blandning av italienska, engelska och ryska var det enda jag lyckades genomföras) så var det en toppenupplevelse.

Det finns möjligheter att delta i längre turer. Turistbyrån i Petrozavodsk tipsade om en flerdagarstuflykt till norra Ladoga som innefattade vandring, cykling och forsränning. Denna tur sker tydligen inte så ofta, och tyvärr låg den utanför min vistelsetid. Så lärdomen blev att om man ska besöka ryska Karelen och vill göra lite längre turer kan det vara bra att i god tid kontakta turistbyrån för att få information om vad som finns och när olika längre utflykter äger rum. Bilden till vänster är inte från Ryssland.

Sammanfattning
Ryska Karelens natur påminner mycket mycket om delar av Sverige med goda möjligheter till friluftsliv. Fördelen är att det ändå är nya miljöer och en något lägre prisnivå. De stora nackdelarna att det är en bit att åka (i den kanske osannolika väntan på direktflyg Stockholm-Petrozavodsk), språket, krångel med visa och en ökad risk att bli utsatt för brott. För den som vill ha en utmaning kan ryska Karelen med en del planering i förväg bli en svårslagen upplevelse.


Intourist
http://intourist.onego.ru/eng

Turistinformation i Petrozavodsk
http://www.ticrk.ru/en/

Vandring Älmsta till Grisslehamn

Hösten är här och det är dags att beta av några fler vandringar innan det blir vinter. Det var vecka 34 när vi satte oss i rörelse efter arbetet på fredagen. Vi hade bokat en stuga natten fredag till lördag, äventyret började igen.

Roslagsleden etapper 6+7 är 4+20 km, men det finns olika sätt att dela in leden vilket gör det krångligt.

Och för att komma till vandringen tog vi buss 676 från Östra station till Norrtälje. Där byter vi till buss 637 mot Singö, kliver av Älmsta station. Hela den resan tog ca 2 timmar. Bussarna kan vara rätt fulla och tänk på att det är svårt att få plats med ryggsäckar. En säck på 35L kan man ställa mellan benen på golvet, men sedan blir det trångt.

Väl framme så var klockan omkring 19:00 fredag kväll. Själv var jag lite trött, förvisso en avkortad arbetsdag men bussresan gjorde mig trött.

Nu var det bara att dra på sig ryggan och gå mot Sandvikens camping, där vi hyrt en stuga. Förvisso plats för fyra när det gäller sovande, men om man är fler än två så blir det trångt. Priset var 420kr per natt, helt ok pris.

Ett bra tips är att ni lagar nästa dags lunch redan på morgonen i de kärl som finns i stugan. Då slipper ni släpa med er spritkök mm. Ska det vara varmt, ta med en tom termos som ni kan fylla med soppa på morgonen. Spara vikt och tid, det är viktigt om man vill få ut som mest av vandringen.

Den första bilden är utsikten över Östersjön från Sandvikens camping, månen stiger upp över träden och vindens kyla skvallrar om att sommaren är slut. Andra bilden visar mig när vi tar oss fram längst klipporna dag två, det har mulnat betydligt från tidigare på dagen då vi satt i solen och tog en behövlig fikapaus.

Om du har svårt att ta dig fram i tuffare terräng som fält av klappersten och blötare skogsmark, då finns det alternativa vägar. När man kommer till de tuffare avsnitten har det satts upp skyltar som berättar om en alternativ väg. Det finns också ett område där det tidigare inte fanns en fastslagen del av leden, som i dag nu är bestämd. Där tar leden vandraren ut längst en stig ut på ett kalhygge, som kan vara väldigt blött. Om man vill, ta och titta på kartan - och ta i stället vägarna längst kusten genom det lilla samhället.

Man bör ha tid på sig när man går denna del av Roslagsleden. Det är många stigar och vägar som är lätta att gå, men en del av terrängen längst kusten gör att det kan vara svårt att hålla ett högt tempo. Och tiden kan vara viktig, för om man vill ta sig till Stockholm från Grisslehamn så ska man vara medveten om att bussarna går väldigt sällan, missar man en buss kan man få vänta 2-3 timmar!

Observera att det finns två olika sätt att dela in Roslagsleden. Köper du en karta i dag så är det 11 etapper, i den gamla är det bara 6.