*** Inspiration för träning, resor och friluftsliv - välkommen till Vandringsman.com ***

torsdag 31 december 2015

Gott Nytt År

I kväll kommer raketer att lysa upp vår himmel. Och visst är det vackert att se på, men det är inte lika spännande som förut. Nu går tankarna till vad det nya året kan tänkas erbjuda. 

Bloggen har tappat lite i intensitet under 2015, det finns fortfarande mycket kvar att skriva om t.ex. resor till Santorini och Panama. Så jag kommer att försöka få in det nästa år. Kanske kan jag även få fram ett inlägg med de bästa bilderna under 2015, lite som en årskrönika.

Men nytt år är också att titta framåt. På det personliga planet är det en möjlighet att fokusera på vad man vill, vilka behov och ansvar man har samt hur dessa ska kunna tillgodoses. Det behöver inte bli traditionella nyårslöften. Det kan vara mål, som har datum när de ska nås.


Det kanske inte blir så mycket friluftsliv och resor 2016? Det finns andra saker som också är viktiga. Men för er läsare av bloggen så ska ni veta att två saker dock ligger bra till ... 

För mig finns målet att bli bättre löpare, så jag behöver gå mer till SATS under vintern innan det blir vår. Både löpträna på bandet samt gå på klassen "Training for runners". Jag vill kunna springa 10 km under 60 min. Så det lär bli mer om löpning i bloggen under 2016.  

En annan viktigt sak är att jag vill också åka till Asien med min fru. Att använda sina Eurobonus poäng och få flyga med SAS nya flygplan, det står på listan. Jag har redan varit i Singapore och Japan, så resmål är lite osäkert. Men om det blir av så kommer en resa till Asien att vara en viktigt del av bloggen 2016.

Vad har ni för planer, drömmar och tankar om 2016? Dela gärna med er via en kommentar.

Från mig till er alla, ett riktigt Gott Nytt År.

torsdag 24 december 2015

God Jul 2015

Kära bloggläsare, jag vill ta chansen och önska er alla en riktigt God Jul 2015. I dag är det Julafton och jag hoppas att ni alla får en dag fri från stress och fylld av rogivande värme. 

När ni läser detta så firar jag och frun Jul. Det ser ut att bli en varm julafton för många av oss. Här i Stockholm var det rena rekordvärmen för några dagar sedan, nästan 13 grader! Så rejält med snö får vi kanske vänta på. Men julen är mer än snön och Kalle Anka, det är en högtid som står för gemenskap.

Tryggt att veta att Tomten har FAA godkännande.

Det är också en tidpunkt då många till slut får en chans att ta det lugnt, efter att ha stressat mycket. Så jag hoppas att nu alla kan slappna av på julaftons kväll, eller kanske den 25:e. Bara sitt ner och ta det lugnt. Och för er som ska ut och resa, se till att vara ute i god tid och var försiktiga. Vi vill inte att ni blir bestulna eller skadar er. 

Som sagt, God Jul önskar Mattias.

söndag 20 december 2015

El Camino de Santiago, dag 12

El Camino de Santiago är en pilgrimsled som för oss startar i den franska byn Saint-Pied-de-Port, för att efter ca 800km sluta i spanska Santiago de Compostella. Detta är berättelsen över hur jag och min fru fortsätter denna vandring, som vi påbörjade 2012.

Dag fem på vår vandring denna gång, och dag 12 totalt när man räknar in vår vandring under 2012. Med detta inlägg avslutar jag berättelsen om vår vandring på El Camino de Santiago i början av sommaren 2015. Vi vaknar upp i Belorado och damen som kom och hämtade oss i går kör oss nu till San Juan de Ortega, som var vårt etappmål dagen innan.

Så här trötta kan man vara på vandringens sista dag.

Sträcka #12:
San Juan de Ortega till Burgos, ca 26 km. 
Dagens etapp är ca 26km enligt guideboken, men min gps visar att det var 32km till hotellet - så längre än förväntat. Och så var också känslan denna dag, det kändes rent mentalt att det var långt. Så är det ofta när man går in i större städer; att gå genom förorter och industriområden tar riktigt lång tid och det är inte så enkelt att hitta alla gånger.

GPS kartan från min Ambit (Suunto).

Det började med en molnig morgon med fukt i luften. Vi var nästan helt ensamma på leden till att börja med, vilket kommer från att det endast finns en handfull sovplatser i San Juan de Ortega. Så det var under tystnad vi gick genom ett friskt grönt landskap som så sakta tog oss ner mot låglandet igen. Men fortfarande dominerade växtlighet som påminde om Sverige. Och plötsligt hände det - ett rådjur hade legat bland vegetationen och sprang nu över stigen bara meter framför oss.



Det en känsla av glädje och gemenskap där vi gick tillsammans. När vi var på Caminon 2012 var vi ett par, nu tre år senare var vi gifta. Och att kunna göra något tillsammans som bägge uppskattar är något riktigt skoj - längtar till dagen då vi tillsammans går in till Santiago.

video
Se GPS-kartan som video.


När vi kom till Agés efter ca. 4km så var vi på riktigt gott humör, men tittade också efter om det fanns någon butik eller kafé öppet i denna lilla by - som har ca 60 invånare enligt guideboken. Vi hittade den lokala bagaren, intill byns lilla torg. Bara håll ögonen öppna efter en lekplats och ett torg som har flera flaggstänger - flaggorna för EU och Spanien samt tre lokala flaggor finns som riktmärke. Ta av till vänster, och snart kan ni köpa fantastiskt god bakverk. Såväl söta som mer matigt salta. 

Köp färskt bröd på bageriet, snacks eller lunch. 

Efter Agés så beger man sig upp på högre höjd igen, det är en långt stigning och det är periodvis rejält med stenar i olika storlekar. Har man problem med knän så kan det vara på sin plats att ha en vandringsstav på denna sträcka.

Nu kommer ett väldigt stenigt parti.

Väl uppe på platån fanns ett stort kors, där alla vandrare och pilgrimer lämnade en sten. Så här stannade vi till, det gäller att inte rusa förbi alla de symboler och platser som finns längst leden.
 
Vet inte vad betydelsen var, men det kan ha varit att man kastade en sten på djävulen? Eller mer generellt för att visa att man varit där. Oavsett vad, vi slängde en sten i högen och en fransk kvinna tog en bild av oss. 

Ta dig alltid tid att fråga om du ska ta en bild åt andra, de brukar då ta en bild av dig/er. Glöm inte att ta bilder där bägge är med, om ni går i par. En digital fotoram där hemma är ett utmärkt sätt att sedan återskapa bra minnen.


Burgos - en första skymt av vårt mål för vandringen 2015 tonar upp sig nedanför våra fötter när vi går ner för platån. Nu kändes det riktigt bra, men ack så lurade vi var. Visst såg vi staden, men det var minst fyra timmars vandring kvar. Här kan man byta strumpor, lufta fötterna och sätta på extra plåster eller liknande för slitna fötter. 

På avstånd ser vi Burgos.

Väl nere på lägre höjd så går man snart igen upp på en långsträckt höjd i landskapet, och det gäller att hålla reda på var man är. Det finns många stigar, och på er vänstra sida (mot söder) ligger de tre små samhällena Villaval, Cardeñuela och Orbaneja. Det mysigaste är nog att vandra vidare på höjden.

Men vi tog fel vid en korsning. Upptäckte vårt misstag rätt kvickt men valde ändå att inte gå tillbaka, utan gick ner till en av byarna nedanför. Här finns det inte mycket att göra än att gå förbi små hus.

Vi hade dock tur och kom fram till ett öppet matställe. Trots att det var kyligt så valde vi att köpa två öl och salta nötter. Vi intog dem på plaststolar utomhus och tittade på vad som hände i byn. Vilket inte var så mycket.



När vi lämnade de tre små byarna bakom oss passerade vi motorvägen A1 och här måste alla ta ett viktigt beslut. Framför sig har man Burgos flygplats och frågan är nu om man ska gå på vänster (söder) eller höger (norr) sida om den.

Vi hade fått tipset att gå till höger och nå Villafria, där man kan ta en buss genom förorten in till centrala Burgos. Är man skadad, det regnar eller man är väldigt trött - ta detta alternativ.

Vi valde dock att gå till vänster och följde flygplatsens staket genom ett öde landskap. Hade det regnat så vore detta ett inferno av lera! Så tänk noga.

Har det regnat, gå till höger -  ni kan välja bussen eller promenera genom förorterna. Så fyra kilometer blev det - och även här var vi nästan helt ensamma. Vi såg två andra personer, annars var det tomt.


Förort i Burgos.
Efter flygplatsen så kom vi fram till Castañares. Här kan man ta buss, men också möjligheten att välja två olika väger.

Att gå genom bebyggelsen eller ta en väg som går längst Rio Arlazón. Vi valde att gå längst vägen N-120, vilket var riktigt trist. Jag rekommenderar att ni provar "den gröna vägen" längst floden. Senare valde vi att svänga av och gå genom det vackra parklandskapet längst vattnet - det var lyckat! 



Den stora parken i Burgos.
Burgos är en trevlig stad. Den stora parken utgör ett fint område där många cyklade, promenerade eller sprang.

Väl inne i de centrala delarna av staden var folklivet riktigt härligt med restauranger och fina hus. Kan tänka mig att åka tillbaka. Varför inte löpträna på dagarna, och äta tapas på restaurangerna på kvällen. Burgos har omkring 170,000 invånare. 

Är detta statyer av mig och frun i Burgos? :-)
Så var vi äntligen framme i Burgos, 2015 års vandring på El Camino de Santiago har kommit till sin ände. Jag och frun har gått mer än 125km genom värme, regn, kraftig vind, förorter och ödsligt högland. Nu så känns det ändå helt klart skönt att det är slut för denna gång.  

Äntligen vid hotellet.
Så var denna berättelse slut för denna gång, vi kom fram till hotellet i centrala Burgos. Vi tog av oss vandringsskorna och sträckte ut oss på sängarna. Men det varade inte allt för länge, snart hade vi duschat och var ute på stan för att känna stadens puls.

Hoppas ni uppskattade läsandet. Vem vet, kanske kommer det fler inlägg under 2016? Vi har fortfarande långt kvar att gå för att komma fram till Santiago.


Läs mer:
2015 - [Dag 8], [Dag 9], [Dag 10], [Dag 11], [Dag 12]
2012 - [Från början].

lördag 12 december 2015

El Camino de Santiago, dag 11

El Camino de Santiago är en pilgrimsled som för oss startar i den franska byn Saint-Pied-de-Port, för att efter ca 800km sluta i spanska Santiago de Compostella. Detta är berättelsen över hur jag och min fru fortsätter denna vandring, som vi påbörjade 2012. 

Dag fyra på vår vandring denna gång, och dag 11 totalt när man räknar in vår vandring under 2012. Vi vaknar upp på hotellet i Belorado och behöver inte packa ordning allt. För i dag ska vi vandra till San Juan de Ortega, men där finns bara en handfull bäddar så det är ordnat för oss att bli upphämtade på eftermiddagen och körda tillbaka till vårt hotellrum i Belorado. 

GPS karta från min Ambit (Suunto)
Sträcka #11:
Belorado till San Juan de Ortega, ca 24km. 
Dagens etapp startade inte så bra, det blev den enda dagen med rikligt av regn och just denna dag hade vi inte packat ner regnbyxorna i dags-ryggsäcken. En miss i att kontrollera vädret. Mitt humör var rejält dåligt under ett bra tag, och att min hatt inte har någon rem gjorde ju inte saken bättre. Den blåste av ett antal gånger och jag var tvungen att gå tillbaka och hämta den.

Det är nu den mentala erfarenheten kommer in. Jag bannade mig själv att inte ha kontrollerat vädret, samt att jag inte hade adekvat utrustning. Men situationen var inte allvarlig på en seriös nivå, så då handlade det bara om att fokusera. Och här hjälpte min fru mig med mycket energi, så snart var vi bägge på mycket bättre humör igen. Visst regnade det till och från även senare på dagen, men främst var det rejält blåsigt.

Vandring handlar inte till största delen av den fysiska utmaningen. Enligt mig handlar det om en kombination av; erfarenhet, utrustning och fysik.

Erfarenhet får man av att gå, det handlar om muskelminne så att kroppen vet vad som händer när man går 20-30 km på en dag. Men också en mental styrka, att man känner sig säker i vad man gör.

Utrustning lär man sig med tiden vad som behövs, och hur den används. Köp inte för mycket prylar, och kvalitet lönar sig.

Fysik är en färskvara, se till att röra på dig regelbundet. Ett bra sätt att träna inför vandring är att löpträna, samt att gå på gruppträning.

video
Dagens GPS som video.

Halva dagen vandrade vi på låglandet, ett bördigt landskap som täcktes av mörka moln denna dag. Vi var flera grupper som kom in i ett gemensamt lunk, och skapade som en orm av människor som så sakta tog sig fram i motvinden.

Efter ca 7 km med motvind och regn kom vi in i den lilla byn Villambistia. Kyrkans portar var låsta, så vi stannade inte här. Det blev dock en selfie.

Längst vägen passerade vi ruinen av Monasterio San Félix de Oca, som byggdes på 900-talet. Där ska grundaren av staden Burgos, Greve Diego Porcelos, begravts. Det fanns tre platser som låg avsides från leden som skulle kunnat vara värt ett besök. 


Platser som är kopplade till Ermita Virgen de la Peña ligger 900m öster om byn Tosantor, samt Ermita N.S de Alba 1,4km och Ermita Virgen de Oca 2km väster om byn Villafranca Montes de Oca. Jag vet inte hur mycket det är att se där, men jag önskar att jag haft tid att lära mer om dessa platser och personer. Att ta det lite lugnare och reflektera över den historia som vi passerar på vår vandring.  

Ruinen av Monasterio San Félix de Oca, som byggdes på 900-talet.
Väl inne i Villafranca Montes de Oca så var det dags för lunch efter ca 12km längst leden. Vi hade packat färdkost denna dag. Matställena nere i byn var packade med människor pga det dåliga vädret, alla ville sitta inomhus. Vi valde att gå upp igenom byn, och stannade på en rastplats utanför en restaurang (tillhörande ett hotell?). Här gick vi in och köpte läsk till våra smörgåsar, efter en tuff morgon med 12km motvind och regn behövde vi socker! Här har man också ha tillgång till toaletter.


video
Det var en blåsig dag.


Så mitt tips blir, om ni inte stannar nere i byn - gå då upp till rastplatsen under det stora trädet ovanför kyrkan. Köp något att dricka på restaurangen och nyttja toaletterna. Ta också chansen att byta strumpor här.  För nu har ni 13km framför er med med endast skog, lera och periodvis lång stigning - man kommer upp till över 1,100 meters höjd.

Vi lämnar Villafranca Montes de Oca och går upp för berget. 
Nu kommer man in i ett habitat som skiljer sig totalt från många andra platser längst El Camino de Santiago. Dock är det liknande natur som när vi gick över Pyrenéernaden från Frankrike in i Spanien på vår första dags vandring 2012.

Uppe på platån kändes det mer som Sverige än Spanien.
Även om vi är i Spanien så gör höjden över havet att klimatet ändras dramatiskt. Träd som vi är vana vid från Sverige dominerade landskapet, det fanns också en helt annan närvaro av fukt i naturen. Den höga höjden får molnen att leverera mer regn i detta område.

Längst leden passerar man även historia från 1900-talet.

Det är uppe i dessa skogar man hittar Monumento a los Caidos, ett monument över de som på denna plats avrättades under det spanska inbördeskriget. Det kan vara värt att läsa på lite extra om detta om man gillar modern historia.

En sak som jag ogillar är att spanjorerna gått fram med stora fordon i området. Under långa perioder vandrar vi uppe på det platta berget och en bred sandväg skär igenom naturen, det ser riktigt illa ut tycker jag. Det förminskar upplevelsen. Vidare går nästan stor del av leden i mitten av den stora platån, så man har ingen vacker utsikt över omgivningen.

Vid kraftigt regn kan de bli rejält lerigt på denna sträcka.

Väl framme i San Juan de Ortega var vi frusna. Den lilla baren som finns här var fylld till bristningsgränsen av vandrare. Som nämnt finns dock endast en handfull sovplatser här, så många var tvungna att gå vidare. Vi hade dock två bilar som kom och hämtade oss, samt en grupp vandrare från Frankrike.

 Kyrkan i San Juan de Ortega.

Vi hade tid att beskåda kyrkan och få oss en kopp kaffe, men sedan väntade vi länge ute i kylan innan vi blev hämtade. Detta var en av de tristaste dagarna på leden, pga kylan, denna vecka. Men den riktiga utmaningen skulle komma nästkommande dag. 

Läs mer:
2015 - [Dag 8], [Dag 9], [Dag 10], [Dag 11], [Dag 12]
2012 - [Från början].

KLM Dream Trip

KLM Dream Trip - så heter KLMs nya kampanj där du kan vinna två biljetter till en av deras destinationer. Så om du är intresserad, delta i tävlingen. 
 
Många människor är i ständig jakt på den nya upplevelsen eller har känslan att de måste "hinna med allt". Jag är kanske också en av dem, känner ibland att tiden inte räcker till. Helst av allt skulle jag bara vilja vara ledig hemma i två veckor, kunna gå till SATS, läsa en bok, promenera, skriva eller fixa med alla de saker som ligger längst ner på din att-göra-lista.

Men visst skulle en resa till kännas bra? Sugen efter äventyr finns där, så jag deltog i tävlingen. Ta chansen och delta i KLM Dream Trip


Vilka tre platser valde du ut? Mina var Cali, St. Maarten och Hong Kong. Och min favorit blev Hong Kong, det vore grymt att kunna åka dit. 

fredag 4 december 2015

"Skål för 4900 eurobonus-poäng"

Som resande och lite av urban äventyrare samt vandrare så har det blivit en del flygande. Och då handlar det en del om bonus-poäng. Kanske kan denna gamla sketch belysa ämnet från ett skruvat synsätt och locka till skratt?

Som resande så kan man ofta samla poäng i olika system för bonus. För mig är det Eurobonus för de flesta flygningar, med det blir FlyBlue när det gäller resor till Syd- och Centralamerika.


I dag hittade jag en gammal sketch från "Percy Tårar" som handlar om bonuspoäng och resande. Tänkte att den kanske skulle passa en fredagskväll efter finalen i idol.

Video med legenden Percy Nilegård.

Humor ändras med tiden. Detta är en gammal sketch och vissa kanske kan ta illa vid sig? Men jag lägger också upp den som självironi. Jag är långt från rik, reser inte i business class och dricker inte skumpa i flygplatsloungen. Men trots det så reser jag så mycket mer än många andra, och det är viktigt att inse att jag är privilegierad. Visst älskar jag bonus-system, men man måste kunna skratta åt det också.

El Camino de Santiago, dag 10

El Camino de Santiago är en pilgrimsled som för oss startar i den franska byn Saint-Pied-de-Port, för att efter ca 800km sluta i spanska Santiago de Compostella. Detta är berättelsen över hur jag och min fru fortsätter denna vandring, som vi påbörjade 2012. 

Dag tre på vår vandring denna gång, och dag 10 totalt när man räknar in vår vandring under 2012. Vi känner oss rejält nöjda med Santo Domingo de Calzada, en mysig liten stad som gav oss fina byggnader, varsin ny buff samt en fantastisk middag.

Dagens GPS-karta. 
Sträcka #10:
Santo Domingo de Calzada till Belorado, ca 23km.  
Vi packar ihop våra saker. Medan frun borstar tänderna går jag ut på den lilla balkongen utanför hotellrummet och tar mig en selfie ihop med flaggorna som vajar ovanför ingången.

Nu så är jag klädd i min nya buff; blå med gula pilar. (If you know, you know). I dag var det bara 23km att gå, så vi såg fram emot att få en skön vandring .


Vi går så sakta ut genom staden, det är en varm och skön morgon när vi passerar bron över Rio Oja. Det är en riktigt vacker bro, och från den såg vi snöbeklädda berg på avstånd.

Men denna vandring hade kunnat slutat i katastrof någon kilometer senare. Att gå längst Caminon kan ses som helt ofarligt, men det är det inte! Vid en punkt ska man korsa en rätt hårt trafikerad väg; leden kommer in snett från sidan och man ser bara den mötande trafiken.

Det är nu som jag har ögonen på en lastbil som kommer i hög hastighet i filen på andra sidan vägen, jag går avslappnat och väntar på att den ska passera. I detta ögonblick hade jag utan att tänka mig för kunnat ta två steg till vänster! Det är då en stor lastbil kommer ikapp mig bakifrån; jag hade helt glömt bort att titta till vänster och gick nu farligt nära vägbanan. Den dundrar förbi mig - otäckt nära! Detta är något som gör mig skakis, och det sitter i ett tag. Det fick mig att tänka på hur enkla våra liv är. Jag hade kunnat dött på en landsväg i norra Spanien.

Grañon ligger bara ca 7km in på dagens etapp, det är lite för tidigt för ett längre stopp i normala fall. Om det regnar kan det vara trevligt att stanna till, eller om man behöver uppsöka ett apotek.

Tyckte att de var finurliga genom att ta en bild från Tintin - vet du vilket album det är?



Rent generellt, jag tycker att det är bra att komma iväg på morgonen och gå så mycket man kan till lunchtid.

En sak är säker, efter 7km på leden så är man nog sugen på varmt bröd. Håll ögonen öppna efter "Panaderia Jesus" i Grañon. Vi köpte varsin litet nybakat bröd med choklad i mitten.

Om ni vill sitta ner gå då igenom byn - på andra sidan finns bänkar med utsikt och möjlighet att fylla på vatten.



video

Efter byn så går man i ett öppet landskap med stora fält av åkermark, det är också nu man lämnar vindistriktet La Rioja och kommer in i Castilla y León. Vilket märks på att det odlar andra grödor på fälten, det är inte längre vinrankor som dominerar. Vid den stora skylten som markerar gränsen så är det ett bra tillfälle att efter ca 9km byta strumpor.


Dagens sträcka var inte speciellt speciell. Så ta chansen att gå in i en kyrka när du passerar den eller ta en kaffe om du har möjlighet.

När man kommer in till Belorado så har man möjlighet att få njuta av lite stadsliv, här bor förvisso bara ca 2,100 personer men de samlas runt Plaza Major. Här var det ett vimlande folkliv där familjerna samlades på stora torget. Barnen sprang runt som galningar, och besöken på den lilla godisbutiken vid torget var många. Vi valde att köpa varsin glass, satte oss sedan att beskåda folklivet.

Vi bodde två nätter på hotell Jacobeo, som ligger rätt centralt. Där var det riktigt trevligt rum, men fanns inget gemensamt sällskapsrum. Frukosten serverades på små bord eller i kaffe-baren vid entrén. De serverade inte mat, men vi som gäster via arrangören Prima Travel hade middag bokat på restaurangen Picias. Deras paradrätt är cordera, dvs lamm.

Deras lamm åt vi den andra kvällen, och det var riktigt gott. De serverar den inte varje dag, och man bör förbeställa den dagen innan. Första kvällen åt jag en kötträtt med pommes, och det var en katastrof. Jag var inte imponerad av restaurang Picias - kommer du till Belorado så skulle jag först kolla in om det fanns en öppen restaurang vid Plaza Major.

Eftersom det inte fanns något boende på slutet av nästa etapp, så hade vi en trevlig dam som hämtade upp oss och körde oss tillbaka till hotellet på kvällen. Så blir det ibland när man köper en paketresa.

Läs mer:
2015 - [Dag 8], [Dag 9], [Dag 10], [Dag 11], [Dag 12]
2012 - [Från början].
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...