Kungsleden - dag 1

Vandringsman - så heter bloggen. Många tänker på Kungsleden när man nämner vandring, en led som jag fram till i år aldrig vandrat längst. Något som var en pinsam brist på erfarenhet. Därför blev 2011 året som jag bokade en STF-vandring. 

Då min främste vandringsbroder Markus inte hade möjlighet att gå i fjällen med mig i år så var det ett bra tillfälle att skaffa lite egen erfarenhet. Svenska Turistföreningen (STF) ordnar flera vandringar ledda av erfarna guider, så jag bokade "Den första fjällvandringen".

Karta över delar av Kungsleden. 

Vandringen gick från Saltoluokta fjällstation, via de fyra fjällstugorna Vakkotavare, Teusajaure, Kaitumjaure och Singi fram till Kebnekaise fjällstation. För att avsluta med en sista vandring till Nikkaluokta, där man tar bussen till Kiruna.

Det är också en hel vetenskap att ta sig till den här delen av Sverige från Mälardalen, då tågen aldrig tycks gå i tid. Att det är enkelspår på långa sträckor är ett hån mot de som bor i de norra delarna av Sverige. En fungerande spårbunden infrastruktur är ett måste för utveckling, samt ett sätt att visa respekt för de norra delarna av landet.

Att det tog så lång tid innebar att jag tvingades sova över en natt i Gällivare, vilket jag tyckte var spännande. Att få se olika delar av landet är skoj. Vanan att gå ut och äta är kanske inte så stor i Gällivare, det var svårt att hitta något annat än pizzerior när jag nyfiket gick runt efter att ha klivit av tåget. Till slut hittade jag ett ställe. Och jag har inget emot att utbudet var begränsat. Men jag hade hoppats att det kunde ha varit lite mindre fet mat, att det funnits mer grönsaker samt att stället var lite mer inspirerande.

Att få ut mer folk till restauranger kräver inspiration, service och viljan att lyckas. Och det såg vi hos de fantastiska samerna som hade ett LappDonalds, mer om det senare. Men på just denna restaurang stod tre tjejer i baren utan att ens titta på gästerna. Och när jag lämnade efter min lunch hade jag ryggsäcken i händerna då jag inte ville riskera att slå ner något. En av de anställda bar då in öppetskylten; men hon sa varken välkommen åter eller ens höll upp dörren. Så jag blev lite besviken att min lunch inte blev bättre, men den var "ok".

Däremot tycker jag att stället jag övernattade var oproportionerligt dyrt - för vad man fick. Vidare blev jag illa berörd över att frun inte fick (?) ta emot min betalning, utan att det måste skötas av mannen. Att han sedan satt och rökte morgonen efter medan frun arbetade i köket - det gav dålig bismak till frukosten. Jag blev mätt och kunde sova, inte mycket mer. Har sett underbara b&b som varit både billigare och mer inspirerande. Men det som gjorde mig mest besviken var det jag såg av kvinnosyn. Och ni som läser min blogg har ju sett att jag tidigare reagerat på dålig kvinnosyn i reklamen.

Gällivare tågstation, bussarna stannade på andra sidan.  

Mitt korta besök i Gällivare kan knappast vara rättvisande för attityden för samhället i helhet. Personalen på Intersport hade en härlig attityd, fick nästan lust att handla mer än de snören jag köpte till kängorna.


Lördag morgon - på några minuter är jag vid bussen. Klockan var 9:45 när buss 93 satte sig i rörelse och äventyret hade startat på riktigt - äntligen var det "Dag 1". När bussen stannar vid Kebnats brygga kliver jag av och ser mig omkring. Snart stöter jag ihop med en far och son som också ska gå samma vandring som mig. Därtill träffar vi på en kille som gör praktik hos STF, och ska således hjälpa vår guide och själv lära sig under vårt äventyr.

Den kvällen får vi en utmärkt måltid och de som vill även beställa ett "vinpaket". Själv drack jag inget vin, dricker själv oftast vatten till maten och gjorde så även här. Servicen, kvalitén på maten och med vilken positiv attityd allt gjordes på Saltoluokta fjällstation var otrolig. Men det var knappast detta jag kom till fjälls för att uppleva; det var vinden i ansiktet, värkande muskler och otroliga upplevelser av naturen.

Det visar sig att vi blir åtta betalande deltagare. Varav en kille i min ålder och hans far, en tjej som var något år äldre än oss och en tjej något över 20 samt fem "lite äldre" damer. Med vår guide och  hans praktikant blir vi totalt tio personer.

Utsikten från Saltoluokta fjällstation.  

Det var så här äventyret började. Läs gärna vidare hur det gick de övriga dagarna.

Direktlänkar till de andra dagarna:

[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7].