Dolomiterna - dag 2

Det är den andra vandringsdagen i Italien och även denna gång tar vi bussen till byn S:t Ulrich, nu för att ta oss upp via linbana på den norra sidan av dalen. Rasceiesa-platån skulle bjuda oss på ett härligt äventyr.  

Det är först en liten promenad från busstorget upp till liften och turen upp till platån är rätt lång, en stigning på ca 800 meter. Det här är ett område med ganska mycket turister, lokalbefolkning, skolklasser och såväl unga som gamla. Periodvis gick vi på led.

Guiden Mattias berättar om dagen efter en liten rast. 

Det är mycket gröna ytor och på vägen upp mot ett stort kors på toppen i väster. På vägen passerar man en stuga samt Kreuz Kapelle. Ju längre upp på platån man kommer desto mer övergår gräset till stenar som rasat ner från bergens sidor.

På ca 2.200 meters höjd. Bergen i bakgrunden ligger nog i Österrike. 

Efter fotografering, ätandes av diverse frukter mm så samlar vi ihop oss. Det är dags att lämna den stora folksamlingen och bege oss mot öster. Under kanske 2 timmar går jag fram genom ett väldigt vackert landskap, och vi stannar ofta för att hälsa på kor och hästar som strövar fritt. Vi går på stigarna 10, 31 och 35 - för att nå delmålet Brogles Hütte.

Vid stugan Brogles Hütte delas gruppen upp, de som vill gå den branta stigningen upp längst led #6 och de som tog en annan väg upp. Det var i alla fall ungefär +350 meter i höjd, och en så het dag som denna skulle det visa sig bli en riktigt krävande ansträngning från min sida.

Med min hatt nerdragen i nacken, solglasögon och solskydd nu allt mer rinnande från pannan började jag att gå uppför. Jag hade inte med mig min egen stav, vilket skulle ha underlättat en hel del. Nog skulle jag kunnat låna en av de som guiden bar med sig, men jag ville testa mig själv till max.

Längre fram i vandringsveckan bar jag oftast med mig min egen stav, för att gå uppför kan vara väldigt tufft i längden.



Först gick vi genom genom en skog som växte i dalens botten, vattnet porlade och det var härligt. Men stigningen blev allt brantare och när vi lämnade träden nedanför oss så drogs gruppen ut än mer.

Vissa var i riktigt bra kondition och skyndade vidare. Själv var jag ovan vid höjden, besvärad av hettan och stannade ofta för att fotografera - så jag hamnade ofta i kön. Men det är ju ingen tävling som tur är.


Mot slutet av stigningen så kom vi in i skydd av klipporna, solen var inte längre en lika stor fara för oss. Men nu övergick den branta stigningen på serpentinstigar till något mer avancerat. Nu var det viktigt att verkligen titta efter var man satte fötterna. Det var många hundra meter ner om man snavar och det krävdes koncentration i rullgruset.

Väl uppe på krönet så var det inte mycket energi kvar i kroppen (kändes det som). Här blåste det rejält och plötsligt började mina ögon att rinna okontrollerat, jag blev intill förblindad under 10 minuter. Som tur var det nu en stig på ett stort gräsfält, inte en stupande stig full med rullgrus.

Innan vi tar liften ner så samlas många av oss på den närmsta stugan där jag och min reskamrat William (The Bear) delar på ett glas öl.

Det här var en mycket givande dag, inte minst då jag själv också ser vandring som ett sätt att se vad min kropp klarar av. Samt så klart att få möjligheten att lära sig så mycket som möjligt om vandring i olika miljöer. Och Dolomiterna med sin höga höjd och branta stigningar var nytt för mig. Ska du gå kraftigt uppåt så har jag två bra tips; gå alltid med små steg i jämn takt samt det är väldigt bra att ha med sig en vandringsstav för att kunna hjälpa till med armmusklerna.

Ett annat bra hatt är också ett tips från min sida, men räkna med att frisyren på alla foton där du inte bär den kommer att se smått galna ut. :-) Se till att klicka på alla bilder du gillar, så får du se dem större.

Direktlänkar till de andra dagarna:
[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6]