söndag 3 juli 2011

Dolomiterna - dag 6

Sista vandringsdagen på Prima Travels resa till Dolomiterna. Det skulle bli ett ordentligt avslut som inkluderade flera olika moment. Och allt började med att jag fick stå i mer än 30 minuter på en buss. 

Den veckan (lördag 25/6 till lördag 2/7) jag var där så hade säsongen inte riktigt kommit igång, men snart skulle det bli riktigt fullt med turister. Knepet är att veta vilken hållplats man ska ställa sig på, försök alltid att gå emot färdriktningen och ta den första hållplatsen i byn. På så sätt får du kliva på före alla andra.

Liften upp till passet. 
Vi började med att åka upp till passet mellan bergen Plattkofel och Langkofel, på ca 2.700 meters höjd. Linbanan gick i en konstant hastighet (dvs den saktade inte in vid på och avstigning). Så man var tvungen att springa in i korgen, två liftarbetare hjälpte en och låste sedan korgen om en från utsidan.

video

Här är en video som visar utsikten från krönet på passet. Ungefär 500 meter längre ner ligger starten på liften. Sedan svänger kameran runt och visar själva passet, på andra sidan är det 400 meter ner på en brant stig med rullgrus till den mystiska stig #526. Men mer om den senare.

Från parkeringen och liften var det nu en riktigt sugande backe. Och som om det inte räckte att man själv var lite sliten, just i dag var det en löpartävling här. Vi blev omsprungna i backen av massor av folk - helt galet.

Nu följde vi i alla fall stig #557 mot Platkofel Hütte, där vi slog oss ner för att ta lunch. Själv hade jag med mig matsäck och köpte inget. Fram till nu så hade det varit rätt mycket folk på stigen, men nu så blev det allt färre.

Plattkofel Hütte - William vilar, tittar på kartan och använder nya kikaren.




























Vandringen var inte allt för svår, och jag såg till att alla i kön kom med. I dag hade jag lätt kunnat ökat farten och lämnat folk bakom mig, men de som var riktigt snabba hade redan försvunnit i fjärran. Så hade jag ökat takten så hade jag fått gå mycket ensam. Det är ju ett litet problem, reser man solitär på en gruppresa så finns det ingen att naturligt gå med.
Efter lunchen blev det till att ta stig 527.
Och några kilometer längst bergets kant så fanns det flera vägar att välja mellan. Den mest avancerade var att ta sig upp för passet mellan de två bergen och komma upp till krönet - dvs dit vi åkte med linbanan från andra sidan (se ovan). Men vi var relativt sena, att detta var inte en möjlighet för oss då vi inte skulle hinna över till andra sidan berget för att passa bussen hem.

Här är stigen upp genom passet. 






Så jag valde mellan att gå ner för berget via stig #525 och ta sig in i samma område där vi gick första dagen, eller hitta stig #526 och fortsätta längst berget Langkofel fram till en lift. Vi var ungefär fem personer som stod nedanför passet och tittade efter stigen. Men #526 fanns inte!!

Guiden Eja hittade en stig som var spärrad med stockar, den saknade också markering. Men jag var säker på att det borde vara den stigen, så när vi började titta oss runt så genade jag genom terrängen till en stig som såg rätt oanvänd ut. Vi valde att följa den och snart hittade vi en markering för stig #526.

På ett ställe hade delar av stigen raserats lite och väl framme där den gick ihop med stig #525 såg vi denna skylt ...


Så uppenbart var den stig vi sökte efter verkligen avstängd, och det precis i en knytpunkt där det blev lite struligt att läsa av kartan. Vi förlorade nog 30 minuter på detta lilla äventyr upp för berget. Men när man stod på den "förlorade" stigen och tittade tillbaka var man hade gått så gjorde det inget ...

Att se tillbaka på stigen man gått, det känns bra. 
Äventyret var inte riktigt slut nu, vi gick på i ett bra tag till för att komma till liften vid Monte Sëura, som tog oss ner till den lift vi åkte på första dagens vandring. Två liftar senare var vi på 600 meter lägre höjd och nu väntade ännu en helt underbar middag. Som så klart inkluderade en underbar efterrätt.

Tiramisu - det var som att äta en molntuss. 












Och med detta var äventyren i Dolomiterna med Prima Travel över. Jag ska låta detta sjunka in lite och kan komma med ännu ett inlägg med lite djupare tankar, samt ett bildspel. 

Alla ni som var med och delade upplevelsen, samt alla andra som läser - skriv gärna en kommentar i något av inläggen om Dolomiterna. 


Direktlänkar till de andra dagarna:
[Dag 1] [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6].

Direktlänkar till andra resor med Prima Travel:
[El Camino de Santiago] och [West Highland Way].

4 kommentarer:

  1. Oj! Jag åker om några veckor! Har aldrig varit på vandringsresa förut och nu tvekar jag om jag kommar att klara av det? Det är ju inte bara att "gå ut och gå" ;-)? Kul att läsa i alla fall och nu är jag ju lite mer förberedd.

    SvaraRadera
  2. Hej Lisbeth. Vad skoj att du ska åka till Val Gardena, och trevligt att du tycker det jag skrivit varit till hjälp.

    Du kommer att klara av det, om du vill och är frisk. På min tur fanns det flera damer som var rätt otränade och en äldre man på ca 70år. Du måste inte ta det mest ansträngande varje gång, det finns val av väg också.

    Hoppas du skriver en kommentar på min blogg efter turen och berättar hur det gick.

    SvaraRadera
  3. Kul att läsa om val Gardena. Jag försökte att följa dig på kartan för att få lite tips. I år blir det inte bara val di Fassa utan även några dagar i val Gardena.
    Synd med Gardasjön. Öster om sjön finns ett hyfsat berg. Men du hade förvisso vilodag.
    Hälsningar Rose-Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Rose-Marie,
      Skoj att du hittade till min blogg och tyckte att det gav värde. Visst är val Gardena med omgivningar en fantastisk plats för vandring.

      Du är välkommen att se dig om kring efter andra spännande inlägg.

      Radera

Välkommen!! Hoppas du skriver ett inlägg, det skulle motivera mig att fortsätta med min blogg.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...