*** Inspiration för träning, resor och friluftsliv - välkommen till Vandringsman.com ***

söndag 12 december 2010

Julklappar

Vintern ligger över hela Sverige, och det är lite väl kallt att vara ute och vandra. Men om några månader så är det dags att förbereda sig igen. Och redan nu kan man önska sig en massa bra saker i julklapp.

I dag är det 12 dagar kvar till julafton. Och har du inte berättat vad du vill ha nu - så är det helt klart tid att göra så. Annars så kan du alltid ge dig tillåtelse att handla en eller två klappar till dig själv. Själv var jag ute på stan och besökte inte mindre än fem butiker för friluftsliv i Stockholm, här kommer några saker jag fastnade för.

Förvaring - det är väldigt bra att hålla ordning på sina saker och med dessa askar i olika storlekar kan man samla sina saker. Själv så skulle jag nog ha en av de mindre för kryddor och annat som man behöver vid matlagning, en massa små påsar mm löst liggande i ryggsäcken är ingen höjdare.

När jag var ute med Markus i höstas hade jag med mig ett tändstål, men det gick inte så bra. Efter ett antal försök att få fyr på rätt fuktig ved vid ett vindskydd så gav jag upp.

Nu så behövde vi ingen eld, men om så vore fallet hade vi legat rätt illa till. För jag tror att ingen av oss ens hade med oss vanliga tändstickor.

Mitt andra tips till julklapp blir dessa räddare i nöden, tändstickor för vildmarksliv.



Tips tre och fyra handlar om att ta hand om utrustning och sig själv.

Till vänster är ett form av lim eller spackel som kan användas för att reparera trasiga kängor. Skulle ens skor gå sönder under en längre vandring måste detta vara en räddare i nöden.

Till höger är det plåster vid skavsår. Och det här är ett mycket bra märke, har själv provat denna produkt under min vandring i Skottland. Under en dag var den helt avgörande för mig.


Och ska man slå på lite större så är det här ett måste, ett liggunderlag för ca 2.000kr. Men med en vikt på under 500g och en storlek som gör att den nästan försvinner i en större ryggsäck är det en dröm. Och isoleringen ska också vara bland det bästa, dubbla luftspalter och någon speciell beläggning som skiljer på markens kyla och kroppens värme.

söndag 17 oktober 2010

Wira bruk till Brottby

Höstens sista vandring och kanske den bästa också. Det var vecka 40 och vi genomförde en två dagars vandring på cirka 4 mil totalt, med övernattning vid Domarudden. Markus, Mattias och William har varit på nya äventyr.

Roslagsleden har som sagt ett gammalt och ett nytt system att dela in sträckorna. I de senare inläggen väljer jag därför att endast ange platserna.

Vandringen denna helg startar i Wira Bruk, och slutar ca 20km vandring i Domarudden där vi hyrt en stuga. Under söndagen vandrar vi till Brottby.

Själv tog jag bussen 06:17 på lördag morgon, på bilden ser ni William sitta och vänta på tåget in mot stan vid Spånga station. Det är lite tufft att komma iväg så tidigt, men det tar ca 3,5 timmar att ta sig till Wira bruk.



Ska du gå denna sträcka någon gång kan jag absolut rekommendera att ni går åt samma håll som vi gjorde, dvs att starta i Wira och gå mot ledens egentliga riktning. Detta för att bussen till och från Wira Bruk går väldigt sällan. Medan bussen vid Brottby går var 15:e minut från hållplatsen på E18. Man vill inte komma fram dag två och inse att det är två timmar till nästa buss går.


Bara några hundra meter från bussen i Wira så finns en första rasplats med vindskydd och eldstad. Här kan vara en bra plats att sätta sig ner några minuter, för att kontrollera all utrustning. Det är viktigt att ryggsäcken sitter rätt, så var noga med det.


Den inledande biten går fram längst en mindre bilväg, och man passerar små hus och gårdar. Kulturlandskapet är mycket närvarande, även om det ibland är något förfallet.


Det gäller att hålla ögonen öppna, även om man går på en led. Mot slutet av dagen var vi lite trötta, tysta gick vi sida vid sida på en skogsväg och märkte inte att leden tog av åt höger. Ibland har det hänt förut, vi har gått rakt fram trots att leden vikt av. Det var först efter 10-20 minuter som vi insåg misstaget. Det var när vi kom fram till ett "skrotupplag" i skogen som våra tankar ruskades om. Här fanns traktorer, betongrör, en snöskoter, uppåt 20 bilar och massor av andra saker. Allt tycktes tillhöra ägaren av de hus som vi passerade på vägen.

Men efter en titt på kartan valde vi att fortsätta för att komma in på leden igen lite längre bort då den åter kom ut på vägen. Ungefär 20 minuter senare var vi åter på rätt spår. Att komma fram till Domarudden och den bokade "Lillstugan" var verkligen skönt. Det fanns två våningssäng, och för det betalade vi två 220kr var. Inte långt bort fanns servicehuset där man kunde laga mat, se på TV och basta. De hade även restaurang om man ville ha lagad mat, frukost serverades från 9:00 och middag fram till 17:30 (om jag mins rätt).


Dag två inleds med att vi insett att det (åter igen) är väldigt varmt! Vi har nu två gånger i år bott i stuga och bägge gångerna har vi vaknat mitt i natten och svettats. Det är därför min rekommendation att ni faktiskt stänger av all värme där ni ska sova. Och om det eldas, elda inte ända fram till ni ska sova. I ett litet utrymme så räcker kroppsvärmen långt.


Under dag två kommer vi snart in i Vallentuna kommun här sitter min vän William modell. Jag och William träffades i Fort William (Skottland) efter jag vandrat West Highland Way sommaren 2010 och efter det har han gjort mig sällskap på de flesta av mina vandringar. Till höger jag och William på en brygga vid sjön Tärnan. Här sätter jag och Markus oss ner för att dricka te som vi har med oss i termos från Domarudden.

Efter ca 1km kom vi till Tärnholm, ett jordbruk som klätt sig i höstskrud. Den åldrande bonden satt i sin traktor och tittade på korna när vi gick förbi. Ett kort "hej" när vi gick över hans ägor och snart lämnade vi allt bakom oss. Men ljudet av hans traktor fick mig att vända mig att stanna till, och se mig omkring. Och då såg jag ett enormt träd, och det är med sådan ödmjukhet jag tittar på dessa vackra skapelser. Vi människor hugger så lätt ner ett av dem, men de stora kan vara flera hundra år gamla.

Här dricker Markus lite vatten och jag själv tuggar i mig lite salta nötter. En sista blick mot det öppna landskapet och sedan går vi in i skogen. Och nästa gång vi når en öppning i skogen hade vi kommit fram till vindskyddet vid Lilla Harsjön, ett ställe som verkade vara väldigt trevligt. Här fanns det gott om utrymme och fungerar bra som övernattning.

Sedan var det ytterligare ca 4 km till golfbanan vid Lövhagen. Om man kommer från öster så ska man gå förbi parkering och klubbhuset, på andra sidan fanns nämligen sittplatser vid en liten kiosk. Det fanns också rinnande vatten på utsidan. Själva satt vi dock på några uppdragna bryggor nere vid sjön.

Efter ytterligare kilometer så kommer vi fram till och passerar under E18. Här är skogen rätt trevlig, fast nu börjar jag känna kylan ordentligt. Fram till nu har jag haft ett långärmat basplagg och en väst, med en tröja i fleece gav värme när det behövdes. Vid den sista pausen ca 5km från Brottby tog jag även på mig min jacka. Nu var vi rätt trötta och frusna. Vindskyddet var rätt ok och det fanns gott om ved invid. Den stora bristen är att det inte fanns något vatten i närheten.


När vi på slutet gick längst E18 såg jag detta, helt uppenbarligen ett minnesmärke efter någon som omkommit i en bilolycka. Det gjorde mig sorgsen. För bara någon timme sedan passerade vi ett träd som stått där långt innan jag föddes och antagligen står kvar där när jag försvinner. Nu passerade vi en plats där en människa dött i förtid, det kändes lite tomt. Vi bör alla njuta av livet, att glädjas åt det som du har just nu är viktigt. Livet kanske inte är perfekt, men njut av det för det kommer inte tillbaka.

söndag 3 oktober 2010

XXL - Ny butik

När man pysslat med vandring och friluftsliv ett tag vill och behöver man verkligen skaffa sig nyare och bättre utrustning. Då gäller det att ha en bra butik att gå till. Vi som bor i Stockholm har just fått möjlighet att besöka det nyöppnade XXL vid Bromma flygfält.


Så om du bor i Stockholm föreslår jag att du tar dig ut till handelsområdet - Bromma Blocks, och där tittar in på XXL. Jag själv arbetar i närheten och varit där två gånger, utbudet är rätt bra på det mesta.

Det som jag inhandlat är ett par nya vandringskängor och strumpor, en buff, ett tändstål, sovsäcksinlägg samt första hjälpen utrustning. Men man bör verkligen titta efter på kvittot att de tar det låga pris som det är sagt, det har hänt att jag betalade 40kr för mycket på en vara då kassorna inte var uppdaterade.

söndag 26 september 2010

Vandring Bro till Kungsängen

Det var en helg i september när Mattias, Markus och William träffades i Bro för att vandra. Under morgondagen var det viktigaste att rösta, men i dag var det ca två mil längst Upplands-Broleden som gällde.

Det har hänt till och från att vi gått på leden tidigare, det kan ni läsa om här och här.

Luften kändes lite kylig men det var en härlig dag och med all den nya utrustning så var livet lättare, varmare och bekvämare.

Nu var min vän från Skottland med; William - The Bear. Som för övrigt har en egen fan page på Facebook.

Förutom att gå själva leden så finns det en plats som man bör besöka; fågeltornet vid Broäng-arnas naturreservat. Det innebär en extra runda, men det är en väldigt bra plats för en första vila och lite mat.

Fågeltornet ligger i de västra delarna och man ser ut över Ryssviken. Andra mycket bra platser att ta rast på är ängarna vid Gran- och Bockholmen, där det finns några stora trädstamar att sitta på. Samt vid grillplatsen Frölunda friluftsområde, där det finns flera bänkar och vindskydd, möjlighet till grillande samt att jag tror det finns mulltoa. Efter det finns det få bra platser att ta rast på, den bästa bör nog vara vid Asker. Där finns två stora stenrösen från bronsåldern, mycket mysig rastplats (dock inga bänkar eller vindskydd) i solsken.

William spanar från Fågeltornet vid Ryssviken.

Det finns ännu ett fågeltorn i slutet av vandringen vid Tibbleviken, ca 1.5 km från Kungsängen. Här är det inte lika väl uppmärkt, det gäller att titta efter så att man går rätt och inte hamnar ut i vassen. Här finns dock inget tak och inga bänkar som vid Ryssviken. I händelse av regn kan man dock sätta sig under själva tornet, det skyddar lite.

Enligt skyltarna är det 19,3 km men om man inkluderar det första fågel-tornet kommer man nog upp i 21 km. Och det är alldeles lagom för en dagsvandring med lätt packning. Denna gång gick vi rätt sakta och hade flera längre pauser. Tror det tog ca 7,5 timme vilket ger en medelfart under dagen på 2,8 km/h om man inkluderar raster (vilket vi alltid gör).

tisdag 14 september 2010

Friluftsliv i Ryska Karelen

Inledning
Det ryska området Karelska republiken är beläget på gränsen mot Finland, mellan S:t Petersburg i söder och i norr angränsande mot länet Murmansk. Ryska karelen har alltså inte status av län utan som republik vilket innebär att det har ett ökat självstyre jämfört med ett län. Republiken har en yta som motsvarar drygt en tredjedel av Sveriges, en yta som till största delen är täckt av sjöar (cirka 60 000) och skog. Befolkningen uppgår till cirka 650000, vilket ger en befolkningstäthet som är hälften av genomsnittet för Ryssland. Största staden är Petrozavodsk, där över hälften av republikens befolkning bor.

Visum
Vad vore Ryssland utan byråkrati? Och finns det något bättre tillfälle att tillämpa byråkrati än vid visumansökningar för utlänningar? Knappast. Det är med andra ord inte helt enkelt att få ett visum till Ryssland, men inte heller omöjligt. Den första som krävs är ett intyg på att du har en reseförsäkring för den period som du ska vistas i Ryssland. En reseförsäkring för 45 dagar brukar ingå i hemförsäkringen, så det enklaste är nog att kontakta det bolag där man har sin hemförsäkring och be dem om ett Rysslandintyg. Se till att vara ute i god tid, och att din hemförsäkring gäller för hela perioden. Det andra som behövs är en inbjudan. Denna inbjudan kan utfärdas av en privatperson eller ett hotell. Reser man i en grupp så får man anta att researrangören ordnar detta. Om man inte reser i en grupp kan man be hotellet där man ska bo att ordna en inbjudan, vilket de flesta hotell gör, eventuellt mot en avgift. Den som bjuder in måste när du kommit till Ryssland fylla i och lämna in papper hos myndigheterna och dessutom betala en avgift motsvarande 50 öre per dag(!). Även detta bör man givetvis börja fundera på i god tid inför sitt besök. När man väl har sin inbjudan och sitt intyg om att man har en reseförsäkring kan man knalla iväg till ryska ambassaden i Stockholm. Ställ in dig på att du inte kommer få många leenden från personalen. Leenden verkar vara förbjudna om man är rysk statsanställd. 10 dagar brukar det ta, men på ambassadens hemsida står det att det kan ta en månad, så: var ute i god tid även här.

Att åka till ryska Karelen
Alla utflykter i ryska karelen utgår från största staden Petrozavodsk. Det finns lite olika sätt att ta sig dit. Det snabbaste sättet är att ta flyg till S:t Petersburg och sedan nattåget (8 timmar) till Petrozavodsk (ett nattåg finns även från Moskva som tar några timmar längre). Ett annat alternativ är att ta finlandsfärjan till Helsingfors och därefter åka minibuss direkt till Petrozavodsk. Bussresan tar 14 timmar. En kombination av dessa två vägar är också möjlig, med färja till Helsingfors, buss/tåg mellan Helsingfors och S:t Petersburg och nattåg till Petrozavodsk. En flygplats finns i Petrozavodsk, med sporadisk aktivitet. En ganska regelbunden flygtrafik finns till Helsingfors.

Allmänt
Kostnadsnivån i Ryssland är lägre än i Sverige, men inte så låg som den borde vara i förhållande till de låga lönerna. Räkna med ungefär halva priset på boende, mat, bensin,restaurangbesök med mera. Importerade produkter har ungefär samma priser som i Sverige. Ryssar är ofta artiga och trevliga, men deras engelskakunskaper är inget att räkna med, inte ens bland yngre. Ryska polisen har rykte om sig att vara korrumperade och ibland lura av turister pengar. Detta är något som har blivit mycket bättre senaste åren. och borde vara ett större problem i storstäderna än i Karelen.

Sevärdheter
Förutom friluftsliv finns det också lite annat att göra i ryska Karelen. Huvudattraktionen är Kizji, en samling av träbyggnader på en ö i Onegasjön. En båtresa dit tar en timma och kostar tur och retur 500 kr. Inträdet är på 150 kr. Enklast är att boka på turistbyrån inTourist, att boka direkt i biljettluckan vid kajen ger samma pris. Vill man ha med sig en guide som kan engelska blir det lite dyrare. Dagsutflykter finns även till klosterön Valaam, som precis som Kizji är ett av FN utsett världsarv.

Friluftsliv
Många organiserade utflykter finns, men om de verkligen genomförs är beroende av hur många turister som kommer. De flesta turister är inhemska, så räkna med att det kan vara svårt att åka med andra västerlänningar. De flesta ryssar, inklusive guider, är väldigt dåliga på engelska, så fråga i samband med bokningen (på turistbyråer eller resebolag finns det ofta någon som pratar bra engelska) om det går bra att delta i en utflykt utan att man kan ryska. Den utflykt som är vanligast förutom Kizji är forsränning. Bara 45 minuter med minibuss från Petrozavodsk finns möjlighet till nivå I/II forsränning. Kan bokas på inTourist för motsvarande 200 kr. När jag deltog så var det tillsammans med 29 ryssar, men trots att det blev lite ensamt (lite samtal med en blandning av italienska, engelska och ryska var det enda jag lyckades genomföras) så var det en toppenupplevelse.

Det finns möjligheter att delta i längre turer. Turistbyrån i Petrozavodsk tipsade om en flerdagarstuflykt till norra Ladoga som innefattade vandring, cykling och forsränning. Denna tur sker tydligen inte så ofta, och tyvärr låg den utanför min vistelsetid. Så lärdomen blev att om man ska besöka ryska Karelen och vill göra lite längre turer kan det vara bra att i god tid kontakta turistbyrån för att få information om vad som finns och när olika längre utflykter äger rum. Bilden till vänster är inte från Ryssland.

Sammanfattning
Ryska Karelens natur påminner mycket mycket om delar av Sverige med goda möjligheter till friluftsliv. Fördelen är att det ändå är nya miljöer och en något lägre prisnivå. De stora nackdelarna att det är en bit att åka (i den kanske osannolika väntan på direktflyg Stockholm-Petrozavodsk), språket, krångel med visa och en ökad risk att bli utsatt för brott. För den som vill ha en utmaning kan ryska Karelen med en del planering i förväg bli en svårslagen upplevelse.


Intourist
http://intourist.onego.ru/eng

Turistinformation i Petrozavodsk
http://www.ticrk.ru/en/

söndag 5 september 2010

Vandring Älmsta till Grisslehamn

Hösten är här och det är dags att beta av några fler vandringar innan det blir vinter. Det var vecka 34 när vi satte oss i rörelse efter arbetet på fredagen. Vi hade bokat en stuga natten fredag till lördag, äventyret började igen.

Roslagsleden etapper 6+7 är 4+20 km, men det finns olika sätt att dela in leden vilket gör det krångligt.

Och för att komma till vandringen tog vi buss 676 från Östra station till Norrtälje. Där byter vi till buss 637 mot Singö, kliver av Älmsta station. Hela den resan tog ca 2 timmar. Bussarna kan vara rätt fulla och tänk på att det är svårt att få plats med ryggsäckar. En säck på 35L kan man ställa mellan benen på golvet, men sedan blir det trångt.

Väl framme så var klockan omkring 19:00 fredag kväll. Själv var jag lite trött, förvisso en avkortad arbetsdag men bussresan gjorde mig trött.

Nu var det bara att dra på sig ryggan och gå mot Sandvikens camping, där vi hyrt en stuga. Förvisso plats för fyra när det gäller sovande, men om man är fler än två så blir det trångt. Priset var 420kr per natt, helt ok pris.

Ett bra tips är att ni lagar nästa dags lunch redan på morgonen i de kärl som finns i stugan. Då slipper ni släpa med er spritkök mm. Ska det vara varmt, ta med en tom termos som ni kan fylla med soppa på morgonen. Spara vikt och tid, det är viktigt om man vill få ut som mest av vandringen.

Den första bilden är utsikten över Östersjön från Sandvikens camping, månen stiger upp över träden och vindens kyla skvallrar om att sommaren är slut. Andra bilden visar mig när vi tar oss fram längst klipporna dag två, det har mulnat betydligt från tidigare på dagen då vi satt i solen och tog en behövlig fikapaus.

Om du har svårt att ta dig fram i tuffare terräng som fält av klappersten och blötare skogsmark, då finns det alternativa vägar. När man kommer till de tuffare avsnitten har det satts upp skyltar som berättar om en alternativ väg. Det finns också ett område där det tidigare inte fanns en fastslagen del av leden, som i dag nu är bestämd. Där tar leden vandraren ut längst en stig ut på ett kalhygge, som kan vara väldigt blött. Om man vill, ta och titta på kartan - och ta i stället vägarna längst kusten genom det lilla samhället.

Man bör ha tid på sig när man går denna del av Roslagsleden. Det är många stigar och vägar som är lätta att gå, men en del av terrängen längst kusten gör att det kan vara svårt att hålla ett högt tempo. Och tiden kan vara viktig, för om man vill ta sig till Stockholm från Grisslehamn så ska man vara medveten om att bussarna går väldigt sällan, missar man en buss kan man få vänta 2-3 timmar!

Observera att det finns två olika sätt att dela in Roslagsleden. Köper du en karta i dag så är det 11 etapper, i den gamla är det bara 6.

söndag 29 augusti 2010

REA på Cykloteket

Säsongen för de flesta som cyklar börjar gå mot sitt slut, andra fortsätter att trampa sig fram i både ur och skur som snö. Oavsett var du befinner dig på skalan - Cykloteket har REA.

Cykloteket har REA just nu. Jag vet inte hur länge. Men vill du ha chansen att göra inköpt av bra saker, varför inte slå till när det är lite billigare?

Ryggsäck: Undvik skador

Fysik är viktigt, men utrustning är viktigare. För om utrustningen arbetar mot dig så spelar det ingen roll hur vältränad du är. Det är därför väldigt viktigt att du lär dig hur din utrustning fungerar, så du kan ändra inställningar i fält.

I går var jag ute och gick längst Roslagsleden. Efter någon timme kände jag en tilltagande smärta i nedre delen av ryggen. Det kändes som om ryggsäcken tryckte mot mitt skärp; vilket den inte gjorde. Dess nedre del av ramen låg mot nedre delen av ryggen, då inställningarna av ryggsäcken var felaktigt inställda.

Min rygg väl hemma.

Resultatet av min nonchalans och just då brist på insikt gjorde att jag fick blåmärken på bägge sidorna av ryggen, där ryggsäckens hårda nedre kanter tryckte mot mig. På en längre färd kan detta bli förödande, nu blev det bara en lärdom.

Jag kommer nu att prova ryggsäcken med olika inställningar hemma för att komma fram till hur den känns som bäst. Det var nämligen en helt ny ryggsäck, den var inköpt kvällen innan vandringen och inställningarna var de som gjordes i butiken precis innan stängning.

I mitt fall så är jag lång (ca 191cm), men att bärremmarna var inställd på 'Large' gjorde att den nedre kanten kom för långt ner och orsakade skadorna. Jag ska nu försöka ändra lite närmare 'Medium' och på så sätt hamnar ryggsäcken längre upp på ryggen och de nedre delarna kommer en bit ut från ryggen.

För att lära sig mer rekommenderar jag alla att gå in på Youtube och söka på "Tutorial Backpack", det finns många mycket informativa filmer. Denna film från Backpack Magazine är en bra grund som alla bör titta på.

Instructions in English:




lördag 21 augusti 2010

Naturkompaniet - utbyggd butik

Naturkompaniets butik på Kungsgatan 4A har nu en tredje våning. Detta har givit en väldigt härlig känsla till lokalen och det finns nu ännu mer utrymme för oss kunder att klämma på varorna.

Nu när Naturkompaniet på Kungsgatan 4A skapat ett tredje plan i sin butik så kan jag bara säga att det här är en plats jag kommer att besöka ofta. På den översta våningen finns till och med en liten hörna där man kan sätta sig ner och vila fötterna. Kanske inte så utvecklat, men ändå.


På den översta våningen har de rolig sak. Det finns ett antal kikare som man kan prova, och från ett fönster kan man spana på snyggingar som går på Kungsgatan. Får mig verkligen vilja köpa en ny kikare, som troligen bara väger 1/4 av den gamla kikare jag har i dag. Mitt absoluta tips är att ni går dit och insuper den härliga atmosfären.

tisdag 17 augusti 2010

REA på Alewalds

Är det dags att köpa lite extra utrustning till dina aktiviteter utomhus? I så fall kan Alewalds REA vara något som du absolut ska besöka.



Alewalds REA börjar onsdag 18 augusti klockan 10:00. Vilket alla medlemmar i deras klubb får reda på. Samt så klart alla ni som läser denna blogg. Se nu till att ta er till butiken och shoppa loss, det finns alltid utrustning som behöver uppdateras. Ta nu chansen att köpa kvalitet.

torsdag 5 augusti 2010

Fjällvandring

Att vandra i fjällen är nog en av de bästa naturupplevelser som finns att få i Sverige. Här kommer en genomgång av de olika områdena som finns, och lite för- och nackdelar.

Rogen - Grövelsjöfjällen:


I Härjedalen och norra Dalarna ligger det sydligaste av de områden där man kan fjällvandra i Sverige. Från Grövlesjöns fjällstation kan man gå norrut till

Rogen fjällstuga eller gå över på den norska sidan.

Bra kommunikationer finns på vinter, men på sommaren är det mre. Åker man bil så måste start- och slutdestination vara densamma, vilket begränsar de olika vandringsalternativen.


En större rundtur skulle kunna starta vid Käringsjövallen där det finns en stor parkeringsplats. Därifrån är det 10 kilometer till Rogen fjällstuga. Därefter går man söderut mot Grövlesjöns fjällstation för att sedan gå norrut på den norska sidan. Tillbaka på den svenska sidan ligger Skedbro fjällstuga. Därifrån går det att vandra tillbaka till Rogen och Käringsjövallen.


Mer information:

http://www.svenskaturistforeningen.se/sv/upptack/Omraden/Dalarna/Abisko-Kebnekaisefjallen1/



Jämtlandsfjällen:

I norra Härjedalen och södra Jämtland ligger ett stort område med ett omfattande antal fjällstugor/fjällstationer. Avståndet till Stockholm är bara 50 mil men erbjuder ett landskap med storslagna naturupplevelser. Det finns väldigt många olika rundvandringsalternativ, men även många sträckor med olika start- och slutplatser. Helags och Sylarna är de mest kända topparna, med stora fjällstationer uppkallade efter sig.

En av fördelen med Jämtlandsfjällen jämfört med Grövlesjönsfjällen är att kommunikationerna med Stockholm är bättre. Nattåg mellan Stockholm och Enafors/Storlien/Vålådalen tar ca 10 timmar. Vålådalen innebär ett byte, men bra start/slutdestination. Ska man till Helags kan man ta tåget till Östersund, därifrån buss till Ljungdalen och sedan taxi för 150 kr.

Mer information:

http://www.svenskaturistforeningen.se/sv/upptack/Omraden/Jamtland/Jamtlandsfjallen/



Lapplandsfjällen-Vindelfjällen:


Kungsleden börjar i Abisko och slutar i Hemavan, totalt över 40 mil. Den sista etappen börjar i Ammarnäs och går genom Vindelfjällens nationalpark och slutar i turistorten Hemavan 8 mil senare. Naturen är storslagen och STF har övernattningsstugor längs vägen. Avstånden mellan stugorna är korta och etappen kan därför vara lämplig för nybörjare. Nackdelen är de svåra kommunikationerna till Ammarnäs, vilket också leder till att det inte är så många besökare i området jämfört med andra vandringsområden. Vid Hemavan finns en liten flygplats med dagligt flyg till Stockholm och även direktbuss till Stockholm. Övernattningsstugorna är alla välfyllda med mat och godis vilket gör att man kan gå med lätt packning och köpa proviant längs vägen.



Lapplandsfjällen-Laponia:

Laponia är namnet på området som ligger söder om vandringsområdet Abisko-Nikkaluokta. Om man följer Kungsleden så startar vandringen i fjällstationen Saltoluokta och går söderut till fjällstationen Kvikkjokk. Leden går öster om Sarek nationalpark. Mellan Saltoluokta - Kvikkjokk finns tre övernattningsstugor, så totalt fyra dagar tar en tur mellan dessa platser. Mitt emellan dessa två fjällstationer ligger Aktse, som är startplats för de som vill gå på egen hand i Sarek. Där finns dessutom Skieferklippan som är en gammal offerplats med fin utsikt.

Från Kvikkjokk går även Padjelantaleden som går på den västra sidan av Sarek. På den vägen finns mindre stugor som förvaltas av samer. Till Saltoluokta kommer man med buss från Gällivare.Till Kvikkjokk kan man ta sig med buss från Murjek, som har tågförbindelser. Eller från Gällivare, där buss går till Jokkmokk och därifrån buss till Kvikkjokk.



Lapplandsfjällen-norr:

Abisko - Nikkaloukta. En av de mest trafikerade lederna och den nordligaste av de svenska vandringslederna. Från Nikkaloukta är det bara en dagsetapp till Kebnekaise. Bilden till vänster är tagen vid Unna Räita-stugan. Om man går kungsleden så tar det sju dagar att gå från Abisko till Nikkaluokta. Dessutom ligger flera stugor utanför kungsleden som gör det möjligt att gå utanför huvudleden och övernatta i mindre stugor. Istället för att gå till Abisko går det att gå från Nikkaluokta söderut mot Ritsem eller Vakkotavare, dit det finns bussförbindelser med Gällivare. Storslaget landskapp, kuperat och mycket folk. Bra kommunikationet till Abisko (tåg) och till Nikkaloukta (tåg +buss via Kiruna).

onsdag 4 augusti 2010

Mobiltelefon utomlands

Vi blir allt mer mobila. Att bära med sig en mobiltelefon där man kan surfa på Internet eller klicka på en ikon och få upp kartor i realtid är något som många numera kan. Frågan är dock; vad ska man tänka på när man är utomlands och vad kostar det?

Nu under 2010 har jag varit både på Azorerna och i Skottland. Så det har varit viktigt för mig att ta reda på vad det kostar att använda telefonens funktioner när man gör annat än ringer. Här berättar jag lite om grunderna.

När jag åter slår på min iPhone, eller ställer tillbaka till normalt läge från Flight Mode så kan man söka sig fram bland de lokala operatörerna. På Azorerna använde jag TMN och Sonaecom, medan i Skottland använde jag mig av Orange och T-Mobile - lite beroende på täckning.

Efter att ha valt operatör tar det ofta några minuter innan jag fått ett SMS från min operatör hemma i Sverige (Telia). Där får man reda på att priset att ringa är 5,25kr/min, 1,45kr/styck för SMS samt 8kr/styck för MMS.

Men vad kostar det då att använda Internet? Jo priset för datatrafik är 35kr/MB. Och nu undrar du kanske om detta ger en hög räkning efter semestern, mitt svar blir - det beror på.

Vill du göra det enkelt, säkert och utan risken att kostnaden rusar iväg (men dock begränsande) så går du in på Inställningar > Allmänt > Nätverk för att där stänga av funktionen Data-roaming (gäller iPhone). På så sätt kan du inte surfa via 3G-nätet utan måste hitta ett fritt Wi-Fi, vilket då inte kommer att kosta dig pengar.


Om du nu surfar via 3G nätet så är det ingen fara om du 1-2 gånger om dagen använder Applikationen Facebook och läser lite och kanske lägger upp någon bild från dagens äventyr. Det kräver inte så mycket datatrafik. Självklart ska du inte välja att titta på videor som vänner lagt upp, det får vänta till senare.

De stora farorna är program som använder GPS, som kartfunktionen och kanske även kompassen. Att använda kartan medför att det konstant utbyts data, vilket mycket snabbt drar i väg i väldiga mängder data.


Så mitt tips är att du aldrig använder kartfunktionen utomlands, det är faktiskt mycket enklare att fråga någon på gatan är virra runt med näsan i telefonen. Det kan faktiskt kosta sig några 100-lappar. Tänk också på att det kan bli mycket datatrafik om du läser din e-post, vissa mail innehåller mycket bilder mm.


Tänk också på att programmen på en iPhone inte kan stängas av (så har jag uppfattat det). Så risken finns att program som använder GPS ständigt står i kontakt med omvärlden. Sådana program är t.ex. Runmeter och Glympse.

Runmeter är ett program som används för att mäta tider, hastighet och hålla reda på dina rundor när man springer. Informationen kan läggas ut på Facebook. Medan Glympse är ett socialt program som visar var du är för ögonblicket eller i realtid! En länk till en hemsida skickas via SMS eller läggs på på Internet via Facebook samt Twitter.

Att ha dessa Applikationer på telefonen när du är utomlands, och Data-roaming är aktiverad så kan det kosta riktigt mycket pengar!!

Applikationerna gör också att det dras stora mängder batteri, då det ständigt hålls kontakt med GPS. Ett sätt att slippa stora kostnader är dock att man stänger av Runmeters (eller liknande program) tillgång till Platstjänster - dvs rätten att programmet får försöka fastslå din ungefärliga plats. Inställningar > Allmänt > Platstjänster och sedan stänger du av de önskvärda programmens rättighet att använda GPS.


På detta sätt minskar du nu trafiken av data kraftigt, och får därmed en låg telefonräkning efter semestern. Ett sista tips är att du nollställer räknaren för datatrafik och minuter man ringt, på så sätt man du när som helst gå in och titta efter hur mycket telefonen använts utomlands.

Rusar datatrafiken iväg, ja då är det bäst att tänka efter vilka Applikationer och inställningar du har på telefonen.


Inlägget uppdaterades: 2010.08.08

måndag 2 augusti 2010

Edinburgh

I samband med min vandring i Skottland tidigare i år var jag även på besök i Edinburgh. Och då lärde jag mig en del, som kommer att vara till nytta nästa gång jag kommer på besök.

När man är ny i en stad så finns det ett antal saker som man bör känna till, för att göra besöket så enkelt som möjligt. Och tre av dessa saker är;
  • Hur transporterar man sig?
  • Var ska man bo?
  • Vad kan man äta och vad ska man titta på?
Mitt tips är generellt att man ska bo relativt centralt på semestern. Att ha nära centrum sparar mycket tid, tid som då kan användas på upplevelser i stället för transporter och att man förvirrar sig i förorter.


Man kan ju anta att ankomst sker till Edinburgh med flyg eller tåg. Oavsett vilket så är platsen Haymarket bra att känna till. Det är en tågstation som ligger väster om centrum (Lite till vänster om L på kartan). Kommer man med flyg så finns det bussar som tar dig in till stan för £3.50, och de stannar vid Haymarket.

Härifrån kan man byta till tåg, Glasgow ligger en timme bort och det kostar ca £10.00. Man kan också åka buss till Glasgow för £6.30, vilket tar 30 minuter längre tid än tåget. Det kan också vara fördelaktigt att kliva av här om man ska ta sig till ett Bead & Breakfast väster om stadskärnan.

Den stora tågstationen ligger mitt i stan, något åt öster. Edinburgh Bus Station dit långfärdsbussarna ankommer ligger i de norra delarna av stadskärnan. Från busstationen når man enklast alla lokala busslinjer, tågstationen och centrum genom att ta uppgången mot S:t Andrew Street och sedan gå söder ut till Princes Street.

Att röra sig till fots i Edinburgh var lätt, men som sagt bör man inte lägga allt för mycket tid på rena transporter. Även om det var väldigt mysigt att känna stadens puls, vilket man gör på trottoaren. Mitt tips är att man köper sig en dagsbiljett på bussarna, den kostar £3.00.


Själv så bodde jag på The Ardmillan Hotel, som ligger 15 min promenad (dragandes en resväska) sydväst från Haymarket (till höger om ringen i bläck). Och det finns flera busslinjer som passerar området. Områdena runt gatan Ardmillan Terrace heter Gorgie och Shandon.

Utsikt från mitt rum.

Om man promenerar från området Gorgie in mot Haymarket kommer man efter 5 minuter till en Lidl butik, där man kan köpa alla enkla basvaror som kan tänkas behövas av en turist. Mitt tips är att det är ett väldigt bra områden geografiskt att hitta övernattning sydväst om Haymarket.

Att äta i Skottland kan vara lite knepigt, deras mat är väldigt fet och man får pommes till allt!! Själv beställde jag pasta, men blev genast erbjuden att halva tallriken skulle ersättas med denna härliga friterade potatis. Men om man söker sig runt finns det bra mat.

Så här ser slottet ut från Princes Street.

Vill man shoppa så föreslår jag att man tar sikte på Princes Street, som ligger norr om det vackra grönområde som finns mitt i stan. Söder om grönområdet ligger bland annat The Royal Mile som leder upp till Edinburgh Castle. Tänk bara på att detta är en riktig turistfälla, ibland kan det vara värt att inte stå i kö halva semestern för att få se det alla andra vill se.


Var detta intressant? Det finns flera inlägg i bloggen om platser eller hela städer att besöka, allt för att ge dig tips. Se etiketten "+ Plats: Stad".

fredag 18 juni 2010

West Highland Way - dag 1

Det var måndag morgon och jag vaknade upp på Hotell Premier Inn i den skotska byn Milngavie, strax norr om Glasgow. Jag hade köpt en resa av Prima Travel som i sin tur fått saker ordnat av Scotwalks. Och nu hade jag 153km framför mig på West Highland Way.

Section: Milngavie - Drymen
Distance: 19km

Det finns två Premier Inn, ett vandrarhem och ett hotell (Karta). Det är min rekommendation är att ni bokar ett eventuellt boende på hotellet. Precis nedanför finns den lokala restaurangen The Burnbrae, ett ställe som hade rejält med god mat. Såväl till middag dagen innan som frukosten. Min start på dagen bestod av; havregrynsgröt, bacon och ägg, yoghurt, rostat bröd med marmelad, flera glas apelsinjuice, kaffe samt te.

Här till vänster har ni en karta över jag vandrade. Vill ni ha en mer tydlig bild så föreslår jag att ni Googlar på West Highland Way.

Om jag ska ge någon kommentar om de bästa sträckorna så måste det bli kartbilderna 6 och 7 för att det var enormt vackra vyer, öde högplatåer och många vackra bergstoppar att titta på.


Annars gillade jag kartbild 4 och 5 då de var väldigt lantliga, mycket bäckar, härlig skog, någon liten gård med djur mm. Passar utmärkt för dem som vill njuta mer än att ta ut sig fysiskt. Den första etappen är en utmärkt start, man går den lätt och det även efter en lite väl stor frukost. 

The Burnbrae, the starting point in Milngavie center square.

Instruktionerna jag hade fått av Scotwalks gällande starten på leden var inte bra, texten kunde tolkas på flera sätt. Det hade varit så enkelt att bara skriva "Leden börjar på byns centrala torg", men efter lite virrande hittade jag till slut obelisken. Men annars så var services riktigt bra från dem, fick en bra genomgång dagen innan jag började vandra. Och så hade de ordnat saker och ting bra för mig.

Väl ute på leden så upptäckte jag att man kunde ha ett "vandringspass", dvs ett dokument som man kan få stämplat på olika platser längst leden. Det var det inget som informerade om (vad jag kan minnas). Om du gillar sådan är det min rekommendation att du kollar upp det innan börjar. 

Jag bokade resan genom Prima Travel. Och då jag bokat en resa utan guide och det var ingen gruppresa, så var servicen därefter. Efter att jag bokat hade de ingen kontakt tillbaka till mig, förutom ett utskick en vecka innan resan. Jag vet inte om det var de eller Scotwalk som kanske borde ha kommunicerat tillbaka gällande saker som; ändrad plats av boende då det var fullbokat där det var tänkt, samt avgång på bussen till Glasgow morgonen då man åkte hem. Men - det fungerade ju ändå. Man får räkna med att det blir lite osäkert när man reser solitärt.

När jag började min vandring var det fullt med folk, det var såväl ung som gammal som gjorde sig redo att vandra den första sträcken - som till en början går i Mugdock Country Park.

Jag hade dock anmält mig själv till denna resa. Och det visade sig att ingen annan bokat sig med Prima Travel, så jag hade ingen naturliga kompisar att gå med. Det var faktiskt så att jag inte träffade en enda nordbo under hela min vandring.

Efter ett tag kom jag ut ur skogen och såg kullarna. Då kom jag också ikapp flera grupper. Det kändes som en promenad utan några problem.

Precis innan lunch i Dumgoyne tog jag dock en avstickare till Glengoyne destilleri, för att köpa whisky. De hade en skylt alldeles intill leden. Kan absolut rekommendera att man tar sig en avstickare till deras butik. Min lunch blev en hamburgare med pommes och en stor läsk. Om jag kommer ihåg rätt gick det på ca 11£, dvs en lunch på ca 120kr!


Under resan träffar jag på ett äldre engelskt par. De kom ifrån mellersta England och frun hette Joy. Vi hade sällskap under en-två timmar, men väl framme i Gartness så bestämde jag mig för att öka tempot igen på den asfalterade vägen upp för några långdragna backar. Vi sa adjö till varandra. De sa att de skulle gå hela leden, men jag såg dem aldrig mer.

Det började så smått regna när jag hade några hundra meter kvar. Väl framme i Drymen hade jag boende på Elbank B&B, som ligger inne i själva samhället några hundra meter från WHW. Boendet var trevligt, även om toalett och dusch inte fanns på rummet. Den kvällen köpte jag en yoghurt och bröd i den lokala matbutiken.

Inlägget har redigerats: 2012.01.21

Direktlänkar till de andra dagarna:
[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7] & [Bildspel]

West Highland Way - dag 2


Vaknar upp till andra dagen av vandring. Utanför fönstret droppade det lätt och jag började åter packa min resväska. För det bästa med denna vandring är att allt ens tunga bagage går med bil, man bär endast sin dagspackning. Detta är dag två på vandringen längst West Highland Way. 

Section: Drymen - Rowardennan
Distance: 22.5km

Vid frukost möter jag paret som jag tror är Holländskt, samt en av de två tyskar som var för sig vandrar leden samtidigt som mig.

Efter frukost drar jag på regnjackan ovanpå min t-shirt och går tillbaka till leden en bit bort.




Snart passerar jag detta vackert hus. Min andra dag börjar med gott humör. Och snart var jag inne i skog, nu utan att se någon annan.

Garadhban Forest var inte någon stor upplevelse. Det var en blandning av stigar och vägar, lätta att ta sig fram på men lite lerigt och uppkörd mark gjorde det tråkigt. Det var inte det lätta regnet som irriterade mest, utan de sega backarna med svag lutningen uppåt.

Efter någon timme så kom jag ut ur skogen och såg hur Conic Hill tonade upp sig framför mig. Det var också nu som jag mötte Ian och Amanda för första gången, ett par från Skottland som också gick West Highland Way. Vi hälsade kort, men den kommande veckan skulle vi prata med varandra ofta och länge.


video

The view from Conic Hill, Loch Lomond in the background.

Leden tar en inte ända upp till toppen på Conic Hill, men trots det så var utsikten magnifik med sin utsikt över Loch Lomond. Det var också här jag fick den första upplevelsen i ut det kan vara att gå ner för en stenig och brant stig. Det tog rejält på krafterna. Därför var det väldigt skönt att komma in i Balmaha för att äta lunch. Efter den lite tuffare ansträngningen med Conic Hill så blev det potatis och löksoppa med bröd och vatten att dricka till lunch, jag var helt enkelt mer trött och nerkyld än hungrig.

Efter lunch så var vägen betydligt lättare, man följde nu Loch Lomond på stigar och ibland på en asfalterad väg. Vid några tillfällen passerade jag ett äldre par från USA, jag gick förbi dem men sedan stannade jag för att fotografera och då var de snart förbi mig igen. När jag väl stannat på campingen i Cashel för att köpa en glass gick de åter förbi mig. Den här gången hälsade vi lite mer och jag fick veta att de var från Los Angeles.

Och snart började "utfrågningen", frun i sällskapet började ställa en massa mer eller mindre konstiga frågor om Sverige och Norden. Det var lite roligt. Men mannen fick nästan inte ett ord med i leken. Vi gick ihop resten av dagen ända fram till Rowardennan. Där skulle de dock stanna en extra dag, de skulle ta sig upp för Coille Mhor Hill nästa dag och först fortsätta dagen efter det. Jag såg dem aldrig mer under vandringen.

Då Scotwalks inte lyckats hitta något rum i Rowardennan så hade de bokat in mig på The Oak Tree Inn, som är ett B&B i Balmaha. Jag ringde helt enkelt Scotwalks och de skickade en taxi som på ca 15 minuter körde mig tillbaka till Balmaha som jag passerat tidigare under dagen. Det var också där jag åt min lunch.

Fritt Wi-Fi skulle de ha, men det fanns inget nätverk som hette som det stod på lappen man fick i baren.

Inte heller gick det att logga in på det nätverk som tycktes tillhöra stället, man tappade genast kontakten. Även täckningen för mobilen var klart bristfällig här. Tänk således på att det är bergis i Skottland och på vissa ställen finns det mobilskugga.

Rummet var inte det bästa. Visst; det fanns ett eget badrum med dusch men väggarna var så tunna att man hörde sina grannar väldigt mycket. Ägarna hade till och med skrivit att det var väldigt lyhört och lagt ut öronproppar på rummet.

Inlägget har redigerats: 2012.01.21
[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7],

West Highland Way - dag 3


Dag tre på West Highland Way och jag vaknar upp trött. Jag hade inte lyckats se den infällda gardinen i det sneda fönstret, så ljuset strålade rakt in i sovrummet på morgonen. Frukosten var bra och snart så hade krafterna återkommit. Det var dags att packa väskan för transport och ta taxin tillbaka till Rowardennan, där jag slutade dagen innan.

Section: Rowardennan - Inverarnan
Distance: 22.5km

Enligt materialet från Scotwalks så var denna sträcka en riktig utmaning. Efter att man ätit lunch så skulle terrängen längst Loch Lomond bli rejält jobbigt, med mycket stenar samt rötter och ständiga backar. Som tur bjöds det på en hel del annat också, en väldigt vacker utsikt och många fina små vattenfall. På ett ställe fanns även ett minnesmärke - den 23 november 1975 offrade Bill Lobban sitt eget liv när han räddade en vän i nöd. Det är viktigt att inte bara gå förbi sådana skyltar, därför stannade jag ett tag framför den och lägger även upp fotot här.


Nature along Loch Lomond. Memorial of Bill Lobban (d. 1975).

Redan efter halva dagen var jag rätt trött, så det kändes som att återvända till civilisationen när man äntligen kom fram till Inversnaid Hotel och jag kunde gå in i deras Walkers bar. Lunchen blev som så ofta en hamburgare och kolsyrat mineralvatten. Efter lunch gick jag ut och satte mig på en bänk i den klara luften. Och ett tips till er alla, ha med ombyte av strumpor. Jag luftade och torkade fötterna innan jag bytte till torra vandringsstrumpor. Ett mycket bra sätt att hålla fötterna i gott skick. Och sådant gör man så klart utomhus och inte inne i deras Walkers Bar. 


Det var nu efter lunch som Kay och Steve passerade mig. Hon från Wales och han från England. Redan dagen innan när jag gick med paret från USA hade de gått förbi oss i all hast. Vi hälsade åter kort på varandra innan de i god hastighet tog sig fram längst en av de tuffaste delarna på leden. Själv kände jag av smärtan i knäna, det tog rejält med kraft att ta sig fram i denna terräng. Denna dag var jag ute i mer än sju timmar, med en hastighet på låga 2.9km/h om man räknar in pauserna.

The island Vow, Loch Lomond.

När man väl kommer ner från den hårda stigen längst Loch Lomond så möts man av en liten sandstrand och härliga ängar med lövträd. Efter att ha njutit av platt mark så tog stigen en uppåt igen. Det kändes som en lättnad nu när man stod på kullen och kunde se tillbaka mot den skogsbeklädda strand som man tagit sig fram längst under två dagar.

Loch Lomond, from the north shore. Island Vow in the centre.


video
Nature north of Loch Lomond.

När jag väl kom fram till Beinglas Farm så blev jag överlycklig. Rummet var verkligen riktigt bra, och det fanns en bra tilltagen dusch på rummet. Att slänga av sig kängorna, sätta sig på verandan utanför sitt rum och där njuta av en kopp varmt te samt kaka var en fröjd.


Många vandrare valde att boka de små kojorna eller till och med kampa, men vandrar man med Prima Travel är det bra rum genom hela resan. Det ända tråkiga var att TV:n inte lyckades ta emot någon signal.

I baren åt jag soppa, vitlöksbröd och drack Guinness.

Jag väljer också alltid att betala extra om man reser solitär, att slippa dela dem med någon annan är så skönt. Lite dyrare, men så värt det. 

Butiken är öppen till 22:00 och precis innan de stängde skyndade jag dit för att ordna två viktiga saker. Först och främst så köpte jag vad som kallades "Second skin", en mycket bra modern variant av skavsårsplåster som varmt rekommenderas (Compeed). Jag hade nämligen lyckats få en jack i foten mellan två tår, där min tejpning hade skurit in. Vidare beställde jag "Packed lunch", för på nästa etapp så fanns det ingen plats längst leden att handla lunch.

Inlägget har redigerats: 2012.01.21
[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7],
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...